• Nathal­i83
    Äldre 16 Apr 23:15
    3009 visningar
    8 svar
    8
    3009

    Jag bara gråter....

    Jag bara gråter och känner mig förvivlad. Jag ångrar så mycket att vi ställer till med bröllop. Jag trodde det skulle vara roligt och att alla skulle vara glada för ens skull, men så är det inte.

    Vi har inte så mycket pengar och budgeten är på ca. 40 000 kr. Nästan allt är ordnat men det ena efter det andra strular. Vi ville ha ett litet bröllop med närmsta familjen och jag vill så gärna att min pappa som är döende i cancer skall hinna med att se mig gifta mig. Jag vet att han verkligen ser fram emot det och jag känner att det inte finns tid att spara ihop mer pengar. Men allt bara strular. I dag ringde jag catering firman för att dubbelkolla och då visade det sig att de inte hade tid att leverera eller bistå med personal till bröllopet, så nu måste jag hitta en ny firma och ny personal (vi gifter oss om 7 veckor).

     Jag har även tre vänner som är fotografer och den ena vännen skulle fotografera hos för ett riktigt bra pris. Tyvärr har dock bilen gått sönder och eftersom vi bor på landet och det finns ingen kollektiv trafik är vi tvugna att omgående laga bilen. Vilket, har gjort att vi fått tagit pengar från bröllopsbudgeten. Samtidigt har vännen som skall fota oss varit extremt svår att få tag på. har bjudit på två av våra barns kalas men inget svar. Försökt boka träffar sen december men inget svar. Fick äntligen tag i henne men fortfarande får jag inget svar om när hon kan träffas. Får ingen förklaring till varför hon inte svarar. Hon säger bara att hon alltid har mobilen med sig, så så svårt är det inte att få tag på henne. Fick känslan av att hon inte skulle dyka upp på bröllopet (hon har svikit mig ofantligt många gånger). Berättat otalig gånger att jag är föräldraledig så det är bara att boka in en tid som passar henne, men inget svar. 

     I samma veva ringde jag och grät till min närmsta vän för att jag kände mig nervös över att jag ev. inte skulle få någon fotograf till bröllopet eller ha råd. Hon erbjöd sig då att fotografera oss gratis (är även fotograf). Jag vet att min vän som från början skulle fotografera oss har ett häftigt humör och jag blev så nervös kring hur jag skulle berätta för henne att jag inte har råd med hennes tjänster. Jag rådfrågade många av mina vänner men kände att det bara var att vara rak och ärlig. Självklart blev det katastrof! Hon började gråta, sa att min andra kompis försöker sno hennes kunder och sen la hon på luren i örat på mig. Jag försökte vara så tydlig som möjligt med att jag vill ha henne på bröllopet och att jag älskar hennes som vän men att jag helt enkelt inte har pengar. Det kändes så pinsamt att förklara att man inte har råd. Jag har varit tydlig från början om att det är ett budget bröllop och att vi inte har så mycket pengar. Hon menade på att jag skulle ha frågat henne om hon kunde göra det gratis. Känner dock att jag har för mycket stolthet för det. Men som sagt hon la på luren i örat på mig och vägrar nu prata med mig. Vet inte ens om hon kommer på bröllopet.

    Samtidigt som allt detta pågår så vägrar min karl att engagera sig i bröllopet, vilket gör att jag känner mig ensam.

    Samtidigt vet jag att min karl är ledsen över att många av hans vänner inte riktigt accepterar mig. Hans vänner har känt han sen dagis och ingen av dem ordnar en svensexa för honom. Däremot håller de för fullt på att ordna en svensexa för en annan gemensam vän som gifter sig dagen efter oss. Jag förstår att han blir ledsen.

    Jag försöker dock att se till att bröllopet även blir som min karl vill. Jag vet att han inte vill ha stort. Bara närmsta familj vid cermonin, sen middag och tillslut fest med vänner. Många vänner är dock upprörda över att de endast är bjudna på festen.

    Det känns som att hela bröllopet har gjort människor sårade, upprörda, arga och besvikna. Jag känner bara för att dra mig ur allt. Det känns som ett enda stort ok. Jag ville ju bara bli gift med min underbara karl, ha roligt och se till att min underbara pappa får vara med innan det är försent. varför skall det vara så svårt. Jag känner mig bara ledsen, men det är skönt att få skriva av sig.

  • Svar på tråden Jag bara gråter....
  • Äldre 16 Apr 23:20
    #1

    Bröllop drar fram både det bästa och det värsta hos folk.
    Men om du kan släppa det och stressen över alla arrangemang och bara njuta när dagen kommer så kommer dina positiva minnen att överväga dom dåliga.

    Det kommer att gå bra Glad 

  • Äldre 17 Apr 10:24
    #2

    Tyvärr blir det lätt så när det handlar om bröllop/dop/begravningar. Det är jättetrist men tyvärr finns det så många människor med så mycket åsikter om allt. Jag har flera vänner som gift sig där vänner och släktingar ballat ut och där kontakter sagt upp. Helt otroligt. Försök att andas och ta allt metodiskt och se till att engagera din blivande man. Det är hans bröllop också och du skall inte behöva stå själv med det nu när du stött på motgångar. Gör det här ihop för det är faktiskt riktigt kul när man gör det tillsammans och man kan bolla idéer och tankar vilket kan göra att problemet löser sig mycket enklare och snabbare. Se också till att engagera en vän som kan hjälpa dig.

  • Äldre 17 Apr 10:53
    #3

    Ja herregud vad bröllop gör med annars sansade människor.

    Samtliga bröllop jag har sett "från insidan" har haft sin del av uppsagda kontakter, drama queens och allmänt dålig magkänsla hos de närmast inblandade.

    Jag tackar högre makter för att vårt bröllop ännu inte drabbats av nåt drama.

  • Mmmari­a
    Äldre 17 Apr 10:55
    #4

    Blir ledsen för din skull. Så där ska ingen blivande brud behöva känna sig.


    Har du funderat på att bara ha cermoni och middag för familjen och strunta i fest för vännerna? Du har all rätt att ändra dig även om du berättat om festen och tom skickat ut inbjudningskort.

  • annie s
    Äldre 17 Apr 12:15
    #5

    Får känslan av att du försöker få alla andra att vara glada men det här är ju din och din blivande mans dag!! Hur vill du ha det?
    En vän som inte hör av sig och som svikit dej flera gånger och som du får känslan av inte ens kommer dyka upp på bröllopen trots att du bett henne fota, låter inte som en så bra vän tycker jag.
     Det här är din dag, tycker du ska sätta dej ner med handen på hjärtat och tänka igenom vad som du tycker är viktigt och vilka som du känner att du vill dela din/er fina dag med. Strunta i alla andra!!
    Du kommer att få en fin dagGlad

  • Lena53­3
    Äldre 17 Apr 12:17
    #6

    Jag tycker inte att du ska behöva ha dåligt samvete över din vän som skulle fotografera, du har inte längre råd och hon gav dåliga vibbar. Ibland måste man släppa taget om energitjuvarna! Du ska ju gifta dig


    Har någon frågat din mans vänner om de tänker ta med honom ut innan bröllopet det låter så konstigt att de straffar ut honom vad är det för vänner?


    Ge istället din blivande klara anvisningar det blir ju såklart bekvämt när någon annan håller i trådarna och det blir mycket med all press och stress... och glöm inte att det handlar om DIG och HONOM med människor som ni älskar runt omkring er kommer dagen att bli fin hur det än går, ett minne för livet!

  • Äldre 22 Apr 05:47
    #7

    Hoppas att du kan för alt i ordning.  Jag har haft två kund som avbokade senaste två veckor.  I ett fall så har dom fört någon som vill ge dom fotografering från en annan fotograf som derras bröllopspresent.  I den andra fall så var det bilen som gick sonder som gjörda att dom måsta bokas om.

    Livet händer ibland.  Det bli inte lättare när barn kommer...  Hoppas att ni kan för alt i ordning och har en riktgt trevlig bröllopsdag! 


    scott_vance
  • IdaOch­Tomas
    Äldre 22 Apr 09:53
    #8

    Du gjorde helt rätt som bytte fotograf! Om din vän blev sårad är det ju inte ditt fel, även om det är tråkigt. Om de ska fota gratis ändå kanske de kan tänka sig att dela på uppdraget? Mer foton åt er och mer möjlighet för dem att ibland bara slappna av och vara gäst på bröllopet en liten stund. Win-win liksom. Folk har alltid åsikter om bröllopet. Andra i familjen har visat sig vara mer Bridezilla än jag... Ingen åtog sig min m2b's svensexa heller, så jag bad en kompis som villigt tackade ja (senare erbjöd sig en annan kompis, så han hade kunnat få två!). Strunta i alla glädjedödare och fokusera på dem som är glada för er och det faktum att ni blir man och fru! Jag vet hur det känns att vilja hoppa av. Fästmannens familj kommer till största del inte ner till bröllopet. Det gjorde mig jätteledsen (och honom förstås). Nu har vi involverat dem ändå på så sätt att de skriver tal som nån annan kommer läsa upp. Vi gör det bästa vi kan av det som är när allt inte blev som vi ville!

Svar på tråden Jag bara gråter....