Bröllopet kommer krocka med det STÖRSTA i vårt liv! :/

Jag har inte så mkt hormoner själv så jag har redan allt det där.. ;D Nej kanske inte riktigt så illa men jag har tagit endel av dom hormonerna jag kommer få innan och visst mådde jag lite sämre värst var att jag inte kunde sova men denna gången ska jag fråga efter någon sömnmedicin och hoppas det kan lösa sig då. TACK! Jag vet egentligen att det inte är något att skämmas över men jag gör verkligen det, har bestämt mig för att bara stå för det här efteråt men nu klarar jag inte det.. men NÄR (inga om påminner mig själv) vi fått ett barn så kommer vi berätta att det är ett "provrörsbarn" för att avdramatisera det här lite. 

Det som tar längst tid är om det blir att plocka ägg den dagen men det tar ca 30 minuter själva plockandet så en stund innan och efter det, så kanske 2 timmar på sjukhuset en 1,5timme dit och 1,5timme hem så 5 timmar, skulle vi få komma dit vid 13.00 så är vi ju framma på festplatsen klara innan kl 18.00 då vi tänkt börja käka..
 

Nej skäms inte! Det är mycket vanligare än man tror att par behöver ta hjälp från sjukvården.
har inte gjort ivf själv men följde en blogg som en tjej skrev när dom gick igenom det, och utifrån det tror jag inte att det är en bra grej att ha något så stort som ett bröllop samtidigt som man genomgår behandlingen, risken finns att alla dessa hormoner fullständigt förstör glädjen i ett bröllop...

Här är en länk till bloggen så kan du läsa själv, hon skriver superbra och väldigt öppet om hur allting var.. Läs den från början, hon börjar skriva bloggen i samband med att hon påbörjar behandlingen.

innanlillbossefanns.wordpress.com

Först och främst: jag förstår dig verkligen. Jag har varit i samma karusell som du.

Sedan undrar jag hurgammal du är? För om det inte är åldern som är själva kruxet, så skulle jag faktiskt råda dig att ta det här med bröllopet först och sedan lägga fokus på behandlingen. En cykel hit eller dit är då på det stora hela inte hela välrden. Värre är det om du har dåliga värden pga ålder och det är bråttom. Då skulle jag inte spilla någon tid alls.

Solklart är att alternativ tre går fetbort. Du kommer att ha fått morfinpreparat och vara öm, svullen och j ä t t e t r ö t t  efter äggplocket och mentalt är det hela en påfrestning som är svår att föreställa sig. Allt i er värld kommer att handla om "hur många ägg fick vi? Hur många befruktade? Har något delat sig vidare? Får vi tillbaka något? Fick vi tom något till frysen?" Efter mitt första ÄP kunde jag knappt gå själv utan behövde stöd av min sambo och vila var absolut det enda på världskartan den eftermiddagen/kvällen.
Jag hade trott att vi typ skulle gå och fika på kondis eller något annat mysigt efteråt, haha! Dagarna mellan ÄP och återförandet tog jag det mycket lugnt och som sagt-magen blir rätt svullen av hormonbehandlingen man utsätter sig för.

Jag tycker det är tråkigt att höra att du inte anförtrott någon detta. Jag tror att det -trots alla ev kommentarer-ändå är värdefullt att några av ens närmaste vet om hur man har det. Särskilt om man gör misslyckade försök och faktiskt mår skit en period. Jag själv kände att jag nästan var skyldig mina anhöriga att berätta så de hade en chns att hänga med på varför jag var helt upp-och-nervänd.
Dessutom ser jag ett stort värde i att prata öppet om hela den här problematiken. Det är SÅ vanligt och man får klart för sig att man verkligen inte är ensam, bara man ens nämnaer saken. Visst, historierna om "hon som slappnade av när hon skulle adoptera och DÅ blev hon gravid" kommer ju, men om du visste vad mycket omsorg och kärlek jag känt och fått av folk, både nära och faktiskt rätt obekanta människor, när jag lyft på locket. Utöver det, har många kvinnor berättat egna historier, ibland med ett "det här har jag aldrig sagt till någon" . Jag tror att sådant vi vågar prata om, kan avdramatiseras och också att folk allmänt lär sig att kanske inte säga de där klämkäcka sakerna eller ta barn för givet...

Hur öppen du vill vara avgör du i slutänden givetvis själv, jag ville bara dela med mig lite hur öppenheten varit för mig.

Sist av allt: Jag önskar dig av hela mitt hjärta varmt lycka till och att du får uppleva det stora att se in i ditt barns ögon. Och fram till den dagen, önskar jag dig så mycket sinnesfrid det går att uppbringa.

Ni har rätt, jag ser nog faktiskt lite blåögt på hela ivf'n, jag har liksom tänkt att det nog kommer gå superbra och jag fixar massor i samma veva men det är nog blåögt och kanske t.o.m lite dumt att tänka så.. :/ 
Om det krockar så ska jag fråga hur tätt inpå efter bröllopet vi kan få börja istället, kanske kan vi börja precis efter och blir gravida precis när man "ska" det hade ju varit lite ironiskt i det hela att bli gravid någon vecka efter vi gift oss ;)

wiii: tack för länken jag ska absolut läsa bloggen! Det finns lite dåligt med info om just den emotionellabiten av hela ivfgrejen tycker jag så det kanske är jätte nyttigt att läsa. :)

Passionsblomma: TACK! Jag är nog som sagt lite blåögd och tror att det kommer vara "lätt som en plätt" inte bra att tänka så jag kommer få en chock! Jag vågar inte riktigt prata med någon längre, har pratat med min syster+ ett par vänner men bara en vän har liksom haft något "inte dåligt" att säga, dom andra+min syster påpekar bara hur fertila dom är och att vi har "all tid i världen" vilket är ganska lätt för dom som har barn och har blivit gravida så fort dom velat.. :(

Jag är "bara" 26 så åldern är egentligen ingen faktor rent medicinskt det är ju bara att jag ville tidigare än så.. nu har det precis gått över så blir jag gravid NU så kommer jag vara 27 när jag blir mamma och planen var att jag skulle bli mamma precis när jag fyllt 23.. känner mig äldre än jag är.. :(  

Ja, när man redan väntat och väntat så kan man ju bli helt knäckt av bara tanken på någon vecka extra, det blir lätt så, när man fått gå i åratal med besvikelse, oro och hjälplöshet.

Men som sagt, jag tror verkligen att det vore en bra sak att göra undan bröllopet först, så ni sedan får ro att gå in i det här med ivf helt utan andra åtaganden. Försök öht planera in så lite annat som möjligt vad gäller sådant som kräver prestationer och ork och engagemang. Däremot är det väldigt bra att ha saker att sysselsätta sig med, så man inte blir helt sjuk i huvudet medan man håller på med behandlingen. Man kan fasen räkna och vänta och hoppas sönder sig. Så planera istället in saker som filmkvällar, biobesök, långpromenader eller vad annat som kan hålla tankarna lite på rätt köl.
Sedan ska du ju veta att allas resa är unik, och man mår olika från kvinna till kvinna, både fysiskt och mentalt.

Om du skulle vilja ha sällskap under din resa utan att behöva prata med folk i din omedelbara närhet, så kan jag tipsa dig om en tråd här på BT. Vi har umgåtts i den i fem år vid det här laget. Folk kommer och går, och kärnan i tråden är barn och barnförsök, även om det med åren blivit mer av en vänskapstråd där vi avhandlar allt mellan himmel och jord och även umgås privat. Hur som helst, i den tråden vet vi vad ÄP, ET och FET är, och vi är många som vet hur väntan och längtan känns. Vi har delat glädje över födda barn och gråtit floder över döda barn och barn som inte blivit till trts alla försök. Vi väntar och hoppas tillsammans på besked i adoptionsköer och följer bebisars tillväxt och förlossningar rapporteras ta mig tusan nästan medan de sker ibland.
Tempot är högt och kanske är det inte jättelätt att komma in i tråden och känna sig helt hemma, men det tillkommer faktiskt nya ibland och som sagt, det kan vara skönt att ha någon att fråga och bolla med. Testa att "smygläsa" ett tag om du känner att du vill se vad för ena vi är, innan du lämnar ut dig själv.

www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3850167.html

Jag är ledsen att jag skriver så här men ditt största problem är inte om provrörsbefruktningen och bröllopet kommer på samma dag.Ditt problem är din stress!! Inget av vardera kommer fungera om du är så uppjagad.Hur stor är chansen att båda kommer ske på samma dag....... alltså tänk... inte så stor va. Båda min systers barn har kommit till genom ivf och hon har hela tiden berättat om hur snälla, förstående och välvilliga personalen där är så jag är HELT 100 % ÖVERTYGAD OM ATT OM DU SÄGER ATT NI SKA GIFTA ER DEN DAGEN SÅ KOMMER DOM BOKA TID EN ANNAN DAG!!!!
Lycka till med allt och NUT

Nä, problemet är väl snarare att det faktiskt inte är så lätt att genomföra en hel IVF att man samtidigt glatt och utan mödor planerar och genomför ett bröllop med fest och allt. Jag har fullständig förståelse för att man får panik när man ser att datumen verkar krocka. Eftersom man faktiskt står under bevakning ett bra tag med ultraljud för att få kol på exakt när man ska åka-och då ska man vara redo att sticka väldigt snabbt. Det går faktiskt inte att ha den beredskapen och göra de undersökningarna samma vecka och helg som man ska varapå andra bestämda platser och tider. som i kyrkan tex.

Klart de inte måste göra sin ivf samma helg, men då måste de ju planera det så redan nu, det är iinte så att man kan skjuta på det om man redan påbörjat behandlingen. Alltså är frågan till personalen mer exakt när det isåfall kan bli aktuellt-efter vigseln vill säga. De är verkligen jättegulliga på kliniken jag gick på, men tiden och äggens utveckling kan de inte göra något åt, när man väl börjat ta sprutorna.

Tack för era råd och peppningen! 
Jag känner mig inte så stressad över själva behandlingen endel av medicinerna har jag redan tagit förut och sprutor har jag använt det som blir nytt är nässpray (som vi kanske inte ens får) och sedan själva äggplockandet vilket kanske krockar med bröllopet.

Vi är ju liksom så vana vid att alltid vara upp i behandling att vi känner oss nästan mindre nervösa nu än förut för nu har vi mer koll osv, större chanser, större hopp..
Tidigare idag kändes det som att vi skulle kunna vänta men så ser jag en j**la blöjreklam eller hör grannen ropa på sina ungar så fattar jag själv att det inte går.

Vi håller tummarna för att det inte kommer krocka så vi måste åka till sjukhuset just på bröllopsdagen, vi ska berätta vilket som är vårt datum men krockar det och dom inte kan ändra så vi får göra det tidigare så får bröllopet bli som det blir.... det känns som mina knän kommer vika sig och jag bara säckar ihop om vi måste vänta en enda dag längre än vad vi har chansen till.. Jag förstår att det låter konstigt.

Hela vårt liv har stått på pause sedan vi förstod att det inte skulle gå som vi planerat, nu har vi chansen att styra lite själva både över bröllop och ivf och vi måste välja ivf'n, även om det verkar konstigt så måste vi det, för sinnesfridens skull.. men hoppas hoppas hoppas att det inte krockar!! 

Har gjort IVF och det är som flera nämt inte något man kan stressa med för man mår inte bra av alla hormoner och äggplockningen gör en trött, men det är återsättningen som är viktigast och frågan är om du då på några få dagar hunnit få ner stressen i kroppen efter allt som varit.

Mår inte du bra så blir chansen mycket mindre att det lyckas, för IVF är verligen ingen garanti för att få barn, det är ganska få procent som via IVF blir gravida, vi blev det inte trots att vi gjorde 3 försök (det hade inte gått att hitta några fel på oss, allt såg bra ut, så kallat oförklarat barnlösa).

Så tänk på att inte riskera era IVF försök, för man får bara 2-3 (beroende på kommun) och om man sedan vill försöka vidare så blir det väldigt kostsamt.

Bröllopet borde också vara något att se fram emot så jag skulle skjuta på det om det går, för jag förstår verkligen hur viktigt IVF känns för er.

Jag tycker det är synd att du inte berättat att ni gör allt för att få barn till era närmsta, berättar man om det så får man mycket stöd och mindre frågor som tex. ska inte ni skaffa er barn snart. Pratar du med vänner om att ni inte kan få barn så kommer du att bli förvånad över hur många som har samma problem eller känner någon som har det.

Kan däremot vara skönt att inte berätta om när det är dags för IVF, för misslyckas det (vilket jag hoppas att det inte gör och det är mycket lättare att bli gravid som ung) så är det jobbigt att svara på alla frågor det fick vi erfara.

Lycka till med allt och tänk på att ni ska må bra och känna glädje både inför bröllopet men framför allt IVF;en

Är inte helt insatt i hur IVF går till, men OM det finns möjlighet att skjuta på det till nästa cykel så tycker jag ni ska göra det, för det här låter otroligt stressigt för er båda, och stress som vi vet är ju inte det bästa för fertiliteten.
Men kanske har ni fått tid på sjukhuset just till denna gång, men om ni förklarar för dem så kanske de också håller med om att vänta en omgång kan vara bra.
Förstår att ni absolut inte vill skjuta på det, men tänk på vad som också ger er störst chans att lyckas bli gravida!

och jag undrar också över NÄR det görs, är det verkligen på en lördag (tar för givet att bröllopet är lördag?)?
Kanske måste det inte krocka!! :) Men att resa jättelångt på bröllopsdagen låter otroligt utmattande!!

Önskar er all lycka med både barn och bröllop!!!

Tack igen för era råd. 
Det jag är orolig för är att äggplocket ska krocka med bröllopsdagen (vi gifter oss inte en lördag men äggplock görs på lördagar också) det kommer vi nog inte fixa, om vi kör sprutor eller spray då så är jag inte orolig det är just äggplocket som oroar mig, när jag räknar på det så kommer det vara ganska precis på bröllopsdagen.. :(

Jag förstår hur ni menar med stressen, men jag känner mig inte stressad över själva ivf'n, vi är "väl förberedda" mentalt på det här och vi är vana vid behandlingar, skillnaden blir kanske bara äggplock och insättning och gynundersökningar är jag ju van vid det också (dock kan äggplockning göra riktigt ont vilket jag inte varit med om).. Men jag är inte alls orolig för att vi ska förstöra något för oss själva med stress, bröllopet är som sagt inget stort bröllop och allt är redan klart eftersom vi visste att det skulle bli ivf i höst så gjorde vi klart allt till bröllopet i sommras, det enda som är kvar är att komma till kyrkan och sen festen ;)

Jag har legat sömnlös inatt, nu är det inte många dagar fören vi får ett preliminärt tidsschema men det kommer ju kunna skiffta någon dag hit och dit, kanske dröjer nedregleringen 2 dagar extra osv så det finns ina 100%spikade dagar....

äsch jag pratar runt mig själv, jag vet helt enkelt inte.. mest känns det som att om vi skjuter på ivf'n så är det inte för vår skull utan för alla bröllopsgästers skull och det är ju egentligen inte rätt, eller hur?
Skjuter vi på det ska vi göra det för vår skull.... :S :S  

Blir alldeles rörd till tårar av att läsa dig!!

 

Självklart ska ni välja alt. 3 ...herregud så härligt, vilken " bröllopsnatt!" ;)

...men om vi är förnuftiga...tänk att man blir rätt så stressad under sista planeringsveckan, kolla upp hur stress påverkar ägglossning?

...jag tror att de flesta förstår er prioritering! Lycka till!

Vill skicka min kompis blogg. Hon och hennes kille har försökt i 4 år och deras första försök med ivf gick vägen och hon är nu i v. 16. http://longingfortheone.blogg.se läs lite bakåt så berättar hon om hur hon mådde osv.

Bröllopsnatt? Hallå! Jag kan nog faktiskt inte tänka mig något mer avtändande än våra kliniska barnförsök. Kärlek och samhörighet kakn manju känna i det svåra man håller på med, men annars, FY fan!  

Jag tror det är svårt för er som inte IVF:at att sätta sig in i hur mosig, trött och slut man blir av den här grejen. Även du TS, för du har ju knappast försökt tvinga kroppen att få fram tiotalet ägg samtidigt förut, även om du gjort många hormonbehandlingar? Jag själv gjorde fem inseminationer innan vi började med IVF-försöken. Det är en himmelsvid skillnad! De behandlingarna var en barnlek (ha ha) jämfört med IVF. Hur kan ni tro att någon ska orka åka på vigsel och fest efter att ha fått morfin?
Jag tror det är en väldigt dålig idé. Den tron baserar jag helt på hur jag själv mådde, jämte vetskap om hur andra jag känner mått.

Bara så svullen som jag blev över magen, så hade jag aldrig fått på mig en brudklänning-mysbyxor utan hårda linningar, skärp eller annat som klämmer har det varit som gällt.

Det svåra med planeringen i det här, är ju att först kan man inte alls veta exakt något alls egentligen, utan hela den förberedande behandlingen är det undersöka, hålla koll, vänta och se. Sedan, när det väl blir skarpt läge, är det å andra sidan väldigt noga med tiden, för att sedan gå in i ett vänta och se igen tills man vet om man får något återfört. Och sedan ny väntan i över två veckor inann man vet om det blev eller inte blev.
Hur man ska orka fir bröllop mitt i allt det-och som det hormoncase man oftast blir dessutom, är en total gåta för mig. Helt orealistiskt. Särskilt om ingen ens vet vad man håller på med, så ingen omkring en har en chans att visa förståelse för att man inte är som vanligt.

Hej igen.
Tänkte uppdatera nu när vi varit på sjukhuset, första möjliga tid för försök så blir det planerad äggplockning veckan efter vårt bröllop så vi behövde inte skjuta på något! :D
Vi kommer alltså att använda sprutor på bröllopet men går allt enligt planerna så kommer vi inte behöva åka till sjukhuset just den dagen.

Vi pratade mycket om stress först här hemma och sedan med läkare+barnmorska och vi känner oss inte stressade inför varken ivf'n eller bröllopet nu när det inte krockar så det känns superbra!
Det negativa skulle vara biverkningar av medicinerna men dom ska visst vara ganska milda och gå att motverka (typ man kan få huvudvärk och då ta alvedon) så jag kommer med största sannolikhet att må tillräckligt bra för att kunna njuta av vår dag.. :)

Jag behöver nog inte påpeka hur glad jag är nu! :D :D tack för era tips! 

Ja och vår läkare tyckte inte att det hade varit optimalt att ha bröllop efter äggplock men han sa att dom flesta känner inte så mycket efteråt förutom metaltutmattade och dom som tar morfin mår sämre men morfin behöver inte alla ta så jag hoppas att jag kommer slippa det.. men det hade alltså funkat ändå så blir det så så blir detså.