vila i frid älskade Mimmi=( (djur)

Det är klart att man kan sörja länge.
Sorgen har inget bäst före-datum. Låt det ta den tid det tar, men försök att inte gräva ner dig och älta sorgen bara.
Den behöver ingen näring...

*kram* 

Håller med Chicita, det är inge konstigt med att sörja länge. Din katt var förmodligen en stor del av ditt liv och hade varit det under 18år. När man förlorar någon efter så lång tid, så går det inte bara över på någon dag. Låt det ta tid och sörj katten utan att känna dig fånig.

När jag bodde hemma hade jag en katt, en omplacering så hon kom till oss när hon var vuxen. Hon blev dock sjuk efter bara ett par år och fick tumörer i lungorna, vilket gjorde att dom blev vätskefyllda. Då fick vi ta det tunga beslutet att avliva henne. Hela familjen, mamma, pappa och min lillasyster var med och alla fällde vi många tårar. Jag sörjer den katten ännu, även om det under åren gått längre och längre mellan gångerna jag tänker på henne. Jag är till och med sådär jättekonstig att jag valde att kremera henne och har nu askan i en urna här hemma, så jag kan prata med henne ibland haha

Djuren blir en stor del av ens liv, en familjemedlem, en vän.. och när de går bort, så sörjer man dom som en familjemedlem och vän. Det är inget konstigt med det.

Sörjer också min otroligt fina katt, även hon hette Mimmi. Gått 9 veckor och varje gång jag tänker på henne river det till i hjärtat utav saknad. Sjukdom som tog henne, trots rätt så ung ålder. Saknar att se henne sova, saknar att hålla henne m.m. 

hej 

en till ledsen här, fick lov att avliva min fina älskade häst förra veckan.

känns så tomt när man går ner till stallet och det bara finns två hästar kvar. 

jag gråter o sörjer fortfrarande o när jag står i stallet då kommer alla minnen tillbaks o då gråter jag ännu mer.

förstår att du TS är ledsen o sorgsen, det tar tid att sörja klart o man får vara ledsen o gråta. även om det låter hemskt o hårt så måste livet ändå gå vidare på någe vis hur hemskt det än känns....

skickar ett gäng styrkekramar till dig o förstår din sorg.

vila i frid lilla kissen 

Varma tankar till er som har mist en älskad liten vän!

När jag förlorade min första katt var jag så otroligt ledsen så länge! Han fanns inte i mitt liv så länge, men han fanns verkligen där när ingen annan gjorde det! Jag fick höra många dumma kommentarer hur tramsig jag var osv, men inget sådant skall man bry sig om.

Sorg är sorg, oavsett om den man sörjer är människa på två ben eller har fyra ben och svans. Sorgeprocessen är likadan och måste få ta tid. Men fy så jobbigt det är! Kan omöjligt tänka hur det blir, när mina egna nuvarande älsklingar inte finns mer!

Min kisse va ju av den sociala typen satt med vid måltider och följde med på promenader... Hoppade på dörren då hon ville in och ut.. Jag kan sitta o le nu när ja tänker på vilka fantastiska år vi fick tilsammans;)

Jag känner att jag kan leva normalt men klart att min lilla Mimmi fattas. Hon va mitt allt. När ja kom upp toll mina hemtrakter i Mars i år o hälsade på kom hon springandes och kurrande mot mig. Kan även nu fälla tårar då ja tänker på hur underbar hon var, Min mor berättade det då ja satt på bussen.. Då kom tårarna

Usch inte alls kul! när mina djur går bort ( min mamma har två katter som är 14 resp 12 år gammla, och jag har två katter på lite mer än 1 år, och 6 degusar på 2,5 och 2 år) kommer nog jag också sörja LÄNGE!!

Djuren är ändå ens familjemedlemmar!!

Stora kramar till dig och sörj hur länge du känner att det behövs och prata av dig :)