Ställa in bröllopet?

Filma honom när han kommer hem full! Sedan visar du honom det.

Ett annat tips är att börja leva ett nytt liv utan honom. Gör precis vad du vill (vänta inte på honom) Låt någon förälder vara barnvakt och gå själv (eller med en kompis) på krogen någon helg? Gör roliga saker med barnen? Åk till lekparken! Stranden! Njut av livet och det lilla av sommaren som finns kvar! Glöm din karl! Låt honom ta konakt med dig.

Ablås bröllopet och sen gör du en fin fest med dina flickor så de kan få vara fina ändå. Detta är inget som du är värd att leva i.

Jag håller med de andra som skriver ovan och jag skickar dig så mycket energi som jag bara kan!!!!

Stora stora kramar!!

Tack alla för visad medmännsklighet trots att jag är en sån jubelidiot! :'-(

Jag har filmat, fotat.. Letat efter mobiltelefoner som jag kan spela in samtal på!..

Han kom ju tillbaka, full av ånger och "jag älskar dig". Det är möjligt att han gör.. och som jag har sagt till honom, den gången jag fick veta att han varit otrogen; du kanske älskar mig så du går sönder, men det är inte så jag vill bli älskad. Jag kräver att bli älskad på det sätt jag VILL bli älskad, först då är det bra och sunt förhållande för mig! Självklart ska jag älska personen tillbaka såsom han VILL och förtjänar att bli älskad.. Då först är mna ett riktigt kärlekspar? Är jag helt ute och cyklar? Har jag sett för många romantiska filmer??

Får jag be om ännu ett vägledande råd?

HUR, rent praktiskt, ska jag sköta detta? HUR avblåser jag? Skriker jag det rakt ut till alla, som jag vill, och låter allt bara rinna ut i sanden? Ska jag säga hur jag tycker/känner till honom, att vi kanske älskar varann men på fel sätt, vi är inte rätt och så vidare.. Och sedan ta kontakt med var och en av alla gäster? Vad säger man till gästerna? Ska han kontakta "hans" gäster? Hans familj kommer från utlandet.. Ska jag säga till dem? jag vet att han inte kommer höra av sej till dom förrän de köpt biljetter eller rent av står här på flygplatsen. Kanske har de redan köpt biljetter! Ska jag erbjuda mig att ersätta dem??

Prillbollo: Al-anon är säkert bra. Säkert något jag skulle komma att uppskatta och stärkas av om jag fortsatte..

Mitt första och hittills enda möte var tillsammans med min mamma och en arbetskamrat. Min kollega kan jag ta att hon får höra om mig och så vidare, mamma vill jag berätta (och gör!) mycket för, men inte allt! Dessutom satt ju hon där och pratade om min pappa, och allt kändes så fel, även om jag vet och har sett och upplevt allt hon sa så kändes det så förbannat otryggt för mig att berätta om MIG och hur sjuk JAG faktiskt är som går med på "det och det". Sedan, men allra minst pga henne, så fanns det en dam där som också var där för första gången. Hon kan inte ha varit fullt frisk, det är ju inte jag heller enligt deras mått mätt, men förstår du? Psykiskt sjuk, i behov av tabletter-sjuk, ar hon rymt från psykboende-sjuk.. Och jag kände att: här sitter jag, jag tar er alla på fullt allvar (även damen) men som hon betedde sig. Kan inte gå in närmare. Det fanns två där som jag önskade att jag fick kontakt med, två som fångade hela mig med sina berättelser och kloka ord.

Jag tycker att det är viktigt att du pratar med honom först och främst. Tycker att du kan förklara precis som du känner och att det är hans handlande som har gjort det så här. Tycker även att du ska berätta för andra varför ni blåser av bröllopet (gör slut) att det är pga hans drickande (och otroghet). Om alla vet om det kanske andra lättare kan förstå och hjälpa honom samt att finnas där för dig. Du har helt rätt i det du skrivet om att du ska bli älskad som du vill bli älskad, ingen vill leva som du. Men din man är sjuk, men du kan inte bota honom hur mycket du än vill det kan bara han göra själv genom att vilja sluta dricka. Tycker du är otroligt stark! Dina barn förtjänar bättre, det är inte lätt att ha en pappa som är alkoholist. Stå på dig och all världens styrkekramar till dig

Tack.. Men jag känner mig så oerhört bräcklig. Vad ska alla säga?! Vad ska de säga på jobbet? Mina vänner säger ju rent ut att jag bör ställa in.. men hans kommer snacka skit om mig, speciellt hans mamma!! Hans bror tycker jag så mycket om, han har en fin familj med!.. Men kommer de snacka skit om mig sen? Se ner på mig? Det är dem jag så gärna vill ersätta för biljetterna om de redan köpt, de förtjänar inget sånt, de är inte så rika.. Och vad ska de tycka om mig.. usch.. jag skrev till dem att han får berätta varför det tog slut, den första gången, att vi aldrig kommer bli vi igen. en månad senare ska de komma på vårt bröllop och ytterligare 1-2 månader senare ska vi avblåsa.. så vad ska de tycka.. det är mest dem jag tänker på..

Vad folk omkring tycker, är ditt minsta problem - men jag vet att det inte känns så! Situationen suger, jag vet för jag har testat. Du kan inte ställa in ert bröllop utan att tala med honom först. Ni har barn ihop, så en viss respekt måste således finnas; Det får inte glömmas bort. Ska man ingå äktenskap med varandra bör man ha en solid grund att stå på, älska varandra och visa varandra ömsesidig respekt och ömhet. Det är ett minimikrav! Innan han har rett ut huruvida han kan- och vill älska dig som du behöver, kan du inte gifta dig med honom. Att han tar tag i sina problem måste vara prioritet, då dina flickor inte ska behöva växa upp och känna som du känner nu!! Steg två är att meddela gäster och leverantörer. Be din mamma om hjälp, och kanske någon väninna. Det är så enormt jobbigt, men de allra flesta kommer att förstå och dessutom tycka att du är modig och stark som bromsar medan tid finns. Tänk på att ju närmare tiden tickar, ju mer kostar det att avboka (allt från biljetter och hotell för gäster, folk kan fortfarande hinna lämna tillbaka kläder som inhandlats, catering, fotograf, musik etc etc.) Allt allt allt måste listas och bockas av, så inget glöms och kostar onödiga pengar. "hans" gäster får väl ändå han ta ansvar för att de blir meddelade?! Dina döttrar kommer att bli besvikna, men ha, som någon föreslog en fin fest med dem så att de får göra sig fina. Det viktigaste för dem på sikt är att ha en mamma och pappa som är lyckliga, tillsammans eller var för sig - det kommer tiden att utvisa. Om hans polare och familj tycker att du hanterar det här felaktigt; spelar det egentligen någon roll? Förmodligen kommer de att förstå, då de också har en relation till honom - däremot ska du inte förvänta dig att de klappar dig på axeln, då man för det mesta är lojal mot den man står närmast. Jag skickade ett kort till de av mina släktingar som betyder mest för mig, där jag förklarade lite mer varför det blivit som det blev och bad om ursäkt för all oreda det skapat för dem. Mina föräldrar bjöd influgna släktingar på middag, jag orkade inte närvara. Vi ersatte inte några flygbiljetter och jag tror faktiskt ingen anser att vi borde ha gjort det heller. Mina finaste tjejer, som fanns för mig dygnets alla timmar, tog jag med mig på SPA när allt lugnat sig lite. Du måste vara stark för dig själv och dina tjejer. Att dina kompisar säger åt dig i klartext, att blåsa av, innebär krasst sett, att din situation är jäkligt allvarlig. Annars ger man inte en vän det rådet så nära inpå bröllopet. Jag önskar dig all lycka och det kommer att bli bra!

Stor kram!
Du är stark som gör detta och det kommer de flesta att förstå.

Man oroar sig alltid för vad andra ska tycka, men när det väl är gjort så blir man ofta förvånad över hur bra det blev. Du kommer att få stöd både från väntat och oväntat håll, men kanske inte alla.
Cylt beskriver det bra i sitt inlägg. De som står närmast din sambo kanske har svårare, speciellt om de inte är medvetna om situationen.

När ni har pratat ut, du och din sambo, så kan ni tillsammans göra ett litet kort med en text att bröllopet är inställt som ni skickar ut till alla på något lämpligt sätt (kanske elektroniskt om ni brukar kommunicera så och det känns ok). På detta står inte anledningen, utan ni kontaktar sedan själva "era" gäster som ni vill prata med. Ett kort gör att ni inte missar någon, när man väl börjar prata så kanske man inte orkar med alla. Du behöver inte heller vara rädd att han ska berätta för sina gäster senare än nödvändigt.

Texten kan vara i stil med:
"Vi är ledsna att behöva meddela att vårt bröllop den x/xx är inställt och ber om ursäkt för allt besvär detta eventuellt orsakar er.
Vi kommer efter detta att gå skilda vägar i livet.
xxxxx och xxxxxx"

 

Jag har nu gjort följande:

Avbokat restaurangen

Avbokat stylisten

Avbokat fotografen

Avbokat solisten

Mailat prästen..

Måste jag höra av mig någon mer stans?

Jag har inte pratat med min... honom än. Jag vlle bara inte att dessa personer förlorar inkomst pga mig och jag måste ersätta..

Sitter med min drömklänning och två ringar, vad gör man? Kan man spara en ring och gravera om den? Ska jag panta dom?

En bra början! Nu MÅSTE du prata med honom, och meddela gästerna. Börja med din familj och dina vänner, då kan du få stöd från dem också. Bit ihop och var stark! Du behöver inte fatta några beslut om klänning och ringar än, låt dem ligga kvar i garderoben tills du bestämt dig för om du vill sälja dem, smälta ner ringarna till något annat, eller vad du nu gör. Med tiden kommer de att förlora mycket av sin laddning.

Du har talat om för honom vad som krävs för att du ska kunna vara tillsammans med honom. Har man en sån tur att ens partner ger en en ny chans efter att man varit otrogen är det ens förbannade skyldighet att göra ALLT för att leva upp till förtroendet och reparera förhållandet. Parterapi är verkligen inte mycket begärt i det läget, snarare en nödvändighet. När han struntar i det säger det att han inte är tillräckligt motiverad att verkligen försöka reparera er relation.

Och sen trillar han dit på att dricka igen - ja, det är ett slags sjukdom och det är jättesvårt att kämpa med, och han lider säkert på sitt sätt. Men från ditt perspektiv är det helt enkelt inte något du kan leva med. Du måste rädda dig själv nu och inte låta dig dras med ner. Du behöver inte ta elakhet och otrohet (som riskerar att upprepas om han inte har kontroll över sina handlingar), oavsett vad det beror på. Du har gett honom fler chanser än de flesta skulle ha gjort, och han verkar svara med högst halvhjärtade ansträngningar att ändra på sig.

Kommer att tänka på en rad av Duffy:
"I showed you the answers, now here's the door."

Lycka till!

Ringar och klänning är helt säkert vackra, men dock materiella ting! Lägg undan någonstans, där du aldrig är, helsta hos någon annan. Jag hade min klänning hos en väninna nästan ett år, tills jag orkade ta tag i den. Skicka ringarna med klänningen och fokusera på det som är viktigt nu. Du kan inte skjuta på att prata med honom längre! Han kan inte bli den sista att veta att han inte kommer att gifta sig med dig!!! Aletas förslag att skicka kort till gästerna- och vad ni kan skriva på dessa tycker jag var jättebra. Kort, koncist, men ändå trevligt. Du är duktig, stark och modig - kom ihåg det!

"Gud, ge mig styrka att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden!" Kloka ord, som jag tycker har hjälpt mig enormt mycket i mitt liv. Vissa saker kan man inte förändra, tex en annan människas val att vara alkoholist. Men annat kan man förändra, tex kan man sätta stopp, nu räcker det, jag tänker inte ta det här längre. Det kan göra hela skillnaden, att man fokuserar på det man faktiskt kan förändra och att man vågar göra det. Du är på rätt väg, ts. Lycka till!
 

Ja.. Klart att det är matriella ting, men de är så laddade just nu. Med allt mitt engagemang och hela min kärlek känns det som. Klänningen tog oss lång tid att hitta och han har valt den..

Han valde att inte komma detta dygn heller, därav fick han veta via sms. Han bad om att få veta det så och då fick han den... Han skyller på att hans mamma gör livet surt för oss (OM hon gör!!) men hon blev bjuden ändå. Nu säger han att det är det som är felet.. han mår så dåligt över att hon snackar skit om mig och vår framtid, och favoriserar ett av barnen framför det andra. Pratar oerhört illa om mig till barnen, men bara om hur jag missunnar och hatar henne. Han mår dåligt av detta och låter det gå ut över mig. SÄger han. Det är nog sanning med modifikation, visst har väl mycket med alkoholen att göra! Så dum är jag inte.. 

Jag grät hela dagen igår, har raderat min budget och planering, börjat packa caketopper, gästbok.. Försökte mig på att handla något plagg till mig eller annat men kom hem tomhänt. Kan inte fokusera... Skulle kunna mala på i evighet  men känns som om detta inlägg blev mycket osammanhängande. Nu är det i alla fall gjort och ingen utom jag verkar vara ledsna för att det inte blir ett bröllop. Hur säger jag till barnen? De är 11½ och 4½, de har sett fram mot detta.

Hur jobbigt du än tycker att det är, så klarar du ändå av att ta steg efter steg för att lösa detta på ett bra sätt! Kan du se det, ts? Bra kämpat!

Nej, det är klart att det inte är hela sanningen, det där med att han mår dåligt pga hans mamma! Det är ju inte rimligt att det är därför han beter sig illa mot dig, bara för att hans mamma gör det. Det borde få honom att vara snäll, inte dum. Och det där med att han inte är nykter, är ingen annans "fel" än hans eget! Ingen annan kan ta det ansvaret åt honom. Han mår dåligt för att han är beroende, och inte gör något åt det beroendet.

Jag vet inte hur man berättar en sådan sak för barnen, men jag tror på att försöka vara rak, utan att gå in på för mycket detaljer. Hålla det så enkelt som möjligt och ta hänsyn till deras ålder. Jag vet att det är lätt för mig att säga det och inte mer än så. Men du känner dem ju och vet bäst omständigheterna. Var det inte någon som föreslog att ni skulle ha en egen fest, där barnen ändå får klä upp sig i sina fina kläder? Barn lever mycket här och nu, och jag är säker på att de kommer förstå att det inte blir bröllop, men ändå kunna vara glada över om ni gör en annan fest istället, om så bara med er tre. Och kom ihåg, dina barn kommer må mycket bättre av att slippa leva i en familj med en pappa som är "aktiv" alkoholist. 

Första steget är det tyngsta...nästa likaså..men så småningom blir stegen bort lättare och lättare.
Jag vet , har gått i dom "skorna" och jag är lycklig nu.
Det man lär sig av det tråkiga är vad man INTE vill ha i ett förhållande.
Jag har hittat "Han", han som gör mig lycklig och trygg.
Önskar dig lycka till

Grattis till ditt beslut!

Styrkekramar!!

Tack..! Kliver ut med "namn" och hoppas att skammen ska släppa någon gång... Önskar i alla fall alla andra stor lycka på sin egen bröllopsdag och välgång i livet.. :)

TS, självklart ska barnen få ha sina fina kläder på sig men  på  eran inflyttnings fest,  eran nya början i livet, självklart att det ska firas.
 

Oavsett vad som än händer runt honom så kommer han att skylla på kreti pleti alla mamma Dig osv.... det är alkoholisten sigill.... han är aldrig ansvarig för något.... så klart att han dränker sorg ångest trauman, you name it, med alkoholen... det är så de gör för att undvika ansvar... ansvar över sig själv, sitt handlande, sin familj, sina misslyckande skuld osv.... De lever varken här nu då eller sen... de bara överlever, tills de super sönder allt. Det finns bara en som kan rädda dem och det är dem själva.

Börja ditt nya liv nu... och tips på något oerhört viktigt:

Bekräfta om och om o om o om o om o om o om igen att De, Dina barn inte har någon skuld... Lyft skulden från deras axlar många år framöver, påmin tjata tjata tjata och älska dem... Så går det bra!!

Kram!

Jag tycker att du fattat ett klokt beslut! Du förtjänar ett bättre liv!