Engagerad i planeringen av bröllopet?

jag tror min fästman inte kommer vara med så mycket i planeringen när vi väl börjar ordentligt. just nu kikar jag bara :P men jag vet ju att han vill vara delaktig, så det får väl bli "blir det här bra?" "vad gillar du den här idén?". det eller så överraskar han mig som han faktiskt fortfarande kan göra och är väldigt engagerad. :P

Min blivande är inte så där jätte intresserad av planeringen heller... det är långt kvar till mars... enligt han...;)
Vi skall viserligen gifta oss enkelt och i smyg... men det är ju så mkt mer att planera än vad man någonsin kunde tro...

Min blivande gör det inte av lathet, utan är lite mer som ni andra vart inne på, han e nöjd med det super enkla... bara vi gifter oss... MEN sen så bryr han ju sig när man frågar och vill ha smakråd, tex med klänning osv.

Jag har gjort så att jag har gett han "uppgifter" som jag vet att han tycker e skoj, tex leta hotell för bröllopsnatten osv. Sen så skall jag kanske oxå säga att det är han som har styrt upp hela bröllopsresan på 4 veckor, planerat bokat , så det kanske inte är mer än rätt att jag sköter det andra. OCH inte mig emot, jag tycker det är super kul att tillverka korten som skall "avslöja" att vi gift oss, surfa runt på på BT och få tips osv, tror det är kvinnligt ;)

Med andra ord, jag tror inte du har en ovanlig man! ;)

Min sambo är lite halvdelaktig kan man säga. Han låter gärna mig hålla i planeringen, drömma och kolla upp olika alternativ, men han vill gärna säga sin åsikt också. Vissa saker har vi fått kompromissa om och det är helt ok.

Min make och jag var lika intresserade av temat och hur det skulle genomföras.
Men eftersom att jag hade möjligheten att faktiskt planera och jobba med sånt under lugna perioder på jobbet (plus att jag var ledig på vardagarna ibland) så blev det ju mest så att jag tog tag i det mesta...
Sen fick han rent fysiskt göra en del dekorationer och lite sånt.
Och jag bestämde inget utan att diskutera med honom om det var värt priset eller om han hade andra önskemål - lösningar på saker och ting.

Det viktigaste för oss var att vi hade samma mål, inte vem som gjorde vad.
Maken fick ett par uppgifter som var bara hans och som han skulle göra. Och som jag inte hjälpte till med alls. Det viktigaste var att det var klart till bröllopet liksom.

Så det kan ju vara ett sätt för er.
Ge honom några uppgifter (som han tycker är roliga naturligtvis).
Exempelvis - om han gillar musik så låt honom sätta ihop en spellista om ni ska ha Spotiify på festen, eller kontakta band som kan tänkas spela osv.

Eller om han gillar att skapa saker på datorn så kanske han kan ta hand om eventuellt festprogram och inbjudningar...

Ja alltså - låt honom ta ansvar för några få specifika punkter som är viktiga för honom.
Boka sen in tid för avstämningsmöten där ni kan berätta hur långt ni har kommit och vad ni har kommit fram till... 

Min m2b hjälper inte direkt till aktivt, men jag involverar honom ändå, bla. genom att rådfråga om vad han tycker om olika förslag samt att jag delligerar vissa uppgifter till honom. Han gör saker om jag ber honom, men han tar inte något eget insiativ.

Jag tycker att det fungerat bra. Han vet att jag älskar att planera saker (inte bara bröllop), medan han är medveten om att han inte är så planerig av sig. Därför har det bara fallit sig naturligt att jag har tagit huvudansvaret. Men jag får honom engagerad genom att ge honom uppgifter eller saker som han ansvarar för.

Andra saker gör vi tillsammans, tex budgeten, gästlistan, bordsplaceringen etc.

Daniiel: vi har tyckt typ samma och jag kände först att vi kunde lika väl gifta oss i stadshuset. Men det är han som vill ha kyrka och allt och så fick det bli. Och jag är lycklig att han stod på sig ;) Jag tvingar inte min sambo till att vara delaktig. Utan han vill vara det och jag tycker det är rätt. Och så tycker vi vilka dant om allt så;)

Om hippiemorsan och den intellektuella moderaten ska få ett bröllop de båda är nöjda med krävs det mycket gemensam planering *s*. Med det är inte sagt att man måste hålla på med samma grej men det är bra om man är på samma bana och drar ungefär lika stort lass.

Vi sitter och viker alla dessa blommor på kvällarna, gör gemensamma utflykter på helgerna för att köpa in lite i taget men jag är ohyggligt nöjd om jag slipper IKEA och han klarar sig utmärkt utan fjorton tygbutiker.Att köra till Tyskland för att handla vin och öl skulle aldrig falla mig in medan han tycker att det ska bli en kul utflykt med en arbetskompis. Jag letar linneservetter, han fållar dukar. Jag har tänkt ut dekorationerna i stort, han ska måla en helt galen tavla till bordsplaceringen.

Allt går väl på ett ut, men huvudsaken tror jag är att man känner att man gör det till ett gemensamt, roligt projekt. Om sedan den ena lägger si och så mycket tid och den andra mer eller mindre ser jag som mindre väsentligt så länge det som sagt var är något man båda drar i.

Han har givit mig sitt fulla förtroende för han vet att han inte vet vad som är snyggt till vad och han bryr sig ärligt talat inte.
Saker han bestämt: Layouten på inbjudningskorten,
Kuverten som inbjudningarna ska ligga i.
Sina egna kläder
Min frisyr och hårfärg.,

Men det matriela överlämnar han till mig, och mej gör det ingenting, jag flikar in och ber honom välja mellan alternativ, han säger ett, då tar vi det. Tycker om detta, även om jag planerar mkt själv.. :)

Vi hjälps åt med allt. Känns fantastiskt att ha en blivande fru som jag har :) Hon är nog den av oss som är lite bättre på det här med att komma på saker vad gäller dekoration så den biten, ja jag vill inte säga att hon bestämmer, hon har bara så många fler och bra ideer. Korten är kanske mer jag som ligger bakom, bla festprogrammet som jag planerar, planerar och planerar. Vi tycker bägge att det är skoj med alla förberedelserna och diskuterar gemensamt fram ett beslut för hur vi vill ha det. Älskar henne verkligen så mycket!

Ja, han var engagerad. Egentligen var allt planerat och klart så fort vi hade satt datum för brölloptet så det blve inte så mycket att planera under själva året fram till bröllopet ;)

Vi gjorde 50/50, ja han gjorde nog lite mer då han planerade hela smekmånaden också som blev lite av en överraskning för mig. Vi hade ca 80 gäster och höll bröllopet på annan ort. Det hade blivit för tungt för mig att fixa allt själv och det var ju dessutom han som friade!

Vi blev båda jätte engagerade och tyckte det var kul när vi märkte att vi fick en egen prägel på det. Dessutom så var han fantastisk att bolla idéer med och även om jag ibland blev jättesur så är jag glad att han stoppade vissa av mina idéinfall ;)

Gör upp ett litet schema och se till att han får saker som han tycker kan vara kul, t.ex. ansvar för transporten, musiken, lekar till festen etc och diskutera era önskemål om hur ni vill ha bröllopet och festen.

Min blivande man är lika intresserad som mig av bröllopet och vi pratar om det varje dag. Däremot är jag mer intresserad av att planera och leta på nätet, och tex hänga här för inspiration. Så vi pratar och bollar idéer och sedan letar jag och fixar. Ingenting som stör mig, tvärtom

Min sambo fattade galoppen nu på nyårsafton. Innan det har han varit halvengagerad, mest sagt mmm när jag kommit med förslag. Men så på nyår sa jag "vet du, vi gifter oss i år" direkt efter nyårskyssen, och då såg jag hur han tände till lite... Så nu gör vi budgetar, tittar på inbjudningskort, funderar på musik och mat och massa annat. Det är till och med han som tar initiativet till att vi ska planera på kvällarna.