Jag slarvade bort hennes tiara!!!!

Det är bara hon som kan svara på hur du ska ersätta henne. Det bästa du kan göra är att vara helt ärlig. Förklara att du vet att den betyder mycket för henne, att du är hemskt ledsen och att du, tyvärr, har tappat bort den. Säg att du ska leta, vända upp och ner på hela huset, men fråga också hur du kan ersätta henne ifall du inte kan hitta den.

Tack för ditt svar!
Det är ungefär så jag hade tänkt mig. Jag får verkligen be om ursäkt!
Vet inte hur den kommit bort, men borta är den och jag känner att jag letat precis överallt :(

Ja, be om ursäkt och förklarar att du letat överallt och fråga hur du kan ersätta henne. Hon kommer förmodligen bli ledsen och besviken, men hon hade ju kunnat be att få tillbaka den tidigare också om den nu är väldigt, väldigt viktig för henne. Ju längre man låter saker vara hos andra, desto större är ju chansen att de försvinner, tyvärr, även om man såklart inte ska (tror inte att du varit det) vara oförsiktig med saker man lånar. Huvudsaken är att du är ärlig och att hon får vara med och bestämma vilken, om hon vill ha någon, ersättning. Det ska nog gå bra ska du se :)

Hade jag lånat ut något och tydligt sagt till personen att jag var väldigt rädd om den för att det var ett minne så hade jag blivit helt knäckt om den hade slarvats bort. Jag hade krävt att du vänder upp och ned på hela ditt hem för att kunna garantera till 100 procent att den inte finns där och sen hade jag haft otroligt svårt att förlåta något sånt då jag tycker det är väldigt respektlöst och visar på att man inte bryr sig om mig eller sånt som är viktigt för mig!! Det hade tagit väldigt låång tid innan jag hade kunnat släppa det!! Och pengar kan aldrig ersätta något av känslomässigt värde!!

Får hoppas det går att ordna på något sätt!
Är ganska fattig själv, men ersätter självklart vad den kostat och lite till om det behövs :)

Det var säkert precis vad TS behövde höra just nu "Anonym" ;)

Jag tycker helt spontant att det verkar lite omdömeslöst av henne själv, att inte fråga efter tiaran under 1 års tid, om man håller den så kär. Å andra sidan hoppades hon säkert på att det fanns i gott förvar.
Man kan inte mer en be om ursäkt, och erbjuda sig att ersätta i det läget. Hennes besvikelse varar förhoppningsvis inte särskilt länge, vi är ju alla människor med fel och brister. Du är inte den första som tappar  bort något "lånat", och framföralt inte den sista.
Kram! 

Helt ärligt så tror jag att TS kan behöva höra hur jag (och kanske även hennes släkting) kan tänkas reagera. Att hon endast får höra att det säkert löser sig om hon säger förlåt ett par gånger eller att lite pengar gör det hela bättre inger henne i en falsk trygghet. Jag hade blivit riktigt förbannad om någon gjorde något sånt mot mig och hade den som slarvat bort något som jag utryckligen bett henne vara rädd om för att det är ett personligt minne försökt ge mig en femhundring som kompensation hade jag blivit ännu mer förbannad!!  Om du ts bryr dig om den här släktingen gäller det att vekligen bevisa att du bryr dig  och att du är uppriktigt ledsen och förstår hur illa du har handlat!

Jag håller faktiskt med Anonym (Jennifer). Att tiaran fanns hos TS en längre tid spelar ingen roll. TS vän bär ingen skuld i detta som jag tycker att många verkar tycka "Om hon var så rädd om den..." "Om den var så värdefull för henne...". När man lånat ut en kär ägodel till någon ska man ha tillbaka den i samma skick. Jag har svårt att tro att man verkligen respekterar någon vars ägodelar man hanterar på det här viset faktiskt.

Men ska jag råda dig TS så råder jag dig att ändå berätta och säga som det är. Din kompis kanske inte alls tänker som jag och ärligheten vara längst i situationer som denna. Sen OM hon reagerar väldigt negativt så ge det lite tid och var ödmjuk inför situationen. Personligen skulle jag bli otroligt arg och aldrig låna ut något till dig igen, men vänskapen behöver inte helt brytas på grund av detta.

Jag håller nog faktiskt med Jennifer i det här fallet. 
Men viktigt och säga att du förstår hur hon känner.... 

Precis vad jag tycker också. Om jag nu håller något väldigt kärt, och lånar ut det till en vän, så väntar jag inte ett år på att be om den saken tillbaka. Då skulle jag vara betydligt mer angelägen om att få tillbaka min pryl. Eventuellt inte lånat ut den alls, om den var väldigt, väldigt viktig för mig.

Med det menar jag inte att det är personen som lånat ut den som gjort något extremt fel, för visst hade TS kunnat läma tillbaka den på en gång också, när hon visste att hon inte skulle använda den eller hade använt den.

Saken är dock att vi är alla människor. Vi glömmer, vi felar, vi misslägger saker och ibland går det riktigt tokigt. Tyvärr. Och en ursäkt och pengar kan inte ersätta en sak man tycker mycket om, men det kan vara ett bevis på att personen som tappat bort den faktiskt är ledsen över det och vill gottgöra lite. Klart att man har all rätt att bli ledsen och besviken för att saken är borta, men jag hade då uppskattat att min vän var ärlig och berättade, samt ville försöka gottgöra lite på något sätt som sagt.

Den ligger i en kartong, typ skokartong på en hylla för att den inte skulle förstöras.. men vilken hylla eller i vems hus de vet jag inte.. 

Ärlighet varar längst! Säg att du har letat överallt men hittar inte den och fråga hur du kan gottgöra det. Personligen hade jag inte gjort en stor grej av det, det är bara en pryl, och prylar kan man ersätta, men en förlorad relation är svår att fixa.