Tack för era kloka tankar..
Som jag förstått nu kanske vi inte har så mycket till val. Om prästen som viger oss på vår dag vägrar brudöverlämning - ja då får det vara så.
Vi båda är överens om hur vi skulle vilja ha det. Än så länge har vi tyckt ganska lika angående saker som hör till bröllopet. Och där vi inte är sams letar vi kompromisser som båda kan leva med.
Min blivande är dålig på att dansa, och du gav mig bra tips men jag tror att skulle jag föreslå dem till honom skulle han nog nästan bli lite besviken. Han vill klara av detta och våra stunder då vi övar är några av de roligaste och mest intima stunder vi haft på länge. Han vill göra detta, mycket för att han vet hur mycket jag älskar att dansa och för att han vet att det är en stor del av mig och min kultur. Han älskar inte att dansa, men att dansa med mig är allt annat än så jobbig som det annars är. Han är fantastisk min blivande.
Inte alla verkar förstå varför vi vill det vi vill. Den stora anledningen till varför vi vill vänta med att ses är för att det är just så stort och intimt och vackert- vi ska gifta oss. Och genom att mötas först när det är dags i kyrkan omringade av nära och kära är för att en spänning byggs upp.. en längtan efter att ses. Det kommer kännas så äkta och kärleksfullt. Det är allt vi kan drömma om båda två. Jag vet inte om jag kan förmedla känslan med ord. De som förstår de förstår. Men..vi får se mycket verkar vara upp till prästen.
Skulle det inte bli så är jag övertygad om att det blir bra ändå, ingen enorm avgörande sak. Bara en tydlig bild hos oss båda om hur vi skulle vilja ha det:)
