Varför gifte ni er själva eller i smyg?

Vi gifte oss helt i smyg. Jättebra, och vi är supernöjda med vårt arragemang. Och om jag skulel gifta mig igen skulel de vara enligt samma koncept
Motiveringar:
- Vi är inga personer som står värd för fester så att säga. Vi skulle främst må dåligt av den tillgjorda uppmärksamhet ett bröllop med fest innebär
- Alla realtioner är verkligen inte bra, om man vill helst inte umgås
- Vi såg giftemålet som en praktisktlösning främst. med tanke på lån, arv, barn..
-  Ingen av oss hade egentliget något annat behov att gifta oss. yepp oromantiska som få
- Stooora släkten. ( vi snackar nivån 50-60 kusiner..)
- Kostnads fråga, pga alal ovannämnda punkter kändes kanske inte ett bröllop som ngt som var prot'rity 1 direkt. Inte så att vi inte skulle ha haft råd- vi jobbar båda med hygglig lön så att säga, men det finns annat att lägga pengar på.
och slutligen - kraven från omgivningen.. vi har varit tillsammans i 7 år. bott tillsammans i 6½. absolut inget ändrades iom giftemål, inte ens efternamnet... lite det som 121027 var inne på också, komentarer som " sen då ni gifter er så..." blahablaha

fast handne på hjärtat så tror jag inte att någon av de som verkligen känner oss hade förväntat sig att vi skulle ställa till med bröllop..

vi hade ingne direkt ångest över gästlistan, kanske dels för att vi båda redan från början var på det klara med att vi gör detta för oss själva, men vi räknade lite på det och om vi bjudit på miniminivån av det man förväntas bjuda hade vi kommit långt över 200 gäster, om man sen skulle frågat familjen vem de anser man borde ha bjudit till,vill jag inte veta vad listan stått på... eller slutnotan för den delen...

vi körde den korta boregerliga cermonin. Jag tyckte det var högtidligt om'ch jag var djupt rörd under hela akten. Det var som sagt bara jag och mannen samt två borgerliga vittnen. Såhär i efterhand tyckte jag det var fint att vi inte hade någon annan med vi behövde bry oss om, utna att vi helt kunde focusera på varandra och stunden.

Som andra säger ovan. ni skall tro på det alternativ ni väljer och sen inte vela. folk kommer tycka en hel jävla massa om allt. oavsett om man kör stort eller i smyg. Så om man inte är helt hundra på att det är såhär man vill ha det så kan de kommentarerna förstöra otroligt mycket ( se 100 olika trådstatrer här på bt i ämnet.)

de blir nog bra somni väljer:)

någon undrade om skit snacket efteråt. Jo det var en hel del. Jävlar så folk inte fårstår att man inte finns till för att förverkliga deras förväntningar... Jag har ordentligt me dskinn på näsan så jag har rytit ifrån i stil med "om ni nte kan glädjas kan ni hålal käft!"
vi informerade de närmaste samma kväll som vigseln via sms och sen hade vi annons i tidningen dagen efter,

Men sist o slutligen har de flesta varit glada för vår skull, de sominte varit det vet man ju var står och man kan ju ifrågasätt deras vänskap.

Jag bryr mig inte ett dugg om vad folk eventuellt kan säga efteråt! Jag förväntar mig att de ska bli glada. Och jävlar om nån kommer klaga då tänker jag säga att vi gifter oss väl inte för deras skull eller? Jag har faktiskt inte ens tänkt tanken att nån skulle bli stött eller sur. Jag funderar bara på hur vi ska överraska, dvs informera om giftermålet, tex skicka mms, Facebook eller liknande och att det ska bli kul att överraska

Vi valde att ha bröllop med gäster av samma anledning som Daniiel här ovan. Vi ville bjuda alla våra nära o kära på fest.
Men vi kände, som många av er, att en stel fest med timmeslånga sittningar inte vore vår grej. Slutresultatet blev helt perfekt för oss, kyrklig vigsel kl 11, buffelunch hemma i ladugården (nyrenoverad ), mingel och kaffe på eftermiddagen, buffemiddag på kvällen, dans och fest till kl 03. 

Men det var egentligen inte det här jag skulle skriva, förlåt att jag svamlar på.

Jag tänkte på hur man meddelar sina familjer/vänner att man gift sig i hemlighet. Tidning, sms, facebook, vykort etc.
Jag tror att man kanske får göra en liten blandning. I vår familj skulle tex inte facebook ha funkat eftersom bl a min mamma inte har facebook. Jag tror att hon skulle ha blivit jätteledsen över att få veta det sist av alla, för att nån annan som har fb ringer henne och grattar typ. Gamla mormor som inte är så haj på teknik kanske inte kan läsa sms:et osv.. 
Men, bara man har tänkt til
 

postade för tidigt:
Bara man har tänkt till, så funkar ju de flesta sätt att meddela giftermålet.  

Vi har valt att åka bort och gifta oss "hemligt" med bara närmaste familjen med, vi blir totalt 14 st. Vi har en ganska lite familj men en stor släkt på ena sidan och vi kände att vi inte orkade med en stor fest. Det blir en vigsel i stadshuset och sedan middag på restaurang. Det handlar inte om pengarna, vi kostar på oss det vi vill ha.

Det hade inte kännts helt rätt för oss att inte ha med familjen, det känns bra att dela dagen med någon.
Sedan får vi se om vi har någon sommarfest till sommaren i stället.

Vi meddelade ju våra färldrar och syskon en vecka innan, vittnena visste ju om det från start, sen visste två vänner till om det (den ena för att det var hon som gav oss idén och den andra hjälpte mig att utforma korten i skickade ut).
Min bästa vän fick ett sms, min farmor ringde vi och många (inte alla) fick reda på det via facebook och resten fick reda på det via kortet vi skickade ut till alla släktingar och vänner (även de som fått reda på det via annan väg tidigare).
Så vi tog hänsyn till alla de som vi visste skulle tycka det var roligt att se det via facebook fick reda på det där, de som inte hade tekniken fick ett samtal, de som vi var extra måna om som hade tekniken fick ett sms och resten visste vi skulle ta det bra genom att få ett kort. Phu långt och invecklat ha ha ha

Vi ska gifta oss nu på lördag och de blir inte i hemlighet.

Av den enklla anledningen att jag har alltid drömt om att ha den där dagen då man känner sig som en prinsessa som får sin prins. :)

Vi kommer ha ett mycket litet bröllop med bara dom närmaste. För varken jag eller min blivande man är så där jätte mycket för att vara i rampljuset.

MEN, det finns stunder då jag faktiskt ´önskat att man sparat pengar och farit utomlands och gift sig där.

Hej!

Vi gifte oss i lördags min vackre man och jag!
Både vigsel och fest blev fantastiskt lyckat, - men när jag ser tillbaka på det så var det nog i slutänden mer tur än skicklighet att det blev som det blev...

Jag upplever tiden fram till själva bröllopsdagen som rena mardrömmen och jag skulle aldrig vilja göra om det (- vilket naturligtvis inte är meningen heller så missförstå mig rätt här...: ) - ) för jag gjorde nog i princip alla misstag man kan begå inför ett bröllop då jag är en mycket rörig och ostrukturerad person men framför allt så var stressfaktorn så hög att jag fick magkatarr.

Mitt bästa råd är att INTE försöka sig på konststycket att bjuda in via "mejl".
För det som jag först tyckte var en alldeles ypperlig - för att inte tala om ekonomisk - idé skulle snart komma att visa sig vara urdumt då folk har så otroligt olika mejlkultur. Till slut kunde jag inte längre vara säker på vilka som fått inbjudan eller inte och då fick jag börja skicka förfrågningar om huruvida follk fått mina mejl eller inte via sms istället. Jag höll på att bli fullkomligt skogstokig!

Jag kan inte säga att jag skulle vilja ha det ogjort idag, - men jag skulle definitivt inte önska någon annan att genomgå samma resa som jag gjorde fram till själva dagen D. Det var hemskt!

Vi försökte emellertid lösa problemet med vilka vi skulle bjuda eller inte bjuda genom att helt enkelt bjuda ALLA som vi ville skulle komma och dela vår stora dag med oss och samtidigt tala om att vi inte ville ha några blommor och presenter för att istället kunna ta en avgift på 350 kr för buffén så att festen i sig fick bli vår bröllopspresent.

Vet inte om det är en lösning för er?
Men av de ca 230 som vi bjöd så kom det till slut 110 stycken. Vilket var alldels lagom.
Och slutnotan för festen blev till slut ca - 15 000  till 20 000 kr "back" vilket man väl ändå får se som en "ganska bra" ekvation för ett sådant stort bröllop som det ändå blev till slut.
- Vi hade buffé - som sagt - och ett liveband - Nyléns Festorkester - som spelade på kvällen. Vilket verkligen blev jättelyckat!!! 
Förutom välkomstdrinken och de drycker som vi bjöd på till själva buffén så sålde vi sedan alkohol till självkostnadspris i det som vi kallade för "bröllopsbaren".
Och min brudutyrsel hade jag köpt billigt via Tradera.
-  Allt för att försöka hålla nere kostnaden då vi egentligen inte alls har de ekonomiska förutsättningarna för att kunna kosta på oss ett bröllop i den här storleken.

Idag - när det hela är över och jag sitter med facit i hand över allt som var och inte minst hur vår bröllopsdag blev - så ångrar jag verkligen inte att vi satsade stort då det är ett otroligt lyckligt minne!!!, - men jag skulle ALDRIG göra om det igen pga av allt jobb och stress som vi fick genomlida innan...
Då skulle jag nog hellre satsa på ett mindre bröllop för de allra närmaste (föräldrar, barn med respektive,  syskon med respektive och deras barn samt -i mitt fall - min bästa väninna på min sida...) eller som någon skrev, - ett litet intimt bröllop utomlands, -kanske på en grekisk ö.
- Men då skulle jag nog trots allt ändå sakna att dela det med mina närmaste... det är en svår avvägning det här...

Men lycka till med er stora dag i kärlekens tecken!

Hejsan
Vi kommer att gifta oss i hemlighet,vi får se om helvetet brakar loss.
Min mans mor kommer kanske närvara men ingen från min sida.
Vi har 3barn och vi är inte ens förlovade,helt otippat.
Min mor och syster kommer nog inte bli så nöjd men det är så vi vill ha det.
Det spelar ingen roll hur vi skulle göra så är det inte nog bra.
Sen så fanns det en vacker diamantring som vi skulle ha för några år sedan,tyvärr så gick jobbet i konkurs så besparingarna gick till annat, två månader efter det så ringer min syster och säger först till kvarn -hon köpte (min)ring.
Jag kan inte ha henne där på min dag-vi är inte ovänner men hon vet hur besviken jag är men bryr sig inte utan först till kvarn gäller.
Min mor tyckte att det var löjligt av mig att bli upprörd -jag kan ju köpa en lika dan(nej tack)
Och de var inte det som gjorde mig ledsen utan hur hon gjorde det hade hon sagt att hon också ville ha den visst okej,men inte så där.
Min mamma och syster har alltid hållit ihop jag är liksom inte inräknad.
Min syster och jag har ca lika små barn 2år och 18mån ,min systers dotter fick polarn och pyret kläder en ny stokkestol med tillbehör jag fick SOCKAR från ellos till min son.
Inge fel på sockarna men ni förstår säkert.
Så vi gifter oss i hemlighet eller vi väljer kanske att göra våran dag speciell utan tjafs och jag slipper stressa sönder mig.
Dom kommer att få en inbjudan till fika och kaffe vecka efter-då har jag ett val blir det bråk kom inte då. 

Vi gifter oss med i hemlighet. Vi har inte de bästa familje relationerna och ja precis som vissa skiver här vill vi inte bli sönderstressade. Det bli en liten nätt skara på 6 personer. MIn make o jag o hans föräldrar och min pappa och hans nya. Resterande släkt vet inget än . Det finns risk att min mor sprider det vidare så sen väntar hela tjocka släkten på att bli inbjudna. Vi åker sen på en bröllopsresa dagen efter till Grekland...

Åh va ja känner igen mig i dig. Jag har 2 bröder varav den yngre är mammas lilla gullegris som springer med skvaller till mamma om jag säger ngt omllämpligt. Pappa har en ny och hon o mamma går inte i hop... Dock ha ja inga barn än..

Vi gifter oss i smyg i oktober. Först var vi inne på ett "riktigt" bröllop med massa gäster, familj och hela faderullan. Vi kände dock att om vi skulle gå all in ville  vi heller inte snåla. När vi började räkna på det stack det plötsligt iväg i kostnader och i vår värld är bröllopet inget vi vill lägga så mycket pengar på.

Vi funderade då på att ha ett litet bröllop med bara de närmsta. Efter att ha satt ihop en lista på de vi ville bjuda insåg vi snabbt att det ändå blev en massa folk och att det skulle kosta. Plus att vissa vänner skulle känna sig uteslutna för att de inte blev bjudna.

För att slippa alla problem så gjorde vi det vi själva innerst inne ville göra. Gifta oss i smyg. För vi har alltid sett vigseln som något väldigt intimt och kärleksfullt, något som är mellan oss två. Plus att det inte blev så dyrt. Vi kunde också gå efter devisen att om vi inte bjuder någon kan ingen heller känna sig glömd.

Jag vet att folk ändå kanske kommer känna sig uteslutna och bortglömda. Men helt ärligt så berör det mig inte i ryggen. Vi gifter oss för VÅR skull och inte för någon annans skull och detta känns rätt för oss. Hoppas istället att alla kommer glädjas för oss och fira vid ett senare tillfälle.