Nygift men noll sexlust... Behöver råd!

Har man blivit sexuellt utnyttjad, är det nog svårare att ha sexlust. Jag blev också utnyttjad som barn, och det har resulterat i en hel del problem för mig, bla har jag svårt med beröring av fingrar "därnere". För mig fungerar det dessutom bäst att vara "ovanpå" mannen, antagligen för att jag då har både upplevd och verklig "kontroll"? Det är iaf vad jag tror. Hursomhelst, så tror jag att det är bra att man kan vara öppna med varandra om hur man tänker, känner osv. 

Jag har känt vissa dagar då jag och min kille inte har haft sex på länge (3-4 dagar kanske) oftast har vi sex varje dag. I alla fall. Då har jag känt att jag inte har något lust. Kanske ju längre tiden går desto mindre lust får du? Du kanske bara behöver en start. Prova sexspel om du och din man är öppen för det. Eller prova något annat som du blir tänd av? Köpa nya sexiga underkläder kanske?

Håller med.. ju längre tid det går mellan gångerna ju svårare är det.. man ger sig själv mer press, bygger upp det och det blir inget annat än "pannkaka" av allt..
det har vi lärt oss genom åren och nu försöker vi undvika den situationen, en ond spiral. försök kliv ur, det gör inget om man misslyckas, försök igen, och igen. slutar det med bara mys - fine ingen press.. men lyckas man, då är det lättare att lyckas nästa gång. men ärlighet mot sig själv och partnen är huvudnyckeln för att lyckas med att misslyckas. från bådas håll..

Men jag tror att samtal med någon kunnig är bra för alla med problem. trots att man inte känner att man mår dåligt eller har psykiska problem så är det ju ändå ett psykiskt hinder som gör att man spänner sig.. något undermedvetet påverkar, tror jag. jag hade ingen aning om hur mycket jag gick runt och bar på föränn min psykolog lyckades ta bort korken... jag trodde inte heller att jag kände av det i min vardag, trodde inte att jag mådde dåligt, men mår så otroligt mycket bättre nu. så mycket säkrare i mig själv och mer till freds och allt va det heter.

Det är skitjobbigt när kroppen sexstrejkar! Som ni säger, man kommer in i en ond cirkel! Jag har världens mest tålmodiga sambo som inte stressar mig o tar hand om mig.

Jag läste nånstans om att man kan införa en vecka med sexförbud, då släpper pressen på dig. Det kan vara lite halvsvårt att förklara för sin sambo men din karl verkar ha förstånd. Helt enkelt: den här veckan är det bara kramar, pussar, kyssar, nyp i rumpan som gäller. Alltså allt som inte rör några erogena zoner. Du ska röra honom, han ska röra dig, men bröst, kön och andra upphetsande områden är förbjudna.
Veckan därpå får ni använda de förbjudna områdena, men ni får fortfarande inte ha penetrerande sex. Vecka 3 får ni ha sex. Och det här kan va rätt bra att ta till då o då, även om man har ett fungerande sexliv, det sätter lite piff på det hela.

Detta är faktiskt ett väldigt bra knep, för då släpper pressen på dig. Man kan även införa regler för sig själv under den här tiden, som t ex sminka sig varje dag, göra sig snygg, klä sig i det man känner sig sexig i, just för att lyfta självförtroendet (som är det största problemet vi kvinnor har), Man kan dessutom lägga till spegelterapi. Stå naken framför spegeln med dämpad belysning o bara titta på sig själv o man får bara hitta saker man gillar. Be din karl berätta vad han tycker är vackrast med din kropp o så börja där. Titta, känn och le. Leendet skickar massa må-bra-substanser till hjärnan som då säger att det ögonen ser, det gillar jag!
 
Hoppas det löser sig för dig!  

Måste börja med att säga Tack för alla svar och tips!! Det känns på något sätt "skönt" att jag inte är ensam med dessa problem och tankar. Jag har ringt min vårdcentral och ska dit i nästa vecka. Har bett om en ordentlig hälsokontroll, som några av er tipsat om. Har ju sista året kännt mig mer trött än vanligt. Min menstraution har också förändrats och jag blöder mer ymnigt vilket i sig kan leda till järnbrist... Sen har jag pratat med min man och vi har bestämt att detta blir steg ett, för att utesluta fysiska orsaker. Vi får se hur det sedan utvecklar sig.. Jag har hopp om att det ska bli bättre iaf ;) Ska verkligen fundera på alla kanontips jag har fått!! Så himla bra och inspirerande. Alla är vi så olika men vi arbetar liksom mot samma mål, fast på en massa olika sätt!!

När jag läser inläggen, tror jag inte att det beror på zinkbrist. Det som du beskriver låter som att depression, det skulle även förklara hormonrubbningen. Jag hoppas innerliggen att allt löser sig! Lycka till!

Hardaei:
Nej, jag tror inte att det är en depression. Det känns som att det är många faktorer som spelar in. Jag har ett väldigt krävande jobb, jag har nyss gift mig med all planering som det innebär, min menstration har förändrats, men det är inget som är fel...
Jag tror nog snarare på järnbrist och mycket stress. Sen att det går långt emellan gångerna som vi har sex, är ju något som inte gör det hela bättre heller, utan bara ökar på pressen.

Så nej, jag är inte deprimerad! Jag har varit det en enda gång i mitt liv, och det var fruktansvärt. 

Kroppen förändras ju faktiskt hela tiden oxå, så det kan mycket väl vara hormoner som spökar oxå. Är själv inne i värsta pms-perioden där jag åker berg- o dalbana hela tiden, glad ena sekunden o jättearg eller ledsen nästa stund, skitjobbigt. Ska nu börja ständig helg o får mer ledig tid, vilket i sin tur förhoppningsvis gör att jag får mer energi. Just nu känns det som att tillvaron består av jobb, äta, städa, sova, jobb, äta, städa, sova. 

Många faktorer gör att man att inte mår bra o dessa kan i sin tur leda till nån form av depression. Vi ställer för mycket krav på oss själva med jobb, man, familj, allt o vi får prestationsångest o klarar inte alls vad vi föreställt oss o hamnar i en ond cirkel.

Testa o bryta mönstret i tillvaron. Se till att få egentid då du gör det du vill, be om en rejäl sovmorgon. Åk en annan väg till jobbet. Köp dig ett plagg som får dig att känna dig både bekväm o snygg.

Jag mådde kasst o va trött o hängig hela tiden o blev tipsad om Apiforce som finns på hälsokosten. Den är uppiggande, hjälper mot pms o är väldigt nyttig. Testa det en månad, jag blev piggare o klarare i huvudet nästan direkt. Vitaminer o lite extra järn kanske oxå är en bra idé.

Men viktigast är att du tar tag i problemet innan det blir för svårt. Nu har du ju redan tagit ett steg i rätt riktning genom att fråga om råd. Keep up the good work!!!  

Jo, så kan det ju absolut vara!

Jag är verkligen en person som lätt får prestationsångest och har ofta höga krav på mig själv. Framförallt när det gäller yrkesliv men även i mitt hem.
Detta gör såklart att jag gör av med mycket energi, vilket leder till att jag blir trött hemma.
Jag försöker göra sådant som ger mig energi när jag är ledig och vissa dagar är jag bara hemma och slappar...

Jag tror att allt kommer bli bättre bara jag tar tag i alla dessa olika faktorer som ställer till det!

Jag tycker bara det är skönt att ventilera för på något sätt är det lite tabubelagt. Är det fler än jag som känner så?
Man ska vara så perfekt, snygg och har bra relationer och perfekt hem... Så när det väl blir struligt, så känner man sig ensam men i själva verket handlar det mest om att ingen direkt pratar om det.

Jag är en väldigt verbal och öppen person normalt sett, men jag märker att jag har svårt att prata om det här med mina vänner och partner.. Kanske för att man "skäms" vilket egentligen är helt knäppt. 

Det kommer säkert gå bra för dig, med tanke på att du redan har tagit första steget: att se det och göra ngt åt det. MsChevy: bra tips! 
Jag hoppas det går bra för dig. Själv har jag sådana käsnlor endast när man har haft en stressig eller allmän tjobbig dag och då är förklaringen ganska enkel.

Lycka till & länge leve kärleken! 

Känner igen mig i dig, med prestationsångest o allt. Tom på energi. 
Men nyttja de små knepen jag gav dig, de funkar, tro mig! 

Börja med att godkänna dig själv. Jag stärkte mig själv genom att ta snygga bilder på mig själv (inte sexiga eller naket eller så), utan bilder som fick mig att känna mig kvinnlig o snygg. Har du en digitalkamera så använd timern på den så du hinner posera. Blev inte bilden bra, kolla vad du kan göra bättre med din pose eller ljuset, radera bilden o ta nya. På så sätt lär man säg att framhäva sina fördelar o dölja de delar man kanske inte trivs med. På så sätt blir man säkrare på sig själv o om man är säker på sin kropp, följer ofta hjärnan med o tycker bättre om själen oxå.
Jag lärde mig hur jag skulle dölja den där jäkla dubbelhakan, inte bara på bild, utan IRL. Det stärkte mig.

Jag fick de här tipsen o de har hjälpt mig! Hoppas de kan hjälpa dig oxå!!!