Har ni nåt speciellt minne från er dag?

Tack snälla ni! Vi har köpt en till varje gäst, 70 st. Skönt att höra att det kan fungera! Vi provade en i vintras och den flög efter mångt och mycket iväg men sjönk sedan ner i ett träd där den tog eld. Så jag är lite orolig. Men vi testar! Det är ju november och blött ute:) Jättefina bilder!!

När vi såg varanadra uppklädda och "klara" första gången (alltså uppklädda i brudklänning och kostym...ni fattar) och vi hade en liten stund innan fotografen kom, bara vi två - jättemysigt.
När vi åt lunch ihop, bara vi två efter fotograferingen och vi kunde prata och ta det lugnt. Överhuvudtaget hade vi ingen stress under hela dagen - jätteskönt och jag är så glad vi tog till rejält med tid till varje "moment" så vi behövde inte stressa utan njöt verkligen hela dagen.
I kyrkan när vi sa våra löften, hur känslosamt det blev och hur det hördes som en enda stor snyftning från alla församlade ( som om alla snyftade till precis samtidigt)  när vi sagt våra löften.
Tärnans tal - min bästa vän som grät och pratade om vartannat och jag grät också.
Mannens vän (de har känt varandra i 30 år) som höll ett tal som gick ut på att de tyckte bra om mig direkt medan om min man sa de (på skoj alltså) att "jo vi har ju haft tid att vänja oss vid dig de senaste 30 åren"
När vi badade buubbelpool och bastade med de vänner som sov över på hotelelt med oss, att dricka skumpa och bada och slappna av och bara ha det hur kul som helst.
När vi gick och la oss, känslan av att "vilken underbar fantastisk dag, hurra - nu är vi gifta!"
När vi vaknade dagen efter, lyckliga och glada och nygifta och gav varandra morgongåva och bara känslan att livet är fantastiskt och att känna in hur härligt allt är.
Frukosten dagen efter med våra vänner, så härligt att vakna upp så lycklig och få äta frukost ihop med sina bästa vänner och prata om bröllopet.

På fotograferingen när vi stod i skuggan på en äng med högt gräs. Plötsligt kommer en sval, underbar sommarbris och tar tag i slöjan. Ett "kodak-moment" som även var riktigt mysigt, vi tittar extra förälskat på varann på den bilden.

Inmarschen i kyrkan. Ett fantastiskt minne när portarna öppnades, organisten spelade världens pampigaste "Trumpet Voluntary" och vi fick se alla våra närmaste uppklädda och rörda till tårar.

Under vigseln när solisten började sjunga första sången, "Av längtan till dig". Hon sjöng så otroligt vackert och sången är min absoluta favorit.

Bilturen efter vigseln. Skönaste chauffören och fantastiskt med en svalkande åktur på tu man hand i en cabbad bil. Vi fick smälta intrycken från vigseln i lugn och ro, och småprata och skämta med både varann och chauffören.

Min älskade bror spelade "Love me tender" på gitarr! Han som aldrig vill prata inför folk. Underbart!

Dansgolvet. Schlager-bonanza med en grym trubadur som även spontant plockade fram några party-tricks som höjde stämningen. "Det headbangande brudparet" och "bruden sjunger i mikrofon" var klara höjdpunkter!

Eftersom det var en varm dag och dansgolvet innebar fullt ös var vi helt genomsvettiga när vi åkte från festlokalen. Detta löste sig väldigt smidigt med en gemensam dusch innan vi gick och la oss. Frukost på rummet i den vackra bröllopssviten var också en höjdare.

Jag har en CD skiva med  mitt bröllop ur den diskodansande  isbjörnens  ögon och det är jättekul att se det.

Det var nog under vigseln när dikten "Så skimrande var aldrig havet" lästes. Då tänkte jag på när vi träffades och vår första kyss. Då blev det tårar.

Gha fick inte med orsaken att jag gillar filmen,  man kan se dottern fån le och även maken fån ler när han dansar med sin dotter.

mitt bästa minne:

När musiken börjar spela , kyrkportarna öppnas, och alla gäster vänder sig om och tittar på en, så jäkla magiskt, det pirrade i hela kroppen,
och jag sa nu är vi här!

Det ögonblicket lever jag länge på!

För mig var det väldigt speciellt när portarna slogs upp efter vigseln och vi mötte folkets jubel och fick en rejäl dusch med ris och konfetti. I min blogg finns en massa bilder samt vår berättelse:

minbebis.com/blogg/gopplan/vart-brollop-vigseln/

Ett av de starkaste, mest speciella minnen från vår dag är min makes överraskning under middagen.

Han höll ett helt underbart tal och mitt i det säger han att han har en speciell sak till mig. In kommer (med hjälp av restaurangpersonalen) ett fat med syrener!

Det är nu augusti och syrenerna har blommat över för längesen men han har då tydligen plockat dem i maj/juni och förvarat dem i vår frys(!) i flera månader!

De var bruna och jättefula men doftade fortfarande alldeles fantastiskt!!

Mina favvorblommor och jag var lite ledsen innan för att jag inte skulle kunna ha dem i min brudbukett.

 

Då har man fyllt 50 år (i onsdags) och gift sig för första gången, vilken härlig känsla.

Vi gifte oss i lördags 24/9.  Jag har alltså varit fru i två dagar, smakar på ordet fru, jo det känns riktigt bra att säga det.

Ett av de största minnena  från i lördags var när vi har fallit på knä för att få välsignelsen så tittar Eva våran präst (som är helt underbar) mig djupt i ögonen, då får jag en sådan kostig känsla av att min döda mamma är närvarande. Tårarna började välla upp i ögonen och jag måste blinka febrilt för att inte börja gråta ordentligt.
Det var en sådan verklig och märklig känsla.

Andra minnet är när min 22 åriga dotter sjunger "Utan dina andetag" då var det inte några ögon som var torra.

Min pappas tal.

Mina föräldrar separerade när jag var 1,5 år så jag är mest uppvuxen med min mamma och sedemera styvpappa. Min pappa är en väldigt glad och skämtsam typ så därför kom hans tal som en otrolig överraskning, när han börjar med att be om förlåtelse för hans och mammas misslyckade förhållande och hur sårad jag har blivit genom årens lopp när han inte kommit på skolavlsutningar eller kalas. Och att han är väldigt tacksam för att jag ändå älskat honom och att han var så stolt över den kvinna jag är idag. Och sedan tackar han min styvpappa för att han klivit in i den rollen som han själv inte tagit.

 Att säga att han gjort fel framför alla dessa människor och tacka min styvpappa, det var inget jag förväntade mig att han skulle göra. Det är inget som jag längtat efter att han skulle göra eller funderat på heller. Men när han ändå gjorde det, så kände jag hur oerhört glad jag blev för detta och att det nog trots allt var en bekräftelse för mig att det inte varit mitt fel att han inte kom, utan hans eget.

SnartFruSir:woooow! Det var så jag blev tårögd här henma..