Ställa in bröllopet?

Kom ihåg att du inte är ensam. Jag och många med mig har lämnat. Det är skadligt att leva med en alkoholist, både för dig och dina barn! Du vet att det är så såklart, men det gör lika jävla ont ändå. Sök stöd hos dina nära vänner och släktingar och gillar du inte Al-anon så sök stöd hos kurator eller én familjeterapeut... Ni är en familj du o dina barn... Var stark men stå inte ensam!! Styrkekramar!!!!

Nej, Du är inte "DUM"... inte förnedrad! Sårad och skör, ja... med det andra är galet fel.

Det är han som är nitlotten, den som skall skämmas om någon skall skämmas!

Åh så ledsen jag blir... TS - du förtjänar en man som respekterar dig och älskar dig och tar ansvar! Inte bara för sig själv utan för eran relation och era barn och ert gemensamma liv också!

Visst kan allt bli bra tillslut men det är inte bra nu! Ni skulle säkert ha ett fint bröllop och flickorna skulle vara fina och du också, men sen? Bröllopet är en dag, vad händer med resten av livet? Du och din pojkvän kanske kan hitta tillbaka till varandra igen och kanske gifter ni er en dag också, eller så har livet något annat i berdskap för dig. Men att ni gifter er just nu, det tycker jag låter som att sätta ett plåster på ett brutet ben. Det hjälper inte orsaken till det onda alls. Först måste din pojkvän bli en vuxen människa för att ni ska kunna ha en fungerande relation som inte bygger på beroende och medberoende. Speciellt med tanke på att du också är uppvuxen med alkoholism i familjen. Det finns hjälp att få, man kan inte ändra på andra men man kan ändra på sig själv. börja med att söka hjälp för din egen del, så att du kan stärka dig själv, för din egen skull och för dina barn. Din pojkvän har sina problem men de är hans och dem måste han lära sig att lösa själv...

Hej TS!

För det första tycker jag att du ska avblåsa bröllopet. Just nu tycker jag att det inte passar för dej och era barn att ni gifter er med tanke på hur er relation ser ut i dagsläget. Kanske kan det passa med giftermål i framtiden om er relation överlever detta.

Sen tycker jag att ni ska separera och bo på varsitt håll. Din sambo har problem som han behöver ta tag i och reda ut. Han behöver proffesionell hjälp och bör låta sig ta tid och energi på att bli bättre. Under denna period tycker jag att du och era barn ska "slippa vänta" på honom utan stå utanför detta å leva era liv medan han sköter sig själv och sitt tillfrisknande.

När din sambo i slutändan är redo och mogen för ett riktigt förhållande igen kan ni undersöka möjligheten för att bli tillsammans igen. Kanske vill du, kanske vill du inte. Kanske funkar det, kanske funkar det inte. Jag tycker det är viktigt att du betänker att du inte är tvingad att fortsätta vara tillsammans, eller senare bli tillsammans, med honom. Om det blir nåt så beslutar du det utifrån hur det känns för dej. Lyssna innåt och gå på magkänslan!

Era barn tror jag får ett bättre liv med en ensamstående förälder än i ett alkoholisthem. Även om ni är separerade för resten av era liv, relationsmässigt, så kan ni ju ändå mycket väl komma gott överens om barnens väl och omvårdnad.

Hoppas det går bra för er alla! 

Det verka som om din m2b INTE VILL ändra sitt sätt och försöka satsa på att ordna upp ert liv tillsammans. Det låter som om du får dra hela lasset själv och får kämpa för att ge honom chanser han inte tar. Det faktum att han inte ens var villig att ta sitt recept (det som liknande anti-rök tabletter), eller fixa fler tider till parterapin eller ens skicka dig ett sms, talar för sig själv. Tyvärr har du att göra med en väldigt egoistisk man. 

Jag tycker inte att ni ska gifta er i nuläget. Om det går att fixa er relation eller inte kan jag inte svara på, men att gifta er kommer inte hjälpa. Du behöver sätta ner foten för din och dina barns skull. Wicsen hade en bra ide ovan tycker jag, om att bo på varsitt håll.

Det kommer bli svårt, grymt svårt, och säker kommer du fälla många tårar, men det fungerar inte att fortsätta som ni gör i dag läget. Du och dina barn är värda bättre. 

Ni kommer med fina ord och bra råd! Jag vill bara upprepa att jag VET detta, jag vet bara inte varför det är så svårt att göra slag i saken??

Vi bor inte ihop, vi är särbos sedan -07 just pga drickandet. Men visst är han här mer än hemma hos sin mamma där han egentligen bor nu. Innerst inne vet jag att han inte är redo att göra det här, inte kommer han bli det heller. Han är djupt inne i sitt missbruk och sin egoism och jag är till 100% säker på att han även har ADHD.

Han kom hit vid 16, knackade ogenerat på dörren och klev bara på. Tittade undrande, frågade om jag var sur, satte sig på balkongen och pratade i 2 timmar. Tittade på tv.. Såg väldigt obekväm ut men sa inget. 19.30 mumlade han nått och gick, blev hämtad med bil utanför.

Han lämnade sin telefon här, jag var fräck nog att gå igenom den.. Han har inte ens läst smsen från mig som han fick igår kl 22. Men jag tror inte han missat att han fått dem, för de är de första man ser när man går in i inkorgen..

Giv mig styrka..

 

Skulle så gärna hjälpa dej. lider med dej.
DU ÄR STARK. du klarar det här.
snart kommer den dagen antingen du eller dina barn får ett slag..
JAG TROR PÅ DEJ!! 

Styrkan den har du redan  Och att du fixar detta det tror jag absolut att du gör utan tvivlan!! Jag tror på Dig!! 

Du säger att du VET allt detta men att det är svårt att ta sig ur. Det är klart.
Du har varit på Al-anon en gång men blivit avskräckt. Varför?
Inget ovanligt alls dock! Det flesta jag känner ( jag själv inräknad) ville aldrig mer gå dit efter första gången. Kan tänka mig att en alkoholist känner samma sak efter sitt första AA möte.
För vem vill erkänna att man SJÄLV har ett problem som man kan lösa och att man inte längre kan skylla ifrån sig....
Du är djupt inne i ett medberoende från din pappa och nu med dina barns pappa. För att överleva detta själv och ge dina barn en chans till ett eget tillfrisknande ( de är ju också medberoende) MÅSTE du ta tag i ditt problem. Ge Al-anon åtminstone 5 chanser till. TRO MIG. Det hjälper. Sluta fokusera på din mans problem och ge ditt eget liv en chans. Ge dig själv en chans att bli frisk. I dessa självhjälpsgrupper kommer du granterat att hitta stöd.
Vet ej var du bor men många städer erbjuder speciella program för medberoende. I stockholm kan jag varmt rekomendera Ersta Vändpunkten.
Det är med oss medberoende som med alkoholisten. Vi vet att vi är sjuka, att vårt beteende är sjukt , men vi vill inte erkännna det och verkligen göra något åt det. Alkoholisten vet också att han dricker för mycket och på fel sätt men vill inte erkänna det och göra något åt det.
Min pappa ( nykter sen 10 år) brukar säga att det kan vara så att man inte nått sin botten. Att man inte kommit nog långt ner för att ta tag i sitt problem. Alkoholisten kanske inte " druckit klart" . Den medberoende har inte gått ner sig nog mycket fysiskt och psykiskt, Men du känner när du inte orkar mer och du har barnen att tänka på.
Den enda du kan förändra är dig själv. Antingen du väljer att leva med en som missbrukar eller lämna det livet så hoppas jag att du söker hjälp för de problem som är dina så att du kan leva ett friskt och fritt liv och ge dina barn en chans till det också!

Stor kram
 

Ja nu skulle mitt svar kommit som jag skrev ovan. Men DU har ju svaret. och alla andra som har skrivit.
Det är Steget du måste ta. precis som alla andra har skrivit.
Dina barn och du ser fram emot bröllopet. Bröllop är härliga och underbara och man drömmer om dem även om man inte är i bröllopsplaneringen. Det du gillar är själva tanken på bröllop tror jag. Inte innebörden med att gifta sig. för jag tror inte att du vill lova bort hela din framtid till denna killen. Jag tror inte du vill sitta fast vid honom hårdare än vad du gör nu, göra processen för att bryta dig loss när du väl når din botten ännu svårare och psykiskt krävande. Gräv inte ett djupare hål för dig.
Om du inte orkar ta dig ur det hålet du har fastnat i, snälla gör det inte större.
Dina barn kanske kommer bli ledsna för stunden, men det är snabbt övergånget och som bar är hittar de annat att vara glad över. Du kommer även bli ledsen för stunden, helt självklart vid en bröllopsavblåsning, men jag tror den där klumpen i magen och obehagskänslan kommer lätta/försvinna och du må psykiskt bättre.
Sen är det ett sätt att visa för din kille att "nu är det slut med skitbeteendet". du kommer ju även visa för vänner och familj att något inte står rätt till och det kanske får honom att få lite insikt, eller inte. Men du kan kanske få stöd från andra då, vänner och familjen som troligtvis ser på detta på håll, för folk märker mycket mer än man tror.  De ser på det på håll men känner inte att de kan ingripa.
Om ni inte bor ihop nu pga drickandet och hans beteende, vad ska ni göra efter att ni gift er? ni måste ju klara att bo harmoniskt och problemfritt tillsammans innan ni gifter er...
Hur gamla är barnen? har du frågat dem om de tycker det är jobbigt när pappa kommer hem konstig och om de märkt det. hur de tycker om att umgås med pappan, han är säkert underbar med dem stundtals men barn kommer ihåg de där "jobbiga" stunderna...
Folk ser, folk förstår och sträcker du ut en hand tror jag med stor säkerhet att någon tar tag i den och hjälper dig kliva upp ur hålet.