Jag bröt nu i dagarna kontakten med i princip hela min släkt pga att det alltid är jag som ska komma och hälsa på, ringa osv. aldrig dem som ringer mig. Så nu har jag lust att inte bjuda någon av dem och bara ha med min BM:s släkt och min gudmor och gudfar plus våra vänner på bröllopet.
Vet verkligen inte hur jag ska göra. Får typ panikångest över hur jag ska göra.
Någon som är eller varit i en liknande situation som kan hjälpa mig?
Du skall göra som det känns rätt för dig, både just nu men även i framtiden.
Det är din stora dag, och den vill du minnas på ett bra sätt, tänk dig in i dagen, lek med tanken, där ena gången är de inte med, i nästa lek är de det.
Vilket känns bäst?
Tänk ochså på hur du kommer att känna om ett år eller två, kommer du att sakna dem, är det ett tillfälligt avbrott mellan er, eller ett riktigt allvarligt som kommer att bestå för evigt.
Har du brutit kontakten för att visa dem allvaret i hur du tänker eller för att du verkligen inte vill ha någon kontakt med dem någonsin mer?
Bara du som kan svara på hur du skall göra men kanske att frågor som dessa kan ge dig hjälp på vägen att hitta det rätta svaret.
Vet att dessa ord kan verka/låta löjliga men det är lätt att rata dem som finns men mycket svårt att sakna dem som inte längre finns
Lycka till!
Jag vet inte vad som ligger bakom, men jag tycker det låter drastiskt att bryta all kontakt med sin familj för att det alltid är du som ringer/hälsar på.....tänk dig för det är svårt att gå tillbaka
Nu har man fått höra saker som gör det ännu lättare för mig att inte bjuda familjen till bröllopet. Mamma och hennes respektive är välkomna, men i dagsläget är inte min pappa och hans familj det. eller jo, farmor.
Finns det någon mer än jag här som överväger att inte bjuda familjen?
Jag har en alkoholiserad far, eller ja, periodare kan man väl kalla honom. Han är bjuden, men om han går in i en "period" vid tiden för bröllopet kommer han inte vara välkommen. han blir en jävligt obehaglig människa när han dricker. Han kommer säkert säga upp kontakten med mig om jag utesluter honom.
Men jag kommer inte riskera mitt eget bröllop för hans personliga problem. Kanske blir det en vändpunkt i hans missbruk i så fall, det är det jag hoppas på. Eller mest av allt hoppas jag ju såklart att han komer och sköter sig.
Tråkigt att höra det med din far. Här är det mer att jag aldrig får reda på saker och att det är jag som måste ta initiativen till att hälsa på och höra av mig. Sedan säger dem saker som inte stämmer och hela den där visan. Tycker bara det är synd om mina småbröder som e snart 6 och 8 att dem inte kommer träffa mig och min BM pga detta bråk eller vad man ska skalla det.
jag och min blivande man har nästan lite samma problem med hans familj, vi har bjudit dom till bröllopet och direkt efter det tänker vi säga upp kontakten med dom.
hans syster bara klagar på allt och är irriterad över att inte få vara min tärna, hon har inte visat att hon ens bryr sig om att ta tid till sig för att besöka oss.. har träffats 3 gånger senaste året.
hon har även sagt 2 ggr att hon inte tänker komma på vårat bröllop så nu har vi strukit henne från listan, och hon är inte välkommen mer, även om hon skulle ångra sig och vilja komma ändå.
hans mamma blir irriterad över att vi ska bjuda hennes ex som vi har jätte bra kontakt med, mer än med henne, han kommer och besöker oss oftare än vad hon gör.
Jag tycker du ska utesluta alla som du vet inte kommer för eran skull och för att fira eran speciella dag.
lycka till med allt,
hoppas ni får en underbar dag att minnas resten av era liv =)
Jag är i en liknande sits med min pappa. Vi har en relation som är av och på och han tycker att jag ska ta mitt ansvar och ringa och åka till honom (han bor 25min ifrån mig). Tyvärr tycker jag precis tvärt om. Att han väll borde ringa till mig, att han borde vara nyfiken etc... Det har gått så långt att jag har gått hos kurator för att ens förstå varför vi inte kan ha en normal relation. (Ska väll säga att jag är skilsmässobarn)
Nu är det så att jag och min pojkvän förmodligen kommer att förlova oss ganska snart och jag vet inte ens om jag vågar berätta i och med att hans nya fru inte tycker att man ska vara för ung när man binder sig och det blir lätt så att hennes åsikt blir hans. Om inte annat så blir det iaf mitt problem.
som tur är har jag mammas sida samt farmor som jag har hört mig för med och som jublar
Låter som att vi är i nästan samma sitts cityalven. Jag är iaf vän med syrran min igen. Men nu ligger farmor inne igen och min pappa har inte hört av sig utan har fått reda på det av min syster. Blir bara SÅ irriterad och förbannad, så j***a svårt e det inte att skicka ett sms eller slå en signal.
