• Anonym

    Ont i bröstet- riktigt orolig!

    Dagen före nyårsafton började det hugga i vänster sida av bröstet...det satt i ett dygn. Sen kändes det bättre. På söndagen sen (1 vecka sedan idag) så hade jag som ett tryck över bröstet, kändes tungt att andas och hjärtat slog väldigt hårt och ibaldn fortare än vanligt. detta har jag nu haft hela veckan och ibland har det känts något bättre. men ibalnd blir det sämre o hjärtat slår fort och jag blir anfådd och får ondare och alldeles kallsvettig!

    I tisdags var jag till läkaren o de kollade EKG som var normalt. Blodtryck normalt. De tog ett prov för att visa om jag hade propp och det var också normalt. Det enda provet som var något förhöjt var att det visade att jag hade en infektion i kroppen.
    De tog fler prover som jag idag inte kommer ihåg vad det var...men dessa har jag inet fått svar på ännu.

    Jag ringde sjukvårdsupplysningen nu ikväll men hon jag fick prata med var inte särskilt hjälpsam alls....utan nästan dumförklarade mig att jag ringde. Allt hon sa var typ att hon kunde inte sätta nån diagnos via telefon o att i min ålder är det ovanligt att tex ha propp i lungan eller hjärtinfarkt.

    Jag är en kvinna, 28 år, 172 cm lång o väger ca 70 kg.
    Vet ioförsig inte varför jag skriver här, men jag tänkte att ni kanske varit med om nå likande eller känner någon och kan ha något att säga om vad det kan vara?

    Väldigt tacksam om någon har något tips eller råd för hur jag ska göra!!

  • Svar på tråden Ont i bröstet- riktigt orolig!
  • Chicita

    Hej
    Jag förstår att du är orolig. Och just oron kan framkalla precis dom symptom du känner.

    Jag vet att för oss tjejer så brukar vi få mer ont i ryggen när vi har hjärtproblem. Alltså exempelvis en hjärtattack brukar för oss kunna manifistera sig som väldigt ont i ryggen, andningsproblem osv.

    Jag har ett kraftigt blåsljud på mitt hjärta. Inte så illa att dom måste operera, men tillräckligt för att det hörs med stetoskop. Och när det blir lite otakt så gör det ont och jag kan få svårt att andas.
    Men om jag lyckas lugna ner mig och andas normalt, fokusera på att andas in och ut, in genom näsan, ut genom munnen - ett andetag i taget. Så brukar det släppa.
    Däremot har jag några gånger trott att det varit något problem med hjärtat, för det har påminnt om när jag känner av blåsljudet (alltså när hjärtat krampar lite eller det "pumpar bakåt" ett slag) och åkt in akut, för jag får det inte under kontroll själv - så har det visat sig att det varit en inflammation i en muskel...
    Alltså en väldigt simpel sak.
    Men otäck tills man fått svart på vitt vad det är.

    Mitt tips är att du försöker andas lugnt, varva ner och ta något smärtstillande.
    Om det inte funkar - så åk in igen och be att dom kollar mer. Förklara din oro och fråga om dom i alla fall kan säga om det är något akut, eller om det är något som kommer gå över av sig själv

  • Anonym

    Tack snälla för att du delar med dig av dina erfarenheter!
    Jag tänker ringa läkaren imorrn och säga att jag fortfarande har lika ont...se också ifall de fått svar på de andra proverna!

    Jag har gått upp lite i vikt på sistone och jag äter ganska mycket godis o sånt....och rör inte så värst mycket på mig alls!! Kan det vara något sånt som spökar, som liksom satt sig över hjärtat eller i artärer eller så?

  • Chicita
    Anonym skrev 2012-01-08 20:09:20 följande:
    Tack snälla för att du delar med dig av dina erfarenheter!
    Jag tänker ringa läkaren imorrn och säga att jag fortfarande har lika ont...se också ifall de fått svar på de andra proverna!

    Jag har gått upp lite i vikt på sistone och jag äter ganska mycket godis o sånt....och rör inte så värst mycket på mig alls!! Kan det vara något sånt som spökar, som liksom satt sig över hjärtat eller i artärer eller så?
    Alltså visst kan det väl vara det.
    Men eftersom du hade en infektion i kroppen så tror jag mer på att du har en inflammerad muskel i bröstet eller bröstryggen.
    Det kan ge en känsla av att det är något fel på hjärtat.

    Om du hade fått något i artärerna eller vid hjärtat (plack eller en fettpropp) så hade dom sett det på proverna.
    Jag skulle ha ringt sjukvårdsupplysningen igen om du inte vågar prova att ta en värktablett på egen hand. Och berättat vilka prover dom har tagit och vad dom har visat, och sagt att du fortfarande känner likadant, och frågat om du kan prova att ta en värktablett ifall det är någon muskel som spökar...

    Man ska inte ta lätt på problem med hjärtat. Men om dom har kollat upp dig så noga och inte hittat något så kan du nog slappna av lite i alla fall Solig
  • Anonym

    Jag försöker iaf inbilla mig att om det skulle vara en propp eller hjärtinfarkt så borde det väl ha blivit bra mkt värre under veckan? Eller kan man gå med det en längre tid innan det blir riktigt dåligt o man typ kollapsar?

    Kanske tar en alvedon eller så nu ikväll så ringer jag läkaren imorrn!!

  • Chicita

    Om det hade varit en propp eller hjärtinfarkt så hade du varit inlagd nu...

    Gör så du Glad
    Försök gör något avslappnande också. Typ fotbad och pedikyr eller liknande. Bara så du får annat att tänka på

  • ehlin82

    De symtom som du beskriver kan ha att göra med stress. Men det är självklart viktigt att få en ordentlig undersöning först innan man kan säga att det skulle kunna vara stress.

    Hur har du det förövrigt i livet? Högt tempo? Stress? Oro? Mycket att stå i?

    Jag har till och från ont till vänster i bröstet. Får ofta hjärtklappningar när jag ska sova, kan vakna av hjärtklappningar. Ibland är det som myrkrypningar i ansiktet på mig och jag blir varm i huvudet strax efteråt sätter hjärtat igång och slår hiskeligt fort. Brukar tro att jag ska dö när detta sätter igång. Hur rationell jag än är så finns det en rädsla av att dö som gör att besvären triggas igång extra mycket.

    Detta är symtom som jag har sökt för vid två tillfällen de senaste 3 åren. Man har tagit EKG och en rad prover och konstaterat att det inte är något fel på hjärtat.

    Mina besvär går i perider men det mönster som jag lärt mig att se är att jag får dessa besvär när jag tycker att stressen har lagt sig. Alltså kommer besvären lite som efterdyningar och då brukar besvären komma väldigt ofta. När jag sedan kunnat minska stressen ytterligare så har det gett med sig och kommer tillbaka då och då helt utan förvaring (så tycker jag där och då, men ser jag rationellt på det och blickar tillbaka på hur veckan sett ut eller hur kommande dagar ser ut så är det ofta att min kropp är stressad men jag har inte bara blviit medveten om det.)

    För att minimera mina hjärtklappningar försöker jag att stressa så lite som möjligt, gå och lägga mig i tid, inte ha tusen tankar i huvudet när jag går och lägger mig. När hjärtklappningarna väl kommer så andas jag lugn och intalar mig själv att det inte är något farligt.

    Vet inte om mitt inlägg kan hjälpa dig något.......

  • Anneli256

    Förstår dig till fullo. Arbetar själv inom vården. Det låter som dom undersökt dig noga när du var hos läkaren. Dom saker som man tittar på i det "akuta"skedet är ofta hjärtinfarkt - vilket man kan se både med ekg och med blodprover.Hjärintarkt i din ålder är väldigt ovanligt men kan ske, Hjärtinfarkt hos kvinnor ger ofta väldigt diffusa symtom. Man funderar även över propp i lungan- vilket visserligen inte jä'tte vanligt hos unga personer men kan förekomma. Men jag tolkar det som att man uteslutit dessa två "allvarligare" tillstånden.
    Jag funderar över om det är panikångest du har drabbats av. Det kan man få helt plötsligt. Dom symtom du beskriver låter väldigt likt just detta. Många som drabbas får sådana symtom att dom tror dom ska dö. Väldigt obehagligt. .
    Om det nu visar sig att det är något sådant så finns det hjälp att få hur man ska hantera anfallen. Det viktiga är att man utesluter just dom "livsfarliga" sjukdomarna. Vilket det verkar som att man faktiskt gjort. Det äv vikt att du inte ignorera dina symtom utan jag tycker du gör rätt i att kontakta din läkare för ställningstagande till vidare undersökningar.

    Lycka till

  • ehlin82
    Sara 120707 skrev 2012-01-08 21:41:36 följande:

    ehlin82:


    Lite OT men dina symtom låter väldigt mycket som panikångest.


    Lite OT..vad betyder det?
    Jo visst kan det vara lite åt panikångest...men ändå inte.  Utifrån mina egna erfarenheter av att jobba med människor som mår psykiskt dåligt, så tolkar jag det ändå mer som en del i de generella stressymtomen som man kan få . Sen kan ju gränsen vara hårfin ibland och jag tror att mina besvär kan ligga där på gränsen mellan panikångest och vanlig stress.
  • Anonym

    har också funderat på om det kan vara stress....jag jobbar i förskola och har bytt avdelning nu o ska skola in ett gäng 1åringar. Har varit väldigt mkt att stå i inför nyöppningen av avdelningen o imorrn drar inskloningen igång på allvar. Jag har bara ett vikariat fram till sommaren o funderar såklart över om jag kommer få vara kvar eller om jag ska börja leta efter annat jobb. Jag har en underbar sambo som jag är förlovad med och vill gifta mig med...och få barn, köpa hus osv....men allt liksom "hänger" lite på om jag får fast jobb eller inte. Så visst kan det vara stress i allt som händer omkring mig!

    Jag reagerar ofta på stress, har haft magsår/magkatarr förut o har mkt spänningshuvudvärk...men trodde inte att allt detta kan ha o göra m stress också. Men det kanske är så, frågan är då bara hur man ska göra för att komma "över det"?

  • ehlin82
    Anonym skrev 2012-01-08 22:28:18 följande:
    har också funderat på om det kan vara stress....jag jobbar i förskola och har bytt avdelning nu o ska skola in ett gäng 1åringar. Har varit väldigt mkt att stå i inför nyöppningen av avdelningen o imorrn drar inskloningen igång på allvar. Jag har bara ett vikariat fram till sommaren o funderar såklart över om jag kommer få vara kvar eller om jag ska börja leta efter annat jobb. Jag har en underbar sambo som jag är förlovad med och vill gifta mig med...och få barn, köpa hus osv....men allt liksom "hänger" lite på om jag får fast jobb eller inte. Så visst kan det vara stress i allt som händer omkring mig!

    Jag reagerar ofta på stress, har haft magsår/magkatarr förut o har mkt spänningshuvudvärk...men trodde inte att allt detta kan ha o göra m stress också. Men det kanske är så, frågan är då bara hur man ska göra för att komma "över det"?
    Hur "komma över det"? Det är inte lätt att veta till en början och det är alltid individuellt. Är kroppen/själen i ständig stress så behövs det inte mycket för att man ska reagera med kroppsliga symtom som man till en början ofta inte kopplar samman med att man är stressad. Har man hamnat i den onda cirkeln med stress stress och åter stress så har man fått en obalans mellan aktivitet och vila. Med aktivitet menas allt; dina tankar, hemarbetet, det du gör på jobbet, fritidsaktiviteter osv. Både roliga aktiviter/sysslor och sådant som är de där tråkiga "måsten". Med vila menas bland annat  sömn, att ta en paus från det man för tillfället håller på med, avslappning.

    Hur ser balansen ut just för dig? Du kan tänka i rött och grönt. Rött är alla de aktiviteter som dränerar dig på energi antingen fysiskt, psykiskt eller både och . Grönt det är sådant som du tycker om att göra och som ger dig ett tillskott på energi. Om du skulle lägga allt ditt röda och allt ditt gröna i två vågskålar, hur skulle fördelningen se ut? När man är stressad behöver man titta på vad man själv kan förändra i sitt liv.

    Vad är det som är viktigt för dig? Vad är mindre viktigt? Vad kan vänta till senare?
     Försök bortpriorieta en del rött och lägg in mer grönt och tid för avkoppling/rekreation gärna lite promenader i lugnt tempo. Genom att titta på detta kan du komma en bit på vägen mot minskad stress.

    När livet snurrar på i hiseklig fart, jobbet tar mer och mer energi, kanske rent av börjar jobba över och  tar med jobbet hem...då brukar den första strategin vara att man istället bortpriorieterar sig själv och sådant som man tycker om att göra. Vilket bäddar för att man blir ytterligare energilös och så har den onda spiralen börjat.
  • Chicita

    Om det är stress så gäller det att jobba på hur man hanterar stressen. Det finns kurser att gå i stresshantering exempelvis.
    Men det viktigaste är att lära sig själv vad som är ens trigger. Och försöka undvika det.
    Och om det inte går att undvika helt - hitta sätt att hantera stressen.

    Jag har också magkatarr, som är på väg över i magsår. Jag märker på en gång när jag stressat för mycket. Men nu har jag även börjat lära mig att känna signalerna som kommer innan jag börjar känna av magkatarren och kan då stoppa det genom att göra något som stressar av mig.

    Det jag kan märka - de gånger jag åkt in för att det känns som om det är nåt fel med hjärtat (mer än vanligt alltså Flört) så har jag märkt att när dom kollat upp allt, tagit alla prov och gjort alla tester. Och inte hittar något annat än det vanliga. Så brukar jag märka att det går lättare att andas och att det inte hugger lika mycket i hjärttrakten.
    Alltså att få höra att dom inte hittar något - brukar vara ett lugnande besked, och det gör att oron minskar och när oron minskar så minskar trycket över hjärtat.
    Nu kommer mina hjärtbesvär inte av stress som sagt. Men stress och oro gör det ju inte bättre, snarare tvärt om...

    Försök hitta en trygghet i att du har din man hos dig, be om lite fotmassage eller nåt som är avstressande för dig. Oavsett vad det är för fel så mår du inte bättre av att oroa dig. Låt honom oroa sig istället så att säga Flört

    Krya på dig.

  • Anonym

    Ni är oerhört gulliga som ger mig en massa bra tips och delar med er av era erfarenheter!!!
    Jag har pratat med läkaren idag o d ehade fått mina provsvar...hon trodde att mina "problem" kunde ha att göra med att jag har en infektion i kroppen som liksom satt sig i bröstmusklerna tex o även att stress kunde vara en bidragande faktor. Inget tydde på att jag skulle ha nå fel på hjärtat eller så iaf!

    Däremot visade ett prov på dåliga värden vad det gäller ämnesomsättningen, att den var för låg. Min sköldkörtel arbetar tydligt för fullt just nu så att det ändå är i stort sett normalt men enligt läkaren så kommer jag snart att utveckla en sjukdom som gör att jag behöver äta levaxin.
    Jag skulle ta prover igen om va 1 månad o se hur värdena ser ut då!

  • ehlin82
    Anonym skrev 2012-01-09 15:50:27 följande:
    Ni är oerhört gulliga som ger mig en massa bra tips och delar med er av era erfarenheter!!!
    Jag har pratat med läkaren idag o d ehade fått mina provsvar...hon trodde att mina "problem" kunde ha att göra med att jag har en infektion i kroppen som liksom satt sig i bröstmusklerna tex o även att stress kunde vara en bidragande faktor. Inget tydde på att jag skulle ha nå fel på hjärtat eller så iaf!

    Däremot visade ett prov på dåliga värden vad det gäller ämnesomsättningen, att den var för låg. Min sköldkörtel arbetar tydligt för fullt just nu så att det ändå är i stort sett normalt men enligt läkaren så kommer jag snart att utveckla en sjukdom som gör att jag behöver äta levaxin.
    Jag skulle ta prover igen om va 1 månad o se hur värdena ser ut då!
    Tråkigt att ämnesomsättningen inte funkar som den ska, MEN bra att de hittar det. Låg ämnesomsättning är något som ofta kommer mycket smygande och kan ge mycket diffusa symtom. Kolla in denna länk så kan du lära dig mera http://hypotyreos.se/. Om dina värden är bra när du tar om proverna men känner igen många av symtomen så hör extra noga med läkaren hur dina värden ligger. Ibland kan värdena ligga precis över gränsen så att det inom vetenskapen anses vara ett normalt värde, men för just dig och din kropp kan man ibland ändå må bättre av att få Levaxin.
  • Cosy

    Det du beskriver låter väldigt likt det som jag har. Jag har vart på vårdecentralen ett antal gånger för det och de kan inte se något... så jag förstår att det är oroligt. 


    We did it on DreamHack. Geeky love
  • Chicita
    Anonym skrev 2012-01-09 15:50:27 följande:
    Ni är oerhört gulliga som ger mig en massa bra tips och delar med er av era erfarenheter!!!
    Jag har pratat med läkaren idag o d ehade fått mina provsvar...hon trodde att mina "problem" kunde ha att göra med att jag har en infektion i kroppen som liksom satt sig i bröstmusklerna tex o även att stress kunde vara en bidragande faktor. Inget tydde på att jag skulle ha nå fel på hjärtat eller så iaf!

    Däremot visade ett prov på dåliga värden vad det gäller ämnesomsättningen, att den var för låg. Min sköldkörtel arbetar tydligt för fullt just nu så att det ändå är i stort sett normalt men enligt läkaren så kommer jag snart att utveckla en sjukdom som gör att jag behöver äta levaxin.
    Jag skulle ta prover igen om va 1 månad o se hur värdena ser ut då!
    Skönt.
    Då kan du slappna av, och när du slappnar av så får du en positiv effekt och kommer pga det att må bättre snart också Solig

    Jag har också utretts för hypotyreos. Men dom kommer aldrig fram till något verkar det som. Jag får olika svar varje gång och det ska alltid testas mer och sen rinner det ut i sanden...
    Så jag ska försöka vara på dom igen snart...
  • Anonym

    Det verkar vara väldigt vanligt med hypotyreos...hör ganska många som har det! Vad jag har hört är det väldigt vanligt att gå upp mkt i vikt när man äter levaxin. Men enligt min läkare så är dte däremot tvärtom...någon som har erfarenhet av detta??

  • Chicita

    Vid överproduktion av sköldkörtelhormon heter sjukdomen hyperthyreos (även känd som struma).
    Vid underproduktion så heter det hypotyreos.
    Hypotyreos brukar resultera i viktökning.

    Båda sjukdomarna behandlas med samma medicin. Så om man har en underproduktion av hormon - och går upp i vikt pga det så kan man alltså ibland minska i vikt om man får äta Levaxin. Och tvärt om om man istället har hyperthyreos alltså...

  • Anonym
    Chicita skrev 2012-01-09 19:25:01 följande:
    Vid överproduktion av sköldkörtelhormon heter sjukdomen hyperthyreos (även känd som struma).
    Vid underproduktion så heter det hypotyreos.
    Hypotyreos brukar resultera i viktökning.

    Båda sjukdomarna behandlas med samma medicin. Så om man har en underproduktion av hormon - och går upp i vikt pga det så kan man alltså ibland minska i vikt om man får äta Levaxin. Och tvärt om om man istället har hyperthyreos alltså...
    Tack då klarnade det lite :)
Svar på tråden Ont i bröstet- riktigt orolig!