Nu j*vlar händer det!

1. Hur graverade ni in era datum i ringen?

-Våra förlovningsringar är förstora och kommer att bytas ut.
Men det står "Love is the answer" i dom.
Inget namn eller datum.

2. Vad gjorde ni under eran förlovning? Alltid kul med inspiration och att höra andras historier! :)

- Vi skulle förlova oss på vår 2 årsdag den 27 juni var det tänkt, det var endast 13 dagar innan vårat gemensamma barn kom så jag var höggravid.
Jag har en dotter sedan tidigare och eftersom att vi sällan har barnvakt var det mysigt att bara rå om varandra.
Vi strosade på stan, åt middag på fin restaurang, gick ner till älven och satt och hade mysigt i solen och tog en glass.
Det var väldigt härligt väder, men tillslut sa kroppen ifrån och det var dags att åka hem, mysa ner sig i soffan och se en film tillsammans :)

3. Vad har ni för ringmaterial? :)

-titan på förlovningsringarna.
Men dom byts ut mot silver nästa år då vi gifter oss.

Inte har ni bråttom med att förlova er.
Vänner till oss förlovade sig snabbare än er och var gifta innan dom firade sin första årsdag.
Det viktiga är inte hur länge man varit tillsammans utan att man värnar om varandra och finns där för varandra i alla lägen och verkligen vill att det ska fungera.

Lyckatill och GRATTIS!

I våra ringar står det datumet 11 11 11. Vi förlovade oss hopkurade  under en kopp kaffe uppe i kaknästornet en gråmulen november dag.
Min ring är ett arvegods från min mormor i vittguld från 1956 som pryds av tre större brillianter. Min sambos ring är i borstat vitguld.

Lycka till med förlovningen-störst är kärleken!

Grattis till blivande förlovningen!

I våra ringar står det:
101010 Namn I'm yours

Vi förlovade oss kl 10 över 10 på kvällen den 101010. Min man gick ner på knä och höll ett fantastiskt fint tal om hur 101010 är ett binärt tal vilket blir 42 i vanligt tal. 42 är svaret på frågan om meningen med livet, enligt liftarens guide till galaxen.
Så hans intresse för siffror med mitt intresse för böcker togs in i frieriet. Tillsammans är vi meningen med våra liv.
Han hade klurat på det här frieriet i ett halvår och jag hade ingen koll alls på att det var på gång.
Han gav mig en ringnyckel (verktyget) och förklarade att den var nyckeln till min ring. Han ville ge mig något när han friade, men ville att vi tillsammans skulle bestämma ringar. Vi har varsin förlovningsring och varsin vigselring. Båda ringarna är i rött guld, förlovningsringen lite bredare och hamrad. Min vigselring har små stenar på ovansidan och hans är slät.

Lycka till! 

Har inte läst vad de andra skriver men tror du att ni är tidiga så va va då vi? Vi förlovade oss efter 2 månader från den dag vi träffades första gången, så rätt kändes det... efter tre månader sov jag inte en natt i mitt hus och efter fyra månader lade jag ut mitt hus till försäljning...

Vi hade diskuterat förlovning innan men sen sa min m2b att det va han som skulle välja datum och fråga... trodde inte att han ville så fort men det ville han och jag oxå. Vi hade kikat på vad vi ville ha för ringar innan för att han skulle fixa så att det blev som vi båda ville men sen beställde och betalade han dem. Det blev släta flacka vitguldsringar med våra namn in"stansat" på utsidan, 7 mm breda. Vi älskar dem båda två. Innuti står det "Idag, i morgon, för alltid. 14/2 2012. Namnen står ju redan på utsidan. Han överraskade mig med en hemlagad middag på alla hjärtans dag, jättemysigt och verkligen minnesvärt. När vi sen skulle lägga oss så gav jag min alla hjärtansdag present, en bok/album om en massa olika anledningar till varför jag älskar honom och foton på oss och sen kom det... jag har en present till dig med, då började jag kanske ana eller snarare hoppas även om jag trodde att han ville vänta längre än två månader... Han öppnade asken och frågade "Vill du förlova dig med mig"...

Så det blev inget direkt frieri om giftermål just då även om vi båda visste att vi ville göra det framöver... den frågan kom den 7e juli, på en semesterfest när vi hade jätteroligt på dansgolvet, kändes som vi var king and queen on the dancefloor den kvällen, det va så roligt och så romantiskt mitt i allt "stök" och han frågade "Vill du bli min fru?" Jag svarade "JAAAA, NÄÄÄÄR?" "Jag tänkte på nyårsafton", svarade han och jag frågade "I år???" Jag blev såååå otroligt glad och lycklig men sa att han nog fick säga det i morgon bitti oxå så jag visste att han menade allvar och så att jag inte drömt allt. Morgonen därpå va det första jag frågade när vi vaknade "Minns du va du frågade igår?" "Ja, jag vill gifta mig med dig på nyårsafton" svarade han då. Världens finaste... Dessa minnen kommer jag minnas så länge jag lever och jag ser fram emot att få berätta dem för våra barnbarn när vi blir gamla... :)

Så vi kommer att ha varit ihop och kännt varandra i ett år och två veckor när vi gifter oss och det känns så RÄTT!

Så med den långa utläggningen och förhoppningsvis några svar på dina frågor vill jag önska dig stort Grattis till att ha träffat din prins och till att det känns så rätt och stort lycka till med förlovningen till att börja med! :)

Nu har jag läst allas inlägg, jätteroligt att läsa hur ni andra förlovade er, vad det står i era ringar och hur länge ni var ihop innan osv..

Håller med Chicita i det hon skriver oxå.. jag va "förförlovad" med min första riktigt långvariga kille, jag va 18 han 19 år, det va en slät tumring i silver där det stod våra respektive namn samt datum då vi blev ihop, det kändes fint då, eftersom vi älskade varandra och trodde då att vi skulle leva våra liv ihop, men samtidigt kände vi oss rätt unga, vi hade inte ens gått ut gymnasiet och vi hade båda drömmar vi ville uppfylla efter skolan så en förlovning kändes för tidigt, för oss då... och mkt riktigt så flyttade jag till Sthlm och han levde sin dröm på hemmaplan så det blev inte vi men det va ett fint minne och det va en fin första riktigt långvariga pojkvän som varade i 2,5 år...

Efter några år i Stockholm trodde jag att jag hade träffat rätt även om jag inte då VISSTE att det va rätt... trodde inte på det mamma alltid sagt att man bara VET när det är RÄTT... utan det kändes bra, vi älskade varandra och ville dela våra liv ihop. Vi förlovade oss på riktigt, det va planerat så vi visste båda om det, efter det började bröllopsplaneringen, jag blev gravid men därefter hände något... det visade sig att han hade stora problem... något jag blundade för från början men som jag så här i efterhand nog visste men blundade för... han ville inte ha barn men jag valde att behålla det och flyttade hem för att få stöd från familjen...

Därefter har jag haft ett par längre förhållanden men nästan slutat tro på att jag ska träffa den där riktiga kärleken... det har lixom aldrig kännts helt hundra och jag har nog varit lite rädd efter det som hände oxå...

Förrän jag nu när jag va 30 år, träffade Mannen med Stort M på julbordet med våra arbeten... det sa klick för honom direkt medan jag nog inte vågade tro på mer än en flirt men när vi träffades för en fika helgen efter vad det klippt, det visade sig vara helt rätt och jag bara VISSTE, för första gången förstod jag vad min mamma pratade om när hon sa "Man bara Vet" och så var det... därför kändes det helrätt för oss att marschera fram så snabbt som vi gjort... inte för att någon ifrågasatt det ;) detta kanske inte hörde hemma i denna tråden men ville ändå skriva hur jag ser på det i om  Chicitas inlägg! :) Hoppas ingen tog illa upp! :)

Grattis så mycket till er. Alltid roligt när det händer något stort. :D

1.Vi har inte graverat in något datum än faktiskt. Men när jag ska göra det så blir det nog som du skrev XXX 15/5-12
2. När jag kom hem efter shopping med min kompis som hade fått order om att hålla mig borta så hade han hängt upp en vägg med söta meddelanden typ jag älskar dig lika mycket som jorden är stor i millimeter och ja i det stuket sen hade han tänt värmeljus över hela lägenheten och strött blå rosenblad överallt (blå är min favoritfärg) Och klätt upp sig hade han gjort också. Blommor hade han köpt också.
Sen så höll han ett väldigt långt tal om hur mycket han älskade mig som jag knappt kommer ihåg något utav och sen gick han ner på knä och frågade om jag ville gifta mig med honom.

Efter detta så gick vi ut och åt på restaurangen som vi hade vår första dejt på. Sen när vi väl kom hem spenderade vi resten av kvällen i sängen och såg romantisk film och myste.

3. Våra ringar är i vitt guld. Min är rak skena med en blå safir 1.1 ct och sedan två diamanter på sidan 0.52 ct. Alltså en trestensring. Så nu är det dags att hitta vigselringar som passar detta.

Vi hade varit tillsammans i 6 månader ( några dagar kvar till 7 mån..) när vi förlovade oss. Och förlova sig är en stor sak, men hur många som helst går ju och skaffar barn hur lätt som helst.. men iallafall tillbaka till ämnet.

1. i min ring står det Robin 1/1 2010 och i hans ring Matilda 1/1 2010.
2. Min sambo viskade mig i mitt öra och frågade om jag ville förlova mig med honom veckan efter (1/1 2010) på nyårs afton vid 12 slaget. så vi fixade ringarna innan det, och han precis. (fick dem dagen efter att vi hade beställt dem)
3. Våra ringar är Scharlins i Silver 6 mm breda ( vigselringen kommer också att vara av samma modell och tjocklek fast med diamanter)

I våra ringar står det "namn 13/12-2011".

Våra ringar är i röttguld. Hans är en slät bred guldring från schalings (minns inte nummret) medan jag har en schalings skina. 

När vi förlovade oss gjorde vi ordning en picknick korg och åkte ut till naturreservat där det finns en stuga som allmänheten får använda och där inne dukade vi upp vår picknick. Vi var själva eftersom det var mitt på dagen och vädret var grått och kallt. Efter vi ätit byte vi ringar och berättade för varandra att vi älskade varandra, kan faktiskt inte riktigt minnas vad nån av oss men jag minns att jag grät av glädje för allt var så fint! Efter vi bytt ringar skålade vi i glögg och åt lite efterrätt. Sedan passade vi även på att fota oss med hjälp av självutlösaren på kameran och fotona gav vi sedan bort i julklapp till släktingar. 

På kvällen så hade vi bjudit in några av våra närmsta vänner på luciafika  för att berätta för dem (men de hann att lista ut det innan vi sagt nåt). De blev riktigt glada för vår skull så dagen fick ett fint avslut 

 

Hihi så roligt att läsa alls berättelser.
1) Vi har inget ingraverat i förlovningsringen eftersom det bara är jag som har en (lång historia om varför). Sedan till vigseln ska den bytas ut helt och min ring jag har nu ska flyttas till högerhanden.

2) Haahaha, ja det där med förlovningen blev mer som en konsekvens av att vi bestämde oss för att gifta oss. Eller vad man nu säger. Vi satt en morgon (precis efter vår tvåårsdag) i köket och min sambo kallade mig för sin fru. Jag skrattade och sa: haha, ja när ska vi ha tid för sånt. Min sambo knixade med ögonen och sa: nästa sommar kanske blir bra för damen!  Jag skrattade innan jag förstod att han menade allvar och sa då ja. Vi fnittrade och kysstes ganska länge efter det. resten av dagaen spenderade i ett lyckorus. Sedan beställde vi ringen och när den väl kom hem så hade jag precis opererat min arm och var ganska strandsatt, smärtpåverkad och enhänt. Så vi satt på balkongen drack flädersaft (fick inte dricka alkohol pga mkt starka mediciner) och åt bullar när ringen åkte på. Sött, romantiskt för oss men kanske inte för omgivningen.

3) min förlovningsring är i silver.  Vigselringarna kommer vara i guld, mina en enstensring och en slät, hans en vanlig slät guldring. Fint som snus.