Mardrömmar - hur bota?!
Jag har också liknande erfarenheter ifrån nattskräck, men jag hade dem när jag var liten mellan 5-12 år tror jag.
Min mamma sa att jag helt plötsligt kunde börja gråta och skrika utan någon anledning alls, och det gick inte heller att trösta mig på flera timmar, jag kommer ihåg att jag inte sov men jag var inte heller vaken.. allt var ett töcken.. det var riktigt kusligt för jag kunde inte kontrollera det själv, utan det var hjärnan som tog över. Mina föräldrar sökte aldrig för det så jag vet inte om det var nattskräck eller inte.
Jag kommer ihåg att jag jämt trodde att "Vincent" skulle komma och ta mig.. det var en populär serie på 90-talet (skönheten och odjuret) och han levde nere i kloakerna eller nått sånt.
Jag kunde heller inte somna om det inte var helt tyst och inte heller om det inte var helt mörkt i mitt sovrum. Jag var aldrig rädd för mörkret i vaket tillstånd.
Men nu har jag inga mardrömmar längre, har inte haft det på ex antal år, och det är jag glad över, jag vet inte när det slutade riktigt men nu drömmer jag nästan aldrig (inte så att jag kommer ihåg) och istället sover jag väldigt bra men har svårt för att vakna.. morgontrött som jag är :)
Jag hoppas att det blir bra med din sambo.