• smörblomman321

    hjälp med prat & råd

    jag är en 19årig tjej som ska flytta ihop med min pojkvän om några veckor, vilket jag ser fram emot men nått känns så jävla fel och jag gråter hela tiden. varför? jo, för att inte bo ihop med min mamma och lillasyster längre. jag mår så otroligt dålig och kan inte slappna av och bara tänka på flytten, utan tänker bara på dom. dom är mitt liv, jag klarar mig inte utan dom och jag älskar den över allt annat! vi är så hiiiimla tajta eftersom de alltid varit vi tre! vi gör allt ihop och kan verkligen prata med varandra om allt! och dr jag tänker på mest och är mest ledsen över är att jag VET att mamma kommer bli själv ofta (vilket hon inte tycker om, hon har ju alltid haft oss två) och hon säger själv att hon inte vill vara ensam, eftersom min syster är i den åldern då hon är mycket ute.. visst att jag bara ska flytta 5 minuter härifrån och att vi ändå kommer vara med varan hela tiden! men att komma iväg, att packa, planera. de går inte eftersom jag mår så dåligt.. någon som vill ge lite stöttande ord och pepp?

  • Svar på tråden hjälp med prat & råd
  • Chicita

    Lugn. 


    Din mamma kan gå över och hälsa på dig, du kan gå hem och hälsa på din mamma (självklart samma med systern).
    Det känns lite jobbigt första gången man flyttar hemifrån. Spännande på sätt och vis, men skrämmande också.

    Och om det verkligen inte går, så kan du alltid flytta hem och prova igen lite senare.

    Själv flyttade jag hemifrån första gången när jag var 15 och började gymnasiet (gymnasium på annan ort), sen flyttade jag hem efter ett år när jag hoppade av den skolan och började en annan hemma istället.


    Brorsan ville sen ha lägenhetsvakt då han skulle flytta ihop med någon, men ville inte säga upp sin lägenhet och inte ha den tom.
    Så jag flyttade hemifrån igen efter ca 6 månader hemma hos mamma. 
    Tror jag flyttade hem igen någon vända och sen flyttade mamma så jag tog över lägenheten... osv... 


    En flytt är alltså inget som måste vara för livet. Det går att ångra sig :) 
    Så testa... Det kanske kommer att stärka ert band ännu mer :) 

  • Tenshi

    Som Chicita skriver, det behöver inte vara för alltid :)
    Då hon bor 5 minuter ifrån dig är det ju lätt för er att kunna träffas ofta om det skulle behövas och umgås blir inget hinder på så sätt!

    När jag tog studenten så flyttade jag ihop med min kille som bor 60 mil ifrån mina föräldrar, så att flytta för mig var jobbigt då jag visste att jag inte kunde hälsa på dem eller springa över till dem när jag ville, men innerst inne kände jag att det var värt det för att få bo ihop med min nu blivande man, plugga och jobba. Och dessutom hörs vi väldigt ofta på sociala medier och via telefon så det känns inte som att de har försvunnit eller så utan de finns alltid där när jag behöver dem :) Dessutom är det inte så jobbigt att åka ner och hälsa på dem då och då ^_^

    Testa som sagt, det kan bli hur bra som helst eller skita sig helt. Oavsett så vet du att din mamma och din syster inte är långt bort :)

  • filibustern

    jag hade lite samma känsla när jag flyttade ihop med min fästman då jag var 18, jag hade hemlängtan och ångest, dåligt samvete osv. men.. det gick över, man får väl tänka så att man itne kan bo hemma hela tiden. din mamma vill mest troligt att du ska skaffa dig ett eget liv, kärlek, barn.. osv. och ni bor ju bara 5 min ifrån varandra. ni kan hälsa på varandra lite spontant. jag och mina föräldrar bor 20 min ifrån varandra, 3 mil.. så det är inte kanske bara att tvärfara och hälsa på. sen finns ju telefon osv. 

Svar på tråden hjälp med prat & råd