Så ledsen och sårad

Jo, jag förstår att det är ett val ni gör. Ni får försöka förklara varför till henne. Men jag måste nog ändå säga att jag som gäst på ett bröllop ändå skulle se det som en markering om jag inte själv skulle veta varför ni har gjort placeringen så. Det kanske också så din mamma ser det - att alla ser att ni har markerat.

Man kan såklart alltid gå ifrån traditioner, men då måste man också vara beredd på folks reaktioner och på hur det kan uppfattas av utomstående. Sen får man väga för och emot om det är värt att rubba på traditionen till förmån för något annat. Som mamma ska man väl respektera sin dotters val, men känslomässigt måste man ju förstå att hon blir ledsen, även om reaktionen här är överdriven.

Men problemet här är väl att TS föräldrar inte skulle klara av att sitta för nära varandra, att föräldrarna kanske inte skulle kunna sitta med "bara" brudparet mellan sig och bete sig som folk?
Är det inte så att TS försöker hålla isär föräldrarna?
Jag uppfattar det som att TS inte vill känna sig klämd mellan föräldrarna och känna av den dåliga stämningen mellan föräldrarna. Kan hon inte få slippa det på sin bröllopsdag?
TS skriver ju att det är bäst att föräldrarna har "lite mellanrum" mellan sig?
Hon vill väl inte riskera att hamna i korselden så att säga?
Visst kan gäster och föräldrarna reagera på en otraditionell placering men i det här fallet är det ju föräldrarnas eget fel att TS måste ha en otraditionell placering. Därmed är det till viss del mammans eget fel att det blir en sån här placering. Självklart har även pappan del i det hela men om TS placerar på annat sätt så kanske pappan börjar hänga upp sig på det? Hur TS än gör så kan någon känna sig kränkt och ta illa upp av det och förstora upp det till "en markering"
Och gästerna lär ju inte vara helt omedvetna om att föräldrarna inte riktigt drar jämnt efter skilsmässan, sånt brukar ju vara allmänt känt bland släkt och vänner.
Alla är vi olika. Jag vet mycket väl hur en traditionell placering ser ut, men jag tycker att gästernas trivsel och brudparets trivsel går i första hand. Om jag vore gäst på ett bröllop utan traditionell bordsplacering vid honnörsbordet så skulle jag inte analysera i minsta detalj varför brudparet valt en sån placering utan jag skulle utgå ifrån att det är för att alla ska ha så trevligt som möjligt. Jag skulle inte se det som markeringar hit och dit om hur nära föräldrarna står sina barn utan som att brudparet har skäl till det och att det inte är så lätt att få en bra bordsplacering. Jag skulle inte läsa in en massa i det, men det är jag det.

Svårt med bordsplacering.
Min sambos föräldrar är döda bägge två, så vi gjorde så att vid honnörsbordet sitter min man och jag och våra fem barn, de är 15 och uppåt. Mamma blev lite ledsen att hon inte blev placerad vid honnörsbordet..men hon förstod iaf.
De sitter närmast oss ändå sen vid ett av benen. 

Rebeccan, jag är själv mamma till en dotter, en vuxen dotter. Jag har varit skild från hennes pappa sedan hon var liten. Men om min dotter skulle placera sin pappa vid honnörsbordet, men inte mig...så skulle jag verkligen ta väldigt illa upp. Jag menar riktigt illa upp!!! Är det bara jag som har reagerat på att mamman alltså först erbjöd sig att hålla ett tal som pappan egentligen skulle ha hållit?? Det är väl ändå en gest som visar på omtanke gentemot både dotter och ex, och en vilja att låta dagen vara så bra som möjligt??? Eller om man säger så här...JAG skulle ALDRIG ha ställt upp för mitt ex med en sådan stor sak,  blivit bortföst till ett hörn, och sedan ändå klarat av att le och vara glad hela dagen. Kanske jag har lättare att förstå din mamma, eftersom jag antagligen är i hennes ålder, eller åtminstone på ett ungefär i hennes ålder? Det är nog svårt att sätta sig in i hur det känns att vara mamma till ett vuxet barn, om man själv kanske inte ens har barn ännu. Även om man råkar vara vuxen, har man ändå känslor, och likaväl som man (oftast) inte gifter sig mer än en gång, är man heller inte "brudens mamma" fler gånger än man har döttrar som gifter sig. Vad jag menar är, även mödrar har känslor. 

Du skriver att du aldrig är långsint och att du förlåter även "denna gång"...min fråga är, bad du din mamma om ursäkt, du med? Eller känner du att det bara var din mamma som borde göra det? Att allt ansvar för hela situationen ligger på henne?  

Här är en mamma till som skulle ha blivit ledsen

Herregud! Är det du som är förälder i er familj? Det verkar så! Jag har tyvärr ingen bra lösning men skickar en styrkekram! Tycker inte du överreagerar! Det klart det blir struligt med skilda föräldrar när det kommer till bordsplaceringen. Du kan ju inte gärna ha mamma på ena sidan och pappa på andra och så din brudgum några stolar ifrån.

Vi kör traditionell placering: Brudgummens far - brudens mor - brudgummen - bruden - brudens far (fast i mitt fall hoppar vi helt enkelt över honom) - brudgummens mor. Sen har vi våra syskon, och sen föräldrarnas och syskonens respektive i kombinationer som vi vet funkar (vi har ett ganska långt honnörsbord). Jag förstår inte heller riktigt varför inte den traditionella placeringen skulle funka för TS - inte för att man alltid behöver följa tradtitioner, men i det här fallet skule det ju säkert leda till mindre upprörda känslor. Just på bröllop ÄR det ganska känsligt vem som får en "bättre" eller "sämre" plats, så jag kan faktiskt förstå om brudens mor blir sårad av att bli placerad längre bort än pappans nya. Därmed inte sagt att det är en bra anledning för henne att avstå från att hålla tal, men i de flestas ögon är det nog en knäpp på näsan mot henne med den placering ni har tänkt er.

Man kan ju också sätta svärföräldrarna närmast brudparet. Alltså Mamma- svärfar- brud- brudgum- svärmor- Pappa? Det skapar ju ännu mer rum mellan föräldrarna och båda hamnar på lika "Bra" eller "dåliga" platser.  Om man nu vill ändra. Jag kan förstå att TS mamma blir ledsen, min hade blivit förkrossad, men samtidigt förstår jag också TS rädsla för att hamna mitt emellan två personer som inte tål varandra!