Gäster som inte dyker upp

Då kan jag väl svara för att förklara ut perspektivet från någon som inte dyker upp. Jag är en sådan människoa som då och då har tackat ja till fester och sedan inte dykt upp. Jag OSA:r i tid och har än så länge inte uteblivit från fester med bordsplacering eller finare tillställningar. Däremot vid nyårsfester och mer informella födelsedagsfester har det hänt att jag bara inte dykt upp för att höra av mig.

I mitt fall beror det på att mitt humör är väldigt upp och ner. Om jag bråkat med sambon, något har gått fel på jobbet eller om jag har misslyckats med något blir jag, ibland oproportionerligt, ledsen. Jag har aldrig varit någon skådespelare och är jättedålig på att ta mig samman när det gäller. Istället för att höra av mig dyker jag helt enkelt inte upp. Det är mest för att det känns så töntigt att säga "Jag kan inte komma för mina favoritskor gick sönder" även om det kanske är sanningen. I de fall där vi har delat på kostnaderna har jag givetvis betalat min del även om jag inte utnyttjade den. Det är inte ok att andra drabbas ekonomsikt av mitt beteende. Men förutom det är jag nog en otrevlig gäst, tyvärr :/

Jag hoppas innerligt att jag inte kommer göra någon besviken och arg i framtiden, och tar gärna emot tips på hur man kan lära sig att hantera motgångar. Alternativet att gå runt och smågråta på festen känns ju inte heller helt klockrent.

Jag hör alltid av mig med ett telefonsamtal om det inte har kommit något svar alls.
Då kan man reda ut vad som har hänt å en gång.
Det skulle ju även kunna vara så att de aldrig fått inbjudan!

Men, om samma person gång efter annan inte svarar på inbjudningar från oss så slutar vi att bjuda dem.

Och givetvis blev det språkligt fel och oförståeligt ;)

"inte dykt upp utan att höra av mig" ska det såklart stå.

Det låter som att du är en väldigt känslomässig person, och det vet säkert dina vänner om. Jag har en vän som i perioder har problem med depression, och jag vet att hon inte uteblir för att jäklas eller för att vara dum. Jag räknar aldrig stenhårt med att hon kommer helt enkelt, och kommer hon så blir jag glad såklart, annars är det inte hela världen.

Jag har dock en annan vän som uteblir från det ena och det andra utan några direkta "godkända anledningar", och inte sällan för att det dykt upp något roligare i sista stund (vilket är svårare att döja med Facebook...) Minns särskilt en nyårsfest där vi var ett gäng skulle dela på matkostnaderna, och där alla godkänt menyn (hummer, oxfilé, löjrom etc) och det blev ändå runt femhundringen per person, vilket alla var med på sedan länge. Samma dag får en av de andra ett sms från vår vän med sambo där det bara stod "Vi kan inte komma ikväll". Nehepp... De hade nog räknat med att slippa betala också, men det slapp de inte trots att vi åt upp maten (vi bodde långt ifrån varandra, och de hade inga planer på att komma och hämta det ändå).

Senare visade det sig att de gått på en annan bjudning hos någon som tydligen var roligare. De har i många fall avbokat i sista stund utan någon direkt anledning och lämnat tomma platser efter sig. Även om de alltid betalat för sig (efter lite påminnelser) så tar de ju upp plats för någon som faktiskt hade velat komma, och vår resa/middag blir inte lika rolig utan fullt antal.

Dock så tror jag att om dina vänner vet att du har svackor emellanåt och har förståelse för det så uppskattar de mer ett sms med "Jag kan inte, mina skor är trasiga och jag är helt nere" än inget alls. Risken är ju att man tröttnar även om det inte är något officiellt man uteblivit ifrån.

Jag håller med Dejli
Jag har också vänner som är ojämna i humöret. Jag är också en humörmänniska, men kanske inte så extrem. Bara jag får rasa av mig och badda ögonen så är jag fit for fight igen så att säga
Vissa människor räknar man bara med till 95% eller 50%, och man tycker inte sämre om dom för det. Däremot så kan det vara bra att få veta om personen kommer eller inte, utan att faktiskt behöva veta anledningen.

För mig så är det ju inte relevant om dina favoritskor gått sönder. Men det är relevant om vi ska behöva plocka fram iläggsskivan till bordet eller ett extrabord, eller om vi måste hämta ner extrastolar från vinden.

Att inte höra av sig och inte dyka upp kan vara typiskt för vissa personer, ibland vet man om att dom är såna och ibland är det ok.
Jag tar hellre ett "jag kommer inte" från personen som jag vet har såna problem. Än ett "äääh det dök upp nåt - typ... kanske" från någon som dissar mig för något "roligare". Och som har gjort det förut.

Jag tycker faktiskt man hör av sig. Skriver ett sms: Jag har tyvärr ingen möjlighet att komma. Ledsen för det.

Eller vad som helst. Man behöver ju inte ge en mer ingående förklaring än så om man inte vill.

Ringer inte dina kompisar efter dig och undrar var du är? Eller vet de att du är känslig och vet att det kan hända?
Hur gör du om det inte är nära vänner som har en tillställning?

klockrent!

jag tycker det är ett rimligt mejl, då ve de precis vilken "skada" de åsamkat. :)

Tack för de snälla orden. Mina nära vänner vet hur det ligger till och ger mig andrum när sådant här händer. Jag hoppas och ber att det ska gå bra när väl dop och större händelser börjar trilla in. Jag vill ju vara närvarande i deras liv!

Det är framförallt när det gäller bekanta som det blir lite knepigt. Ofta kommer man bra överens när man träffas och har gemensamma intressen, däremot blir man ju inte personlig med bekanta. Dessutom hör många av vännerna i de yttre kretserna till de som inte riktigt verkar förstå hur orken bara tar slut ibland. De studerar, jobbar extra, har barn och gud vet vad och det har liksom aldrig gått fel för dem någongång. Jag har faktiskt givit upp att förklara varför jag inte orkade följa med på en kryssning en gång, eftersom jag möttes av stirrande oförstående ögon av en bekant som menade att "det inte alls var ett måste och bara roligt".

När jag lyssnar på er låter det som att ett SMS där man meddelar att man inte kan komma ändå är att föredra. Jag ska verkligen försöka tänka på detta nästa gång. Nu låter det som att det är ofta, men det kanske är 2-3 gånger om året på senaste tiden som detta hänt. Jag har nog varit mest rädd för de följdfrågorna; "Varför?, "Har det hänt något?" eller att de ska bli sura för att man tackar nej på tok för sent. Kanske har tiden på BT med brudar som låter ilskan svalla över gäster som svarar efter OSA haft en negativ inverkan, vad vet jag?

Ha alltid en plan B
När det gäller kläder, smink, hår, transport...
Då behöver du inte få den där paniken

Jag kan få värsta sammanbrottet om inte min garderob samarbetar med mig. Men efter att ha hoppat och studsat och slängt lite kläder i golvet så brukar det ändå lösa sig
Min make är helt underbar här också, han har världens tålamod och han låter mig bli arg och rasa av mig innan han kommer och hjälper mig både fysiskt och psykiskt med att plocka upp kläder, knäppa i ryggen (om det är såna plagg) och komma med konstruktiv kritik...
Men genom att ha 3-4 plagg att välja på som jag har kollat ut och provat i förväg så minimerar jag sånt. Och slipper den stressen.

Ett sms med "jag funkar inte i kväll, kan inte komma" räcker, dom vet ju vad det rör sig om även om dom inte vet om det var skorna som inte funkade eller om du tappade parfymflaskan

Vad skönt att du har vänner som förstår!

Jag själv fick nyligen tacka nej till vår nyårsfest då jag helt enkelt inte klarade av att bekymmra mig över allt som de ville.
Dock gjorde vi det ju i tid, men jag kan förstå att man inte alltid är på topp.

Men att tänka på det ifall det händer fler gånger är ju jättebra! Det hade i allafall jag som vän uppskattat.

Angående att svara efter OSA så kommer vi nog skirva något liknande "att inget svar vid OSA tar vi som att ni tyvärr inte kan komma". Jag kommer nog även vilja sätta osa ganska så lång tid innan bröllopet (inte för lång) för jag vill kunna planera utan att bli stressad. De som har ca en månad eller fem veckor typ förstår inte hur de hinner! Det är väldigt duktigt gjort!

Det finns en nackdel med att formulera sig så, eller två...eller tre.
Den ena är att man inte får in nejsvar och därför kan stå med väldigt många tomma platser. Kanske finns det andra man vill bjuda istället, den chansen missar man då.
Den andra är att det faktiskt kan hända att inbjudningar kommer bort. Om man aldrig får svar så vet man ju inte...
Det tredje är att då lär sig inte folk att svara. Man kommer säkerligen att ha fler tillfällen i livet när det ska bjudas och då är det trevligt om det fungerar och man slipper dessa frågetecken som hänger i luften.

Vi har börjat skriva:
Om du redan nu vet att du inte kan komma, svara med en gång eller så fort som möjligt.
 Sedan skriver vi senaste datum att svara osv. Det är ju egentligen nejsvaren man vill ha in så fort som möjligt, för det är de som ställer till det i planeringen. (Och är tråkiga.) Vi bjöd in en andra omgång när vi hade fått några nejsvar. Jättekul att kunna bereda plats för några vi gärna ville ha med men var tvugna att inte bjuda från början pga platsbrist. 

Ja det är ju sant! Det hade jag inte tänkt på.
Ni hade ju skrivt jättebra! Jag hade skrivit "svara gärna med en gång". Men det är ju en smaksak:)

Vi har provat alla möjliga varianter i olika sammanhang.

Dessutom försökte jag få till någon slags gemensam nämnare vad gäller barnkalas eftersom ungarna delar ut lappar eller det läggs löst i brevlådor (ibland i fel) och det kan tappas bort eller glömmas i skolan t ex.
Hälften av föräldrarna har:
Svara om ni kommer.
Den andra hälften har:
Svara om ni inte kommer.
Vi är de enda som har:
Svara om ni kommer eller inte.  Vi har testat alla formuleringar vi kan tänka oss, men hälften av barnen svarar inte och av dessa ska hälften komma och den andra hälften inte...

Suck! Dags att införa lite mer vett och etikett i samhället kanske? 
Livet var enklare när alla hade samma regler. 

"Vi kräver svar, annars blir det betalbar"

Då skyndar sig nog folk att svara! 

Om någon inte OSA:r, inte svarar när man påminner om OSA, men ändå står där i entrén till fesstlokalen, uppklädd och med present.blomma...? Hur gör man då? Oavsett om det är bröllop eller annat kalas.
Man har inte planerat mat, sittplats eller annat för denna gäst med familj.
Ber dem gå?
Slänger fram några pallar på kortänden av ett bord och bjuder in dem, trots att maten inte är beräknad för dem?

Och hur gör man när man skriver en persons namn på kuvertet och personen OSAr att han kommer och vill ta med sig sin nya tjej (som jag inte ens visste existerade) och bägge sina barn? Bjuder 1, får 4 gäster. Hur säger man nej till det på ett snyggt sätt? Det är en mycket nära släkting.