Jag håller med shakynose, väl skrivet!
Jag förstår att ni vill att ert bröllop ska vara något alldeles extra, ishotellet är ju häftigt och så, men samtidigt måste man förstå släktens åsikter. Ert bröllop är en JÄTTEgrej för ER, men knappast är det lika stort för era släktingar.
Jag tycker det är väldigt barnsligt att säga att svärfar är lat för att han inte orkar köra 125 mil. Det är TUNGT att åka 125 mil, och att köra (=ha ansvar för flera människors liv) är ännu tyngre. Sen kanske svärfar har problem med ryggen eller annat som gör att det är extra tungt för honom att sitta den tid det tar att köra 125 mil.
Jag förstår faktiskt också varför brorsan prioriterar att bygga garage, köpa dator och dricka öl framom att leva på vatten och knäckebröd (ok, en överdrift), för att kunna komma på ert bröllop. Garaget och datorn har man antagligen större nytta av än minnena från ett bröllop man fick spara flera månader för att kunna gå på.
Inte för att jag vill leka besserwisser, men det brukar höra till god ton att man inte ordnar fester/andra evenemang som orsakar stora kostnader/mycket besvär för ens gäster. Det är ju därför man rimligen skriver klädkod: kavaj om man vet att ens gäster kanske inte har garderoben full av frackar och aftonklänningar.
Givetvis får man ordna sitt bröllop som man vill, var man vill, men förutsätter man att gästerna ska hosta upp tusentals kronor för att kunna vara med får man faktiskt inte bli besviken om de väljer att sätta pengarna på något de själva valt.
En inbjudan är ju just en inbjudan, inte en inkallelseorder. Har man inte råd att gå på ett bröllop så kan inte brudparet bli sura för det, man kan ju inte förväntas spara i flera månader bara för att kunna gå på en fest.