Det här med tärna

Jag tycker överhuvudtaget när det gäller olika delar av bröllopet så ska man försöka inte ha så många förväntningar på folk runtomkring! Gör dom det lilla extra så blir man ju så klart glad men om inte så ska man försöka tänka att det gör inget! Tkr man ska försöka tänka så o mest för ens egen skull!
Det är inte många saker som blir som man har tänkt sig till slut me ett bröllop men de betyder inte att det blir sämre för det! =)

Ja var själv hos frisören och tyckte faktiskt att det var skönt! Hade knappt fått nån sömn så va hur trött som helst. Sen va frisören sån söt o trevlig tjej. Tyckte det var skönt me lite lugn och ro innan allt började! Det var typ min enda lugna stund på hela dagen!

Kan inte annat än att hålla med dig. Ibland undrar man...
Min tärna, eller ja, bestfriend/brudmarsalk kommer bara att behöva hålla min bukett o ev min handväska om jag inte placerar den på nåt annat smart ställe.. jag kommer fråga om han kan tänka sig att ha en mörkröd fluga annars får han ha den kostym han vill. Hade det nu vart en tjej hade jag aldrig kunnat tänka mig att tvinga på henne en viss färg på klänning för att det är temat.. det måste ju vara en färg som hon klär i och trivs med, samma gäller klänningsmodell, frisyr o smink mm.. Alla ser olika ut o klär i olika saker. Jag skulle inte vilja vara tärna åt någon som tvingar på mig en babyrosa eller pastellig klänning i nån osmickrande modell eller försöker tvinga på mig en viss make eller frisyr... o att hjälpa till med allt pyssel måste väl ändå vara frivilligt... Jag själv tillhör sorten som alldrig skulle vilja delegera sådant heller... jag är väl kontrollfreak antar jag... litar inte på att d blir tillräckligt snyggt o välgjort som om jag gjorde det själv hehe...

Får se om han hänger med till frissan o dricker champagne innan, det gör han säkert, hade vart kul. Annars inga andra krav. Jag ska nog planera möhippan själv tror jag... mina vänner är utspridda över landet o under sommaren kommer ingen att befinna sig i den staden där jag kommer sommarjobba så det blir nog knivit. Jag får planera in en trip till Göteborg på en ledig dag o säga till att alla som kan komma o är på hemmaplan gärna får hänga med på en picnic i slottskogen eller likande... Tror nog inte att min brudmarsalk vet att det är dem som brukar samla ihop vännerna för hippan hell så... dessutom vill jag ha med några killkompisar oxå så de får inte glömmas..

Hörde förresten att det är nåt relativt nytt påhitt att det är tärna o bestmans uppgift att planera hippan/sexan. Förr var det något som alla vännerna tog ansvar för o sen brukade man mötas upp på kvällen både hippan o sexan alltså o köra slutet av kvällen gemensamt. Mina föräldrar hade gemensam hela dagen/kvällen vet jag..

Jo jo.. men som sagt brudars krav på tärnan o det "uppdraget" kan verkligen diskuteras... verkar som vissa är lite bridezilliga när det kommer till de stackars tärnorna... man får ju inte glömma bort vänskapen o vad som är viktigast... en dag/kväll eller ett livs vänskap..

Håller också med! Har reagerat starkt på att så mycket ska delegeras hela tiden, inte bara till tärnan utan till alla nära och kära. Bröllopstidningarnas vanligaste fråga till folk som gift sig är "vilket är ert bästa tips till blivande brudpar?"
Så gott som ALLA svarar "ta hjälp av bekantskapskretsen!" Ska ingen få vara enbart gäst utan att även pyssla trycksaker, fixa hår, ta bilder, laga mat, baka eller spela musik?

Det enda jag gör själv är trycksakerna och lite dekorationer till dukningen, bara för att blommor och scrapping är mina intressen. I övrigt förlitar jag mig på proffsen. Det går att anlita folk som jobbar med sånt här även med en begränsad budget, vi har ca 40 gäster och en budget på 60.000 kr exkl resa. Visst, det är jättemkt pengar och jag kan förstå att man hellre vill bjuda många, men tänk efter en extra gång och ta inte för givet att folk vill släppa allt för att greja med ert bröllop.

Min tärna blev erbjuden att låna en av mina festklänningar och ha som tärnklänning, vilket hon glatt tackade ja till.
Jag vet att hon gärna vill ordna en lika strukturerad hippa för mig som vi gjorde för henne, men jag har faktiskt försökt dämpa hennes prestationskrav. Jag bad henne att ta det lugnt och inte sätta någon prestige i det hela, det blir vad gänget har tid och råd med helt enkelt! Jag betalar hennes hår och smink så att vi kan sitta och fnissa ihop hos frissan, hon gjorde samma sak för mig när hon gifte sig. Det kommer bli kanon! =)

Min tärna har ingen spec uppgift än att se strålande fin ut (och där  ingår det att vara glad) ;) och gåbakom oss, sitta vid bordet bredvid min pappa... Men de enda som hjälper oss är mina föräldrar som står som OSA osv. MEn det känns skönt att få undan den biten med anteckan vilka som kommer och inte. Både min mamma och jag älskar att planera/organisera så jag vill ju hela tiden veta vad som händer. Jaggi9ck med på att vi inte ska veta hur Limon ska vara utsmyckad och inte heller allt i lokalen...MEN det är SVÅRT! Jag vill veta allt :D

Sen min tärna/syster kommer jag att ha att vända mig till för att kunna lägga en kommentar om någon eller när jag behöver få ut mig något hahahahahahaha

Håller med... Ska inte ens ha någon tärna, förstår inte vitsen liksom... :P

Jag valde min 2 tärnor av en enda anledning. Att jag ville ta tillfället i akt att visa hur mycket det betyder för mig att ha dom som en vän. Att jag ville dela det här med just dom.

Vi ska hyra kläder till våra tärnor, men jag kommer inte tvinga dem ha något visst plagg utan det är mer en kul grej. Att vi kan träffas och testa kläder osv. Vi träffas sällan nu när jag är i Norge!

Den ena är en barndomsvän som var min klippa under en väldigt svår tonårstid. Hon och jag kan ibland inte höras på 6 månader så bara en dag kommer man på att man vill ringa och det käns som om vi pratar och träffas varje dag!
Den andra är mitt ex. Det är många som ställer sig väldigt frågande till att jag bad henne vara tärna.  Vi var förlovade en gång, och hon är den enda förutom min blivande jag haft ett "riktigt" förhållande med. Det som är svårt för folk att förstå är att vi under de år vi var ihop blev otroligt bra vänner. Alla andra känslor svalnade. 

Jag vet att de kommer hjälpa till massor, men jag vet också att de kommer ha jättekul :) Själv är jag skitglad ara jag får lite stöd när jag är som mest nervös! 

Precis! Det blir såklart lättare för brudparet om man tar hjälp av sin bekantskapskrets, men det är ju kul om det finns en bekanskapskrets kvar även efter bröllopet.

Att inte bjuda en i ett kompisgäng för att man inte gillar dennes flickvän eller inte bjuda en viss släkting för att denne inte stöttat en till 120% under bröllopaplaneringen eller att köra slut på vänner och bekanta innan festen ens har börjat är kanske inte en så bra start för framtiden. Bröllopet är ju inte någon slutpunkt utan början på en framtid. Man vill väl ha vännerna med i den.

Det är ju inte fel att delegera saker, om det nu finns de som vill och kan hjälpa till, men man ska inte ta det för givet och man ska inte lägga för mycket på folk. Jag kommer att tänka på TV3:s "Vårt bröllop i era händer" som ett skräckexempel när familj och släkt jobbade nästan heltid med bröllopet en vecka: gjode om ett stinkande bussgarage till exotiskt indiskt palats och allt vad det var. Det var ett inspirerande program att titta på men jag kunde inte låta bli att tänka på hur trötta alla som hjälpt till långt in på småtimmarna i en hel vecka måste ha varit. Visst, de ställde upp frivilligt, men de hade nog inte kunnat gissa att det skulle bli så mycket jobb.

Man måste ha lite proportioner också. Jag tycker verkligen att det är deprimerande när brudar säger upp bekantskapen med gamla väninnor för att de sagt något dumt, inte gillat tärnklänningen, påpekat att det kan vara opraktiskt med släp på brudklänningen, inte varit intresserad/haft tid att sitta och göra hemmagjorda inbjudningar till 70 personer en helg. Orimliga krav på tärnan och lättkränkthet är ingen bra kombo.

Jag håller med. Min tärna kommer vara nitton år när vi gifter oss och har bal, student och en massa andra saker som händer fram till bröllopet. Så jag har inte så höga krav på att hon ska vara med på allt.

Men samtidigt har jag en familj som säger att vi ska delegera till dem också. Att både mamma och syster (tärnan) kan hjälpa till med inbjudningar och kolla på klänning. Och vi har lite krav på tärnans klänning, men inte så mycket att vi kommer köpa något till henne som hon inte tycker om. Känns lite som att kasta pengarna i sjön då.

Sedan tror jag att alla som har ett hyfsat stort bröllop måste be om hjälp. Men inte kräva det.

Jag färstår tanken bakom detta.
Men jag tror att det tolkas in för mycket i det hela...
Att man vill ha lite engagemang av tärnan behöver inte betyda att man vill att hon ska GÖRA saker.

Jag har en tärna som sätter sig på tvären hela tiden. Hon tog inte ansvar för att titta på modell till sin klänning, hon hade 1000 ursäkter för att inte följa med och titta på tyg till klänningen. Men om jag ifrågasätter om hon verkligen VILL vara tärna så blir hon översvallande och säger att JA JA JA det vill hon VERKLIGEN, det ska bli SÅÅÅÅ roligt osv....
Jag har två krav. Klänningen ska gå i grönt (det behöver inte betyda att det är en grön klänning, hon kan ha en vinröd med grönt dekorband eller om hon vill ha vida ärmar så kan vi fodra dom i grönt och / eller ha ett grönt bälte eller hur hon nu vill göra) och det andra kravet är att det ska vara en 1300-talsmodell.
Och där finns det MYCKET att välja bland.
Jag kommer att sy hennes klänning och hon tycker att jag kan sy den sist av allt, när hon vet om hon kommer eller inte (!?!?).
När jag har sagt att jag inte kommer sy något annat när jag väl har börjat på MIN klänning så blir hon sur och menar att jag vill att hon ska ha en klänning som inte passar bara för att jag ska överglänsa henne (ja det är min dag, jag tänker inte lägga mest tid på hur HON ser ut)...
Jag har till och med erbjudit mig att sy om klänningen efter bröllopet till en vanlig festklänning eller till kjol och väst eller nåt liknande... Men hon bromsar ändå...

Det jag vill ha av henne är lite engagemang.
Jag vill i alla fall känna att hon VILL vara tärna, och inte bara säger det när jag pressar henne pga hennes ointresse.
Hon behöver inte GÖRA saker, men hon kan väl visa sig lite intresserad i alla fall?
Är det för stora krav?  

Hmmm... det är ju lite märkligt att tacka ja till att vara tärna om man inte ens vet om man kommer till bröllopet.

hahaha!! Lite konstigt ja!! :P

Jepp...
Ni förstår min frustration kanske?  

Ja i det här fallet tycker jag absolut att du kan ställa det grundläggande kravet att få besked på om hon kommer! Vill hon hålla det öppet in i det sista får ni sätta er ner och ha ett långt samtal för att försöka rädda vänskapen, hjälper inte det hade jag faktiskt bytt ut henne... 

Precis, och det är ju många som erbjuder sig och är väldigt ivriga att få känna sig delaktiga. Men jag är lite rädd att de tar på sig för mycket också. Jag tyckte jag gjorde det mesta själv när jag fyllde 30, mina föräldrar skulle "bara" baka några pajer och hjälpa till med städningen. Det slutade med att de blev toknervösa att de skulle glömma att ta med något, och hyperstressade över att allt skulle klaffa. Båda två var helt slutkörda efteråt, det är då man börjar inse att de inte är purunga längre OCH att de gör allt för sina barn... Jag lovade mig själv på stående fot att betala folk för att fixa mat, städning etc vid bröllopet, så kan föräldrarna fokusera på roliga småsaker som att hålla tal till exempel.

Alla är vi olika och det är inget fel med att be om hjälp. Jag är bara glad att vi i denna tråd kan höja ett varningens finger för att äventyra våra nära relationer och allas vår stresstålighet i samband med något så viktigt som vårt bröllop.

Jag har gett henne till början av Maj. Men hon är i princip redan utbytt. Hon får komma som "tärna nr 3" ifall hon kommer. Vilket innebär att hon går utan partner när de andra går bredvid marskalkerna om hon nu kommer.
Men efter Maj så är det kört. Då syr jag inte ett stygn på nåt annat än mina kläder och det får dom acceptera.

Till saken hör att hon är gravid.
Så hon KAN teoretiskt sätt missa allt pga det.
MEN jag har sagt att jag kan anpassa modeller och mönster efter henne och jag var villig att ha en annan tjej på "stand-bye" som kunde hoppa in ifall hon inte kunde delta. (stor extraskostnad för mig i så fall + massa extra jobb som kanske kunde vara i onödan. Men jag var villig att göra det för hennes skull)
Hon måste ju i alla fall veta om hon vill vara tärna OM hon kommer eller om hon känner att hon vill komma som vanlig gäst och slippa stress och press.
Jag har gett henne alla valmöjligheter jag kan tänka mig. Klädmodeller som går att anpassa VÄLDIGT mycket i storlek och som också skulle kunna funka bra om hon har fått barnet och ammar.
Men hon säger att hon inte vill bestämma sig innan hon vet om hon kommer eller inte.
Och det kan ju vara samma dag som bröllopet... och så länge kan jag ju inte vänta på besked liksom...

Jag har som sagt frågat om hon inte hellre vill vara vanlig gäst, men det säger hon nej till. Men hon kan ändå inte bestämma sig för om jag ska sy kläder åt henne eller inte...
Världens mest veliga människa...

Och samtidigt känner jag mig som världens elakaste människa också då, när jag vill ha ett svar av henne...
Om ni nu tycker att jag är hård mot någon som är gravid så ska ni veta att hon har vetat om bröllopet och fått frågan om hon ville vara tärna ca 5 månader INNAN hon blev gravid, dvs nästan ett halvår innan hon visste att hon var gravid och hon hade samma inställning innan... 

Chicita tycker du gör rätt, räkna inte med henne utan gör som du tänkt och skulel hon nu helt plötsigt innan maj bestämma att hon vill och kan så har du det sista alternativet.
Minns när en av mina bästa väninnor gifte sig, oj oj detta är nu 21 år sedan i år. hon gifte sig 14 juli och jag var gravid, beräknad till 22 Juli, Jag sa ändock nej till alla uppdrag hon frågade om just av den anledningen att jag inte visste vad som hända skulle med graviditet osv.
Och tur var väl det, vattnet gick i kyrkan och min son föddes den 15/7

Jag/vi har en hel del folk som hjälper till både som tärnor och annat, men alla har blivit tillfrågade på ett sådant sätt att de fått tid att tänka igenom om de vill eller inte. Vi har förklarat onödigt tydligt vad vi ösnakr de skall göra och sen har de fått tänka ngn dag och själva höra av sig om ett ja eller nej, De flesta har sagt ja några nej och än så länge inga problem.
Dem är alla våra nära och kära vare sig de säger ja eller nej. 

Ja man kan ju inte sätta allt på spel för en persons skull...
Hon är varmt välkommen att bara vara gäst om hon känner att det blir för mycket och jag kommer inte tycka sämre om henne för det.
men OM hon vill vara tärna så vore det ju trevligt om hon i alla fall kan LÅTA som om det vore något att se fram emot i alla fall *S*