Vi ska gifta oss i vår underbara trädgård till sommaren. Men vill veta lite hur ni gör. Kommer ni att gå fram tillsammans eller kommer er sambo att stå därframme och du går in själv?
Känns lite konstigt att gå själv.. man är så ensam då...Hur gör ni?
Precis, jag håller med :) Lycka till!!
Jag hoppas på att min morfar får gå in med mig :)
Vi gick in tillsammans. Något annat alternativ kunde jag inte tänka mig. Tycker om Svenska kyrkans sed att brudparet går in tillsammans. Vad har min far med saken att göra liksom? Inte mer än min mor iaf 
Dvs. inte mycket. De hade dock hedersplatserna längst fram i kyrkan.
Det är en helt underbar känsla att hålla sin älskade i handen och gå in tillsammans som ett par.
Vi hade först tänkt brudöverlämning då jag tycker det är så romantiskt att vi ser varandra första gången i kyrkan och jag får gå upp mot min blivande man med min pappa vid min sida.
Senaste tiden har jag dock kommit på att det är superromantiskt att se varandra utanför kyrkan när dem andra satt sig. Då får vi en privat stund där vi kan peppa varandra och kramas. Dessutom tycker jag ockå om symboliken som Chicita skriver.
I alla bröllop jag har varit i i Norge har pappan lämnat över bruden, så det var nytt för mig att det är vanligt här att gå tillsammans. Dock tycker jag det verkar toppen, särskilt eftersom min pappa inte finns i livet längre. Så vi kommer gå in tillsammans. Kommer dessutom fotograferas före vigseln, så då får ju se varandra innan i vilket fall.
Min blivande ska stå med sin bestman och prästen på plats.
Ska gå ut själv med min brorsdotter och väninnas dotter som "blomsterflickor".
De ska alltså slänga blomblad på marken.
Har varit på många bröllop där bruden blir "överlämnad" och det har ibland känts lite krystat.
Men att gå tillsammans känns som ett trevligt alternativ
Vi vet ännu inte men min dröm är att min prins står med sin bestman och marsalker där framme och väntar på mig så går jag fram med min kära pappa och han överlämnar mig och sen kommer mina tärnor gå fram antingen före eller efter mig, vet inte vad som är mest normalt, men så ser min dröm ut, sen får vi se vad vigselförättaren säger om det. Vi ska viga oss utomhus.
Klart man ska gå in tillsammans. Det gjorde i och det är det mest romantiska jag varit med om! Stunden innan dörrarna öppnades, vi stod där och höll varandra i handen, de förväntansfulla och lätt nervösa blickarna vi gav varandra. Underbart! För oss var det så viktigt att detta var något vi gjode tillsammans. Det varVI som gifte oss. Vi som hade valt varandra. Att jag skulle gå längs altargången och gå mot honom som om det vore MITT bröllop, nej tack.
Vi vill följa svensk sed så långt det går och kommer att gå in själva. "Överlämningen" känns väldigt märklig i mitt fall... Jag tillhör ju inte min pappa, jag är ingens ägodel som man ger bort. Beslutet att gifta sig är ju vårt, inte en uppgörelse mellan pappa och min fästman. Har dessutom levt med min karl i några år så "överlämningen" har ju redan skett, min far har redan godkänt fästmannen.
För att slå spiken i kistan så vill jag att bröllopet ska hanla om oss båda. "Here comes the bride"-grejen känns inte så lockande, jag har inget behov av att stå själv i centrum. Jag vill stå i centrum med den jag älskar!
Tycker dessutom om symboliken bakom att gå in tillsammans, vandra vägen mot äktenskapet och genom livet ihop, är vacker.
