pappa till altaret??

vi är tre skrev 2010-01-06 21:27:42 följande:

För oss är det självklart att gå in tillsammans, tycker det skulle kännas konstigt att gå in med pappa. (vi har varit tilsammans i tio år och har barn oxå)
Men man gör som man vill....

Är det ingen som har plusmedlemskap som kan starta en sån där omröstningstråd? Det vore intressant att få lite statistik på hur vanligt det är med brudöverlämning.

Det beror på vilken kyrka du väljer ts, för vissa präster avstår och vägrar från att göra det meddans andra är OK med det så kolla med din kyrka först och se vad dem tycker och har för regler. Om dem vägrar så måste du tyvärr följa dem även om för dig så ser du/ni inte det på så sätt, om du förstår mig rätt?

Jag ska också gå in med min pappa, jag ska ju dock gifta mig i en katolsk kyrka som inte har något förbud mot det och alla i min familj o släkt vet ju hur det ligger till och hur vi ser på saken osv osv så det är absolut inget nedkränkande i vår familj och kommer inte att ses ner på så det är väl samma med din familj antar jag?

Och ps, denna tråden är JÄTTE känslig på många sätt så ta inte åt dig personligt av åsikter och argument, ett tips bara, hahaha men lycka till! Ds

Men om man ska göra det för att ha pappa som stöttepelare - borde man inte kunna gå med mamma också i så fall - eller båda?

Malla och Mojje skrev 2010-01-07 09:43:52 följande:

Ja, jag väljer då att se min man som min stöttepelare. Förstår inte varför en av mina föräldrar skulle få en av huvudrollerna under VÅR vigsel? Helt tokigt i mina ögon. Båda föräldrarparen satt så fint längst fram i kyrkan och jag och min man gick hand i hand uppför altargången. Så himla mysigt!

Min moster skrev efteråt i gästboken att det starkaste och finaste minnet av oss var då kyrkoporten öppnades och vi stod där hand i hand och log. Får rysningar när jag tänker på det, bästa stunden på dagen!

Ååh. Jag ryser också när jag läser ditt inlägg! Precis så tänker jag också att vi ska ha det. Det är vi två som går tillsammans in i äktenskapet.

Ja, jag kände sån samhörighet med honom då, gör jag annars också, men det var väldigt starkt just då. Man kan liksom krama varandras händer jättehårt så man känner den andres pirr. Svårt att förklara, ha ha.

Alla är ju olika men jasg har väldigt svårt att förstå att man vill ha den person som är ens stöttepelare och gör en lugn (argument som många som vill ha brudöverlämning använder) och så väljer man sin pappa istället för sin livspartner.
Nog för att man kan ha fin kontakt med sina föräldrar, men är det någon som är min stöttepelare och gör mig lugn och finns vid min sida i vått och torrt så är det ju ändå min blivande man.

För mig skulle det kännas helt absurt att gå fram med någon annan. Och hur kul kan det vara att stå nervöst och vänta vid altaret som kille?
Nej, det är vår dag och jag tror att det blir lite magiskt av att alla får se oss för första gången så tjusiga när vi tillsammans går fram.
Får lite gåshud bara när jag tänker på det

Min pappa ska lämna över mig, mest för jag tycker det är en vacker gest och kyrkan har sagt att det ok.

Jag går med min blivande man, det känns helt rätt. Jag känner mig dessutom så vuxen och självständig att det skulle kännas knasigt att leka "pappas flicka" på det sättet nu när jag är 29. Han lämnade bort mig för länge sen så att säga