vad mannen tycker, tänker och vill

jag var gift en gång i tiden med en man som hade åsikter om allt....

Det slutade med att jag ständigt gick omkring i säckiga mysbyxor och urtvättade t-shirts av skräck och rädsla för att klä mig fel....

(behöver jag säga att han slog mig...? )

Synpunkter och åsikter kan man ju ha men när det blir lag och straff om man inte klär sig efter åsikten.. då har det gått för långt...

Jag tillhör den kategorin som undrar bakvänt..

Hur fan kan vi säga att mannen INTE får kritisera ha åsikter om våra kläder när vi mer eller mindre köper kläderna TILL mannen?? Dvs, hans egen smak duger inte....

Kasta inte sten i glashus typ....

"Hur fan kan vi säga att mannen INTE får kritisera ha åsikter om våra kläder när vi mer eller mindre köper kläderna TILL mannen?? Dvs, hans egen smak duger inte...."

Det får stå för dig. Min make klär sig också som han vill, enda gångerna jag kan ha åsikter är när vi ska på bröllop eller dylikt och han vill sätta på sig jeans och t-shirt.

Det andra som slår mig är ju ett ganska stort problem i hela den här debatten: det vill säga när kläder används som ett redskap för maktutövande, vilket ju du borde vara fullt medveten om. Kvinnors klädesplagg är betydligt mer värdeladdade än mäns dito; och därför blir kritiken av hur ens fru eller flickvän klär sig eller ser ut lätt till ett kontrollredskap snarare än ett uttryck för smak. Jämför till exempel:

"Du kan ju inte ha på dig den där kjolen, den är alldeles för kort - du visar hela rumpan"

och

"Du kan ju inte ha på dig den där kavajen, den är alldeles för kort - du visar hela rumpan".

Min grabb tycker att jag är fin hur jag än ser ut, han kommenterar ofta mitt utseende, vilket är härligt, för jag är inte speciellt nöjd med mig själv. Ibland säger han att jag ser extra snygg ut i vissa kläder och håruppsättningar, men jag vet att han aldrig i livet skulle be mig att se ut på ett eller annat sätt!

Att jag skulle ha mer urringat för att visa brösten ser jag ingen som helst anledning till, när man är tillsammans med någon finns det väl ingen anledning till att andra skulle få se dem!!! Inte så att jag har polotröjor hela dagarna, men ändå. Det är ju som andra sagt inte brösten han är ihop med! Jag har varken mer eller mindre urringat nu.

Men idiotförklarad skulle han bli, utan tvivel, om han kom med en sådan kommentar!

Vi har haft en hel del problem just på den fronten. Min karl gillar kläder och mode, jag avskyr att prova kläder!

För några år sedan satte jag ner foten, då hade han fått gå alldeles förlångt och nästa steg skulle nog ha varit att han krävt att jag skulle klä mig på ett visst sätt. Nu kommer han fortfarande med kommentarer, men med en blick kan jag tysta honom. Han vet att det är jag som bestämmer.

Ändå så vet ju jag just vad han tycker och vill att jag ska ha på mig, så det blir mer en konflikt inuti mig mellan vad jag vill ha och vad jag vet att han finner attraktivt.

Som sagt, min sambo har sagt allt om vad han gillar, och NEJ det är inte bra. Jag "vet" (tror jag) att när jag klär mig som jag själv vill är jag inte attraktiv enligt honom.

I förlängningen kändes det som att jag behövde kläder, och en viss sorts kläder för att vara attraktiv inför honom. Vi jobbar fortfarande med det där. Det har sårat mig mycket och förstört mycket i förhållandet.

Men allvarligt...nu blir jag faktiskt rädd. Jag vet...jag vet att det finns sådana förhållanden, men snälla.

Om man nånsin ger "vika" till att bära vad ens man begär en att bära så är det dags att avsluta förhållandet.

Det skulle aldrig falla mig in att bli någon som en annan person vill att jag ska vara, och det gör man om man följer sin mans "order".

Jag tycker att det är fullkomligt tragiskt att det finns människor (både män och kvinnor) som blir tillsammans med någon och sen tror att dom kan ändra den personen till en människa dom verkligen skulle uppskatta.

Jag är den jag är och passar det inte så får det f*n vara.

Ska försöka svara..

Vi ger varandra komplimanger när vi tycker att den andra ser bra ut på något sätt. Då vet man ju indirekt vad den andra brukar kommentera/gillar extra mycket men det är ju helt upp till en själv när man väljer att ha detta..

Jag brukar fråga honom om råd ibland när jag känner mig osäker eller bara hatar min garderob =) Men då brukar det ju mera vara "Ska jag ha kjol eller jeans" ungefär (sen svarar han ofta jeans och jag tar ändå kjolen, så bara för att jag frågar så är det inte säkert att jag går på hans linje..)

I vissa fall kan jag tycka att det är vettigt att "ge en vänlig kommentar" om den andres klädsel. Tex. Om vi ska till hans släkt på någon tillställning och han vet att de flesta har en väldigt avslappnad klädsel även till fest (eller alla damer alltid kommer i långkjol till middagen) så skulle jag uppskatta att han talade om det för mig så att jag sedan kunde välja min klädsel efter eget huvud.

Att ge råd/komplimanger är en sak. Men inte klär du dig så illa att han ska behöva skämmas för dig??!

Tycker alltså inte att någon ska bestämma över någon annans klädsel och att alla kommentarer om detsamma ska ges med största respekt.

Handlar nog mera om hur han reagerar på om du inte gör som han ber/vill än om att han ber dig. Om han utan en min accepterar att du väljer polo framför urringat så är det väl ok att han säger vad han gillar på dig?

For min del ar det tva saker som avgor om det ar omtanksamt eller manipulerande: dels sattet han sager det pa (om man sjalv blir glad eller osaker), dels hur han reagerar om du inte foljer hans rad (likgiltig eller elak/uttryckligen besviken). Jag skulle nog ga pa magkanslan i bada fallen.

Hade tex ett ex som en gang sade till mig att han var mer attraherad av mig nar jag hade haret utslappt an uppsatt. Gissa vem som aldrig satte upp det efter den kommentaren... pa nat satt *kandes* det mer manipulerande an om han hade sagt 'du ar sa snygg i utslappt har', om du ser skillnaden (kan inte forklara men det kandes som ett underliggande hot i hans kommentar, typ 'om du inte gor som jag vill kommer jag inte att tycka om dig langre').

Min man gjorde en gang det fatala misstaget att kommentera mitt har nar jag klippt det ganska kort. Och forsokte dessutom vara rolig ("tja, far val gora slut och hitta nan annan med langt har"). Det uppskattades *inte*, kan jag saga... sa nu har han lart sig att inte saga nat negativt om har eller utseende.

marian..

jag menade väl kanske att mannen har okej smak, chinos och en fin t-shirt kan duga på de flesta tillställningar till och med bröllop men ändå är vi kvinnor där och fnyser och med barska steg rusar vi iväg och köper något som vi tycker han ska ha på sig.. med kvinnlig list får vi det dessutom till att han har köpt och valt det själv... men har VI tagit hänsyn till vad han själv tycker och vill??

samma sak tycker jag som när en kille kritiserar vad sambon har på sig och då handlar det inte om kortkort och urringat utan samma fenomen.. ett par jeans och en top vi älskar och använder ofta blir plötsligt det fulaste vi äger bara för att mannen säger det....

Självklart får min m2b ha åsikter om hur jag ska ha håret el. vilka kläder jag ska ha på mig. Det är väl en himla skillnad på att ha åsikter och att bestämma, eller?? Jag vet att min m2b tycker om när jag har håret på ett visst sätt, vet att han uppskattar vissa av mina kläder framför andra osv. Har aldrig känt mig det minsta "förtryckt" över att han säger vad han föredrar å andra sidan så har han heller aldrig försökt att "tvinga" mig att ha en viss frisyr/vissa kläder. Jag tycker däremot att det är rätt mysigt att ngn gång då och då ha håret på det vis han föredrar/sätta på mig en tröja han gillar, dvs göra mig "fin" för hans skull - jag vet att han älskar mig precis lika mkt vad jag än har på mig och om håret är nytvättat eller inte och känner mig inte det minsta styrd av hans åsikter´, tycker att det är mysigt att han faktiskt ser mig, lägger märke till om jag ansträngt mig lite

Min man brukar inte säga så mycket, men det är klart att han får ha önskemål. Om jag sedan uppfyller hans önskan eller inte är en helt annan sak. Likadant tvärtom.

Det är klart att min man kan säga vad han tycker är snyggt på mig eller svara när jag frågar vad han tycker om mina kläder. Han är ju min bäste vän, jag pratar om allt med honom varför inte kläder och utseende?
Sedan kan han ju inte bestämma vad jag ska ha på mig, det skulle jag ju inte låta någon annan kompis eller familjemedlem göra heller.
Han sa t.ex. att mina favvobyxor var det fulaste jag ägde. Det var de!! Brun- och svartrandiga med prickar, men ooh så sköna. Jag hade dem lika mycket för det.

Jag vet att han inte gillar när jag visar för mycket hud, men om jag gör det med klass så tror jag ändå han är stolt över mig.

Gränsen mellan att ge råd och bestämma kan vara svår att se ibland men tänk er att det skulle vara bästa tjejkompisen. Att tänka in situatinen i en annan relation tycker jag kan hjälpa om man har svårt att veta hur mycket man ska ta.

Mannen i mitt liv har ofta åsikter om vad jag är snygg i etc. Själv gläder jag honom gärna genom att klä mig i högklackat, kjol, speciella underkläder och håret uppsatt IBLAND. Men han får också acceptera att jag stortrivs i slitna jeans och gympadojjor ibland, för att det är så praktiskt. Och även om han inte tycker om det så gillar jag att ha mitt långa hår utsläppt ibland. Hans högsta önskan är nog att få se mig i kortklippt hår och då menar jag riktigt kortklippt. Det kommer han bara att få göra i sina drömmar. Jag menar, det finns gränser. Men accepterar man dem kan jag visst bjuda på att klä mig så som han tycker är läckert då och då, speciellt när vi ska ha en mysig kväll på tu man hand. Själv tycker jag att han är den finaste som finns, så jag har inte så många önskemål. Fast jag har nog kommenterat ibland när jag tycker att något han har på sig är särskilt snyggt.

Jag tycker också det är Ok att ha åsikter. Så länge det inte handlar om att kommendera. Jag säger till min sambo om han tar på sig något som jag inte tycker är snyggt och han gör det samma. Ibland tar jag åt mig och inte ibland. Jag tycker det är bra att han säger till för ibland är man lite "hemmablind". Ser inte att något kanske är lite för slitet eller att det kanske sitter åt på fel ställen etc.

Däremot har sambon aldrig krävt att jag skall ha/inte ha något speciellt. Men åsikter får han ha. Annars får ju inte jag heller ha det.

Min man vill att jag ska dölja mer.....då jag oftast går i urringning.
Han vill att jag ska ha utsläppt hår(och helst ingen spray), och max mascara......

Men jag sätter upp håret med mycket av både spray och mousse, och änvänder hela sättet av smink. samt gärna har tajt och urringat, då jag trivs i det.

Så jag lyssnar inte. Jag kan göra det ibland för hans skull. Vill ju göra mig fin för hans skull ibland också....

Men självklart blir man glad att han ens öppnar munnen och bryr sig. Kunde ju vara så illa att han inte skulle bry sig alls.

Men huvudsaken e att man e inte trycker undan sig själv. Då e ju inte bra för förhållandet!

Mi man vill att jag helst ska gå upp 15 kilo i vikt, klippa håret kort, och det jag nämde ovan. Men jag vill vill inte.

Men det e som sagt bra att han har åsikter, men det e skillnad på att ha åsikter, och bestämma, som nån nämde ovan.

Jag har på mig det som JAG gillar och HAN det som han gillar.. vill jag exempelvis ha djupt uringat så har jag det!
Min kille är hip-hopare och jag är mer "rockbrud", mycket skinn och lack..!
Vi gillar ju varandra för de personer vi är och inte för vad den andre har på sig. Så här såg vi ut när vi träffades och blev tydligen kära så varför börja ändra på varandra sen!?

Tackar så mycket för att ni har uttryckt era tankar kring ämnet...!

Nyfikengul "vi kvinnor" är inte alla sådana att vi bestämmer vad mannen i våra liv ska ha på sig eller går och köper kläder åt dem. Tala för dig själv och påstå inte saker om andra som har samma kön...

Jag blir lite smått irriterad när någon ska utrycka vad "vi kvinnor" gör som om vi alla vore likadana - och det är vi verkligen inte!

Skulle ALDRIG falla mig in att köpa kläder åt min man, han är vuxen och klarar det alldeles utmärkt på egen hand. Att han sedan ber mig om smakråd är en helt annan sak...

Min sambo har inga önskemål alls vad det gäller mitt utseende. Eller tja, han ville inte att jag skulle raka undercut och göra en earlpiercing, men det gjorde jag ändå, för jag bestämmer själv över mitt utseende. Som tur var har håret växt ut nu iaf, då det var 1,5 år sen jag gjorde det.. ;) Annars är det faktiskt rätt tråkigt att han inte har några åsikter om mitt utseende, sådär speciellt. Han säger bara "Du är alltid fin/söt/snygg/sexig, särskilt alltid". Inte sååå kul att höra när man klätt och sminkat upp sig extra fin (men desto roligare när man ligger och är sjuk ;)). Till saken hör att jag pysslar med hårförlängningar och syr egna kläder, så han skulle ju kunnat "designa" mig hur han vill, men han kunde faktiskt inte bry sig mindre. Som sagt; lite trist ibland. Men i längden är det nog bäst såhär, ändå.. Nu slipper jag iaf få prestationsångest.

Ett tillägg om den motsatta situationen, bara..

Jag väljer _inte_ min sambos kläder, så som Nyfiken Guls påstår att vi kvinnor gör. Jag kan föreslå grejer, men tycker han inte om det så skiter han i det, precis som jag skiter i hans mer eller mindre gräsliga förslag. ;) Vi styr inte över varandra i nån aspekt, och det känns så skönt. Jag skulle aldrig klara av att bli kontrollerad och tillsagd att göra si och så.