Ångrar vårt bröllop

Vårt bröllop kostade inte en enda spänn. Nada. zip, zero. 

Vi lånade kläder och använde oss av det vi hade och våra föräldrar bjöd på middagen. 

Men det var den mest magiska dagen ever. Jag fick äntligen den man jag längtat efter och vi fick äntligen börja ett gemensamt liv tillsammans. 
Bröllopet var avstampet på resten av våra liv. 

Eftersom jag gifte mig gratis har jag ofta fått frågan om jag inte inte ångrar något, om jag inte velat göra saker annorlunda. Fanns det inget jag hade velat köpa? 

klart man kan sväva ut i drömmar och konstatera att jag hade velat ha både det där och det där och kanske lite sånt och sånt. Men när jag ser tillbaka så saknar jag ju ingenting. 

Bröllopet blev inte som vi tänkte oss, men det betyder itne att det är misslyckat. O nej! Långt ifrån!   Alla har vi väl prinsessdrömmar om att ha en bakelseklänning , stort kyrkbröllop, häst och vagn osv ja ni vet klassiska bilden av ett bröllop. Men ser verkligheten ut så ?  nej det gör det inte till 99%.   Många av oss får inte det bröllopet, är det misslyckat då bara för det? Nej självklart inte!!

jag fick exakt det bröllop jag ville ha där och då utifrån om förutsättningarna vi hade där och då.  Det var perfekt utifrån verkligheten där och då. Alltså kan jag inte klaga på något. 

men se det så här att du valde som du valde utifrån det du tyckte där och då. Där och då tyckte du verkligen att det var rätt prioritering. Jag tror inte att du gick emot någora principer utan du bara valde att lägga fokuset på er kärlek och det är inget fel. 
Du tyckte nog att du var vacker och fin där och det var ju så du ville se ut. 

Hade du verkligen velat se annorlunda ut hade du ju gjort något åt det redan innan bröllopet men du valde att prioritera som du gjorde och du var förmodligen nöjd på det sättet. 

jag valde att se ut som jag gjorde på båda mina bröllop och ser jag i efterhand på bröllopskorten från båda bröllopen så finns det en hel rad med saker jag kanske hade gjort annorlunda. Men fortfarande - DÄR och DÅ valde jag att se ut så. Det var min önskan DÅ. 

Förtydligar mig: Jag ångrar inte min bröllopsdag! Jag önskar att jag vetat i förväg att jag skulle känna att den betydde mer än jag trodde. Att min styling skulle gnaga så mycket i efterhand.

Nej, det är inget jag kan göra något åt, men jag ångrar inte att jag gifte mig. Ångrar heller inte att dagen var perfekt-den var super bra, och perfektion var vi aldrig ute efter, spontanitet är vårt mellannamn,,,MEN.....

Jag påstår inte att ett påkostat bröllop hade gjort mig mindre ångerfull-det jag ångrar är att jag inte kände mig som mig i min styling. Det här var snarare en ego-boost tråd, och ett rådande om att vara sann mot sig själv och inte sväva iväg på en väg du kanske inte tänkt vandra.

Vi hade mer än gärna bara varit vi på vår dag i rådhuset, var ett av våra olika val om hur vi ville ha vår dag när vi började planera 1 1/2år i förväg. Vårt prio var att bli gifta och ha grymma ringar-punkt!! Och jag älskar vår grundtanke, den känns och är fortf vårt starkaste kort!

Fast jag uppfattar TS:s tråd som att man ska fundera över sina prioriteringar   utifrån de möjligheter man har. Nu är jag ganska ny på BT men uppfattar det som att många här ser ner på att man lägger pengar på sin bröllop vilket känns lite tråkigt om man nu ha möjlighet att göra det man vill. Det här är en av de dagarna i mitt liv som får kosta pengar, det är ju min prioritering och handlar inte om att jag inte skulle uppskatta dagen eller min blivande man om det var på något annat sätt.  

Det är ju det som är grejen: Jag var inte nöjd eller glad på min bröllopsdag!! Inte dagarna innan, veckorna innan. Men det jag ville ha gick inte att få och jag nöjde mig i tanken med att jag inte tyckte det var så viktigt,,,men jag inser ju nu att jag tycker det!

Jag sprang till brudbutiker tre veckor innan för att se om jag kunde finna nå...jag beställde hem klänningar i en förbannelse från olika webbutiker, utan att hitta det jag sökte. En variant på det jag sökte kom till Sverige tre veckor EFTER vår bröllopsdag och kostade dubbelt så mycket mot vad jag hade budgeterat av vad jag tyckte en klänning var värd.

Så tyvärr jag kan inte förlita mig på mitt val för dagen :))

Tack! Är lite det jag menar + att inte tappa bort sig själv eller fastna i bröllopsvågen om dittan och dattan.

Nu hände just det inte mig, utan jag önskar att jag prioriterat mig själv framför alla andra-detta var ju min familjs dag!!

Precis... Att vara sann mot sig själv är väldigt viktigt :) 

Hoppas att du kan plocka ut guldklimparna från dagen och magasinera undan allt annat :) 

Tack! Ja, livet blir ju inte alltid som man tänkt sig så varför skulle ett bröllop bli?! ;) så synd bara att jag inte visste innan hur mycket jag verkligen skulle bry mig!! Haha

Jag tror att det är viktigt att inte lägga massa förväntningar på denna enda dag i ens liv. Det är bara en dag och med massa förväntningar blir det oftast besvikelser.

Det är tråkigt och ledsamt att gå och vara besviken i efterhand. Jag tror för de allra flesta brudpar är det något som inte går som det var tänkt.

Det är nog ingen idé att gå och gräma sig övrr der som har varit och som man ändå inte kan påverka utan försöka leva i nuet och försöka tänka på det som faktiskt blev bra och lyckat och fint med ens bröllop.

Klänningen ska kännas perfekt oavsett om den kostar 50 eller 50000kr. Känslan ska finnas där, men nej jag skulle aldrig i livet spendera en förmögenhet på ett bröllop. Inte viktigt för mig att skaer måste kosta. Jag lägger inte en massa pengar på mat etc, det är som sagt jag o min man som är i centrum. Så ska jag lägga pengar på någonting blir det kläderna, ringen och foton. men det är jag det :)

Vi har haft en exakt budget från början, så vi har verkligen fått prioritera! Nästan all dekor har jag gjort själv, maten och tårtan ska vi göra själva osv. Men platsen för vigseln, kläderna och violinisten som spelar in och utmarsch, det är det viktigaste för oss! Och det får vi :) sen kanske det regnar, eller något annat man inte kan styra över, men det kommer inte förstöra våran dag. Fast min pappa tror att jag kommer bli jätteupprörd över minsta lilla, men när det väl är dagen d så kommer allt bara kännas magiskt :)

Jag tycker att det verkar som om många vandrar åt ditt håll. Man tillåter folk att bestämma, bjuda in sig själva och andra oinbjudna (barn, partners osv) och klaga så att brudparet inte följer sin version längre.

Tycker det är bra att du skriver av dig, för även om det inte handlar om pengar så där det läggs pengar är ju där paret vill ha det inte för andra. tror din tråd kan få många att förstå att följer man inte sin version utan börjar tumma på reglerna så kan man snart tappa bort sitt bröllop till något man inte hade tänkt från början.

Förstå faktiskt vad du menar och du fick mig till att verkligen tänka efter när de gäller min planering av vårt bröllop!

Har väldigt många runt om mig som vill ändra på saker, få mig på andra tankar när de kommer till vissa saker osv. och nu har jag förstått att de är verkligen inte deras åsikt som räknas!!

Man blir nog aldrig riktigt helt nöjd finns alltid nåt man kunde gjort bättre. Här är några saker jag ångrar från vårt bröllop:
-Vi (läs mannen) gick så himla snabbt i kyrkan.
-Mannens corsage insåg vi i efterhand att vi hade sattit dit den på fel sätt.
-Solisten i kyrkan sjöng fel i början av låten, sen var ljudet allmänt dåligt så man mest bara hörde pianot. 
-Vi glömde pussas i kyrkan efter ceremonin var slut.
-Glömde ta med tårtan som blev kvar och sätta i frysen.
-Vi hade inte ekonomin till att hyra nån fin bil (känner ingen heller) så det blev inga såna där fina bilder vid bilen.
-Det blev en rätt lugn fest, jag hade ju gärna sett att folk dansade osv men tyvärr.

Tror alla har småsaker man önskar skulle va lite annorlunda vid alla tillställningar.

Men att ångra helheten måste kännas väldigt ledsamt.

Vi skall inte ha dans alls på vårt bröllop, kanske bara vår vals då?

 

Hade du bott i sthlm hade du fått lånat min bil nästan gratis ;)

Ja det är ju bara småsaker, vi hade en underbar dag! Och vissa saker kan man ju absolut inte påverka heller, jag menar det är ju inte direkt mitt fel att solisten sjöng fel

sen är det ju så här att saker som redan i planeringsstadiet känns fel kommer fortfarande vara fel på själva bröllopsdagen, det är ju inte bröllopsdagen som med något magiskt spö plötsligt gör att "fel" klänning per automatik känns rätt och det är inget magiskt spö som gör att vissa gäster plötsligt får för sig att uppföra sig osv. 

redan i planeringen måste man bestämma sig , känns klänningen fortfarande fel efter 3 provningar och 2 ändringar så måste den känslan tas på allvar, då är det faktiskt inte drömklänningen man hittat. Osv 

allt blir inte per automatik perfekt med ett rosa skimmer bara för att det står bröllopsdagen i almanackan

jag tror dom flesta fattar att saker och ting faktiskt inträffar som dåligt väder, tärnan har mensvärk och kan inte knäppa klänningen helt, fotografen är sen, prästen talar för länge , tvålen tar slut på toan och barnen river i dukarna..  Det är faktorer som inträffar och man inte kan göra något åt. 

Men sen är det väl oundvikligt att man har en viss bild av hur ens bröllop ska vara och den känslan kan vara farlig om man lyssnar för mycket på ens egna drömmar och för lite på hur verkligheten faktiskt ser ut.

Och det är ju här den svåra balansgången träder in och där man måste våga lita på magkänslan. Det är ju trots allt till sist jag själv som tar dom avgörande besluten. Väljer jag en klänning som sitter illa får jag ju liksom ta det och stå ut med det valet, velar jag om brudbuketten får jag stå ut med att den inte blev som det var tänkt, vågar jag inte säga ifrån till tärnan får jag stå ut med att hon agerar som hon agerar, smakar inte tårtan bra får jag ju stå för det om jag inte kunde på ett bra sätt förmedla vad jag ville ha , jag kan inte gråta och skälla på fotografen om jag ser fet ut på korten - det är trots allt jag som väger det jag väger och valt klänningen jag bär...  osv osv.. 

Vi planerar att gifta oss i december och hade jag haft alla pengar i världen hade jag flugit upp hela familjen och haft bröllopet på ishotellet i Jukkasjärvi men det har vi inte så vi har tänkt efter hur vi vill ha det.

Borgelig vigsel med bara två vittnen, varken jag eller sambon vill stå framför gråtande släktingar och säga ja.

Enkel trerätters middag här hemma för närmsta familjen ca 20 personer. Jag lagar maten själv och bakar tårtan själv för då blir det precis som jag vill ha det.

Det viktigaste är att jag får bli fru och min sa,bo blir min make. Reste. För blindsöm det blir :)