Nu är jag också fru. Igår gifte vi oss, jag och Tommy.

Vi fick kanske inte det vinterbröllop jag drömt om då snön lös med sin frånvaro..Men vädret kan man ju inte styra över.

Dagen började med att vi åt frukost, tittade på julkalendern och umgicks lite med familjen. Sen tog jag en lång dusch och började gör iordning mig. Först fixade jag håret och sen åkte vi iväg och checkade in på hotellet samt handlade lite pepparkakor till glöggen efter kyrkan.

Väl hemma igen så blev det lunch och sen sminkning. Jag gjorde allt själv och det gick alldeles utmärkt.På med klänningen och sen åkte vi iväg och fotades. Vi lät hans kusin fotografera, bilderna blev (av vad jag såg i alla fall) superbra. Det var ungefär här problemen började. Klockan var nu 14:00 och vigseln skulle börja 15:00. Det var bara vi vid kyrkan, ingen vaktmästare, präst eller kantor på plats - däremot kom de första gästerna. Men de skulle gå ut med sina hundar, så det var väl okej, de gick inte fram och hälsade eller så ens. Skönt tyckte vi som egentligen ville gå undan tills det började. Sen kom i alla fall fler gäster, klockan 14:20 började vi försöka få tag på någon som visste något, för ingen hade fortfarande kommit.

Gästerna trillade ju in allt eftersom, alla undrade varför vi stod där och varför ingen hade gått in, när jag behövde berätta att prästen inte var där började jag gråta. Min mans syster jobbar lite i kyrkan med barngrupper så hon försökte få tag på någon som hade ett mobilnummer till prästen, alla andra letade på nätet. Inom 10 minuter hade hans moster skrivit ett inlägg till honom på facebook, jag hade skickat ett mejl, maken talade in ett meddelande på jobbtelefonsvararen och han skrev en kommentar på prästens blogg.

Kvart i tre dök prästen, vaktmästaren och kantorn upp. Vaktmästaren och kantorn tyckte att de var i tid då de hade fått information om att det var 15:30, varför den riktiga tiden inte hade gått fram vet vi inte. Prästens fru hade fått en migränattack som bara blivit värre så han var i sista sekunden tvungen att skaffa barnvakt och köra iväg sina barn till denna. Han skämdes något fruktansvärt när han kom. Men alla dök ju i alla fall upp tillslut.

Klockan 15:10 ungefär så startade vigseln, alla fick låtsas bli överraskade över klänningen och sådär eftersom de såg oss innan. Men mest överraskad var det nog ändå jag som var då några av mina bästa vänner från högstadiet dök upp. Vi har  båda en sak vi är överrens om att det var det bästa på vigseln. MUSKEN! Kantorn var så himla duktig. Både in och utgångsmusiken blev fantastiskt, vi hade "over the rainbow" som ingångsmusik och "concerning hobbits" som utgångsmusik - båda spelades på orgel och det var superbra alltihop!

Vigseln gick fortare än planerat och trots glögg/kaffemingel med de som inte skulle på middagen så var vi klara för tidigt - så vi fick ringa restaurangen vi skulle ha middagen på och se om vi kunde komma lite tidigare, och lite tidigare kunde de släppa in oss. Vi åkte och gick på toa på hotellet och tog ett par bilder utanför residenset här i mariestad. Samt drack lite champagne (som vi egentligen köpt till innan vigseln, men som vi glömde bort).

Vi kom också lite tidigt till restaurangen men det gjorde inget, vi hann ju med presentöppningen där och då. Vi fick massor av fina presenter, bland annat fick jag ärva min mormors ring som jag valde bort som vigselring men som mamma nu tvingar mig att ge till min dotter :P Middagen bestod av skagentoast till förrätt och sen helstekt fläskfilé med potatisgratäng och kognacsås till huvudrätt samt chokladtårta till bröllopstårta/efterrätt. Pappa och makens föräldrar höll tal. Våra pappors tal var nog bäst ändå. Hans pappa sa att han var lite avundsjuk på att vi har så lika intressen (och då har han och hans fru ändå varit gifta i över 20 år) och att nu har vi ju stängt transferfönstret för gott och att hela supportergruppen jublar.

Vi rörde oss mot hotellet ganska tidigt då det var många barn i sällskapet som ville åka hem, likaså äldre släktingar som också ville hem. Med oss till hotellet tog vi de sista bitarna tårta (det blev bara tre bitar över) och en flaska champagne vi fick av makens farmor och farfar. Så vi myste i morgonrockar med champagne och chokladtårta i sängen innan vi somnade och sov som stockar i 9 timmar innan vi gick upp och åt frukost och åkte hem.

Utöver att prästen kom lite (mycket) senare än vi önskat så var allt näst intill perfekt. Nöjdare hade vi inte kunnat bli tror jag inte.

Jag har inte fått några bilder på buketten från igår än, så ni får den här från idag. Endel av rosorna är lite gulare nu än de var igår och på bilden (som är tagen med min mobil alldeles nyss) ser kottarna snarare vita ut än silvriga. Men den glittrade som en dröm! 1000kr fick jag betala för den - det är pappas sambos dotter som har gjort den (hon går tredje året på floristprogrammet i gymnasiet). Jag hade inte kunnat bli nöjdare.

Såhär såg vi ut i kyrkan i alla fall :)

Svärfar hade pimpat bilen dagen till ära.