• Kärleksrus

    Vid vilken ålder gifte ni er?

    Svårt att placera detta ämne i ett fack, men eftersom att det handlar om just "att gifta sig" -delen, så kör jag på det här!

    Ja, som frågan lyder i rubriken: Vid vilken ålder gifte ni er? Samt, önskar ni att ni gjort saker annorlunda?

    Hade ni väntat eller gått in i
    äktenskapet tidigare? Motivera gärna :)

  • Svar på tråden Vid vilken ålder gifte ni er?
  • fannyohenrik

    Jag var 20 och min man 27 när vi gifte oss. vi gifte oss på våran ettårsdag . vi lärde känna varandra den 18/7-11 och den 20/7-11 var vi ett par och sedan den 11/9-11 har vi varit sambos i oktober -11 köpte vi lägenhet . så allt har gått fort men det är helt underbart :)

  • Sofiiiz

    Jag 24 år och min fästman 29 år, vi gifter oss i december. 1 barn tillsammans på 1 1/2 år.

  • Fremm

    Tilda93, ja jag tror du har rätt, alla barn behöver åtminstone en manlig och en kvinnlig förebild, därmed inte sagt att det alltid är deras biologiska föräldrar som är bäst lämpade eller finns till hands men att det åtminstone finns en av varje... min egen pappa och min bror har varit fina manliga förebilder för min dotter tidigare, jag har haft förhållanden oxå tidigare men det har aldrig blivit någon "pappa"gestalt för min dotter... kanske har det berott på att det inte kännts helt hundra för mig och/eller att de inte själva haft barn att det känts naturligt för dem att ta den rollen för min dotter oxå. Det va däremot självklart för min blivande man att ta den rollen även för min dotter och det lyser kärlek om dem båda när de är med varandra... det värmer gott i mitt hjärta. Likadant för min blivande man som ser att jag bryr mig om och älskar hans barn och de mig...

    lillama, ja visst är det underbart att se att ens eget barn och den man älskar kan få en sån fin föräldra-barn relation trots att man inte hör ihop via blodsband... vi bor oxå på en liten ort och många kanske är lite ensidiga med hur de tänker... att de tycker det är konstigt osv men det är verkligen så att man är inte en förälder bara för att man är det biologiskt man måste finnas där för barnet och visa trygghet och kärlek... det är då man blir en riktig förälder och inte bara genetiskt... så ser jag det...

    Jag har själv en fostersyster som jag ser som min syster precis lika mkt som mina andra biologiska syskon och min andra syster ska adoptera och det barnet kommer de (och vi) älska precis lika mkt som om det vore biologiskt så, blod är inte tjockare än vatten i dessa avseenden... :)

    Ursäkta denna avstickare i tråden! :)

  • eml33h

    Jag är 27 och min m2b 25.
    Vi har varit tillsammans i 5½ år, sambos i 5 år och förlovade i 3½ år.
    Inga barn ännu, men får jag förlängt på mitt jobb (får veta efter jul) så kanske det blir produktion efter bröllopet i mars.

  • Tilda93
    Fremm skrev 2012-10-01 09:11:40 följande:
    Tilda93, ja jag tror du har rätt, alla barn behöver åtminstone en manlig och en kvinnlig förebild, därmed inte sagt att det alltid är deras biologiska föräldrar som är bäst lämpade eller finns till hands men att det åtminstone finns en av varje... min egen pappa och min bror har varit fina manliga förebilder för min dotter tidigare, jag har haft förhållanden oxå tidigare men det har aldrig blivit någon "pappa"gestalt för min dotter... kanske har det berott på att det inte kännts helt hundra för mig och/eller att de inte själva haft barn att det känts naturligt för dem att ta den rollen för min dotter oxå. Det va däremot självklart för min blivande man att ta den rollen även för min dotter och det lyser kärlek om dem båda när de är med varandra... det värmer gott i mitt hjärta. Likadant för min blivande man som ser att jag bryr mig om och älskar hans barn och de mig...

    lillama, ja visst är det underbart att se att ens eget barn och den man älskar kan få en sån fin föräldra-barn relation trots att man inte hör ihop via blodsband... vi bor oxå på en liten ort och många kanske är lite ensidiga med hur de tänker... att de tycker det är konstigt osv men det är verkligen så att man är inte en förälder bara för att man är det biologiskt man måste finnas där för barnet och visa trygghet och kärlek... det är då man blir en riktig förälder och inte bara genetiskt... så ser jag det...

    Jag har själv en fostersyster som jag ser som min syster precis lika mkt som mina andra biologiska syskon och min andra syster ska adoptera och det barnet kommer de (och vi) älska precis lika mkt som om det vore biologiskt så, blod är inte tjockare än vatten i dessa avseenden... :)

    Ursäkta denna avstickare i tråden! :)
    Gud jag bara ryser när jag läste det här, så underbart att höra :)
  • mariath

    Jag var 24 och min make 23 när jag gifte mig första gången.

    Denna gång kommer jag att bli 30 å min m2b 34.

    Har ett barn från tidigare som kommer vara 8 när vi gifter oss och en gemensam som kommer vara 1,5 år.

  • Kvasthilda

    Roligt att läsa den här tråden. Min make o jag gifte oss 4 augusti i år och då var han 51 år och jag 54 år. Vi har inte varit gifta tidigare, endast samboförhållanden m ed andra innan. Själv har jag fått 4 frierier tidigare under årens lopp, har då frågat mig själv om jag kan stå ut med den här mannen i hela mitt liv o svaret blev alltid nej, tills min man friade. Jag brukar skämtsamt säga att vi ville vänta med samboende och äktenskap tills våra barn har flyttat hemifrån. Jag har ett barn o maken har 3 st. I somras flyttade den sista ut och samtidigt sa maken upp sin läg o flyttade hem till mig. Jag bodde 7 mil från honom. Vi har varit tillsammans i 5 år, förlovade i 3 år. Vi har det bra tillsammans och jag tänker att ordspråket -lika barn leka bäst stämmer väl in på oss. En del tycker att vi inte uppför oss som medelålders ska, vi älskar musik (hårdrock) åker på konserter har lite galna heminredningssaker för oss och är glada o spralliga, som tonåringar ungefär... I bröllopspresent fick jag en pratstund med Alice Cooper, maken vann en tävling o jag träffade À.C när vi var på hårdrocksfestivalen Skogsröjet.

  • Fästmön

    Jag var och är 25 och han var och är 32! Vi har inga barn.

  • Victoria F

    Jag 35, sambon 33. Vi har varit tillsammans i 12 år, förlovade i 10 och har ett barn på 3,5. 
    På tiden alltså Tungan ute 

  • Vingabrud

    Jag var nästan 25 och maken 29 när jag gifte mig första gången.


    Nu ska jag gifta mig igen nästan på dagen 20 år efter första bröllopet(5 juni första,1 juni andra ggr), första gången för min blivande som kommer vara nästan 43.

  • FrökenJohnsson

    Jag kommer att vara 28 och han 30 när vi gifter oss nästa år. Första gången för båda.


    Då har vi varit ett par i 3,5 år, sambo i nästan 3 år, förlovade ca 11 månader. Inga barn ännu, men villa som vi tänkt fylla med ett par ungar :)

  • FrökenMäkelä

    Vi ska gifta oss nästa höst och då kommer jag vara 33 och han 32, men vi är födda samma år. I december har vi varit ett par i 11år. I sommras hade vi varit förlovade i 10år så vi förlovade oss när vi hade varit ett par i 6månader. Vi har två barn födda -04 och -07. Jag önskar att vi hade gift oss tidigare men man kan ju inte få allt när man själv vill det ;)


    Ingen av oss har varit gift tidigare.

Svar på tråden Vid vilken ålder gifte ni er?