pappa till altaret??

Alla är ju olika men jasg har väldigt svårt att förstå att man vill ha den person som är ens stöttepelare och gör en lugn (argument som många som vill ha brudöverlämning använder) och så väljer man sin pappa istället för sin livspartner.
Nog för att man kan ha fin kontakt med sina föräldrar, men är det någon som är min stöttepelare och gör mig lugn och finns vid min sida i vått och torrt så är det ju ändå min blivande man.

För mig skulle det kännas helt absurt att gå fram med någon annan. Och hur kul kan det vara att stå nervöst och vänta vid altaret som kille?
Nej, det är vår dag och jag tror att det blir lite magiskt av att alla får se oss för första gången så tjusiga när vi tillsammans går fram.
Får lite gåshud bara när jag tänker på det