Förlovning=giftemål...

man kan väl kort å gott säga att vi ville göra VÅRAN dag speciell och mysig.. inte bara bestämma oss i reklampausen en vardagskväll..

(inget emot de som gjorde det, men jag ville inte ha det så bara)

Min sambo frågade mig "vill du gifta dig med mig" med en (helt underbar) förlovningsring. Efter det har vi varit förlovade och samtidigt börjat planera bröllop. Men det är ju ett ovanligt sätt att göra det på i Sverige. För oss var det helt rätt.

Jag har min åsikt som är rätt för mig, andras åsikter är rätt för dem. Om vi inte uttrycker åsikter så kan alla forum på nätet stänga ner med en gång.

Oavsett om man planerar in sin förlovningsdag eller helt enkelt nöjer sig med det datum "det blev" så har man ju ett speciellt datum som är ens förlovningsdag. Fira sin förlovning med picknick och de nyanlända ringarna kan man ju göra vid ett senare datum om man väljer att anse att frieri/besluts-dagen=förlovningsdag. Vi var ute och åt förlovningsmiddag dagen efter förlovningen och kommer säkert att fira lite extra den dag vi får våra ringar (om vi nån gång kan bestämma oss...), fast förlovade är vi ju ändå men eller utan ringar. Jag vill inte ha nån "låtsasförlovningsdag" jag vill att det ska vara det datum det verkligen hände som ska firas årligen.

Perldrop.

Hur gjorde ni då? Bestämde ni att ni skulle ha en mysig dag då ni skulle sitta ner och prata igenom om ni skulle förlova/gifta er? Eller var allt redan beslutat och det var själva "ringcerminin" som skulle ske?

Hannaz

Min sambo friade på knä för andra gången på en parkering, för han ville "göra det på riktigt" med att gå ned på knä osv. Första gången var på studenten å då ville vi som sagt vänta lite.

Vi hade pratat om förlovning ett tag men inte bestämt nåt eller så, bara att vi gör det nog "nångång". Hur som helst har det "alltid" varit underförstått i vårt förhållande att det är för livet mellan oss.

Så när han friade så var vi som sagt på en parkering på väg in mot stan och den stadsturen slutade med att vi kollade på ringar.. hittade inga då så nästa gång vi var lediga åkte vi in till stan och gick runt, hittade våra ringar, kollade när vi skulle hinna få dem och sen började vi spåna på datum. Vilket passade ca en vecka senare, en lördag.

Hämtade ut dem samma dag som vi gjort upp att förlova oss på och åkte sedan till stranden & picknicken :)

Och jag ansåg mig inte förlovad förrän vi hade förlovat oss, med ringarna dvs :)
men det är ju upp till var och en. ringarna är ju ett tillbehör för vissa kanske.. för mig så symboliserar ringarna förlovningen, att de visar att nu är det vi. ett mer synligt band än vår kärlek, kanske man kan säga.

Vi sa att vi inte gifter oss inom ett år, men kanske två? eller så tar vi det när det kommer helt enkelt, så sa vi.

för oss är det självklart att förlovningen handlar om att FÖRlova, alltså att det är själva löftena i vigselakten som man FÖRlovar att man ska lova. (låter krångligt i skrift!) Min fästman frågade "vill du gifta dig med mig?" när han friade.

Vi hade bestämt innan att det skulle ske men datum visste ingen av oss förrän rätt tillfälle kom. Det var en häftig upplevelse! För oss är äktenskapet jätteviktigt, det är då vi blir en familj (har inte bott ihop innan) och vi tror också att vi binds ihop av Gud och blir ett :)

*Frieri-den dagen man frågar varandra och säger ja till förlovning(som ju syftar tillen kommande vigsel, även om det för många stannar vid förlovingen i sig)

*Förlovning-ringbyte. Datumet i ringarna påminner om den dagen man bytte ringar. När man fått ringen på sitt finger är man nyförlovad.

Får man ihop båda de sakerna samma dag har man ju samma för frieri och förlovning.annars är det nog valigare att man friar, bestämmer ett datum för ringväxling-förlovning, som man gärna firar lite extra och tom annonserar i tidningen om -åtminstone på småorterna jag bodde när jag växte upp.

Att fria en extra gång närman redan är förlovade, har jag aldrig förstått däremot. Man har ju redan valt varann, men man gör ju som sagt vad ma själva känner passar.

Min sambo försökte prata med mig några gånger innan om jag ville förlova mig, men jag har varit förlovad två ggr förut (utan att ha blivit friad till) och jag kände att för mig var det mer en 'tonårsgrej' att 'bara' vara förlovade utan riktning. För att ta bort uppmärksamheten från att jag varit förlovad förut ville jag också att det skulle vara tredje gången gillt när jag väl förlovade mig igen, och tänkte inte förlova mig utan ett frieri (och att det kändes rätt såklart). Vilket jag förklarade för sambon.

Sambon funderade på det där i några månader och sedan fiskade han efter min smak i ringar/ringstorlek. Han visste att jag har ganska bestämda åsikter om vad jag gillar och inte så han ville väl få allt rätt haha. Så jag förstod vad som pågick. Det var ingen supersurprise men å andra sidan kunde han ju subtilt kolla så att det inte blev ett rungande NEJ! från min sida också. Sedan tog han med mig på vår årsdag till en vacker park och hade med sig champagne och jordgubbar etc. Och så gick han ner på knä med ringen i handen och berättade en massamassa vackra saker som jag aldrig kommer att kunna komma ihåg för jag var så nervös och fnittrade som en skolflicka. Och så friade han och frågade om jag ville gifta mig med honom och dela resten av mitt liv med honom. Och det ville jag!

Han var tydligen jättenervös att jag skulle säga nej, fast jag berättat vad jag ville ha för ring. Haha stackarn. Precis ett år efter förlovningen kommer vi att gifta oss. Det var många som trodde att vi skulle vänta och bara vara förlovade i många år, men det är inte vår stajl. Fort ska det gå ;)

passionsblomman skrev 2009-03-18 00:12:53 följande:

Juridiskt har man inte samma skydd som inom äktenskapet - när barn är inblandade (annars kan man skriva inbördes testamente etc som gäller lika bra).

Inte heller jag är romantiker (men tonårsmamma!) och vi var förlovade i 19 år innan vi gifte oss. I allt utom just juridiskt har förlovningen fungerat som "äktenskapsbevis" för oss och jag kan tycka det är synd att juridiken inte kan lösas utan äktenskap.

MEN - vi gifte oss i lördags på vår 20-årsdag tillsammans - och det var hur romantiskt som helst! Förlovningen har vi däremot aldrig firat, faktiskt, bara dagen vi träffades. Inte heller var det något frieri direkt, snarare ett gemensamt beslut.

"Perldrop"

Ja det kanske inte är det mest romantiska stället på en parkering Låter som att ni hade en fin dag!

VI planerade vår förlovning. Vi bestämde att den dagen ska vi förlova oss. Vi åkte till ett värdshus där det ingick tre rätters middag och där det även ingick två timmar på deras relax avdelning med bubblebad, bastu etc. När vi kom in där hade personalen ställt dit en flaska champange (dom visste att vi hade förlovat oss där), vi var ute på turridning på morgonen, innan vi badade bubbelbad, och hade det verkligen helt underbart!

Jag fick den mest fantastiska förlovningen och jag är så glad att det blev speciellt och att vi alltid kan minnas det. För det var ett stort steg för oss båda. Bröllopet är nästa stora steg. Varför spara in på speciella dagar! Man vet aldrig när det är för sent. Nu har han friat (i efterhand, efter förlovning) och nu har planeringen tagit fart.

Kanske inte ett traditionellt sätt, men det är speciellt för oss... å det tycker jag e huvudsaken.

Vi är lite kosntiga, tycker några av våra vänner hehe, för de att vi kommer att förlova oss bara två dagar innan bröllopet.
Från första början hade vi tänkt att vi skulle ha ett överrasknings bröllop så de var därför vi sa att vi skulle förlova oss två dagar innan så skulle vi bjuda alla på en "förlovningsfest". Men efter lite velande fram och tillbaka så bestämde vi oss för att berätta för alla. Men vi tyckte ändå att de passade bra att förlova oss två dagar innan bröllopet, och de är på min födelsdag, och de är väl den bästa presenten man kan få, en symbol för våran kärlek
Och igen två dagar senare hihi

Tack så mycket! Ja, det var en kanondag!
Ida o Mille skrev 2009-03-18 16:48:52 följande:

Vi bestämde oss för att gifta oss och så bokade vi kyrka. Tittade sen på ringar men innan de var färdiga så hade det gått nästan 2 månader. Vi anser väl att vi egentligen var förlovade den tiden men i ringarna står det senare datumet när ringarna träddes på våra fingrar.

Vi är i 30-årsåldern och jag såg ingen vits med att förlova oss om det inte var för att vi skulle gifta oss.

För oss är förlovning = bröllop inom en överskådlig framtid.

När vi skulle förlova oss kollade vi ringar tillsammans och sedan fick min fästman bestämma när det skulle ske. Även om vi skulle haft samma åsikt som vissa här (att förlovningsdagen = den dag man BESTÄMMER sig) så hade det blivit väldigt svårt för oss att veta vilken dag det var... vi har nämligen redan från början (från när vi blev tillsammans) tänkt att vi ska gifta oss. Dessutom har vi lite diffust datum för när vi egentligen blev tillsammans... Men vi tycker att det varit helt perfekt med vårt sätt iaf