Utan att se varandra innan...

Sorry, tänkte mig inte för när jag skrev så. Då vi inte ska gifta oss i kyrkan . Men det är klart , finns det riktlinjer eller regler där man ska gifta sig får man ju följa dem. Jag får väl ändra det till att man får göra nästan som man vill med sitt bröllop ;)

Ni ska ingå äktenskap med varandra. Det är så vackert och djupt att man nästan slutar andas. Det kan ibland vara svårt att ta in vad det beslutet betyder.

...och det är då man snurrar in sig i detaljer, detaljer, detaljer.

Du behöver bara kika runt här i forat för att se hur många brudpar som hakar upp sig på färgtema, skor, hår, platser för foto etc... Varför man gör så? Just för att det är en händelse som sker så sällan i varje människas liv och att vi människor hela tiden strävar efter att ha kontroll. Det ställer till det för oss.

Jag har mött många brudpar som bråkat längs vägen till vigselceremonin. Oftast är det hon som inte tycker att han är intresserad av planeringen. Det är så synd att det blir så. Min personliga förklaring till att det blir så här är kognitiv dissonans. Det vill säga att tankar, känslor och handlingar inte går hand i hand - och därmed är man inte hel utan skavig i sitt inre. Enkelt förklarat så menar jag att det du tänker, känner och gör måste korrelera för att du ska må bra. Kan det vara så att mycket av det du/ni planerat faktiskt har med traditioner och förväntningar att göra? Att det egentligen inte ligger i linjen med vad du/ni VILL? Att din blivande inte kan dansa är ett bra exempel. Han kanske tänker och känner att han inte vill - men ändå ska han utföra handlingen. Den kognitiva dissonansen är ett faktum och helt ärligt, det brukar inte bli bra om en människa ska befinna sig i det spänningsfältet. Kan ni tänka om gällande detta? Kan ni hitta en väg som funkar för er/honom? Kan ni inte filma olika tillfällen då ni dansar/kramas/hånglar och sätta er musik till detta... för att sedan visa på storbildsskärm i festlokalen? Eller helt enkelt ett bildspel med kärleksfulla bilder av er, i er vardag och ur ert liv, tonsatt med fin musik... Man måste ingenting bara för att "det alltid varit så". Man måste faktiskt ingenting här i livet - utom att dö och att välja.

Andas djupt. Andas en gång till. Allt kommer att bli bra.

Tack för era kloka tankar..

Som jag förstått nu kanske vi inte har så mycket till val. Om prästen som viger oss på vår dag vägrar brudöverlämning - ja då får det vara så.

Vi båda är överens om hur vi skulle vilja ha det. Än så länge har vi tyckt ganska lika angående saker som hör till bröllopet. Och där vi inte är sams letar vi kompromisser som båda kan leva med.

Min blivande är dålig på att dansa, och du gav mig bra tips men jag tror att skulle jag föreslå dem till honom skulle han nog nästan bli lite besviken. Han vill klara av detta och våra stunder då vi övar är några av de roligaste och mest intima stunder vi haft på länge. Han vill göra detta, mycket för att han vet hur mycket jag älskar att dansa och för att han vet att det är en stor del av mig och min kultur. Han älskar inte att dansa, men att dansa med mig är allt annat än så jobbig som det annars är. Han är fantastisk min blivande.

Inte alla verkar förstå varför vi vill det vi vill. Den stora anledningen till varför vi vill vänta med att ses är för att det är just så stort och intimt och vackert- vi ska gifta oss. Och genom att mötas först när det är dags i kyrkan omringade av nära och kära är för att en spänning byggs upp.. en längtan efter att ses. Det kommer kännas så äkta och kärleksfullt. Det är allt vi kan drömma om båda två. Jag vet inte om jag kan förmedla känslan med ord. De som förstår de förstår. Men..vi får se mycket verkar vara upp till prästen.

Skulle det inte bli så är jag övertygad om att det blir bra ändå, ingen enorm avgörande sak. Bara en tydlig bild hos oss båda om hur vi skulle vilja ha det:)

Men du... det finns lösningar!

Du beskriver så fint att ni vill ses första gången i kyrkan, som en intim och personlig stund för bara er två. Prata med prästen och kolla hur kyrkan är uppbyggd. Oftast finns det ett angränsande rum intill vapenhuset. Där vet jag flera brudar som stått och väntat på sin blivande make. Han har fått gå in helt ensam för att möta sin blivande hustru. Stunden har varit magisk för dem som gjort på detta sätt och de har kunnat gråta av glädje - tillsammans - och sedan gått ut i vapenhuset förberedda för den viktiga stunden.

Ett brudpar jag vigde bestämde möte i en lång allé i närhethen av kyrkan. Jag fick förmånen att vara med som åskådare. Hon kom i deras fina bröllopsbil och han väntade i andra änden av allén. Hon gick från ena hållet och han (sprang!) från det andra.

Jag tyckte att det skulle kännas jättekonstigt att inte sova ihop natten före då vi bott ihop i flera år. Vi bytte också om tillsammans, fotograferades och gick sedan in tillsammans. Att någon skulle lämna bort mig var aldrig aktuellt, jag flyttade hemifrån för 13 år sedan och tycker personligen att det känns förlegat och ojämlikt.

Men om man vill ha det så är det klart man ska satsa på det! När det gällde dansen var det främst kjollängden som ställde till det på bröllopet så man kan kanske använda en annan lång kjol eller klänning.

Vi kommer troligtvis sova hos våra respektive föräldrar då vi bor i Gbg men gifter oss "hemma" i Värmland. Bröllopet blir i Forshaga där sambons föräldrar bor, jag ska göra mig iordning hos min frisör i Karlstad (15min bort) där mina föräldrar också bor. 
Sen kommer vi ses före vigseln för fotograferingen, vår vigsel är en borgelig vigsel utomhus på gräsmattan vid festlokalen, så blir lite svårt att ha fotograferingen efter

Att öva på att dansa i underkjolen låter toppen, vi ska gå en valskurs innan så vi får kläm på det ordentligt, och då kan man ju öva med underkjolen på hemma sen när man har fått koll på stegen och allt

[quote=4396418][quote-nick]Matrimonium skrev

Du beskriver så fint att ni vill ses första gången i kyrkan, som en intim och personlig stund för bara er två. Prata med prästen och kolla hur kyrkan är uppbyggd. Oftast finns det ett angränsande rum intill vapenhuset. Där vet jag flera brudar som stått och väntat på sin blivande make. Han har fått gå in helt ensam för att möta sin blivande hustru. Stunden har varit magisk för dem som gjort på detta sätt och de har kunnat gråta av glädje - tillsammans - och sedan gått ut i vapenhuset förberedda för den viktiga stunden.

Ett brudpar jag vigde bestämde möte i en lång allé i närhethen av kyrkan. Jag fick förmånen att vara med som åskådare. Hon kom i deras fina bröllopsbil och han väntade i andra änden av allén. Hon gick från ena hållet och han (sprang!) från det andra.

 

[/quote]

TUSEN TACK förde goda idéerna! Vi vigs i Skara domkyrka hoppandet det finns något liknande där.

Ett annat alternativ är att min blivande väntar på mig i kyrkan någon timma innan vigseln förutsatt att kyrkan är ledig. Inga av våra gäster, utan prästen. Bara min blivande framme vid altaret och jag går längs altargången för att möta honom för första gången...Och så får fotografen finnas där och fånga vår magiska stund. På det sättet kan vi fota lite porträtt bilder och så innan vigseln så slipper våra gäster väntan evigheter på oss mellan vigsel och festen :)

Det återstår att se, åh vad vi längtar. Nästa sommar kan inte komma fort nog!

För oss var det ju inte ett alternativ att ses i vapenrummet, då det är lika mycket före vigseln som två timmar före. Men folk kommer inte förstå det så det är poänglöst att försöka förklara. De som inte förstår kommer bara vilja lösa ett problem som dom har skapat själva.

Vi bytte präst och så fick vi som vi ville. Väldigt fint, och inte tal om någon brudöverlämning. Intressant nog så ska du gå in med din make som en fri kvinna men din fria vilja att själv bestämma vad som är viktigt, är helt okej att köra över.  ...

Vi sov tillsammans i sviten natten till vigseln. Vi förberedde allt i salen inför middagen kvällen innan osv så vi körde inte med att inte se varandra. Innan vigseln hade vi dessutom fotografering.

Fast Ello, det handlar väl inte om att köra över någons fria vilja. Det handlar om att kyrkan och prästen har regler/traditioner/en tro att följa. Det är väl bra att vara beredd på det och att det kanske blir nej, och att man som ni då kan byta präst. Hittar man ingen präst som går med på brudöverlämning får man ta ställning till det och kanske tänka om helt

Som troende blir jag lite ledsen när jag läser en del av kommentarerna här. Svenska kyrkan är ett trossamfund, vi som är medlemmar där är det för att vi delar en gemensam världsbild. Bröllopet är en del av den världsbilden. Det finns massor av skäl till varför man vill gifta sig i kyrkan, och jag vet att det är ganska få som gör det på grund av sin tro. MEN, väljer man att gifta sig där utan att vara troende så får man respektera att det är en religiös ceremoni och snällt acceptera de regler som gäller. Jag kan tycka att det är helt fel att jag måste täcka håret om jag går in i en moské, men jag gör det ändå, av respekt för de troende och deras tro. Ni som gifter er kyrkligt, respektera vår tro eller gift er någon annanstans!

Fast det är varken lag eller regel eller tro att bruden SKA gå in med sin man. Det är en tradition, ja. Men det är också en tradition som håller på att luckras upp lite, så om några år lär det inte se ut på samma sätt.

Vi gifte oss i kyrkan på grund av tro, och vi hade INTE brudöverlämning. Men jag GICK IN med min mamma. Det var otroligt vackert och jag är så glad att hon och jag kunde dela den stunden. Och när vi fick se varandra i kyrkan, ah, den stunden gjorde hela dagen. Helt säkert samma för er som väljer att ses före, men för oss hade det INTE lika speciellt.

Men som jag sa innan, det går inte att förklara för den som inte ser det på samma sätt. Det viktigaste tycker jag är att alla känner sig glada och nöjda när dagen är slut.

Vi körde på att inte ses kvällen innan och sova på två olika håll men eftersom vi hade fotograferingen innan vigsel (sen vigsel) så kunde vi inte hålla oss osynliga för varandra fram till altaret vilket var lite synd. Jag är helt med på vad du menar. Men när vi väl skulle gå in så kände jag att jag överlycklig över att det var min man som gick bredvid mig då nervositeten var extrem. 

Sen så blev det ju ändå en liten överraskning när vi skulle fota oss. Han och hans marsalker stod i en stor trädgård bakom en syrenhäck och jag kom runt hörnet tillsammans med mina tärnor. Det ögonblicket var magiskt!

Så jag är delad i det du vill göra. Hoppas ni hittar ett sätt som funkar för alla :)

Min blivande och jag ska gifta oss i den rumänskortodoxa kyrkan och min far kommer att överlämna mig vid ingången till kyrkan, och inte framme vid altaret. Inget vi önskat utan så prästen vill ha det. Vi kommer inte att ses innan utan kommer att ta bilderna efter, faktiskt sambons önskemål. Dock kommer vi att sova tillsammans natten innan och sen skiljas åt till frukost och sedan inte ses fören min far lämnar över mig