• JustMeAndMyLove

    Mardrömmar - hur bota?!

    Jag blir GALEN.


    Min sambo svänger in och ur sina depressioner. Idag ställde jag henne mot väggen för jag såg att alla hennes sömntabletter är slut, hon har ätit dem varje kväll i en månad. Så jag är ärligt inte alls förvånad över hennes ångest och skakningar. Det är helt enkelt abstinens.


    Jag har själv varit missbrukare och är nu ganska hård mot henne. Hon får inte ta ut några fler tabletter, hon får helt enkelt ta konsekvenserna och hon får faktiskt ta tag i saker som att komma ut, röra på sig, äta rätt etc. Jag har redan satt upp ett schema och jag kommer ta tag i allt här hemma så hon kan ta det lungt, bara hon går sina promenader och äter när det är mat.


     


    Men sen får hon de här sjuka mardrömmarna hela tiden. Hon vrider och vänder på sig, vaknar om och om på nätterna och gråter i sömnen, ibland vaknar hon skrikande. Det är pga dem hon började med sömntabletter och det är pga dem hon börjat ta dem så ofta. Hon får helt enkelt ingen sömn. Är sjukt trött hela dagarna och orkar inte med sitt jobb.


    Terapi har hon gått i i flera år, hon hittar ingen orsak, inget vettigt skäl till drömmarna. Annars har hon problem med ångest och socialfobi och det har hon fått jättebra hjälp med från den hon var hos senast.


     


    Nu ska hon säga upp sig, vi är i Norge och jag jobbar för att börja spara men nu blir det återigen så att alla pengar går till att försörja oss. Inte riktigt därför jag är 70 mil från all släkt och alla vänner.


    Så nu vill jag ha alla tips ni har, vad ska vi göra med hennes mardrömmar? Jag är brered att testa vad som helst nästan.

  • Svar på tråden Mardrömmar - hur bota?!
  • Kattpoet

    Har hon varit på "sömnlabb"`?


    Det finns många orsaker till sömnproblem.

  • JustMeAndMyLove
    Bobou skrev 2010-09-10 16:43:58 följande:
    Hobbypsykologen i mig kan inte låta bli att undra om det kanske är så att sambandet mellan hennes förtjusning i skräckfilm och -litteratur beror på hennes mardrömmar, istället för tvärtom? Hon kanske upplever att hon tränar sig i att ta kontroll över sin rädsla om hon får möta den i vaket tillstånd? Eller så gillar hon bara skräckfilm som vem som helst Det ena utesluter inte det andra iofs - hon kan ju uppleva att skräckfilmen hjälper henne med rädslan fastän den samtidigt ökar den. Jag har ibland problem med att sova tryggt, men inte likadana som hennes. Har inte hittat något bra knep själv så jag ska fortsätta att läsa den här tråden. Jag önskar att jag kunde tänka bort otrevliga tankar på ren vilja som mattiasFästmö, men det fungerar inte så bra. Jag tror att det som funkar för mig är att tränga bort dem med något annat - helt enkelt att göra något väldigt roligt och medryckande som kräver hela min uppmärksamhet. (Att typ kolla på film räcker absolut inte!) Tyvärr hjälper det mig inte direkt att varva ner...
    Hm, där sa du verkligen något. Det där har jag inte ens tänkt på! Det med sambandet mellan hennes kollande på skräckfilm och att det kanske är ett sätt att ta kontroll...

    Det där ska jag ta upp med henne ikväll, värt att ta upp med hennes psykolog i alla fall :)

  • JustMeAndMyLove
    Kattpoet skrev 2010-09-10 18:23:13 följande:
    Har hon varit på "sömnlabb"`? Det finns många orsaker till sömnproblem.
    Nej, hon har bett om det men istället fått ut allt fler sömnpiller. Sist hon pratade med sin läkare började hon föreslå piller som hon redan provat som inte fungerat. 

    Imovan och stilnoct fungerar ju men då är biverkningarna och beroendet alldeles för farligt.

  • Kattpoet

    Hitta en annan läkaren, man söka  med ljus och lykta efter en läkare som lyssnar på en.

  • JustMeAndMyLove
    Kattpoet skrev 2010-09-10 18:53:47 följande:
    Hitta en annan läkaren, man söka  med ljus och lykta efter en läkare som lyssnar på en.
    Jo jag vet :( Hon har haft säkert 10 läkare på olika sjukhus som hon tagit upp problemet med. De flesta ger råd som står i aftonbladet, andra ger piller.

    Men vi får kanske uppsöka någon privatklinik här i Norge, funkar ju inte att hon inte kan jobba.

  • Nathie

    Jag har också liknande erfarenheter ifrån nattskräck, men jag hade dem när jag var liten mellan 5-12 år tror jag.


    Min mamma sa att jag helt plötsligt kunde börja gråta och skrika utan någon anledning alls, och det gick inte heller att trösta mig på flera timmar, jag kommer ihåg att jag inte sov men jag var inte heller vaken.. allt var ett töcken.. det var riktigt kusligt för jag kunde inte kontrollera det själv, utan det var hjärnan som tog över. Mina föräldrar sökte aldrig för det så jag vet inte om det var nattskräck eller inte.


    Jag kommer ihåg att jag jämt trodde att "Vincent" skulle komma och ta mig.. det var en populär serie på 90-talet (skönheten och odjuret) och han levde nere i kloakerna eller nått sånt.


    Jag kunde heller inte somna om det inte var helt tyst och inte heller om det inte var helt mörkt i mitt sovrum. Jag var aldrig rädd för mörkret i vaket tillstånd.


    Men nu har jag inga mardrömmar längre, har inte haft det på ex antal år, och det är jag glad över, jag vet inte när det slutade riktigt men nu drömmer jag nästan aldrig (inte så att jag kommer ihåg) och istället sover jag väldigt bra men har svårt för att vakna.. morgontrött som jag är :)


    Jag hoppas att det blir bra med din sambo.

  • mattiasFästmö

     


    Nathie skrev 2010-09-10 19:11:31 följande:
    Jag har också liknande erfarenheter ifrån nattskräck, men jag hade dem när jag var liten mellan 5-12 år tror jag. Min mamma sa att jag helt plötsligt kunde börja gråta och skrika utan någon anledning alls, och det gick inte heller att trösta mig på flera timmar, jag kommer ihåg att jag inte sov men jag var inte heller vaken.. allt var ett töcken.. det var riktigt kusligt för jag kunde inte kontrollera det själv, utan det var hjärnan som tog över. Mina föräldrar sökte aldrig för det så jag vet inte om det var nattskräck eller inte. Jag kommer ihåg att jag jämt trodde att "Vincent" skulle komma och ta mig.. det var en populär serie på 90-talet (skönheten och odjuret) och han levde nere i kloakerna eller nått sånt. Jag kunde heller inte somna om det inte var helt tyst och inte heller om det inte var helt mörkt i mitt sovrum. Jag var aldrig rädd för mörkret i vaket tillstånd. Men nu har jag inga mardrömmar längre, har inte haft det på ex antal år, och det är jag glad över, jag vet inte när det slutade riktigt men nu drömmer jag nästan aldrig (inte så att jag kommer ihåg) och istället sover jag väldigt bra men har svårt för att vakna.. morgontrött som jag är :) Jag hoppas att det blir bra med din sambo.

    Ja det låter som nattskräck det är vanligt att barn får det, att hjärnorna blir lite 'overloaded' och att man bearbetar det via drömmarna. Men som vuxen ska man inte ha det, men man kan få det ändå. Det växer ofta bort när man får det som barn har jag läst.


  • Nathie
    mattiasFästmö skrev 2010-09-10 19:29:15 följande:
      Ja det låter som nattskräck det är vanligt att barn får det, att hjärnorna blir lite 'overloaded' och att man bearbetar det via drömmarna. Men som vuxen ska man inte ha det, men man kan få det ändå. Det växer ofta bort när man får det som barn har jag läst.
    Ja jag har läst det någonstans att barn som du säger växer ifrån nattskräck.. skönt för mig.. men tycker synd om "er" andra som har haft det i vuxen ålder. Det måste vara svårt att leva ett "normalt" liv.. missförstå mig inte.. jag menar med missad sömn och sådär.

    Ibland kan jag inte somna alls, och resten av dagen är totalt förstörd. Jag blir som en zombie nästan :)


     

  • mattiasFästmö

     


    Nathie skrev 2010-09-10 19:38:03 följande:
    Ja jag har läst det någonstans att barn som du säger växer ifrån nattskräck.. skönt för mig.. men tycker synd om "er" andra som har haft det i vuxen ålder. Det måste vara svårt att leva ett "normalt" liv.. missförstå mig inte.. jag menar med missad sömn och sådär. Ibland kan jag inte somna alls, och resten av dagen är totalt förstörd. Jag blir som en zombie nästan :)  

    Jo det är det ju, jag är ju nästintill bra nu. Men det var väldigt jobbigt där ett tag. Just att man fortfarande precis som du skriver är livrädd när man vaknar, det tar ju ett tag innan man kan somna om just därför att man blivit så rädd. Och varken grannarna eller mina katter eller min m2b gillade det :P Men som tur var fick jag bukt med det. och det är jag väldigt glad för.


  • Nathie
    mattiasFästmö skrev 2010-09-10 19:54:30 följande:
      Jo det är det ju, jag är ju nästintill bra nu. Men det var väldigt jobbigt där ett tag. Just att man fortfarande precis som du skriver är livrädd när man vaknar, det tar ju ett tag innan man kan somna om just därför att man blivit så rädd. Och varken grannarna eller mina katter eller min m2b gillade det :P Men som tur var fick jag bukt med det. och det är jag väldigt glad för.
    Det förstår jag att du är glad för.. stackars katter ;)

    Mina föräldrar blev väldigt lättade när jag kunde sova nätterna igenom, de trodde inte att "småbarns" åren skulle följa med såå länge som de gjorde. :)

  • JustMeAndMyLove
    Nathie skrev 2010-09-10 19:11:31 följande:
    Jag har också liknande erfarenheter ifrån nattskräck, men jag hade dem när jag var liten mellan 5-12 år tror jag. Min mamma sa att jag helt plötsligt kunde börja gråta och skrika utan någon anledning alls, och det gick inte heller att trösta mig på flera timmar, jag kommer ihåg att jag inte sov men jag var inte heller vaken.. allt var ett töcken.. det var riktigt kusligt för jag kunde inte kontrollera det själv, utan det var hjärnan som tog över. Mina föräldrar sökte aldrig för det så jag vet inte om det var nattskräck eller inte. Jag kommer ihåg att jag jämt trodde att "Vincent" skulle komma och ta mig.. det var en populär serie på 90-talet (skönheten och odjuret) och han levde nere i kloakerna eller nått sånt. Jag kunde heller inte somna om det inte var helt tyst och inte heller om det inte var helt mörkt i mitt sovrum. Jag var aldrig rädd för mörkret i vaket tillstånd. Men nu har jag inga mardrömmar längre, har inte haft det på ex antal år, och det är jag glad över, jag vet inte när det slutade riktigt men nu drömmer jag nästan aldrig (inte så att jag kommer ihåg) och istället sover jag väldigt bra men har svårt för att vakna.. morgontrött som jag är :) Jag hoppas att det blir bra med din sambo.
    Jag har likande sömnbesvär, men inte alls lika ofta numera, just det här med att man är vaken men inte egentligen. mamma vaknade ofta av att jag låg och "pep" och kämpade med att få luft. Vi var in på akuten många gånger för jag blev aldeles blå i ansiktet. De sa att det var en slags kramp som inte var farlig (Det släpper när man svimmar) men jäkligt obehaglig, speciellt som jag bara var kring 10-12 när jag fick det.

    Av någon anledning väckte jag M ca 8 ggr häromnatten och gnydde och kved. Men jag tror det var stress, hade precis varit första dagen på ett nytt jobb och det startade ganska hektiskt, hehe.


    Jag är bara så himla glad att jag fått kontroll på mina drömmar. De må vara helt sinnessjuka men jag är i alla fall inte lika rädd och jag vaknar inte lika rädd längre :)

  • Nathie
    JustMeAndMyLove skrev 2010-09-10 21:41:59 följande:
     Jag är bara så himla glad att jag fått kontroll på mina drömmar. De må vara helt sinnessjuka men jag är i alla fall inte lika rädd och jag vaknar inte lika rädd längre :)
    Ja, jag är också glad för att jag har hittat olika sätt att kontrollera mina drömmar.. de kommer extremt sällan nu, men om det kommer någon så knipsar jag dem direkt. :)
  • JustMeAndMyLove
    mittid skrev 2010-09-10 22:51:58 följande:
    Här kan man hitta hjälp mot det mesta... jag har provat   www.tft.se/
    hm, värt att kolla på. Har du egen erfarenhet av det?
  • mittid

     


    JustMeAndMyLove skrev 2010-09-11 12:02:19 följande:
    hm, värt att kolla på. Har du egen erfarenhet av det?

    Jag har erfarenhet av metoden, ja... Har tagit hand om gammal skit och det ger en bättre livskvale! Man kan behandla mardrömmar även om man inte vet varför man har dem...

Svar på tråden Mardrömmar - hur bota?!