Aniara4 skrev 2011-10-13 10:09:50 följande:
Men det är inte du som är TS, även om du tydligen känner henne. Det är inte dina val som ifrågasätta.
Vi som inte känner henne personligen kan bara gå på den information vi får här i tråden. Och i trådstarten framstår det som att hon är så fokuserad på att bli förlovad, och allra helst före studenten, att hon inte riktigt tar in att killen inte VILL förlova sig utan bara vill få honom att förstå att han har fel. För mig låter det som att hon verkligen behöver omfokusera sin energi.
Du må tycka att de är "grymma", men enigt TS säger killen att han tvivlar på henne och på kärleken, och att de tjafsar väldigt mycket. Att förlova sig är inte ett sätt att lösa relationsproblem (eller ens att sopa dem under mattan), att förlova sig är något man gör när man tagit sig igenom problemen tillsammans och relationen fungerar bra. Så bra att man känner sig säker på att den kommer att hålla resten av livet.
Jag tror ingen har sagt att man måste åka till Thailand eller flytta till en främmande stad för att hitta sig själv, det som är viktigt när man är på väg att sluta gymnasiet är att man verkligen känner efter vad det är man vill göra med sitt liv. För en del handlar det om att man vill ta ett sabbatsår och resa, för en del att man vill börja jobba så fort som möjligt, för andra att man vill utbilda sig till drömyrket. Om man inte följer sitt hjärta i de valen för att den man är tillsammans med är viktigare, så är det stor risk att man ångrar sig, särskilt om förhållandet tar slut. Vilket onekligen är en större risk om inte båda är lika säkra på att det är det de vill.
Så jag står fast vid mina råd till TS:'
1) Fundera noga igenom vad du vill med ditt liv och hur du ska nå dit.
2) Jobba på att få en bättre relation utan tjafs. Lägg alla förlovningstankar på hyllan till den dag du känner att ni har ett gediget och harmoniskt förhållande där ni bara är bra för varandra och båda är säkra på att ni vill samma sak inför framtiden.
Jag är inte mest fokuserad på att bli förlovad innan studenten, jag ska fixa iordning studenten för skolan, jag ska få bra betyg i de kurser jag läser, jag ska komma igång med träningen igen, jag ska hinna fira alla nedräkningsgånger, jag ska hålla koll på friends gruppen på skolan och utöver detta ska jag vara social med familj och pojkvän och hitta tid till mig själv. Så fokus ligger överallt och inte på ett ställe eller överhuvudtaget fokuserat på just förlovning. MEN det skulle pigga upp och jag är säker på honom. Dock är han inte lika säker på oss som jag är och thats it. Så vi får jobba med oss själva och oss tillsammans och det är där vi är just nu. Han ska också för sin del klara av sitt första år på högskolan, hinna plugga, träna, ha tid för sina hobbies och familj + mig. Utöver detta ska vi hinna jobba med oss själv och varandra. Det är inte lätt att vara student i dagens läge (ni har inte påpekat det men här kommer det iaf). Man kan inte alltid ha tid att få fundera över vad man själv vill.
Jag har gått och funderat på vad jag vill göra med mitt liv sen högstadiet och inte fasiken har jag kommit på något. Jag valde mitt gymnasium för att jag tycker att det vore kul att få läsa något som jag tycker är intressant, sen valde jag delvis min inriktning för att den var intressant och delvis för att killen gått där så jag hade ju fått sett mer vad de gjorde. Men jag vet inte om jag överhuvudtaget vill vara programmerare när jag ska ut och jobba, vill jag jobba med webbutveckling? Systemhanterare? Datavatenskap? Jag har ingen aning. Allra helst av allt skulle jag vilja flytta hemifrån efter studenten men jag vet inte om jag vill plugga direkt efter eller om jag ska jobba. Jobba på sommaren efter studenten kommer jag ju att göra men efter det då? Det finns så många olika valmöjligheter som man har att välja på idag att det är helt jäkla omöjligt att bestämma sig bara sådär! Hur gjorde ni när ni valde vad ni ville utbilda er till?
Min kille har alltid vetat vad han vill jobba med, det som skiljer oss åt. Jag har flera intresseområden som jag känner att "det skulle vara intressant att läsa" men jag har inte den blekaste om vad jag vill jobba med! Det hör till att man kan få tvivla på olika saker, jag har också haft mina tvivlande stunder och jag är säker på att ni också har tvivlat på era m2b eller de ni gift er med! Det ligger i människans natur att vara sån. Att ifrågasätta och detta för att vi alltid vill det bästa för oss själva. Saken hör till att jag hellre offrar min fritid för att se till att min kille mår bra om det har hänt något/han behöver prata eller för att hjälpa med en simpel vardagsyssla så att han får tid över till att plugga. Är det någon av er som känner så? Är det någon av er som gör det?
Bara för att jag är villig att göra så betyder det inte att jag tappar bort mig själv på vägen för jag mår bra av att hjälpa de i min närhet. Dock får det inte bli för mycket eftersom jag själv går för djupt i deras problem, att jag blir uppslukad och inte gör något annat. Men vi får se, för att livet är sådant. Man kan inte veta på förhand hur det ska bli. Kanske är det inte han och jag om fem år, kanske är det de. Kanske skiljer sig hälften av er, kanske inte. Jag vet att jag i alla fall är villig att arbeta för att jag verkligen älskar honom.
Slut på babbel, hoppas ingen tar illa upp för det är inte meningen! Jag ville bara få ur mig det ni inte verkade ha hängt med i. Hoppas ni har en bra dag i övrigt!
messa mig!
