Vi har levt ihop i tre år, jag och min fästmö, och under det första halvåret älskade vi ibland med en asiatisk kvinna. Jag hade träffat henne strax innan jag träffade min (då blivande) fästmö. Hon fick helt enkelt hänga med på resan och gjorde det ett halvår. Min fästmö kom liksom in i en situation som redan fanns, även om jag och asiaten inte levde ihop, ens bodde i samma stad. De första månaderna var underbara för alla. Så småningom blev min fästmö allt svartsjukare och till slut var det inte hållbart längre så jag och asiaten kom överens om att sluta vara fysiskt intima.
För mig som man (även om jag inte talar för andra män) känns det inte problematiskt att tänka mig min kvinna med en annan kvinna. Det hotar inte, tvärtom. Även om jag själv inte skulle vara intim med den tredje kvinnan så skulle det kännas berikande. En annan man skulle jag inte vilja ha för egen del och ännu mindre för min kvinnas del. Det går tvärt emot alla mina instinkter. Min fästmö får gärna vara med andra kvinnor om hon vill, det får jag med. Denna pikanta lilla klausul i vår relations oskrivna regelbok är inte flitigt använd; jag vill helst att hon ska vara med om jag är med en annan kvinna men hon är rätt svartsjuk av sig har vi till vår förfäran uppdagat. Och hon har alldeles tappat intresset för andra, både kvinnor och män, sedan asiatiskan försvann.
Om jag ska drista mig till att spekulera så tror jag att män överlag inte känner sig så hotade av andra kvinnor, däremot av andra män. Och att det ofta är lättare för kvinnor att tänka sig en till kvinna i relationen än en till man. Rätt logiska instinkter egentligen, vad man än har för personliga preferenser.
A