Grälar innan bröllopet

Kan det inte vara lite bröllopsnerver som har poppat upp? Ni är båda spända inför bröllopet och tar tyvärr ut det på varandra...?

Om man tänker såhär att innan man planerade ett bröllop så var livet "som vanligt" och sedan helt plötsligt går mer eller mindre tid åt att planera, tänka, fundera och välja. välja, välja, välja alla dessa fasliga val som bröllopet står för. Ibland kan små skitgrejer blir helt ofantligt stora när man blivit för insnöad på bröllopsgrejer. Jag tänker lite så att jag knappt kommer ihåg hur 2livet" var innan vi började planera bröllop... vad gjorde vi då på kvällarna? och vad pratade vi om då? Jo, visst pratar vi om andra saker och gör massa andra grejer också, men när man minst anar det så hoppar en bröllopstanke upp och den lugnaste storhandlingen på Ica Maxi blir sedan en disskusion eller ett samtal om val igen.. skulle vi ha blå servetter eller kanske skulle vi istället välja de Aquafärgade istället (som man blev påmind om när man gick förbi munsköljen på Ica) ?  förstår du hur jag menar ? 

Om man kan och har tid/ möjlighet tror jag att en kväll ute eller en helg på hotell och bara skämma bort varandra utan att så mkt som att nämna bröllop osv. stänga av telefoner och bara njuta av sista tiden om ogifta gör susen. 

Och framför allt så tycker jag att det är viktigt att prata med varandra och berätta hur man känner. tänk på att alla grälar och det är sunt, men om något ändrar mönster är det antagligen något som förändrats och skett. Lite nerver och stress kan göra den vänligaste människan aningen avig, men ni älskar ju varandra lika mkt fortfarande och det är ju det som är huvudsaken. Med risk för att bli för spänd tills bröllopsdagen tror jag att man skall försöka hitta kärnan till irritationen så man kan lära sig att överkomma detta tillsammans och så att ni båda får möjlighet att njuta till 100 % av de sista dagarna, bröllopsdagen och de första dagarna som gifta! 

All lycka och välgång!  

Kanske är det åtagandet som spökar. Tankar som "ska jag leva med dig i resten av mitt liv, trots alla dina jobbiga sidor som du lovar att ändra, men aldrig gör.." För mig är äktenskapet för alltid. Det ska mycket till för att gå skilda vägar och jag skulle tycka att det vore ett misslyckande att skilja sig... Därför känns det väl så jobbigt at gifta sig. Det är ett stort steg. 

Sen har vi den senaste tiden blivit mer som kompisar än partners, och det känns också jobbigt.  Det känns som att den här sista tiden borde vara betydligt roligare än vad den faktiskt är... 

Först lite allmänt angående det här ämnet: Ja, att gifta sig är ett väldigt stort steg och ett starkt löfte. Men det ska ju inte kännas jobbigt? Jag blir lika ledsen varje gång det kommer upp trådar om att Anonym har kalla fötter och är orolig för om det verkligen är "såhär" det ska kännas. NEJ, det ska inte kännas jobbigt! Det ska inte vara supernervöst och ångestfyllt! Det ska inte vara fyllt med tvivel om inte kärleken kan bli bättre än så! 

Jag tror ärligt talat att om man har starka tvivel inför sitt bröllop så är det kanske bättre att skjuta upp det ett tag. Om ens blivande känns mer som en vän eller ett syskon än en partner, om det enda man kan prata om är bröllop, om man får ångest inför tanken att resten av livet "bara" ha sex med sin blivande äkta hälft, osv osv - då tror jag iallafall att det är bättre att ta en funderare och andas litegrann tillsammans. Så att man inte rusar in i någonting, glömmer bort varandra och vad man verkligen vill, uppslukas av att planera den "perfekta" festen och den "största dagen", och helt plötsligt en månad efter bröllopet inser att det här var ju katastrofalt fel. Trots allt så händer ju faktiskt det. 

TS, jag lider med dig som har det tungt just nu! Att gräla behöver absolut inte vara något konstigt - egen press, ekonomisk press och släktens press på hur det ska vara kring ett bröllop kan påverka en väldigt mycket. Men det som jag tycker låter lite oroväckande är att du upplever att ni blivit mer kompisar än partners. Kanske är det något ni behöver prata igenom? Ta ett par dagar när ni inte alls tänker på bröllop utan ägna tid åt varandra och se om ni inte kan hitta varandra igen. Förhoppningsvis är det bara bröllopsnerver som behöver lite avspänning!

Det som jag tycker känns lite... lite alarmerande är att du påstår att ni är mer som kompisar än partners. Att ni bråkar lite extra med allt som hänger över er med planering och så tycker jag personligen inte känns så jättemärkligt. Är själv lite stingslig när jag har mycket kring mig..men det är viktigt att ni kan prata om det. Ta er tid för varandra yorkstacy säger.

Att leva tillsammans en tid innebär att man har perioder där förhållandet blir mindre "hett" men man ska ändå känna den där känslan av att det är vi två..mannen som man älskar.

Fråga dig själv om du kan svara ärligt på frågan varför du / ni ska gifta er..och låt det svaret vara vägledande i hur ni fortskrider.. kan du ärligt säga att det är mannen i ditt liv.. Det kan jag om min m2b även om jag ibland skulle vilja strypa honom :)

Vi har också grälat om småsaker och jag har varit stressad. Det har lagt sig nu och vi har hittat ett bra sätt att planera ihop på. Jag tror inte alls det är konstigt att vara superstressad och att det blir gräl. Jag hade själv ett riktigt psykbryt häromdagen fast det handlade mer om min familj och det kanske fanns anledning men nu i allt stress så blir saker mycket värre än vad de är! Jag gifter mig om 8 veckor och har varit både irriterad och stressad! MEN jag har inte tvivlat en enda gång på om det är rätt att gifta sig med min blivande och vi känns inte som kompisar! Att du tvivlar på er är det som är allvarligt och fundera på varför du vill gifta dig! 

De där jobbiga sidorna som du vill få bort - kommer högst troligen inte att försvinna...
Så antigen så accepterar du dem och gifter dig med honom, eller så kanske du måste fundera en extra gång om du verkligen vill detta..

Lycka till med allt! 

Tror inte alls att det behöver vara så illa som ni andra skriver! Bröllopsnerver ÄR jobbigt och pressen kan vara enorm och få en att "på riktigt" känna att man inte vill vara med om bröllopet eller att man inte vill vara med sin partner. Det kan vara så att man känner att man vill bort helt och hållet. Det betyder inte att man inte älskar sin partner eller att man inte vill gifta sig - egentligen.

Nu är ni nära bröllopet men ta en paus under en hel dag men din partern och gör något helt annat. Åk go-cart, bada lerbad och middag och boende på hotell eller nåt annat galet tillsammans som ni inte brukar göra. Under dagen har ni en enda regel: inget bröllopsprat! Skulle ni börjar bråka, gör det ingenting men se till att ni då tar tjuren vid hornen och reder ut varför ni bråkar. Berätta för varandra hur ni känner - inte vad den andra sa eller gjorde som var dumt!  Ni behöver ha lite roligt tillsammans! 

Kram och lycka till! Det kommer att lösa sig!

 

Tack för era svar. Det löste sig till slut tack och lov.