Nu avbokar jag hela bröllopet!!

Usch vad trist!

Men jag tycker ni ska ha ert fina bröllop iaf, låt inte en enda människa förstöra er lycka.

Kanske kan ni "oinbjuda henen" dvs dra tillbaka inbjudan om hon inte blir snällare? Eller kanskekan ni nämna för henne att ho inte behöver komma om hon ska uppföra sig sådär?

Lycka tll och skriv gärna hur det går för er, hoppas ni löser detta.

kramar

www.elliwoww.blogg.se

Varför ens ha med den jävla tanten på bröllopet?!?!?!

Precis vad jag tänkte!!! Ska hon vara så jäkla elak mot er och sen tro att hon automatiskt ska få vara med på bröllopet!! Nej jag hade nog stängt henne ute eller allafall börja med att hota henne med att ni inte tänker bjuda henne om hon håller på så där!!

Stå på dig och det är erat bröllop och ni får ha det hur ni vill!! 

Förstår att du tycker det är jobbigt! Men det är väl klart att ni ska gifta er. Om nu din svärmor tycker att det andra bröllopet verkar så mycket bättre och viktigare än erat så får hon väl gå på den i stället. Skulle inte vilja ha min svärmor med på bröllopet om hon var så elak!

Stå på er och lycka till med bröllopet!

Försök verkligen att inte bry er! Antingen gör skriver ni ett brev och förklarar hur ni känner, annars måste ni helt enkelt försöka att bara skratta åt saken. Ni vet ju att det är din svärmor som inte beter sig riktigt som man ska. Har ni sagt något till henne? Min mamma har en tendens att alltid bara se problem i allting och herregud vilka saker hon kläckt ur sig angående vår bröllopsplanering! Jag har sagt åt henne ordentligt, och nu när hon börjar bekymra sig över något så försöker jag bara skratta åt det och skämta med henne om det så hon ska fatta när hon går över gränsen. 
Nästa gång ni pratar om bröllopet och hon börjar säga något om de andras bröllops så kan ni, lite spydigt men ändå glatt säga till era vänner "Ja, vi har några släktingar som också ska gifta sig och tydligen har dom planerat ett mycket bättre och finare bröllop än vårt enligt svärmor, men för att återgå till det ni frågade om så har vi tänkt göra såhär och så här....". Ofta tror jag att personer som är så otroligt klumpiga och otrevliga som din svärmor är inte riktigt är medvetna om det själv och behöver oftast bara få svar på tal. Dom tror att dom kan och vet bäst, men min erfarenhet är iaf att om man bara är bestämd och rak så "går man vinnande ur striden".
Vi ville länge ha en stor fest med 100 gäster och tänkte ha buffé och pappersservetter etc. Detta tyckte min mamma var hemskt och heeeelt ovärdigt ett bröllop och tjatade och tjatade om att vi skulle välja någon fin restaurang. Vi försökte om och om igen förklara att vi inte hade råd med det men det gick liksom inte in. När vi sedan tillslut ändå bestämde oss för restaurang och berättade att då blir det bara 50 gäster istället och att vi inte bjuder släkten eller vänner till familjen, utan bara våra vänner och närmsta familjen, då var hon i chock över det. Då förklarade vi att det kostade 1200 kr per gäst att vara på restaurangen och att om dom var villiga att betala dom extra 50 000 kr det skulle kosta att bjuda släkten så var dom välkomna att göra det. Då började hon istället prata om det där med buffén, skulle vi inte tänka efter om vi inte vill ha det ändå.... Det jag vill få fram är bara att enligt vissa personer kan man bara aldrig göra rätt, och om jag hade tagit åt mig av allt (och det är myyycket) som min mamma har sagt under den här tiden så hade jag blivit galen. Det finns liksom inte så mycket annat att göra än att skratta åt det, och så FÅR man faktiskt bli arg också. Det är ok att ryta till och säga att NU är det nog, nu vill vi inte höra mer från dig, men att låta det krypa under skinnet på en så pass mycket att man tappar lusten för allt, det får man bara inte låta det göra, hur svårt det än är. Och även om det känns pissjobbigt just nu, så kommer ni (du och m2b) kanske kunna skratta åt det här när allt är över. Många av situationerna som gjorde mig helt gråtfärdig för några månader sedan så tycker jag bara att är komiska när jag tänker på det nu. 

Stackars er, men också stackars svärmor. Det låter som om hon lider av ett stort mindervärdeskomplex. Hon kan inte ta in att något hon eller hennes barn gör är lika bra som något som någon annan gör. Hon trycker ner er för att det är "rätt", enligt hennes komplex, att göra så, inte för att det är vad hon egentligen vill.

(Jag gissar att denna XXX är hennes syskonbarn (systerdotter?), och att hon har ett komplex gentemot detta syskon, om jag får fortsätta leka hobbypsykolog.)

Förresten så förstår jag att det blir hundra gånger jobbigare när det är just svärmor, när det är ens egna förälder så är det lättare att att bli arg och irriterad på personen så att det märks, och det behöver inte vara speciellt laddat att man blir det. Skulle min mamma kritisera t.ex min m2b klädval så skulle ju inte han kunna skälla ut henne, men JAG skulle gå i taket, detsamma vet jag att han hade gjort om det var tvärtom. Hoppas det känns bättre snart! 

Men usch va jobbigt det låter:S
Jag kan till en del känna igen mig i din situation, för vi har en liknande. Bara att vi tog denhär fajten för några år sedan...
Jag ha ringa råd för de saker jag testat själv så har inte funkat... Kanske ni inte bjuder svärmor på bröllopet? Blod är ju trots allt inte tjockare än vatten. Jag tror liksom hobbypsykologen att svärmor på ngt sätt har mindrevärdes komplex jämtemot XXX eller XXXs nära släkting och på ngt vis känner att hon måste hävda sig

Jag skulel däremot vara skeptisk till brevskriveriet, saker kan tolkas så fel i text också och då kan allt bara bli värre. Speciellt om man redan från början inte är ritigt på samma våglängd så att säga_ brevet kan bli till ngt hon använder emot er..!?

Men för guds skull, ställ inte in! försök glädjas istället!!

Vad många fina svar jag fått!! Idén med brevet hade kanske kunnat vara något, om min svärmor inte var som hon är. Jag tror faktiskt inte att det är någon bra idé. 
Jag önskar att min pojkvän kunde  prata henne till rätta, men tyvärr tror jag inte att det kommer att hända. Och dessutom skulle han mest troligt prata för döva öron. Han har ju försökt att prata med henne förut också, men det går bara inte in... 

Jag är idag så less, så jag vill avboka allt på riktigt. Jag orkar inte med det här mer psykiskt, eftersom hon trycker ner mig. Det kanske är bäst om vi inte gifter oss alls eller så gör vi det i smyg, så slipper vi henne och all problematik runtikring. Jag är bara rädd att hon kommer sitta på vårt bröllop och kritisera och jämföra med XXXs bröllop. Jag vet, jag borde inte bry mig.... men hur lätt är det då?! 

Och du hobbypsykologen - du fick alla rätt i dina gissningar  

Neeej! Avboka inte!!

Kör på så får hon se att ert bröllop kommer bli toppen bra i stället

Neeej.. låt henne inte vinna! Kör på, se till att hon inte är involverad i er planering alls, det är hon inte värd! Det är ert bröllop, era önskningar och drömmar. Tur iaf att du har en blivande man som inte försvarar hennes beteende :) Har du en dålig dag så får du väl skicka på tillbaks (till svärmor) hur faaaantastiska vissa svärmödrar kan vara, hur de stöttar, uppmuntrar och hjälper till..
Känner igen en hel del, i mitt fall en negativ egocentrisk svärfar.. det kan jag tackla de flesta dagar. Men på vår bröllopsdag kommer han iaf inte få sitta i närheten av mig, jag tänker nämligen njuta av den dagen utan hans plumpheter som konstant ramlar ut. Se till att omge dig med positiva människor när det gäller bröllopsplaneringen, energitjuvar kan man vara utan..
Klart att du ska gifta dig! Det kommer att gå bra!
 

Med vissa personer så går det inte att prata med som vanligt folk. Det hjälper inte att säga att man tar illa upp, eftersom personen i fråga antagligen själv tror att den bara hjälper till. Det bästa tipset är att försöka att inte göra det till en känslosak utan vara väldigt rak och praktisk i en ev diskussion, stålsätta sig mentalt och intala sig att man VET att man har rätt. Ett väldigt bra sätt att få någon att förstå att man inte håller med dom utan att ge sig in i en konflikt och säga att man tycker att den personen är helt dum i huvudet är ju att ställa motfrågor. 
"Menar du att du tycker att vi borde göra likadant? Varför vill du det? Det är ju inte alls som vi har tänk oss", och inte bara låta alla små kommentarer bara slinka förbi "obemärkt". Jag vet inte hur många gånger jag sagt  "Ja, men så vill vi verkligen inte ha det och då har vi hellre inget bröllop alls". Det har faktiskt fungerat ganska bra. Kanske ni fr.o.m bara måste bestämma er vilken metod ni väljer. Ev är det bästa att bara säga (nästa gång bröllopet förs på tal): "Nä, nu har vi hört dina åsikter och det räcker nu. Vi vet redan precis hur vi vill ha vårt bröllop så du kan släppa det, vi kommer inte ändra på något för din skull och vi hoppas att du vill komma och ha det trevligt på vår dag även om det inte blir precis som du har tänkt." Ibland tror jag att föräldrar glömmer bort att man är vuxna människor som faktiskt kan ta egna beslut. 

Vi har en sådan kä**ing i vår släkt med, hon är förresten inte ens släkt. Utan har bar hängt med på ett hörn. Har ingen egen släkt så man tycker synd om henne.
När hennes man dog förvandlades hon till en riktig häxa mot mig och min mamma, min pappa och min bror är bäst i världen! (Ja, jag ser den uppenbara symboliken, hon vill ha någon annan man i sitt liv.)
Nyligen när hon fyllde år så skulle jag, min mamma och pappa hem till henne och äta lunch. Mamma och jag hade beställt landgångar och gräddtårta till henne. Hon skulle även få träffa min son, två månader, för första gången. Kvällen innan blir pappa tvungen att åka iväg på jobb (han är frilansare). När vi ringer till tanten och berättar att det bara blir vi så säger hon att om inte min pappa kan komma så vill hon inte ha oss där heller! Tack för den! Det är ju inte precis som att det är för vår skull vi kommmer. Men efter en stund så ändrade hon sig när hon fick nys om tårta osv.
Min mamma tycker synd om henne men jag har börjat att ge svar på tal. Och det fungerar förvånandsvärt bra. Hon är inte liga sur mot mig längre och har tom sagt till mamma att hon tycker det är roligt att jag blivit så "rapp i käften".
Så mitt råd är att ge tanten svar på tal! Säger hon något om ett myggnät så kom med en replik tillbaka. Dra ett ännu vassare skämt om myggnät, eller fråga om inte hon ocksa ska dölja sitt ansikte för allas skull. Visa henne att dig kan man minsann inte sätta sig på! Det kommer alltid finnas människor runt om en som trycker ner en. Det man kan göra är att bestämma sig om man vill vara ett offer eller inte.
Hoppas det hjälper.
Massor med styrka till er båda!

Kära vän! GIFT DIG! Skit i tanten! Visst du får henne på köpet men det kommer bli en fantastisk dag för dig och din M2B, hon kan sitta i ett hörn och sura och drömma om XXXs bröllop.
Är svärmor en sådan plåga för er båda tycker jag ni ska överväga om hon ska komma överhuvudtaget, det beslutet får nog din M2B stå för iofs för att er relation skall överleva på bästa sätt... Eller så får din M2B ta ett snack med sin mamma och förklara att det är färdigsnackat om ert bröllop och XXXs bröllop, hon får vara tyst annars behöver hon inte komma, något i den stilen..
Jag har själv en knepig relation till min egen pappa och hans fru men de ska inte få förstöra vår dag. Därför förväntar jag mig ingenting av dem, då kan jag inte bli besviken.  De ska komma men jag har inte samma förväntningar på dem som min M2B kanske har på sina föräldrar när det gäller tal, deltagande och engagemang. I mina nästan 30-åriga liv har jagtyvärr fått lära mig att vara tacksam för det lilla jag får..men det är lättare att vara det när man inte har högre förväntningar. Men ledsen blir man och jag förstår att du är dö-ledsen just nu...
Trots knepiga föräldrar eller svärmödrar så tror jag att kärleken övervinner allt. Ni kommer bli lycklig ihop ändå. Men ni kanske måste släppa svärmor lite, "göra lite slut med henne", det gör ont och det är inte roligt men när ni gift er har ni en egen familj där ni skapar era egna rutiner, stämningar och känslor.

Men hoppa INTE över ert bröllop, ALLA som kommer till ert bröllop utan svärmor kommer tycka att det är ett kanonbröllop oavsett om du har flor, slöja, råddjurssadel, fläskfilé eller tacopaj.. Det är ju er kärlek som firas, ingenting annat.
By the way, jag ska ha "myggnät", alltså flor och det är URSNYGGT!

Det är ert bröllop gör allt ni vill göra och njut, var kära, var lyckliga. Kärleken övervinner allt och som Daniel sa till Kronprinsessan, störst av allt är kärleken!

Kämpa på, jag ska tänka på er och be en bön för er!
Kram

Vilka andra människor finns runt din svärmor? Har din bror några syskon eller morbröder/mostrar som kan säga åt henne på skarpen? Ett effektivt sätt är att be om hjälp av ett par andra personer som man litar på som kan säga åt henne när hon sätter igång. Ofta har det mer effekt då det kommer från någon hon inte står så nära. Ett annat alternativ är att någon i din familj tar kontakt med henne och pratar med henne. Det kan ju gärna framstå som ett "eget" initiativ, typ om din mamma skulle ringa och be att få prata med henne. Din mamma berättar sedan ur sitt eget perspektiv att du och din sambo är mycket ledsna och att det beror på henne. Kan det vara en idé?

Det är "bara" att förklara för henne , muntligt eller i mail att detta är ERT bröllop och hon är gäst!
Förklara att ni inte är intresserad av hennes synpunkter!
Gör er sak med stolthet - ni har gjort ett eget val med det ni anser är bäst!
En "tröst" kan vara att hon säkert mår mycket sämre än ni!
Lycka till!

Jag har läst era inlägg flera gånger nu, ni ska ha stort tack allihopa ! Hon kan verkligen konsten att få mig att må extremt dåligt.... Just nu lutar det åt att vi kör iaf, tror jag ska placera henne i ett hörn nånstans och sitta. Det är ju trots allt våran dag, och vi vill ha människor runt oss som kommer glädjas med oss på den stora dagen. Visst kommer hon säkert att vara glad den dagen, men på något sätt känner jag att, det spelar ingen roll om hon är glad och snäll och gullig (för det kan hon verkligen vara, gullig, söt & rar, det är därför ingen tror mig om jag berättar om hur hon beter sig) på vår bröllopsdag, när hon gjort och sagt så mycket saker för att förstöra på vägen till bröllopsdagen. Hon har ju tagit ifrån mig all bröllopsglädje, all inspiration att planera osv. Jag måste nu bara finna den inspirationen igen... (tur att BT finns ) 

Säg till om vi kan vara till någon hjälp. =0)

Haha, ser man på.
Jag hoppas att ni på ett snällt sätt gör henne uppmärksam på hur hon beter sig, för jag tror faktiskt inte riktigt att hon förstår det själv. Få människor är riktigt elaka.

Hej!
Våga säga till att ni tar illa upp av hennes beteende. Tror precis som någon annan skrev, få männiksor är elaka utan anledning. Prata med henne och om hon inte ändrar sitt beteende så får ni ta ställning till om hon ska komma på ert bröllop. Livet är för kort för att låta din svärmor vara orsaken att du ställer in bröllopet. Det är er dag och ingen annans! Bjud dem som kommer att förgylla er dag !

Lycka till och grattis i förskott till er bröllopet