vill ha fest men inte "bröllop".....

Det finns många som inte vill ha ett traditionellt bröllop. Väldigt många. Även det går jättebra :) Ni ska absolut inte känna er tvingade att genomföra er vigsel på ett sätt som ni inte känner er bekväma med. Och ni är som sagt absolut inte ensamma om att vilja göra det på tu man hand.

Varför gifter ni er inte ensamma i stadshuset? Vittnet går att ordna där, anställda, som ni inte känner. Om ni inte kan tänka er att tex ha med er bara era föräldrar, jag förstår om dom skulle bli glada över att få se er vigsel. En borgerlig vigsel går ju väldigt snabbt om man inte själv lägger till en massa saker. Det tar nog bara någon minut.

Sedan kan ni bjuda in alla till middag och fest och där väljer ni ju själva vad ni vill plocka in, om ni vill ha tex brudvals, bröllopstårta och liknande. Festen kan ni ju styra hela och hållet.

Ni kan absolut få er vigsel och ert bröllop på det sätt ni önskar :) Jag tycker inte ni ska ha dåligt samvete över det.

Ser när jag läser att det låter lite konstigt men vi har varit tillsammans vääldigt länge och har barn tillsammans det känns som om vi skulle ha gift oss innan om vi skulle förklara vår kärlek inför familjen. Nu är det redan så självklart och vardagligt.

det som du beskriver låter så skönt jag skulle vilja klä upp mig och gå in i stadshuset med anställda som vittnen och sen kunde dom andra vänta utanför men det skulle mamma bli så upprörd över....

Vad sägs om att ni kompromissar.
Din mamma och hans mamma eller pappa får komma med som vittnen på själva vigseln.

Om ni väljer en borgerlig vigsel så är den väldigt kort om ni inte lägger till musik och sådana saker. Ett par minuter bara och sen är det klart  
Även om din mamma då inte får hela grejen med kyrka, vit prinsessklänning och allt så får hon ändå känna sig speciell som blir en av bara 2 inbjudna att bevittna vigseln. (och den är som sagt kort. Många här inne som vill gifta sig borgerligt brukar be om tips för att förlänga det så att det inte bara blir 3-4 min långt)

Och sen möter ni upp resten i festlokalen.
Lägg all energi på att planera festen. Försök se själva vigselbiten som en liten "vägbula" på vägen till festen. Det är snabbt och smärtfritt men ett litet mindre hinder att överkomma bara.

Vi hade kyrklig vigsel med 2 solosånger och 2 psalmer. Vigseln tog nog ca 30-35 min.
Jag hatar att stå i centrum så vi valde temabröllop istället och lät temat vara centrum. Men så fort vi kom fram till prästen så hamnade vi liksom i en egen liten bubbla och allt annat runtomkring försvann.
Jag tänkte inte ens på att det satt folk i bänkarna bakom oss 
 

Varför kan inte din mamma få vara med under vigseln då? Bara för att ni låter din mamma, eller alla era föräldrar, vara med, så betyder det ju inte att någon fler måste vara med.

Men om du absolut inte vill ha någon fler närvarande, förutom du och din blivande då såklart (och vittnen samt vigselförrättare), så behöver ni inte det. Det finns många som gifter sig så och det går bra.

Nu vet jag inte hur du tänkt dig det hela, men om din mamma får vara med och tex kika på kläder, kanske vara med och välja bukett om du vill ha en sådan och ha lite insyn i planerandet av festen, så kanske hon känner att det åtminstone är bättre än inget och att hon ändå är lite delaktig under din bröllopsdag?

MEN, jag tycker absolut inte att ni ska känna att bara för att ni levt tillsammans i många år och redan har familj, att det på något sätt gör att ni inte kan ha en större vigsel inför familjen! Er kärlek är väl inte mindre bara för att ni levt tillsammans länge eller har barn? Den är väl värd att firas och uppmärksammas ändå?

Det är ju många som gifter sig efter flera år tillsammans. Vi gifte oss efter nästan 6år tillsammans och har en dotter som då var drygt 4år. Nu är ju inte 6år jättelänge, men ändå. Nog var vår vigsel med alla våra nära och kära en underbar upplevelse trots det :)

Gå efter vad ni helst vill göra. Vill ni helst ha en vigsel där ni förklarar er kärlek inför familjen som du skriver, så tycker jag att ni ska ha det och inte bry er om att ni hängt ihop länge. Men är det så att ni verkligen helst vill bli vigda på tu man hand, så ska ni givetvis köra på det.

usch ja jag förstår ju att det inte är hela världen men jag tycker inte om när folk står med tårar i ögonen och tittar på mig det ger sånt stort obehag jag kan inte förklara det det blev så uppenbart efter frieriet jag vill nästan bara gå iväg när folk stod med tårar och frågade hur känns det? Hans föräldrar ser ju stolta och glada ut men mamma grät som en liten flicka :) Det är just detta obehag som jag inte vill uppleva igen under vigseln jag måste kanske bearbeta detta vet inte riktigt vad det beror på.... vad sjutton är det för fel på mig haha

Fokusera på din make under vigseln. Stå med ryggen till din mamma och det andra vittnet och titta inte på dom.
Förklara också för din mamma vad det är som gör dig illa till mods så kanske hon inte pressar fram några såna där "man måste gråta på bröllop-tårar" i alla fall...
Det är lätt att man liksom hypar upp sig själv till att tänka att man måste vara på en speciell plats rent känslomässigt när man ska gå på ett bröllop. Som om man inte hedrar brudparet om man inte gråter...
Men så är det ju inte.  

Men tja det kanske är något du behöver bearbeta för andra delar i livet också  

jag har ju också gjort mamma delaktig i allt vad gäller planering hon har fått köpa en klänning som vi valde tillsammans och vi skall göra dekorationsmaterial tillsammans. Jag skall prova/förvara klänningen hemma hos henne och vi tittar på inbjudningskort och allt tillsammans, det är bara vigseln som inte verkar bli vad jag önskar pga att jag får dåligt samvete såklart. Jag vet inte när jag tänker efter så tror jag att jag känner att jag måste lägga så mycket fokus på henne när hon gråter och har sig att jag missar min egna upplevelse och att det känns så överdrivet...

Det där är nog något du måste ta upp med din mamma.
Berätta just det där att det känns som att du måste fokusera på henne och hennes känslor och inte kan få vara liksom närvarande i ögonblicket med din make.
Hon kanske förstår?  

Eftersom vi ska vara gifta i framtiden så måste det ju ske på något sätt. Även om jag inte har något intresse av själva vigseln mer än att jag och min sambo ska få kalla oss man och fru... Om man skulle låta alla vänta i/utanför lokalen och komma med en fin bil och låta dom ta emot oss innan festen börjar skulle inte det vara fint? Fotografen kan ju vara där också... Ska ta upp detta känsliga ämne med mamma när pappa är med och hoppas att hon kan bli nöjd.

TACK snälla ni! Känner mig inte fullt lika frustrerad när allt fått komma ut. Har inte kunnat bolla detta med andra än för risken är jag uttrycker mig fel och sårar någon mitt i allt.

 

Ja jag skulle nog ha skickat ut inbjudan med tid för dom att komma till festlokalen samtidigt som ni vigs.
Typ om ni ska vigas kl 15 så ber ni att dom samlas kl 15 i lokalen för lite fördrink, tilltugg och mingel.
Be någon (din mamma kanske om ni absolut inte vill ha henne med på vigseln) att hälsa gästerna välkomna och kanske ha något planerat ifall det drar ut på tiden innan ni kommer och gästerna börjar tröttna. 

Det låter fint med fördrink och mingel definitvt, och bra tips till inbjudan då får de inte vänta allt för länge! Ha en chaufför som vänder och åker tillbaka igen eller eventuellt att pappa hämtar oss i hyrbil. Det skulle ju bli spännande även för oss att göra det själva och sen åka dit tillsammans där allt väntar. Jag tänker be henne att respektera min önskan om detta. Min sambos föräldrar säger gör vad ni vill vi älskar er och är glada att ni är tillsammans så där har vi ju inga problem.

Jag håller med Chicita och jag tycker det låter som ett bra upplägg att alla väntar utanför lokalen när ni kommer dit direkt efter vigseln :) Och att din mamma är den som får välkomna alla gäster och kanske hålla brudskålen?

Jag tänkte på en sak, fotografen kanske ni kan ha med er under vigseln och på så sätt kan din mamma få se foton från vigseln sen. Då får hon åtminstone se bilder från vigseln sedan :)

Och jag tycker givetvis också att du ska ta upp det här med din mamma, om hur du känner. Även om det inte löser situationen och hon kan vara med vigseln, så lär hon ha större förståelse för varför du/ni väljer att ha vigseln enbart på tu man hand.

Ja bra idé av daniiel med fotograf under vigseln.
Fotografen kanske kan vara ett av vittnena om denne går med på det (alltså en inhyrd person som ni inte har någon relation till).
Gör en fotobok från vigsel + fest och ge till era närstående som julklapp kanske?  

Tror ni inte de förstår då om ni bara förklarar att ni inte vill ha åskådare när ni vigs? 
Vi förklarade för våra vänner och släkt att vi vill vara själva. Endast vi, barnen, två vittnen och en fotograf. Visst var de ju väldigt sugna på att vara med på vigseln men de respekterade vårt val. Tjatet om att få vara med dog ut och det var inte alls så farligt. Nu är de bara glada för vår skull och tyckte att vi var jättefina på kortet vi skickade till dem.

Kan ni inte gifta er i smyg då och så har ni en fest senare, dvs inte samma dag. Då blir det ju mer naturligt att alla inte fick vara med men ändå kan glädjas för er skull och fira med er. 

Jag hoppas att det räcker för alla har ju sin bild av vad man önskar göra under en sån här dag det kan dom väl förstå? Jag lägger ner för mycket energi på det här just nu men inbjudningskorten måste ju skrivas och då ska planerna ligga klara. Får jag fråga vilka ni valde som vittnen och hur stora era barn var?

Det var en bra ide med fotografen som följer med då kan man kanske även få bilder i bilen på väg till festen sådana tycker jag ser så romantiska ut Det är ju en dag jag vill minnas men bilder på vigseln vet jag inte kanske en bakifrån jag tycker mest det är ren formalia festen är roligare

Tycker du har fått bra råd. Gör som ni vill, det som känns bäst för er. Låt inte din mamma använda käsnlomässig utpressning för att få dig till att göra nåt du inte känner dig bekväm med. Hon får skärpa sig tycker jag (de orden behöver inte du använda mot henne..) ;)

vi har 4 barn, så de är 16, 14, 6 och 4 år. Vittnena var varsin "bästis". Och så var en komis med som är hobbyfotograf. Inga respektive, ingen annan visste när vi gifte oss. Gissningarna var många däremot :D 
Vi hade vigsel i kyrkan och de ställde fram stolar åt vår lilla skara precis nedanför koret, så att vi satt samlade, och det inte kändes som att vi var så långt ifrån dem, som det ju hade gjort om de hade suttit borta vid bänkraderna.
Sen hade vi fika för oss som var med plus prästen i ett litet bibliotek som hör till kyrkan (ett litet rum bara). Det var allt. Men vi var supernöjda. På kvällen var minsta barnen med barnvakt och de större barnen med oss och åt på restaurang, sen sov vi på hotell själva.  

Jo, min syster visste förstås vilken dag det var då hennes tonårsbarn var barnvakt på kvällen, men hon respekterade ju att vi ville vara själva.