Bjuda vänner

Jag skulle aldrig kunna bjuda bara kompisarna, det är lite mot regelboken. Och om min m2b blir bjuden någonstans vill jag gärna följa med också :)

Tack för alla svar!
Det blev en intressant diskussion och vi får se hur vi gör, det är ju  ändå ett bra tag  kvar och mycket kan hända.

För mig är det självklart att respektive är bjudna, såvida det är en stadig relation. Oavsett om jag träffat denne en,flera eller ingen gång. Det är väl ett utmärkt tillfälle att få träffa denne! Ni säger att de borde ha ansträngt sig mer för att lära känna er innan bröllopet, men det går väl åt båda håll? Borde inte ni ha ansträngt er för att försöka träffa era vänners respektive i sådana fall?
Skulle själv ta illa upp om jag blev bjuden men inte min kille, eller tvärtom att han blev bjuden och inte jag.

Jag har faktiskt själv varit i sitsen där jag var den som blev medbjuden trots att jag bara träffat brudgummen några gånger i förbifarten och bruden endast en gång. Min kille däremot var vän med brudgummen via en extremsport som de utövar tillsammans (därav anledningen till att inte jag träffat honom mer trots att de var vänner).

Jag blev väldigt förvånad över att de bjöd med mig och tyckte att det kändes ganska konstigt att gå. Det var ett ganska stort och flott bröllop och det satt flera runt mitt bord som var avlägsna vänner till paret i fråga så de kanske gick in för att ha så många gäster som möjligt men i det läget hade jag inte alls tagit illa upp om jag inte blivit medbjuden. Men det är förstås roligt för den som är i ett förhållande att få ta med sig sin partner (när det är dans och så menar jag).

Klart man ska bjuda respektive! Bröllopet är en fest där man firar kärleken. Är era vänners kärlekar mindre värda än er?

Jag och min rätt nya kille blev bjudna på ett bröllop av en kompis till mig.
Vi åkte långt och hjälpte till (på egen begäran!) under själva bröllopsdagen med att göra i ordning lokalen. Det var ju JÄTTEtrevligt och ett sätt att lära känna flera av deras andra vänner som var där.
Och efter dagen efter bröllopet bjöd de in till att komma på hotellfrukost (som man betalde för själv) vilket också var supertrevligt. Min kille lärde ju känna brudparet jätteväl den dqagen i och med att vi också hjälpte till med att städa festlokalen. och jag lärde känna hennes man ordentligt i och med detta.
Så vi hade det jättetrevligt i coh med att vi och dom tog sig tid att lära känna varandra.

Och nu är det snart jag och samma kille som själva skall gifta oss!
Vi ska helt klart anamma idén att bjuda in till hotellfrukost dagen efter. Vi vet att inte så många kan komma, men det är i alla fall ett sätt att träffa långväga gäster lite mer!

Jag tycker det är självklart att bjuda med dom, vi har bjudit in alla och då +1 så att säga...så antingen tar man med sin respektive el om man inte vill gå ensam tar man med någon annan =)

Tänkte att detta kunde vara relevant för diskussionen (från Ribbings hyfs & stil-spalt)

Fråga: Jag och min trolovade står inför bröllopsplaneringens hitintills största utmaning – inbjudningslistan. Vi försöker i planeringen att leva upp till att det är just våran fest, och att den ska vara så som vi vill. I detta upptäcker vi att i många fall vill vi bjuda specifika personer, men utan deras respektive. I vissa fall handlar det om att vissa gäng förmodligen skulle ha roligare med varandra än med sina respektive, där de som då saknar en
partner slipper komma ensamma.

I något fall vill vi bjuda någon vars partner utövar synnerligen dåligt inflytande på personen i fråga och där alternativet är att inte bjuda den närstående alls. Det kan också helt krasst kokas ner till att vi har ett av budget och lokal satt tak på antalet gäster, och att vi vill klämma in så många som möjligt av de som faktiskt står oss nära, snarare än att fylla ut med gamla kollegors partners som inte har, har haft eller kommer att ha något med oss att göra.

Vi har också båda erfarenhet av att vara den medbjudna på bröllop och att man kan känna sig ganska utanför.
Dessa funderingar till trots är det ändå kärleken som firas, och visst vore det kanske konstigt att gå på en kärlekens fest utan sin älskade? Vad säger du, du o fyrtorn av klarhet i det sociala trasslet? Vi behöver både råd och formuleringar.

Svar: Tack för din vänliga karakteristik av mig – jag befarar att du kan komma att ändra den uppfattningen efter mitt svar.  

Du och din tillkommande måste göra klart för er vad bröllopet är, tror jag. Grunden är vigseln, där två personer lovar varandra inför en myndighet och vittnen att leva tillsammans i trohet resten av livet. Festen efteråt är förgyllningen på det stora löftet.

Många brudpar vill ha sin bröllopsfest exakt på sina egna villkor, vilket vanligen betyder att gästernas eventuella partners inte bjuds med därför att brudparet inte känner dessa eller inte uppskattar dem. Eller inte har plats för dem. Då, menar jag, börjar den förgyllning som bröllopsfesten är, att flagna något. Då blir festen en självupptagen manifestation för brudparet som ställer sig och sina känslor högt över sina gäster, och i någon mening använder de som bjuds som ett slags hyllningskör, en uppvaktning för att markera brudparets storhet. Brudparet är ändå alltid i fokus, förstås, och gästerna ska bjudas för att ha trevligt, inte enbart för att genom sin närvaro förhöja brudparets glans.

Om ni tror att någon medbjuden partner inte skulle ha trevligt på er fest så är det inte er sak att låta bli att bjuda just den personen. Det får paret avgöra, inte ni. Om någons partner har dåligt inflytande på den andra hälften, låt bli att bry er om deras inbördes relation, eller låt bli att bjuda någon av dem. Om gamla kolleger har tråkiga eller för er ointressanta partners, bjud dem med sina tråkigheter – eller inte alls.

Alltså: bjud par tillsammans, eller avstå från att bjuda de personer vilkas partners ni två inte vill ha med på er bröllopsfest. Visst, det är ”kärleken som firas” men inte på bekostnad av andras samhörighet. De som har markerat att de hör ihop genom att bilda en pargemenskap ska bjudas som par. Sedan kan en i paret tacka nej, det går för sig. Men det går inte för sig att den ena väljs bort av er som inbjuder.

Magdalena Ribbing

Ribbing har talat!

Jag tycker det är självklart att man bjuder etablerade par, sen kan ju gränsen för när ett par anses etablerat vara lite svår att dra ibland.

Min bästa kompis var väldigt hygglig när hon gifte sig. Jag hade träffat en kille EFTER inbjudan, och efter att jag tackat ja också antar jag. När bröllopet ägde rum hade vi träffats i knappt två månader. Men hon ringde faktiskt upp och frågade om jag ville att de skulle bjuda honom också. Jag tackade nej, eftersom det kändes som lite för mycket press på vårt nya sköra förhållande att behandla det som så etablerat, men jag uppskattade hennes generositet.

Men hon kanske kände på sig att det skulle bli allvar av det, nu är det han och jag som ska gifta oss!

Det är skillnad, tycker jag, om man bjuder till middagen eller bara bjuder in efter till festen. Det första alternativet känns som om man borde bjuda bägge, men i det andra alternativet så kan jag inte se felet med att bjuda tjej- eller kill-gänget utan deras respektive! Det är bruden och brudgummens fest och upp till dem att bestämma. Ribbing verkar vara en husgud för vissa, jag säger att hon verkar skitstel och en fest med alla hennes regler låter trååååkig.