• Anonym (Dotter)

    Utan dina andetag.. (lång ts)

    Hej!

    Har ett problem som skiljer sig lite från de vardagliga klänningproblemen och dyligt.

    Min sambo och jag bestämde oss nämligen för att gifta oss för ca 2 månader sedan efter att vi fått reda på att min mammas bröscancer kommit tillbaka, agressivt och till olika kroppsdelar, då bland annat hjärnan. Det är nästan exakt två månader sedan vi fick reda på det..

    Jag ville då planera bröllop för att hon skulle hinna vara med att fira kärleken jag hittat. Min mamma och jag har alltid haft en otroligt stark relation och hon är verkligen mer en vän och inte en mamma numera när jag är såpass stor att föräldrarollen inte längre behövs.

    Problemet nu är ju bara att hon har blivit så otroligt dålig, hon är helt borta i huvudet och kommer troligen snart somna in. Jag mr så otroligt dåligt så jag bara inte orkar finnas. Samtidigt läster jag min sista termin på universitetet, som innebär c-uppsats, och ska sedan försöka hitta jobb och grejer.

    Mitt i allt detta hör inte mina vänner av sig, det är knappt någon som verkligen finns där, och alla är så jävla upptagna av sina egna små ynkliga problem, som att det nya jobbet inte är SKITKUL.. Och jag hatar att jag är så otroligt ego. Men jag mår så sjukt dåligt.

    Den 17 oktober fyller jag år, tänk om min mamma är död då liksom? Och om hon inte är det; vad fan är då en födelsedag? Jag fyller 23, ingen speciell siffra..

    Usch, jag skriver bara för att jag inte hittar något forum där jag orkar dela med mig om mina tankar. Och då speciellt inte om mina egoistiska tankar, eller det som man inte får säga. Som att det vore skönt om mamma fick somna in nu, för hon mår så otroligt dåligt.
    Ja, sorry, om jag drar ned ert humör. Men jag vill bara vara en vanlig ung tjej, med alla andra problem som finns. Jag orkar liksom inte. Osammanhängande och lite meningslöst.

    Men: Vi ska ha bröllopet i påsk. Men om hon dör nu? Kan vi ha det då? Om hon dör månaden innan? Om hon är för sjuk för att komma? Vad gör jag..? 

  • Svar på tråden Utan dina andetag.. (lång ts)
  • Anonym (Secret)

    Jag vet inte riktigt vad jag kan skriva, men det går inte att läsa dessa inlägg utan att åtminstone lämna ett litet avtryck.


    Jag skickar en värmande kram och kan bara säga : gör det som känns bäst for dig. Orkar du inte med ett bröllop (vilket vore helt förståeligt), vänta med det.


    Jag blir varm i hjärtat när jag ser omtänksamheten i övrigas inlägg.

  • Anonym (Dotter)

    Min mamma gick bort i måndags kväll. Hon fick inte reda på att jag ska gifta mig då det kändes totalt ointressant i sammanhanget. 

    Tack för stödet! 

  • Chicita

    Beklagar sorgen.

    Låt sorgen ta den tid det tar. Det finns inget bäst före-datum på sorg.
    Men låt den inte bygga bo i ditt bröst och ta näring från dig.
    Minns alla ljusa stunder, vad som fick dig att skratta när du och din mamma gjorde saker tillsammans.
    Jag skämdes i början för att jag kunde skratta åt vissa minnen. Jag hade ju sorg. Jag borde inte skratta ju?
    Men efter ett tag accepterade jag det, och när jag gjorde det så kändes det som om en 200 kilostygn lyftes av mina axlar. Mamma hade inte tyckt om att jag grävde ner mig liksom...
    Och det tror jag inte att din mamma skulle önska heller.

    Jag skickar en stor kram och en varm tanke till dig
     

  • Teresa L

    Jag beklagar din stora sorg!


    Min pappa gick bort förra sommaren, så jag vet hur det är att förlora en förälder.


    Vill du fortsätta med planerna för bröllopet så gör det, vill eller orkar du inte så är det helt okej också.


    Jag vet att det är en klen tröst, men även om din mamma inte kommer vara där fysiskt, så kan du lita på att hon kommer vara där på din bröllpsdag, glädjas och le åt den vackraste bruden hon sett någonsin.

  • married observer

    TS, jag beklagar din stora förlust! Inga ord är tillräckligt stora eller starka för att trösta men du får en stor varm kram.

  • Anonym (Dotter)

    Tusen tack för allt stöd!

    Just nu känner jag att jag vill ha bröllopet om det känns okej för min familj. Jag tänker leva efter ett citat från I taket lyser stjärnorna som berört mig massor; "Mamma om du dör, då tar jag livet av mig. Då ska jag leva. För dig. ♥" 

  • Anonym (Dotter)

    Tusen tavk för alla fina ord! 
    Bröllopet blir av! 

Svar på tråden Utan dina andetag.. (lång ts)