Respektive - vissa är bjudna, vissa inte

Jag skulle inte prioritera att åka långt för ett bröllop, kanske vara borta en hel helg, och inte få ta med mig min respektive.

Angående barndomsvänner... Jag skulle inte förvänta mig att bli bjuden på en barndomsväns bröllop, om vi inte hade särskilt nära relation idag.

Att bli bjuden utan sin respektive skulle för mig verkligen betyda att jag blev bjuden för gammal vänskaps skull, inte för en framtida vänskap. Och vad är då syftet med att hedra den gamla vänskapen? Vill man visa upp sig och säga att "se nu blir jag minsann gift". Ok, hårt uttryckt kanske. Jag tror inte att det är så.

Men jag är fortfarande litet frågande till varför man bjuder gamla barndomsvänner om man inte är det minsta intresserade av att träffa dennes respektive?

Kanske också ska säga, att jag personligen skulle nog gå ändå, utan min respektive. Men jag skulle nog undra, och jag skulle inte prioritera att åka långt bort för ett bröllop utan min respektive.

Njae...jag tycker inte det är ok att inte bjuda respektive. Då får man finna andra lösningar. Jag hade inte gått om bara jag blivit bjuden.
Om det ändå bara gäller fem personer så kan man väl lösa det? Jag menar fem personer hit eller dit.

Vill bara tillägga att om man nu "måste" bjuda de respektive så är ju bröllop ett jättetrevligt ställe att mingla med dem. Särskilt om det är en släktings respektive för då får de ju chansen att presentera dem för dem som inte träffat dem innan.
Det är ju kul såklart.

Det tyckte vi också till en början men brandföreskrifter går tydligen inte att rucka på...

Vi får se vi vad som händer helt enkelt... Om vi får platser över till slut så bjuder vi kanske de respektive, vi får avvakta till OSA den 17 april.

Tack alla för samtliga svar! Nu har jag ventilerat nog

Betty Boop augusti2009 skrev 2009-03-03 16:06:42 följande:

Sa gor vi oxa! Oroa dig inte for etikettsregler, det ar svenskar faktiskt generellt satt inte sa super-bra pa...

Tycker faktiskt det ar ur-fanigt att folk tackar nej! Hade varken jag eller min man gjort. Hade bara varit glad att han far ga pa kalas. Man fa ju se det fran andras synvinkel.
Na, sana dar par som sitter ihop tal jag inte...

Precis!
Vi har oxa en helt ok anledning by the way, jag ar inte negativ till vanners partners alltsa...

Bra skrivet, håller med dig helt och hållet; man vill ju bli bjuden för att man är vänner och förhoppningsvis kommer vara det i framtiden också och där ingår definitivt min respektive.

Jag förstår ert dilemma, men jag skulle nog tacka nej om bara jag blev bjuden och inte min man... jag är lite svart och vit i den här frågan, man får inte bara bjudda en från ett helt par tycker jag...

Jag svarar TS jag eller min sambo hade inte tackat ja till en inbjudan som bara gäller en av oss.
Lösningen är ju bjud inte par som ni vill dela på överhuvudtaget.

Vi här hemma hade inte heller tackat ja till en inbjudan som bara gällde en av oss. Om någon säger "tyvärr håller inte säkerheten eller maxpersonkraven" så tänker jag- varför den lokalen? Det känns som om lokalen var viktigare än att fira just med oss!
Hoppas det löser sig för er!

Jag hade helt klart gått utan min man om det varit i min hemstad och/eller om jag kände andra gäster på festen. Dock hade jag kanske inte sett fram emot att ensam gå på ett bröllop på annan ort där jag inte kände någon annan gäst. Vi bjöd några kollegor utan att bjuda deras respektive. De känner oss och övriga kollegor samt även några av våra vänner så de verkade ha riktigt roligt även utan sina respektive. Jag har inget behov av att min man ska följa med mig på alla tillställningar även om det självklart är mycket roligare om han gör det. Trots detta resonemang så hade jag bjudit alla respektive om jag hade fått välja om + att jag även hade bjudit några fler kompisar. Tycker att det är ok för er att bjuda in folk i efterhand om ni känner att ni ångrar er.

Kan tillägga att vi hade 140 personer på inbjudningslistan så för oss kändes det inte hanterbart att utöka den till 160 personer för att kunna bjuda alla i ett par. Inser att det är väldigt många som är väldigt emot att göra som vi gjorde och det sista man vill är att såra någon av sina vänner inför ett bröllop. Tur att våra vänner resonerar likadant som vi och inte tog illa vid sig.

Jag måste bara fråga till alla som inte tycker man kan sära på par: är ALLA era vänner gemensamma?

Jag och min sambo har många "egna" vänner som vi umgås med på olika håll. Jag kan förstå att man tackar nej om man inte känner någon annan på bröllopet, men vi har bjudit många "ensamma" p.g.a. budget, ställe (ja, vi har ett speciellt ställe vi vill vara på där det inte får plats hur många som helst), och ingen har haft något emot det! Alla har någon ifrån någon, t.ex. arbetskamrater, ifrån gymnasiet, barndoms.. Så för oss har det funkat bra, ingen har reagerat negativt. Jag och en väninna åkte upp till Sälen utan att ha med oss respektive, för min sambo känner inte hon som skulle gifta sig. Varför skulle han med då? Så resonerar vi iallafall (även fast vi också tänkt att vara tillsammans resten av livet )

Men det är klart att eftersom man gör på det här viset får ta ett nej, så är det bara. Trist, men alla är vi olika.

fröken sjunfors skrev 2009-03-03 21:42:39 följande:

Jag kan svara för min del.Nej alla mina vänner är inte sambons och tvärtom MEN för den sakens skull så innebär det inte att jag absolut måste dela upp mitt liv i "mina vänner och våra vänner".Vi tar däremot alla chanser till att lära känna nya människor, och därmed möjligheten att vidga våra vyer och hos oss innebär detta att vi gärna vill lära känna våra respektive vänner.Jag själv hade sorterat bort "egen vänner" på ett bröllop till fördel för gemendamma vänner då jag vill bjuda personer som vill dela VÅR dag och framtid.Jag tycker att jag sätter ribban med bröllop=tvåsamhet, alltså bjuder jag båda parter i ett par.

Hade de bara varit bara "jag" som umgås med bruden så förstår jag inbjuda helt och skulle ha gått själv utan min sambo. Jag är ingen som sitter fast i ettikett regler och måste ha sambon med mig överallt. Visst de kan vara lite ensamt att gå på bröllop bara jag, men man gör ju inte de bättre av att sitta och tycka synd om sig själv.

Men visst får ni vänta er en del avhopp osv av vissa.

Jo, jag har "egna" vänner. Min man kanske inte träffar dem särskilt ofta, men om det är en person som är viktig för mig så vet han givetvis vem detta är, och har säkert hört en del om perosnen i fråga. Och på samma sätt, även om jag inte träffat min väns respektive särskilt mycket, så har jag ju hört om personen i fråga en hel del. Frågat saker och liknande, det är ju en stor och viktig del i min väns liv!

Så därför är det ganska självklart att dessa skulle bli medbjudna på bröllop, tycker jag...

Hur gör ni andra för att "dela av" så att en vänskap bara berör dig och din vän, och inte era respektive? Visst har jag folk som jag kanske bara träffar i vissa sammanhang, och som jag kommer bra överens med då, men inte är jättenära. T.ex. klubbkompisar som jag träffar flera gånger i veckan på träningar, men aldrig utanför träning. De har litet vag koll på mitt liv, märker t.ex. när jag byter efternamn, men inte så mycket mer. Och skulle någon av oss sluta i klubben, så skulle kontakten upphöra helt. Men de är ju mer "bekanta" än egentliga vänner...

De som är mina VÄNNER har jag ju (mer eller mindre) regelbunden kontakt med, de hänger med på vad som händer i mitt liv (och vice versa), och jag vill gärna träffa dem så ofta jag hinner. Och även om inte maken är med jämt så är han ju det åtminstonde ibland...