Folk tror de är bjudna....fast vi bara berättat att vi ska gifta oss!

Ni har inte möjlighet att bjuda in alla dessa personer på enbart vigseln? Och sedan ha middagen/festen med bara de allra närmsta.

Och jag kan tillägga att jag förväntar mig då rakt inte en inbjudan av de vi bjöd på vårt bröllop när (om) det blir dags för dom sedan att gifta sig. Det är så otroligt individuellt hur man vill ha och har möjlighet att ha sitt bröllop att jag tycker aldrig man ska förvänta sig en inbjudan. Jag skulle ha full förståelse för om de valde ett mindre och mer intimt bröllop. Den enda gången jag kanske skulle tycka det var en aning konstigt att inte få en inbjudan är väl ifall det skulle vara någon vi fortfarande umgicks med och de hade ett bröllop av modellen större och hade väldigt många gäster, inte bara närmsta familjen/släkten och bästa vännerna. Jag skulle dock inte förvänta mig att bli inbjuden ändå, och bara anta att man är välkommen, men jag skulle nog bli lite besviken över att inte bli bjuden i en sådan situation.

Nej nej, det var inte till dig personligen utan hur vida det var sed att bjuda dom man själv fått inbjudan från.
Känns bara så korkat att jag ska bjuda någon jag inte haft kontakt med på över 6 år bara för att jag fick inbjudan till hennes bröllop för 12 år sedan  

 

Ja, man får ju ha lite sunt förnuft också... Det slog mig just nu att jag var på en släktings bröllop för sådär en 20 år sen, eller en släkting till mammas man snarare... Strängt taget är vi ju fortfarande "släkt" men vi ses väl nån gång vart femte år om ens det, så tanken slog mig inte ens. Tror knappast de tog illa upp heller.

Nej det tror inte jag heller att dom gjort.

Nej, tog det inte personligt heller. Det var mest en gardering då många tycker att vi gör som viii vill för viii gifter oss och det är våårt bröllop... Ja, du har säkert hört det du med...

 

Kan absolut hålla med om att bekanta sen 12 år tillbaka inte längre har en självklar plats på gästlistan.

Jag tycker inte att man ska utgå ifrån att de jag bjuder på mitt bröllop, de kommer att bjuda mig på sitt. Alla har ju inte samma förutsättningar, viljor. Man kanske har jättejobbigt med stora folksamlingar. Däremot om man bjuder in till ett "större" bröllop, då kanske man borde bjuda tillbaka så att säga. Sen blir det ju knivigt om man inte haft kontakt på flera år. Tycker man att man har plats för fler kan man ju bjuda dom också.. Men har man inte kontakt med varandra borde det ändå vara lugnt men det är ju en samvetsfråga.

Jag vill öppna med att säga att jag håller med 1700-tal att man bör bjuda tillbaka om man varit på deras bröllopsfest. Efter hur många år den etiketten blir preskriberad är naturligtvis upp till var och en.

Naturligtvis gäller detta inte om man av någon anledning vill ha ett bröllop med endast den närmsta familjen.

Men jag har även en fråga att ställa.

Varför accepterar man en inbjudan till en bröllopsfest om man inte upplever att man står så nära paret att man överhuvudtaget kunnat överväga att bjuda dem på sitt eget bröllop?

Jag kan bli lite förvånad över den "girighet" som verkar finnas när det gäller bröllop, om man blir bjuden men inte känner att man står särskilt nära paret så varför tackar folk ja?? Om man ändå inte vill ha något direkt umgänge med dem.

Vi har en del personer vi valt att bjuda för att undvika släktfejder framförallt från min BM sida. Men vi har varit tillsammans 4 år och de har aldrig ens träffat mig. Till saken hör att de inte bor mer än ett par mil bort. När vi bjöd in till BM's 30-års fest förra året så brydde de sig inte ens om att svara men plötsligt när det gäller bröllop så får vi ett mkt kort standard svar att de sååååå gärna kommer.???????????

Det känns som att en del människor inte bryr sig så mkt om vilka som faktiskt gifter sig så länge de får gå på bröllopsfest för det är ju så trevligt med bröllop.

Får jag en inbjudan som jag tror är en ren artighetsgest där jag inte har något intresse av att umgås med paret så tackar jag nej, är detta inte den normala reaktionen?

I samband med att vi förlovade oss så blev det prat om bröllop och alla runt oss vet att vi ska gifta oss nästa år. Främst mina gamla vänner från gymnasiet/grudskolan har reagerat "åh vi måste få komma på ditt bröllop" och jag har då svarat att det beror på vilken budget vi har och hur många vi blir. Vi har hittills bara bjudit in de allra närmsta vännerna, två av mina och en av hans. Större "nära" vänkrets har inte vi. Har funderingar på att bjuda "övriga" (låter hemskt) vänner till kyrkan och sedan eventuellt till festen efteråt men vi får se hur det blir.

 

Att mina gamla vänner från gymnasiet/grundskolan frågat om de får komma tror jag beror mycket på att jag är först i den kretsen att gifta mig (de flesta av dem har inte ens pojkvän) så det är kanske lite "spännande". Flera av mina nyare vänner (de flesta har sambo och barn) har inte frågat samma sak, utan snarare erbjudit sig att hjälpa till med servering och liknande, de är mer medvetna om att bröllop faktiskt kostar och att man helst bara vill ha sina närmaste där :)

Är du säker på att de tänker att de ska komma på bröllopsfesten då? Om en vän berättar för mig att hon/han ska gifta sig, i samma stad, så tänker jag ju givetvis att jag ska försöka gå på deras vigsel. Och eventuellt skicka en blomma, en present eller ett telegram till festen eller till dem efteråt. Det hör väl till god hyfs och stil att vilja uppmärksamma att ens vänner gifter sig?

Och då kanske jag säger "vad kul det ska bli" eller "vad bra, jag är ledig då", men för 17, det betyder ju inte att jag tänker våldgästa bröllopsfesten! Men av kommentarerna ovan så gissar jag att vissa kanske skulle ha tolkat det så... Är ni inte lite väl misstänksamma?

Glöm inte att det är NI som bestämmer!

Jag skulle gissa att om man frågade Magdalena Ribbing om detta, skulle hon säga att du vänligt och glatt UTAN att behöva förklara dig/försvara dig alls:

"Det vore underbart att bjuda alla, men varken lokal eller ekonomi tillåter det dessvärre."

Mitt svar på din fråga är,
att när det kommer till oss så var jag väldigt nära bruden som gifte sig, och det var en självklarhet att jag skulle tacka ja till inbjudan.
Men detta var för 12 år sedan.
Sedan flyttade vi båda till olika städer och vi gled mer och mer ifrån varandra.
Nu har vi inte haft kontakt på närmare 6 eller 7 år.
Det känns helt enkelt inte rätt att bjuda henne till vårt bröllop trots att vi blev bjudna till hennes. 

Den frågan var tänkt som en väldigt allmän fråga och absolut inte riktad mot dig. 12 år så tycker jag etiketten är preskriberad sedan länge :-P

Anledningen att jag "stal" din tråd och ställde frågan här var eftersom det i den här typen av trådar alltid poppar upp blivande brudar som verkar jätteförvånade över att andra tycker att de borde vilja bjuda tillbaka. Medans jag då tycker det är närmast oartigt att tacka ja till en inbjudan om man aldrig skulle få för sig att bjuda tillbaka.

jaha, ibland tolkar man olika på frågorna.
Men jag förstår hur du menar 

När vi berättade att vi ska gifta oss var det många som vi bara känner lite grann och som vi bara träffar enstaka gånger via geminsamma kompisar som tyckte att de skulle bli bjudna. De sa rätt ut åå vad kul, då blir väl vi bjudna va?? Jag o sambon tappade hakan o fattade inte att folk kunde vara så fräcka.

Vi har valt att bjuda våra nära vänner och kompisar som vi verkligen umgås med och familjen och nära släktingar som vi har nära kontakt med.

Oj här har diskussionen fortsatt! Vi löser saken som så att vi bjuder ju in killen som bjöd in sig själv, men att han får komma själv om han vill. Inga barn utom en ammande bebis kommer att närvara och vad gäller hans nya dejt så är det såpass nytt så vi har inte ens träffat henne än.

Varför JAG gick på hans och hans ex bröllop när inte jag kände dem var för att de bjöd mig och min sambo inte gärna ville gå själv. Hela den situationen var väldigt udda. Sambon och den här vännen var inte nära vänner längre och hördes ytterst sporadiskt. Plötsligt bjöds vi båda till bröllopet och sambon blev ombedd att vara marskalk. Eftersom detta är en ära så ställde sambon upp och ordnade med svensexa osv och hoppades att vännen nu skulle höra av sig men icke! Kontakten blev ännu mer sporadisk och många månader gick mellan gångerna som vännen hörde av sig/svarade på sambons meddlanden. Nu bor vi närmare och de har träffats enstaka gånger, men de är fortfarande inte bästisar direkt. Så ja...jag kanske var girig och inte borde gått på det här bröllopet. Detta var för 5 år sen nu och kanske borde vi ha tänkt på hur det skulle bli den dagen vi gifte oss men det gjorde vi inte heller. Jag gick, åt deras mat och vill nu inte bjuda den här okända tjejen. Dubbelmoral? Ja kanske, men om de inte ville ha mig på sitt bröllop så stod det dem fritt att inte bjuda mig. Ingen skulle ha blivit ledsen. Om sambons kompis nu blir arg så har sambon sagt att han får bli det och jag håller med.

Hur har det gått?