Mamma kommer nog inte på bröllopet pga min pappa..

Anonym 14.45,  visst, men du förstår hur JAG menar??? Det finns massor av exempel på att skyldiga frias, "i brist på bevis" och annat...men jag menar att antingen så ÄR man skyldig eller så är man det inte. Ta OJ Simpson, tex...alla vet att han var skyldig, men han friades ändå. Att han inte dömdes till fängelse, betyder inte att han var oskyldig på riktigt, utan bara att det amerikanska rättssystemet, liksom de flesta andra, har stora brister, och man kan bli friad om man har en duktig advokat, eller tom bara genom att man blånekar...Lindommefallet, där man skyllde på varandra, är ett annat exempel. Alla friades, eftersom man aldrig kunde bevisa VEM av dem som utdelade det dödliga hugget. Rättvisa, njae....inte i mina ögon, iaf. 

Jag tänker att det faktum att din syster är "mkt störd" och beter sig illa ju tyder på att NÅGOT är fel. Det kan mycket väl bero på att hon har blivit utsatt för övergrepp, av pappa eller någon annan, men det kan också vara något annat som varit väldigt fel. Hon kanske inte ens vet själv exakt vad som hände och vem som gjorde vad, har man varit med om något traumatiskt är minnena ofta väldigt förvirrande och fragmentariska eller kanske helt borta.
Du måste nog i alla fall utgå från att din syster inte beter sig som hon gör på rent jävelskap utan att hon mår väldigt, väldigt dåligt och skulle behöva en del empati oavsett vad det beror på.

Det är förstås svårt för dig att förhålla dig till det om du inte känner i din magkänsla helt säkert om det hon säger stämmer eller inte. Om din syster talar sanning är det ju fruktansvärt att hennes familj inte tror henne. Men om din pappa faktiskt inte har gjort något är det också hemskt om alla tror att han har det. Hur du än gör finns det alltså en risk att det blir väldigt fel.

Kan du hitta någon väg där du inte behöver välja sida utan kan säga att du omöjligt kan veta vad som är sant eller inte här, att du förstår att det är svårt för alla inblandade, men att du utifrån DIN situation och DINA känslor väldigt gärna skulle vilja ha båda dina föräldrar med på ditt bröllop, och fråga om de kan tänka sig att lägga sina egna känslor åt sidan och hålla masken under en dag för din skull?

Ts,  jag har en syster, inte lika din men helvetisk nog,  mamma tar konstant hennes sida och jag får skiten för det.
I julas spenderade hon 3 dagar med att  skälla på mig  och vara labil, så mycket att även min make sa ifrån och han var rädd för henne, så mycket att han låste  våran sovrumsdörr med en  sax.

Jag sov knappt och mina ätstörningar   kom tillbaka och jag ville bara därifrån och när jag väl sa ifrån så blev jag utskälld av mamma.  Mamma gick och konstant tröstade min syster medans jag blev lämnad ensam, min karl kom till min räddning.

Det skrämmande är att  min syster är bara så här emot mig, ingen annan, alla gillar henne och hon har vänner, det bara jag som får ta skiten.  

Jag blivit slagen hela min barndom av henne, gissa vem som är  den som aldrig gör fel i familjen, inte jag, hon och det är jobbigt.

Så jag såg till när vi gifte oss att hon inte hade råd att komma med på bröllopet, jag verkligen såg till att  var vi skulle  gifta oss var för dyrt för min syster , vilket betydde att andra systern inte kunde komma heller.

Tyvärr men det var det enda sättet annars hade jag fått ställa in min bröllop.

Att ha en syster som  anklagar en för det ena och andra och ens vänner med är svårt, så svårt att innan  jag flyttade hemmifrån hade jag  väldigt få vänner, alla slutade ju umgås med mig pga min syster.
 

Men ts, om du nu har hela övriga släkten på bröllopet, kan du inte låta din mamma få känna att hon till slut, tar ställning mot din pappa, för din syster?? Försök föreställa dig hur dåligt hon måste må, av att ha tagit avstånd från henne tidigare... Nöj dig med alla dina syskon, din pappa och hans nya fru, tycker jag. 

Är det bara jag som får känslan av att ts känner sig lite avundsjuk på att systern får sin mammas stöd nu? Jag skulle aldrig beskriva någon i min familj som störd, eller ha en skruv lös, eftersom det säger så mycket mer om den som säger det än den man säger det om. Det är ju uppenbart att systern är väldigt ensam och utfryst. Låt mamman få välja att avstå bröllopet, ts. Du har ju faktiskt alla andra närvarande. Räcker inte det? Och, sedan, efter bröllopet eller så, kanske det vore dags att ta och bearbeta dina uppenbarligen väldigt hatiska känslor mot din syster hos en psykolog eller kurator? Jag tror verkligen att du i längden kommer må mycket bättre då. För ingen som uttrycker sig som du, mår bra, innerst inne. 

 Bara en sak, vissa människor kan vara födda med en skruv lös,  det finns mental sjukdommar som inte kommer upp kommer av trauman.

Det finns mycket under himmeln  och mentalsjukdommar kan vara rent skrämmande.  
Jag hade en barndoms vän som ljög om allt och  trodde att alla var emot henne,  hon hade en bästa vän och de höll ihop i vått och torrt.  När vi slutade skolan fann jag den bästa vännen storgråtades utanför mitt hus, då fick jag veta saningen,   barndomsvännen hade  hotat  tjejen med att döda hela hennes familj om det inte var vänner och detta hade på gått sen  lekis och denna dag var den första dagen hon såg ett slut på det hela eftersom de kommit  in i olika skolor.  

Om TS har en god anleding att misstro sin syster, låt henne göra det, vi vet inte hur syster var som barn.
Bjud in  både mamma och pappa, sedan får de vuxna göra sina val, gör inte valen åt dem.

Siste anonym, så länge det finns människor som har den syn på psykisk sjukdom som du har, kommer det finnas många som mår dåligt i onödan! Varför uttrycker du dig så nedlåtande om dem med psykisk sjukdom? Det är inget annat än en skam att ha den intställningen idag, i ett upplyst samhälle, tycker jag. Du vet inte vad du uttalar dig om, så läs hellre på, än kom med en massa inskränkta och föråldrade åsikter. 

du är inte ensam!
hela min släkt är så....på allt från födelsedagar till dop så får man höra "kommer han/hon så kommer inte jag"
i hela min släkt så bråkar någon med någon och dom vägrar vistas i samma rum som den andra.
min syster har sagt upp kontakten med våra mostrar och våran mormor och min pappa och fastrar vill inte ha kontakt med verken min bror eller mig längre pga saker som min syster har sagt utan att kolla om det är sant, hon ljuger rätt mkt och man vet sällan vad som är sant så man måste nästan alltid kolla upp sånt.
min pappa och bonus mamma sa till mig när jag och min sambo blev tillsammans att det inte var någon idé att bjuda dom när det kommer till bröllop och dop m.m för att jag kommer ju bjuda min mormor och mina mostrar och "dom jävlarna vill vi inte ens se" fick man höra! och igår fick jag reda på att syrran har även sagt upp kontakten med min bror och vägrar vara i samma rum och tycker att jag bara ska acceptera och ha två bjudningar om vi ska fira något! blir så ledssen på allt när domhåller på.......

jag har sagt så här att jag kommer bjuda alla och den som vill kommer och dom som inte kommer behöver inte klaga sen, man kan ju inte tvinga dom och det är ju dom som missar saker och inte får uppleva dom med mig.

hoppas att din mamma kan "svälja sin stolthet" och kommer på ditt bröllop och upplever den dagen med dig!