Min sambo och jag har en "kris"
Jag känner mig lite nere just nu och skulle gärna vilja ha era tips och erfarenheter?
Jag och min sambo har varit tillsammans nu i snart 5 år, och det känns som att vi båda börjar tröttna lite på varandra, samtidigt som vi på något sätt vill fortsätta vara tillsammans! Min sambo känner det som att han blir "kvävd" och aldrig är riktigt lycklig, jag kan själv känna likadant ibland. Jag tycker dock att han skyller det mesta på mig, det känns som att han försöker hitta fel på MIG och MITT liv när han inte mår bra, och att det är dessa saker som "drar ned oss". Jag blir jätteledsen och arg på honom p.g.a. det och vi har pratat om det, men det hjälper inte så mycket
Tilläggas kan kanske att vi inte varit sambos speciellt länge, 1/2 år ungefär. Vi flyttade in i hans gamla lägenhet, som egentligen känns för liten för två personer, en tvåa på endast 40 kvadratmeter. Jag tror att det delvis är det som ?tär? på oss och skulle egentligen vilja flytta till en större bostad, som blir vår gemensamma istället för ?mest hans?, men när det känns så här tycker jag inte att vi kan ta de ekonmiska risker m.m. som en flytt hade inneburit. Vi har kommit in i en dålig fas i vårt förhållande, som känns jobbig att ta sig ur.
Jag vet inte vad jag ska göra?hans humör går upp och ned och jag orkar inte anpassa mig själv efter honom längre, samtidigt som jag inget hellre vill än att bara lycklig och harmonisk i vårt förhållande. Ibland känns det bra, men det var länge sen det kändes riktigt toppenbra. Jag har föreslått att vi ska gå i terapi tillsammans och han ska fundera över det?*suck*.
Vi har också diskuterat att jag flyttar till en egen lägenhet och att vi blir ?särbos? istället ett tag, men det känns också som att vi tar flera steg tillbaka då och bara skjuter problemen framför oss istället för att lösa dem. Varför har det blivit så här? Någon som känner igen sig och som har tips på vad man ska göra för att ta sig ur det här? För jag vet varken ut eller in längre?
Vill också tillägga att jag är hans första ?riktiga? flickvän och att vi är 27-28 år gamla, om det kan vara till någon nytta att veta?
Tacksam för alla tips och synpunkter!