Skänker du pengar till välgörenhet?

Jag är medlem och betalar varje månad till WSPA eller heter det WSAP, kommer aldrig ihåg. Det är iallafall djur som får hjälp världen över.

 

Jag skänkte även länge till Hjärt-och lungfonden då båda mina döttrar har svår astma.

 

Gav blod under många år vilket jag tycker är minst lika viktigt som att skänka pengar till olika organisationer. Det är dessutom gratis.

Ja blodgivare behövs. Jag hoppas kunna donera snart igen 
(Både maken och jag donerar blod)

Det här är något som enligt min åsikt, alla som får, bör göra.
Alla kan inte pga sjukdom och mediciner osv. Men om man kan så är det ett väldigt enkelt och helt gratis sätt att rädda liv, ja man får ju faktiskt till och med något för besväret  

Ja jag ska också börja igen. Gick igenom en djup kris utan att jag förstod det och då tog jag mig länge bara mellan jobb och hem. Men nu är det dags att börja igen. Jag brukar tänka att jag själv skulle vilja ha blod om det behövs eller att mina nära och kära får det. Då blir det inte svårt att ge, man kan ju inte bara vilja ha

Ja så känner jag med 
Trots 15 operationer har jag tack och lov aldrig behövt ta emot blod.

Men en väns mamma går just nu igenom en tuff cancerbehandling igen där hon behöver blod och vännen har precis genomgått en stor operation själv med hög blodförlust, dock utan att få blod. Så det ligger nära till i tanken.

Jag vill bara vänta in min utredning om vad yrseln kan bero på så att jag inte har någon sjukdom som kan påverka eller överföras. Sen är det bara att köra igen  

Var och gav blod för första gången för ca 6 mån sedan... Blev yr, kallsvettig och fick stanna kvar på britsen ett tag med benen upp i det blå. Så nu vet jag inte om jag vågar gå igen. Jag vill gärna, men inte om jag ska må dåligt av det. Men det kanske är dags att övevinna sina rädslor så fort förkylningen har släppt :-P

Det hände mig första gången också.
Nu ser jag till att dricka extra vatten ända från kvällen innan så jag är "uppvätskad" så att säga och jag försöker hitta en tid som är relativt nära efter en måltid och då går det väldigt mycket bättre 

Jag bidrar lite då och då till Ssenyange, en skola för föräldrarlösA barn i Uganda. Det är ett par där jag bor som startat insamlingen, och varenda öre går ner till skolan. Varje månad får man nyhetsbrev, så man ser verkligen vart pengarna går och att de kommer till nytta. Titta gärna in på deras hemsida ssenyange.org!

jag har egen insmaling till barncancerfonden och dit går alla mina överflödiga pengar..

Jag har ett fadderbarn sedan 8 år tillbaka som jag skänker pengar till varje månad.

Ja det gör jag.
Jag är med i Postkodlotteriet, vilket ju stöder många olika organisationer. Sedan är jag med i BRIS och Svenska Naturskyddsföreningen. Jag gillar att BRIS arbetar för barns behov både på hemmaplan och världen över. Vi har många barn med behov av stöd även här. Av samma skäl vill jag värna insekter, djurarter och miljö också i Sverige-massor av arter utrotas hela tiden! Även sådant som lobbying i Bryssel för att få bort onödiga kemikalier ur vardaglig varor vi alla använder, är bland orsakerna att jag är med i
http://www.naturskyddsforeningen.se/ 

Annars lägger jag gärna pengar i Frälsis bössa och stoppar nog när jag tänker efter för det mesta en slant när det samlas till något.
Min sambo ser inte med blida ögon på saken, för ahn tycker att "allt går ändå bara till en massa jävla korruption". Jag har respekt för hans åsikt, inte minst pga hans olika FN-missioner, där han sett en hel del jag inte sett själv. men jag ger ändå.  Lite som han ser och vet-och en del lite i smyg, eller, som jag inte precis skriker ut åt honom.

Eftersom jag är både sjukskriven och arbetslös sedan flera år, är möjligheterna begränsade, men jag vill tro på livsdevisen "sänd ditt bröd över vattnet-i tidens längd får du det åter." Dvs, kanske särskilt nu, när jag har det tufft själv, vill jag ändå ge, för har jag ett generöst sätt att försöka dela med mig av det jag har, kommer livet att sända människor i min väg som hjälper mig om nöden når mig på allvar.
Jag ser det alltså inte som något man skaha en dunk i ryggen för, utan ett sätt att förvalta själva mitt förhållningssätt till livet på-att våga både behöva och vara behövd och tro på att om vi hjälps åt så går det.

Blodgivare har jag försökt vara, men de dumpade ig för jag är så fruktansvärt svårstucken att de inte får ut det de behöver innan kärlen går åt helskotta. Tyvärr, för jag har viljan, och är inte ett dugg spruträdd, men tydligen helt hopplös.

Vi skänker när vi kan, vilket tyvärr inte blir så ofta vi vill. Till jul brukar vi försöka varje år. Vi skänker främst till Hjärtebarnsfonden och ibland till Ronald McDonald Hus. Vi vet personligen hur viktigt det är att båda dom sakerna finns. Vi är dessutom medlemmar i Hjärtebarnsföreningen och stöttar Hjärtekatten så gott vi kan. Under våren kommer vi hjälpa till då min syster och hennes dansgrupp ska göra dansföreställningar där hela vinsten kommer gå till Hjärtebarnsfonden. Vi kan som sagt inte ställa upp med så mkt pengar, men gratis arbetskraft :)

Under februari, Alla barnhjärtans månad, så brukar vi ha en egen insamling via Hjärt-lungfonden.

På tal om Hjärtekatten, om det är någon här som kan virka, så kan ni vara med där :) Kika på hjartekatten.blogspot.se/

"Vet inte" kan tyckas vara ett märkligt svar, men vad jag ville svara var "ibland". Jag känner inte att jag ärligt kan svara "ja" eftersom jag med handen på hjärtat inte ger pengar särskilt ofta.

Jag hade tidigare en perid på flera år då jag själv levde en bra bit under socialbidragsnivå och verkligen fick vända på varenda krona för att ha något att äta varje dag i månaden. (Varför jag gjorde det är en lång historia, men det handlade om att jag hellre ville avsluta min utbildning än att hoppa av och bli arbetslös utan den.) Då fanns det ingen som helst möjlighet att ge en enda krona till någon annan.

Nu har jag det bättre, men det blir inte riktigt av. Delvis kanske jag har blivit präglad av den här fattiga tiden och inte vågar släppa de pengar jag tjänar nu. Delvis faller det bara bort.

Men då och då stöttar jag Stadsmissionen, det gör jag istället för att ge pengar till tiggare. Jag fattade beslutet för många år sedan, långt innan de östeuropeiska ligorna kom, eftersom jag kände att det blev godtyckligt när det kom många tiggare och jag kunde välja att ge pengar till någon som lät trevlig men strunta i någon om jag hade en dålig dag, och jag insåg att jag inte hade någon möjlighet att avgöra vem som behövde pengarna bäst eller "förtjänade" mest hjälp. Sen har det ju varit skandaler med Stadsmissionen såväl som många andra organisationer, och det gör mig också förbannad och frustrerad, men det finns fortfarande väldigt mycket bra verksamhet som jag gärna stöder.

Det har också hänt att jag pytsat iväg en del till Läkare utan gränser.

Sen arbetar jag ideellt för en fråga som är väldigt viktig för mig, och har även gett pengar flera gånger till andra organisationer inom det ämnet.

Angående blodgivning är det också något jag verkligen vill uppmuntra andra att göra. Jag får inte pga att jag har löjligt många och svåra allergier, men jag har vid ett tillfälle lämnat plasma till forskning om penicillinallergi, så jag har i alla fall varit på en blodcentral!

Just det, jag är också med i postkodlotteriet!

Jag lämnar pengar till SSRS, mer kända som Sjöräddningen. Vet inte riktigt om det räknas som en hjälporganisation men dit skänker jag en hundralapp i månaden. För flera år sedan var jag vittne till en båtolycka och hjälpte till att rädda upp mannen från vattnet. Ringde SSRS (via SOS alarm) som kom och tog hand om mannen samt erbjöd hjälp till oss. Då fick jag ett stort företroende för dem. Min familj har en liten stuga på Orust och där är det sjöräddningen som är närmast. Stoppar ibland ner pengar i deras bössor också.

 

Lämna blod har jag också tänkt göra. Försökte för flera år sedan men då hittade de ingen bra ven att ta i. Så jag ska ta mig i kragen och se om jag kan få lämna nu.

Ja, dom gör ett riktigt bra jobb håller jag med om. Vi har som tur är aldrig behövt deras hjälp, men vi (mina föräldrar egentligen) har en stuga på en liten ö här där vi bor. Det är bara våran stuga på hela ön, så vi har som en egen ö, och är självklart medlemmar i Sjöräddningen. Speciellt när vi har en dotter med hjärtfel och kan behöva snabb hjälp där ute. Det är ju dock helt fantastiskt att dom finns, det är bara att ringa, så kommer dom. Även om det "bara" skulle vara slut bensin i båten.

Jag skänker inte pengar, jag skänker handstickade saker istället. Så jag måste väl svara nej, trots att välgörenhetsarbete är en stor del av mitt liv

Vi skänker inte regelbundet till någon organisation, så jag svarade nej. Skulle dock vilja göra det om vi hade mer pengar, så det kommer vi att göra när vi får lite bättre inkomster. Däremot brukar vi stödja utvalda organisationer genom att köpa en brosch/knapp eller liknande typ två gånger om året.

 

Blod hade jag definivt gett om jag fått lov!

Jag skänker aldrig pengar..jag skänker bort saker och älskar att träffa folket personligen och  veta att de jag ger av mitt överflöd hjälper dem!

Jag skänker pengar till Läkare utan gränser måndadsvis och skänker lite då och då till Naturskyddsföreningen, Unicef mfl. Skänker i övrigt alla avlagda kläder och saker till Röda korset. Sen vill jag slå ett slag för välgörenhets-julklappar såhär i juletider. Till den som har "allt"- köp välgörenhet! Det finns alltifrån getter, skolpaket, matpaket, utbildning för kvinnor osv. Välj något du vet personen i fråga själv brinner för, garanterat uppskattat! Här finns massor av olika gåvor: bidra.nu Likadant med julkort där en del av pengarna går till välgörenhet, tex VI-skogen har väldigt fina kort där pengarna går till planterade av träd. www.viskogen.se/stod-oss/jul-2/ Håll dessutom utkik efter organisationer som samlar in julklappar till fattiga familjer i Sverige. Där jag bor brukar Frälsningsarmén samla in julklappar (som man köper och slår in själv och skänker) som går just till fattiga barn på julafton. Också en enkel och bra grej!