Kommer ni att bjuda någon du helst inte vill ha med?

En av mina blivande svägerskor..

Jag har fortfarande, efter 5år svårt för henne. Inställsam på ett sliskigt vis - gör allt för egen vinnings skull och har ett bekräftelsebehov som är, för mig "lite väl stort" (milt sagt) för en människa i 50års åldern.

Det skulle inte förvåna mig om hon kommer för sent till vigseln, bara för att få "göra entré" så alla skulle se henne och samtidigt försöka "smyga in" för att inte störa..

En av mina blivande svägerskor..

Jag har fortfarande, efter 5år svårt för henne. Inställsam på ett sliskigt vis - gör allt för egen vinnings skull och har ett bekräftelsebehov som är, för mig "lite väl stort" (milt sagt) för en människa i 50års åldern.

Det skulle inte förvåna mig om hon kommer för sent till vigseln, bara för att få "göra entré" så alla skulle se henne och samtidigt försöka "smyga in" för att inte störa..

Jag har 3 st på inbjudningslistan jag absolut inte vill ha där, 2 av dom är "vänner" vi aldrig någonsin talar med men sambon ville bjuda dom för att han kände sig tvungen, sen är det min sambos systers kille.... Jag kan inte med honom och skulle helst köra över honom. Jag har uteslutit min mamma och inte bjudit henne pga att hon överhuvudtaget aldrig bryr sig om sina barnbarn eller mig heller för den delen.

Om jag hade kunnat hade jag inge velat ha med min svärfar! Han är ett manipulativt svin som slog sina barn men ser sig som världens heligaste människa! Allt är perfekt i hans lilla värld, och särskilt han. Trots att han varit polisanmäld av sin son för misshandeln..

Han hade också mage att säga åt oss att vi levde i synd av att vi bodde ihop innan vi förlovade oss (flyttade ihop i maj och förlovade oss i oktober 2012). Vi pratade inte med honom på hela sommaren, och sen när vi väl förlovade oss så var minnsan allt bra...

Sen är det min mormors "pojkvän" som man helgs skulle slippa bjuda. I hans fall är det så att han trivs inte med vår familj men är en toffel som intensitet ifrån till mormor att han inte vill följa med. Vi har försökt att bjuda in honom och man kan få honom att prata en stund vid maten sen går han iväg och surar och väntar på att få gå hem.

Mormor vägrar inse att han inte vill och låtsas bara om som att allt är normalt...

Ja, önskar att det inte var så men var tvungen att bjuda en släkting då jag ville ha med hennes syskon som jag är nära. 
Jag hoppades hela tiden på att hon inte skulle ha möjlighet att komma men nu har hennes syskon hjälpt henne så hon kommer ändå! En av anledningarna till att vi valde att gifta oss där vi ska var för att vi visste att hon inte skulle kunna komma dit. :( 
Har redan ångest och känner att jag måste börja 'varna' min m2b's släkt om att min släkting är oberäknelig och inte är som alla andra. Det kan bli precis HUR pinsamt som helst. 

Hon kommer antingen dyka upp hög, full eller superledsen och antingen hålla tal om hur hemskt livet varit mot henne (hon blev sjuk och har inte riktigt återhämtat sig psykiskt, fysiskt är hon frisk) och hur hemskt det är att min blivande svärfar är sjuk (han har cancer) och göra alla illa till mods.. ELLER så kommer hon hålla tal -inte till mig som är hennes släkting- utan TILL min m2b, som hon frekvent flörtar med och tror sig få intresse ifrån. 

Hon har tidigare gjort liknande saker, bl a låg hon med en pojkvän till mig och berättade det inte förrän flera månader senare! Hon har stulit pengar från mig och en vän till mig när vi var på samma fest och hon har stulit min mammas guldhalsband när hon passade hennes katt en gång! 

Tänk om hon stjäler från gästerna? Tänk om hon skämmer ut mig totalt? Ångest! 

En sådan person hade jag nog låtit bli att bjuda även om det var en släkting. Det finns inget tvång att bjuda henne bara för att du bjudit hennes syster. Men det låter som att det är för sent att göra något åt nu. Kanske kan du prata med hennes syster som du är nära och be henne hålla ett öga på henne om möjligt.

Min blivandes mormor, egentligen vill vi ha henne där men ändå inte. Både jag och min blivande tycker om henne men hon har betett sig illa mot många i släkten och gjort sig ovän med sin egen dotter (blivandes moster) och hennes familj. 

Alltså skulle vi vilja ha henne på bröllopet men vi är rädda för att det kommer bli bråk.. nu har hon tackat nej just därför och det känns både skönt och tråkigt på samma gång.

Ja jag förstår hur du tänker, problemet är att jag bjudit hennes två bröder och hennes syster så hon vore det enda syskonet som inte blev bjuden vilket hade skapat massa långsiktiga konflikter i familjen i framtiden (vilket jag inte orkar med). 

Jag vet att det låter svagt att ha med en sån människa men vi trodde verkligen inte att hon skulle kunna komma (gifter oss VÄLDIGT långt bort från där hon bor). Det var hennes syskons idé att hjälpa henne komma för att hon inte skulle känna sig utanför.. :(  

Det är så tråkigt att det ska behöva vara så, och jag känner verkligen med alla tidigare inlägg och förstår ångesten och problemen! Man vill ju bara att allt ska bli bra och inte skapa en massa konflikter som kan förstöra, men ibland blir det bara fel. Oavsett hur man gör! 

Jag håller med föregående talare på detta, man måste faktiskt inte bjuda folk som inte kan uppföra sig. nu är väl det iofs för sent eftersom ni redan bjudit henne, men det där är inte OK som du säger. det är väl inget konstigt att bli portad för sånt? man får ta ansvar för sina egna handlingar. hoppas det löser sig!

Ja, ni har förstås rätt.. Varför är man sån, att man hellre böjer sig än biter i det sura äpplet och tar tag i det? Jag är vanligtvis inte konflikträdd men just när det är i familjen så tillåter man så mycket mer innan man sätter ner foten, just för att det är familj! 

Tack för era kloka ord! <3 

det klart man inte vill ha konfilkter i onödan, särskilt inte vid sitt bröllop eller med sin familj. men jag tror att vissa relationer ställs på sin spets vid sådana här tillfällen. vi har t ex inte bjudit en släkting till mig som egentligen är ganska nära (om man tittar till blodsband). men jag träffar henne aldrig, inte sedan 2008 eller nåt sånt. klart jag inte bjuder henne, men hon har ju inte gjort något elakt och dumt som det du nämner. är det riktigt illa så kan du (tycker jag) uninvita din släkting. ta tillbaka inbjudan men va medveten om att då startar du garanterat en konfilkt. 

jag är en otroligt konflikträdd person. så du kan tro att jag tycker detta selektiva av gäster är jobbigt haha! men det är helt enkelt så att vi inte har råd! nu lutar det åt att vi kör den billigare varianten gällande min vigselring (sätta in stenar i förlovningsringen) så då sparar vi in typ en 6000 - då kanske vi kan bjuda några fler vi inte tänkt bjuda till festen :) 

för i vårt fall - de vi valt bort, det är ju inte för att vi ogillar dem eller nåt.. eller ja.. en av mannens farbror är väl rätt så besvärlig... :P men oftast är det pga plats/pengabrist. på min sida de vi valt bort är endast pga att jag nästan inget har att göra med dem. men en av mannens kusiner vi tänkt bjuda, har en syster som vi inte ska bjuda som det ser ut just nu. och samma kusin har en vuxen son vi inte tänker bjuda på festen.. som det ser ut just nu. deras yngre barn kommer inte vara med ändå då det är barnfritt. 

men det är skitjobbigt! det här med barnfritt tro jag är det minsta bekymret. känner jag min syster och bror rätt, så kommer de inte protestera så mycket ang. barnen. :P 

Jag tycker verkligen inte att man kan bli klandrad för att man vill att dagen då man gifter sig ska bli dagen med stort D och alltså så skulle inte jag bjuda någon som inte skulle kunna vara glad för min skull. Men jag kan förstå att man kan känna sig "tvungen" men jag anser att har den eller dom personerna ingenting att tillföra så kan de lika gärna stanna hemma.

Hoppas ingen känner sig påhoppad för det är inte meningen :) 

Sagt det i andra trådar men säger det gärna igen ;)

Det är vår dag, min och min frus. I vår närvaro vill vi ha de som betytt något för oss. Jag bjuder mer av mina föräldrars vänner än mina egna bekanta för dem är jag uppväst med de har jag massor med minnen med.
Bekanta är bekanta de har jag inte ens en tanke på att bjuda. Har ett par där jag gillar den ena men ogillar den andra. Bjuder ingen av dem därför. Ingen som jag eller min fru inte vill dela vår stora dag med skall få vara där. Oavsett släktskap elelr vännskapsband. Dett är en dag för de som komemr uppskatta den för oss därför bjuder vi max50st och de är de som delat våra liv från barnsben

Mvh

Det känns så hemskt men vad skönt ändå att läsa att det finns flera som sitter i samma sits.

Jag önskar att jag slapp ha min blivande svärmor på bröllopet. Hon är väldigt rar och kommer alltid med goda råd. Hon är lättsam och har humor. Ni kan fråga vem som helst, alla ääälskar henne. Allt det där är även sant. Bara att det är för mycket! Hennes "goda råd" är pekpinnar och om ALLT t.ex ekonomiska råd trots att hon själv har sådana skulder att hon inte ens får stå på ett telefonabonnemang (Men det är klart att vi ska göra åt henne, vi är ju familj...........) och om min make eller jag säger mot är det "Fast mamma vet alltid bäst" och tjurar om det inte blir som hon vill eller hånflinar när det inte funkar att göra som vi vill.
Hon ska alltid stå i centrum och jag tror att det ligger till grunden för att min blivande man inte kan ta plats, varken han eller hans syskon har någonsin fått det. Hon är väldigt hjälpsam, till den grad att hon tar över helt. En gång ville hon följa med och storhandla som vi skulle göra efter jag hade slutat jobba, men hon hann inte då så hon åkte med våran bil och storhandlade åt oss båda (Jättesnällt men snälla, jag vill handla själv). Hon har humor, på andras (helst min) bekostnad men gud förbjude att man någonsin skämtade om henne. Jag är livrädd för att hon skulle ta över hela vår dag, som hon tar över alla sina barns födelsedagar eller andra högtider. Speciellt eftersom jag verkar vara den enda som märker något! 
Hon har dessutom varit mot bröllopet hela tiden och tycker att det är slöseri med pengar. "Det är inget speciellt att gifta sig, det har jag minsann gjort 3 gånger. Ni kan bjuda hela familjen på resa istället".

Sen har jag en sten över hjärtat tack vare min egen mamma.Hon är nämligen "nykter" alkoholist. Det är väldigt svårt att förstå för människor som inte har växt upp i samma sits men min mamma är min bästa vän fastän jag hatar henne när hon dricker. Det är så med de flesta alkoholmissbrukare att det inte bara är att de dricker mycket utan de kan inte alls bete sig heller. Så jförst trodde jag att hade 5 alternativ

1. Inte ha min mamma på mitt bröllop (Hemskt)
2. Ha en full mamma på bröllopet och känna stress över hur hon ska bete sig
3. Ha en nykter mamma på bröllopet som har abstinensbesvär, är obekväm, har ångest och är stressad , vilket även ger mig stress. Hon kommer få stå ut med att folk tjatar om att lite kan hon väl ta (Hemskt)
4. Låta mamma vara på vigsel men gå när festen tar vid. Då kommer mest troligen min pappa följa med henne. (Hemskt)
5. Ha ett alkoholfritt bröllop. Men det är inte något jag vill, Något sånt här ska inte få styra över hur 85 gäster ska fira. Sen är jag rädd att det inte blir den "festen" som jag hoppas på då och inte hålla på lika länge (trist). Och min blivande make vägrar.

Men vi har hittat en lösning:) En av mina tärnor som känner min mamma jätteväl har den uppgiften under kvällen att hålla lite koll på henne :)<3

Jag har sån tur att jag inte har någon i mitt liv som jag inte tål. Iallafall inte så nära så det skulle vara tal om att bjuda den på bröllop. Jag är bra på att rensa mitt umgänge, ibland måste man helt enkelt "göra slut" med folk. Jobbigt att göra men för mig är det nödvändigt. Min energi behöver jag till viktigare saker än att hata folk i min närhet.

Jag gillar de i min släkt som jag umgås med och som därför kommer att bli bjudna. Och jag gillar de vi umgås med på mannens sida, och tvärtom.

Så svaret på frågan är nej

Jag tycker det verkar så tråkigt att känna att man måste bjuda folk man inte vill, och att det kommer folk som bjudit in sig själva. Jag kanske är dum, men jag förstår inte hur det går till. Jag kan förstå att man kanske inte vill göra sig osamas med någon släkting. Men för mig är det inget konstigt alls att inte bjuda någon jag inte umgås med eller ens känner. Jag har kusiner och kusinbarn jag aldrig träffar. Att bjuda dem bara för att vi är släkt är lika främmande för mig som att gå ut och bjuda någon på busshållplatsen. Men alla är olika

Jag önskar bara att alla får det bröllop de vill med de gäster de vill. En så stor och viktig dag

Vi drog till Vegas och gifte oss och hade därmed 4 kompisar närvarande men bröllopsfesten väntar och ja visst finns det människor man inte vill ha där som kommer att bli inbjudna. 
Tex min moster, den elakaste som går i ett par skor även om hon faktiskt verkar skärpt till sig lite. Jag vet att hon är falsk och varit otroligt elak mot min mamma och snackat mycket skit om mig, min bror och avlidna far genom åren. 
Jag har även en gravt handikappat kusin som mest skriker och gapar, å fy vad elak jag är nu men henne hade jag helst också sluppit. Hon avskyr och blir hysterisk av barnskrik och ja, vi har ju hunnit fått en hel del ungar i släkten, min dotter är tex 2 år. Börjar en unge grina får man tillsägelse att de ska vara tysta för kusinen blir upprörd, in my ass, barn är barn! 
I min släkt bjuder man tyvärr alla om inte jag ska bli den första som gör annorlunda ;)

Ja. En av vännerna till min m2b är ingen kille som jag någonsin "dragit jämnt med". Har aldrig tyckt om honom och kommer nog aldrig att göra. Det värsta är nog att min m2b inte heller är så förtjust i den här killen (gammal jobbarkompis) men att han känner att han inte har så himla många vänner utan bjuder dem som "funnits där länge" i hans umgänge - alltså inte nödvändigtvis någon han tycker om att umgås med.
Killen (gästen) är rentav plump och otrevlig. Inget att hänga i granen, och ingen jag ser fram emot att ha där. Kommer nog bara försöka vara en bit ifrån honom och hoppas att han inte "antastar" eller besvärar mina vänner heller

Uppdatering (TS):

Nu är vi gifta! Och svärmor var hur - trevlig - som - helst. Både min man och jag var förstummade (och han var överlycklig). Hon var söt, trevlig och rar. Skrattade med de andra gästerna, och sade inget otrevligt på hela kvällen. Det har ALDRIG hänt förut. Till och med våra gäster (som har träffat henne förut) undrade om hon börjat knapa psykofarmaka eller något... :) 

Så, till alla er som är i samma sits som jag var: Det kan bli bra ändå. Bröllop är magiska, och ibland smittar den magin av sig till och lyser till och med upp de mörkaste skrymslen. Kram