Unga och förlovade

Vi förlovade oss när jag var 18 och sambon var 21. hans "kompis gäng" var väl inte överförtjusta. dels för att dom inte gilla mej i början och dels för att doms egnas förhållande "var på skoj" men nu 6 år efetr vi förlovat oss ska vi äntligen gifta oss och kompisarna har "växt" upp och förstår att det är på redigt.
Så skit i vad "kompisarna" säger. Kärleken är starkast! 

Idioter till vänner. Vad vet dem om ert liv? Jag är 25 och min blivande fyller 23 i år. När vi gifter oss i oktober i år har vi varit förlovade i 3 år och tillsammans i 4 år. Så min blivande var i alla fall rätt ung när han förlovade sig. Ålder har inget alls att göra med hur pass seriös man är i ett förhållande. En av mina vänner är 23, hennes sambo 25. De har varit tillsammans i snart 8 år och förlovade nästan lika många. De har byggt hus och har en dotter på 1 år...ålder är en siffra.!

Jag är 22 nu när jag gifter mig i höst, min blivande 24. Vi har då varit tillsammans i 8 år och förlovande för tredje gången i ett år (lång historia) Vi har barn tillsammans och försöker spara för att ha råd att köpa hus.

Försök att inte ta åt dig av vad dem säger. Troligtvis tror de väl inte att det inte kommer att hålla men då får de väl tro det. Jag trodde inte jag skulle gifta mig med min sambo 8 år senare när jag träffade honom som 14 åring, det trodde absolut ingen annan heller första gången vi förlovade oss ett år senare. Tror det har att göra med att många skiljer sig hela tiden, det är så vanligt. Det verkar nästan som att par knappt försöker få sitt äktenskap att fungera innan de tröttnar och har skiljt sig.

Jag och min blivande är väl inte jätteunga, 24 och 26år och vi gifter oss nu i augusti. Vi flyttade ihop när vi var 18 och 20år, fick barn när vi var 19 och 21år och flera av våra vänner flydde sin kos. Tyvärr.

Vi ville båda två leva det livet redan som unga och valde att göra det. Huvudsaken är ju att man vet själv vad man vill och varför man gör de val som man gör. Det är jättetråkigt om vännerna inte kan vara stöttande, men man kan inte tvinga någon att förstå de val man själv gör. Man kan dock förvänta sig att att de ska kunna respektera att alla inte vill samma sak här i livet.

Det finns inget som säger att det skulle hålla längre mellan ett par som träffades i 30- eller 40-års åldern. Det handlar enbart om hur man är som personer och hur man vårdar förhållandet.

Jag tycker att ni ska stå på er. Om det är vad ni vill, vara förlovade och gifta er och har möjlighet att göra det, så gör det när ni vill göra det. De vänner som inte finns där och stöttar er då, de är inga riktiga vänner.

Jag var 18 och min blivande 27 när vi förlovade oss och flyttade ihop (för oss var det inte min unga ålder man funderade på utan mer ålderskillnaden på 10 år). Idag firar vi 3års förlovning, har 1 barn och en till på väg och den 30/7 så gifter vi oss :) När vi förlovade oss så var tanken att så fort vi fick råd så skulle vi gifta oss. Nu är det äntligen snart dags och jag kan inte vara lyckligare :) Vi har haft sån tur så att nästan alla våra vänner och familj varit glada och stöttande från början.

Jag tycker att om det känns rätt för er så är det rätt ! Som andra redan sagt så är ålder bara en siffra. Lycka till och jag hoppas att ni gifter er så småning om och att era vänner kanske kan komma på bättre tankar :)

Jag var 18 o maken 22 när vi förlovade oss. Gifte oss gjorde vi 3 dagar före 5-årsdagen som förlovade o 6½-årsdagen tillsammans.

Tyvärr är det nog ofta så att många kompisar inte hunnit växa upp lika mycket som en själv när man befinner sig i sina "early 20's". Det är fruktansvärt synd, men tyvärr får man nästan räkna med att tappa några på vägen - & istället hålla fast vid de som verkligen stöttar & bryr sig :) Om det är något jag lärt mig efter att ha levererat två graviditetsbesked och ett om bröllop, så är det att man absolut inte ska eller kan bry sig om vad alla andra säger - man går under då! Det finns alltid de som inte förstår varför man vill leva sitt liv på ett annat sätt än dem själva, men som tur är är det ju inte deras liv & därmed har de ingen rätt att bestämma över något!

Jag och min fästman gifter oss nästa år, när vi är 24 resp. 25. Vi träffades när vi var 19 & 20, fick barn när vi var 21 & 22, väntar nummer två till vintern då vi kommer vara 23 resp. 24. Det är MÅNGA i vår bekantskapskrets som inte förstår, som tycker vi är för unga & i början kände jag att jag aldrig bara fick njuta av något, utan att folk alltid skulle förstöra varje glädjebesked med sina bitska kommentarer. Men nu orkar eller vill jag inte bry mig längre. Det är MITT liv, MINA val - & jag är hur nöjd som helst! :)

Vill ni vara tillsammans så kommer ni vara tillsammans, och det kommer era vänner att inse tids nog. Tills dess - stå på er! :)

Lyssna inte på andra och deras exempel. Det enda dom berättar är ju att andra misslyckats och det säger ingenting alls om hur ert förhållande kommer att utveckla sig.

Det enda vi har är egentligen nuet. Ingen kan veta vad som händer i framtiden utan man ska göra det som känns rätt NU.

Lycka till!

Oj, tack för alla fina svar och berättelser om egna erfarenheter!
Har varit ovanligt inaktiv på BT ett tag nu på grund av databrist (höll på att gå under ett tag!) men nu är jag tillbaka :)

Som uppföljning kan jag berätta att min fästman tagit ganska stort avstånd från den vän som betedde sig värst, alltså som var mest emot vår förlovning.
Är både glad och ledsen över det beslutet. Glad för att han visar att han är på min sida, men ledsen över att han tyckte att det var nödvändigt att ta avstånd från sin vän.
Hoppas för allas skull att mognadsnivån inom bekantskapskretsen ökar så vi kan umgås "som vanligt" igen.

Äsch, jag är 19 och ska gifta mig, hela vår bekantskapskrets vet att jag är mogen och klarar att ta hand om mig själv och så vidare och att vi passar superbra ihop så har inte fått några klagomål! Mamma var 19 när hon gifte sig med pappa och de har varit gifta i 20 år och har jättemånga liknande exempel i min omgivning! :)