ändrat sig igen....

Chicita: han säger att det har med rädsla att göra, inte för att han ska känna sig låst eller fast. Han säger att han inte gillar att stå framför en stor "publik" så därför välde vi att ha ett litet bröllop på Max 30 personer! Han vill fortfarande träffa prästen och få prata om detta och det är väl positivt för i hans familj så pratar man inte om känslor utan man trycker ner dom och låtsas som att allt är bra. Han säger inte så mycket just nu mer än att han är rädd och gillar inte att alla ska titta på honom och han vill fortfarande träffa prästen. Jag har sagt att han får träffa prästen utan mig nu.

Ar du saker pa att det ar den riktiga anledningen? Man kan ju valja den kortare versionen dar man bara sager "ja" och inget mer. Framfor 30 personer man kanner. Det later inte sa hotande. Jag har personligen scenskrack och blir helt kallsvettig av att halla foredrag i klassen, men jag kan inte alls relatera det till detta. Har han social fobi i vanliga fall ocksa? Blir han panikslagen av att sta i centrum? Det finns betablockerare som tar bort hjartklappningen i sa fall. 

Jag förstår att din blivande man är rädd.. Jag är själv också livrädd inför själva vigsel ceremonin, men jag biter ihop! Kan ni inte tänka er att gifta er ensamma med 2 vittnen och ha fest för familj och vänner efteråt bara? Lycka till och kram på dig!

Innan jag läste ditt sista inlägg hade jag tänkt hoppa in och ge dig ett råd. Sedan läste jag det sista och tänkte Å NEEEEJ!

För, mitt råd var:

jag tycker att det vore en god ide om ni tog vara på det inbokade mötet med prästen. Se det som en mycket god chans att ventliera och ha en oberoende tredje samtalspart med som kan hjälpa till att komma åt lite av pudelns kärna. Präster har faktiskt utbildning i själavårdande samtal och det är sådant man faktiskt kan boka tid för via kyrkan och det brukar inte kosta något heller.

Därför blev jag jätteglad när jag såg att din sambo fortfarande vill ha de tmötet-och jag tycker det vore väldigt synd om du skulle låta din  sårade stolthet komma ivägen för det. Det är en mycket bra möjlighet för dig att få lite kläm på vad det är som rör sig inom din sambo-och kanske en unik möjlighet för honoms jälv också vad det verkar. ta vara på den möjligheten! jag tycker inte att du är i ett läge där det vore positivt för dig att drämma igen dörrar i ansiktet på honom just när det kommer till chanser att ha en dialog.

Ska ni ha en möjlighet att bygga vidare framårt med förtroende och tillit, behöver ni ju reda ut det här eller hur? och hur skulle det skada dig om ni går och pratar med prästen? Tänk om det hela tar sig en helt ny vändning?

Passionsblomman, kloka ord. Samtidigt forstar jag mycket val varfor hon sa som hon gjorde. Man kan inte lata en annan manniska trampa ner en hur mycket som helst utan att satta en grans for hur lange man tanker visa talamod. Tyvarr sa lar sig andra manniskor att dom kan behandla en sa som man sjalv tillater dom att behandla en. Hon maste ju markera att hans velande ar ett riktigt fult svek och att han beter sig fegt. Annars haller jag med dig om att det antagligen skulle hjalpa att tala med en tredje part. 

Det är klart att han måste få klart för sig att en sortens velande är oerhört sårande och att det naturligtvis påverkar relationen negtivt.
Hur detta velande, lovande och frågande sett ut och vägen genom de här planerna varit, vet ju inte vi andra objektivt. Klart TS är ledsen, men huruvida killen är ett svin eller bara skitskraj av någon outredd anledning, är ju onödigt att spekulera i. Blir TS behandlad som skit i övrigt också eller är det just detta med bröllopet som verkar köra fast för killen? Det är ju ganska stor skillnad på vad man behöver göra åt saken i de två olika fallen...

Att det inte kan fortsätta velas och att TS förtjänar någon slags förklaring är ju solklart.

Men det kan man säga och få fram utan att stänga dörrar som skulle kunna leda framåt. -och då menar jag inte nödvändigtvis till en vigsel, utan främst till att man som par hittar en plattform att prata med varandra-och det som ska fram på bordet även från TS sida, kan ofta formuleras bättre och landa i bättre jord i närvaro av en neutral person. Framåt är i första hand att ni hittar varandra och förstår vad det är fråga om och vad båda känner.

Det som nu säg hemmavid blir lätt anklagelser och salt i sår, sten på börda och så rullar snöbollen. Ibland är det nyttigt att lyfta samtalet utanför hemmet och sätta sig i en situation där man lyssnar på ett annat sätt än det lätt blir mellan fyra väggar.

Han ar inte nodvandigtvis ett "svin" aven om han tar henne for given. Ibland fattar man kanske inte att man pushat en tolerant person for langt, om dom inte pa nagot satt markerar. (Hon verkar tolerant som ar kvar trots fyra brutna 'forlovningar'). Det ar forvisso onodigt att spekulera i hur relationen ser ut i ovrigt eftersom vi inte vet mera. Vad jag dock med sakerhet kan saga ar att en man som friat fyra ganger for att angra sig fyra ganger, ar enligt min mening skyldig att ta sin del av ansvaret for att relationen overlever detta, genom att kommunicera med sin partner och ge en ordentlig och utforlig forklaring, samt foresla losningar pa problemet eller kompromisser. Hon verkar inte tycka att han har gjort det. "Han sager inte sa mycket just nu", skriver hon. Jag tycker hon har all ratt att be om en riktig forklaring eller atminstone en arlig diskussion dar han inte sitter och sluter sig och ar passiv. 

Det tycker jag är jättebra! Men ni måste såklart prata om det också. Om det är (som jag läste längre ner) att han har "scenskräck" kanske ni kan gifta er med två vittnen och ha en fest på kvällen? Skulle du kunna det för hans skull och skulle han vilja det, eller vill han bara inte gifta sig?

 

Det är så mycket i den här frågan, inte bara att han ångrat sig fyra gånger... Men jag tycker nog att ni ska träffa prästen tillsammans. De bästa samtal jag haft i mitt liv har varit med en präst. Gick igenom en fruktansvärd sak och träffade massor av terapeuter och psykologer och allt vad det var. Men den jag verkligen kunde öppna mig för var en präst. De har liksom en förmåga att fråga andra saker, och har en oerhörd förståelse utan att döma någon.

 

Bara ett litet tips från mig

Nä, det är klart att han måste-jag har inte för ett ögonblick sagt emot det. Vi behöver inte alls hamna i någon diskussion om den delen. 

Det jag tycker är synd, är om hon nu vägrar gå med till prästen, för jag tror att de båda två kan behöva det samtalet och jag ser en möjlighet att de båda två kan få berätta vad och hur de känner-under former där någon annan är med. Vägrar hon så tar hon ju själv ett avstånd, och även om det går att fatta varför så är hon själv därmed en starkt bidragande orsk till att det eskalerar. Onödigt! Åtminstone om det hon vill är att ha en fortsättning.

Att hålla sig lugn och utan dramatik bara upplysa om att det här måste vi tala ut om, är med stor sannolikhet det mest effektiva. Eftersom samma sak hänt förut och det verkar högst oklart vad det egentligen beror på-inte minst för TS själv, så vore det nog en god idé att få hjälp med att lirka fram det ur karlen i fråga.

Håller med dig passionsblomman! styrkekram ts!

Måste ni ha med dom 30 personerna då?
Det räcker med ni två, prästen + två vittnen.
Och om jag minns rätt så kan kantorn/organisten + kyrkvaktmästaren ställa upp som vittnen om man inte vill ha andra med.

Jag försöker inte tvinga honom att gifta sig. Jag försöker bara fundera i lite andra banor.

Jag håller med passionsblomman också. Att ändå träffa prästen låter ju som en jättebra idé.
Om han fortfarande vill det så känns det ju inte som att det är ett blankt Nej heller. Han är ju ändå intresserad och nyfiken.
Följ med och se vad som händer.
Förtroendet för honom kan ta ett tag att bygga upp, men varför inte börja i den här änden?  

vi har pratat en massa och jag är jätte glad över att han vill prata med prästen och verkligen öppnar sig. Vi kommer gå tillsammans och jag anklagar honom inte även att jag är sårad och besviken.
nu får vi ta allt i små steg och se vart det leder oss och bygga upp förtroendet igen.

älskar man någon så gör man ju allt för den personen 
 

Det låter mycket hoppfullt!

Det later bra. Du verkar var en valdigt karleksfull och talmodig manniska. Jag hoppas att han uppskattar det. Lycka till med allt!

Det låter som en bra grund 
All lycka till er

tack för alla era stärkande kommentarer och att jag har fått skriva av mig!
eran kommentarer fick mig att se på hela bilden och inte bara på att han svik mig m.m och vi kommer ta oss igeom detta och samtalet med prästen var riktigt lyckat och första gången under våran tid tillsammans så öppnade sig min smabo!
känns som att vi är på rätt väg igen och jag förstår honom  och hur han känner och tänker så mycket mera nu.
vi har fortfarande en bra bit kvar att gå tills jag vågar och kan lite på honom till 100% igen men dit kommer vi säkert att komma.
han kommer fortsätta gå och prata med prästen några gånger till säger han och jag ska följa med på dom flesta möterna