Hjälp - svärmor, jag och ett X

Hej!

Vill mest bara skriva av mig för att få mina tankar ur systemet. Behöver rensa hjärnan och få lite annan input i det här.

Jag vill skriva om min svärmor och vår minst sagt knepiga relation. MIn svärmor är lite speciell, tja, vem är inte det? Jag fungerar med de flesta människor och är nog lite i överkant på den sociala skalan, så det har liksom fungerat ändå.

Mitt problem är att min m2b inte vill att hon är med på bröllopet. VÄGRAR att bjuda henne snarare. De har väl egentligen inte någon kontakt alls, bara ytterst sporadiskt via sms eller vid vissa familjesammankomster. Anledningen till det är att hon på något vis "adopterat" hans X som sin dotter. De var tillsammans länge och jag har förståelse för att svärmor och hon har en relation som varat i många år. De är vänner och nära liksom.

I början av min och m2b:s relation försökte svärmor "övertala" mig att göra slut för att X:et och mannen skulle kunna bli tillsammans igen. Motiveringen var: "Det blir ju bäst för alla /.../" Hon pratade mycket gott om X:et och om vad hon hade för tankar om mig. Hon pratade också nedlåtande om ett eventuellt bröllop: "Det är ju bara att ni bjuder på korv och bröd i trädgården. Så noga är det ju inte"
Det hände alltid när vi var i enrum, jag och svärmor. När hon kom över på spontanfika och mannen inte var hemma exempelvis. Jag berättade inte något om det här för min m2b i början utan höll det för mig själv. Det hela kändes pinsamt och konstigt. Jag ville ju inte liksom säga: " Din mamma tycker att jag är mycket sämre alternativ för dig".

Lång historia men under ett gräl tog jag upp det här med m2b och han blev nog både sårad och ledsen. Det visade sig att en annan flickvän (kortvarig relation mellan mig och X:et) sagt att hans mamma gjort exakt det samma mot henne. Jag och den tjejen har ABSOLUT inte haft någon som helst möjlighet att ha pratat med varandra. Detta gjorde att min m2b mer eller mindre valt att bryta med sin mamma.

Min tanke är att han kanske kommer att ångra sig. Det är en stor dag för honom, oss. Tänk om han ångrar sig? Tänk om relationen aldrig går att reparera pga det här? Jag kanske vill ha barn (läs vill) och hur blir det med farmor då?

Jag har föreslagit för m2b att vi borde sitta ner och prata ut med svärmor. Rensa luften och förhoppningsvis kunna gå vidare. Han vägrar.han tycker att hon ska respektera hans val av mig som partner och snart fru. Kan hon inte det kan hon dra åt helvete.

Vad gör jag? Hur tänker jag? Jag vill inte förstöra deras relation, jag vill att allt ska funka.

Hjälp?!