Barnfritt bröllop

Red Scarlet: Man kanske inte ska skilja ut vissa barn, men för oss är syskonbarnen viktigare, hade de inte kunnat följa med hade inte mina syskon kunnat komma.. Det var inga sura miner för att de var med!

Jag fick förresten också höra det där, att de små barnen hade suttit och pratat om att de skulle gå på bröllop och längtat efter det och att ha fina kläder. Alltså, ärligt talat, hur kul är det för en 5åring att gå på ett uppstyrt kyrkbröllop med lång middag och fest efteråt? Det kanske är roligt för dem att föreställa sig ett prinsessbröllop á la Barbie, men i verkligheten är det oftast som ni säger både långtråkigt och obekvämt för dem. De hade aldrig varit på ett bröllop i den stil vi hade (kyrkbröllop, bordsplacering, 3rättersmiddag) så de hade ingen aning om hur dötrist det faktiskt skulle bli.

Det är klart att bröllop KAN vara jätteroligt för barn också, men då involverar det oftast ett otroligt engagemang från de övriga bröllopsgästerna, väldigt mycket tålamod och underhållning och att mycket kretsar kring barnen istället för brudparet under dagen/kvällen.

Det är ett konstigt argument som föräldrar har för att ge brudparet dåligt samvete, att deras barn sett fram emot bröllopet så. Jaha? Det har väl brudparet också? Barnen vet ju däremot inte ens vad det är de ser fram emot! Jag tycker att du TS ska ignorera det din väninna sa, jag tror hennes barn kommer att vara gladare av att stanna hemma.

Okej, förstår om det är många barn som isåfall skulle komma...barn till folk man kanske inte umgås så mycket med. Men "släktbarn" är ju en annan sak tycker jag. Jag vill mer än gärna att mina systersöner och min systerdotter ska komma och få vara med på mitt bröllop. Betyder jättemycket för mig. Även om jag vet att det kan bli lite kris när min syster som ska vara tärna ska stå uppe vid mig i kyrkan...då kanske dottern också vill upp. =P Men det löser vi då isåfall =)

Men när mina systersöners faster skulle gifta sig då fick inte pojkarna komma...det tyckte jag var så taskigt.. Det är ju släktingar..

Men som en skrev här uppe, kan man ju anlita någon som är barnvakt på festen. Jag och min syster var barnvakter på ett bröllop. De allra minsta barnen var hos sina föräldrar, men resten hade vi. De ritade, spelade spel, kollade på film och var ute och lekte. Det funkade bra. Sen släpptes vi när det var dags för tårta. Alla föräldrarna var jättenöjda.

Hur man till slut än väljer handlar nog lite om vilket slags bröllop man planerar, så det fixar sig nog till slut =)

En annan sak (hur man väljer)speglar nog oxå i vilket skede i livet man är i just då...

Jag tycker att det finns miljoner argument för att inte bjuda in barn.
1. Fokus ska vara på oss. Punkt slut. Ego eller inte.
2. Barn tycker inte att långa sittningar och ceremonier är särskilt roliga.
3. Vi serverar alkohol. Barn mår dåligt av att se sina nära och kära bete sig konstigt, även om det bara är lite.
4. Föräldrarna ska få en chans att ha roligt och slappna av utan sina barn.
5. Platsbrist. Det kan bli trångt vid vigseln som det är.
6. Pengar. Varje kuvert kostar massor av pengar. Barnen kommer inte att uppskatta maten ändå.

Nu har vi inga barn som står oss särskilt nära, så för oss är det jätteenkelt. De allra flesta av småbarnsföräldrarna har glatt svarat att de fixar barnvakt, speciellt som de får inbjudan i så god tid. En kusin har problem, hans svärföräldrar bor i andra ändan av landet, så de kan inte vara barnvakt, och hans föräldrar är ju bjudna. Där kommer min kusins sambo att hoppa över festen men komma till vigseln, vi hoppas att de kan fixa barnvakt under en timma eller två för det. En kompis kommer att ha med sig sin spädis eftersom hon ammar.

Stå på er! Låt inte släktingar och andra ge er dåligt samvete!

Trasan99 nämner till sista punkten: pengar. Håller med! Har man festen på ett hotell kostar varje stol. Ska sedan specialare göras kostar det med. Är man på en bygdegård och kan ordna saker själva blir det en annan sak. Men då köttbullar kostar lika mkt som den fina varmrätten, då känns det inte värt det.

Många, om inte alla par som gifter sig vänder ut och in på alla argument och tankar. Tror ingen väljer bort någon potentiell gäst, vuxen eller barn, utan att i alla fall ha diskuterat det och övervägt det först.

Det är hemskt med folk som ger en skuldkänslor, men alla känner nog någon som stämmer in på den punkten...

Tusen tack alla för era åsikter!! Problemet har fortsatt och fler från hans sida har ifrågasatt vårt beslut men tack och lov har han stått på sig så nu hoppas vi bara att de kan respektera vårt beslut! Annars får "pappa-min" stå vakt vid kyrkingången:)

Problemet kan bli då man har lovat någon, så vill fler också komma... Hur gör ni, Siina, med barnen som din sambo lovade komma??

Hej igen,
har följt tråden och tycker att allas argument är bra. Jag har ju fått vika mig och det var ngn som frågade varför jag inte pratat med de blivande svågrarna. Anledningen till detta var att de ringde min sambo när jag var på jobbet. Kunde inte göra något.

Sen var ju både jag å sambon förbannade när vi sade att ok, ta med ungarna. Så nu kan vi ju inte backa på det. (visst, vissa av er tycker säkert att vi kan ta tillbaka det, men så gör vi inte).

Detta stör mig fortfarande ooootroligt mkt. Men som jag tidigare skrev. Jag kommer inte ordna speciell mat eller aktiviteter för barnen. Klagar någon över detta kommer de få svar på tal, av MIG! ;) Och kommer barnen att störa (hoppas inte) kommer jag också säga till! Då är jag på plats och kan göra min röst hörd.

Jag vet även att det kommer komma surt efter trots att vi vek ned oss. De kommer även då få svar på tal. Tro mig, jag har mål i munnen. Det var bara att jag var "indisponibel" denna gång, tyvärr!

Hoppas ni andra slipper en massa problem och att ni får ett toppenbröllop. Det blir ju vad man gör det till!

Trevlig helg!

Har inte läst de andra svaren.. men om ni vill ha barnfritt, så vill ni. Det är väl lite deras bekymmer att lösa och inte ert? Och jag har svårt att se att ett barn sitter still och tyst flera timmar för att beundra en klänning

Det är ju eran dag...ni bestämmer...tycker jag. men eller utan barn....ni bestämmer. Man ordnar barnvakt om man vill komma :o)
Snöiga kramar xxxx

Jag tycker att ni ska få ha ett barnfritt bröllop om det är det ni önskar! Och det ska inte ens behöva förklas, motiveras eller lirkas med!

Vi har själva två små, och så även de flesta av våra vänner och kusiner. Vi hade en helt barnfri fest och vi hade lite jobbigt att hitta barnvakt i början eftersom alla vi kände var med på bröllopet. Löste sig dock utmärkt!
MEN vi tycker fortfarande det är mycket konstigt att min mans bror inte kom pga att de inte fick barnvakt till sin yngsta. Kan man inte få barnvakt så delar man på sig så att den som står närmast brudparet kommer till bröllopet. Hade vi varit i liknande situation så hade ju i vart fall en av oss åkt, så gjorde också två av våra kusiner som hade barnvaktsproblem. Varför kan inte din mans syster komma och så stannar pappan hemma med barnen om det nu är svårt att få barnvakt?

(Hade vi haft barn med så hade vi inte kunnat vara i den lokal vi var och vi hade haft ca 40 barn med då varav minst 15 är under 6 år! Inget alternativ för oss att det mer skulle likna barnkalas än bröllopsmiddag....)

Vi hoppas att de förstår och respekterar oss. Men om de nu mot förmodan inte finner barnvakt så får vi tydligt makera att vi då gärna ser att den ena kommer och den andra stannar hemma med barnet. Vill inte att folk ska komma och gå under middagen! Dock hoppas vi ju att de under sex (6!!!!) månader kan finna en vän som kan ställa upp under en dag och passa och leka med deras dotter!!

Man ska aldrig tänka negativt och oroa sig i onödan men jag har under den senaste veckan haft en känsla av att vårt bröllop kommer bli förstört......men jag försöker tänka att det inte så får bli och att det viktigaste är att vi blir gifta!! men oron finns där och gnager i huvudet...känns som att någon vill förstöra bara för att!

stiina - lugn bara lugn. Försök skjuta bort sådana tankar och se det inte som om någon med vilja försöker förstöra ert bröllop. De saknar ju bara insikt i hur du har föreställt dig att det ska vara och bli. Dessutom är det väldigt lätt att först se om sitt eget "hus" och sedan bry sig i andra så det är klart att omgivningen inte alltid reagerar så generöst och hjälpsamt som man själv hade önskat.