Har alla ni gemensam ekonomi med er sambo, eller planerar att ha det efter ni gifter er? Jag tjänar ganska mycket mer pengar än min sambo, och vi har inga barn (ännu), bör man skriva ett äktenskapsförord då (God forbid att något skulle hända)? Vi har inte riktigt tagit upp ämnet på allvar ännu, men det känns naturligt att fortsätta ha två separata konton tills vidare... hur gör ni?
Fast jag anser att om man är gifta så hjälps man åt. Min sambos mamma har jobbat 50% i 30 år, ska inte hon ha det lika bra ställt när de blir pensioner som pappan har, som dessutom är högavlönad. Där kan man snacka om skillnader i lön..
Det skiljer några tusenlappar mellan våra löner, vi har varsitt separat konto men för över pengar till ett gemensamt konto där vi betalar gemensamma utgifter från... Övriga pengar räknas som enskilda, där vi var och en kan göra som vi vill. Men det är ju ändå på sätt och vis våra gemensamma pengar, och vi brukar diskutera dyrare inköp med varandra oavsett vilka pengar man använder...
Ett tips är att ta fram datorn och summera upp inkomster och utgifter för hela året, och köra en uppställning i Excel. Och ta en diskussion om vad man ska lägga pengarna på.
När ni gifter er är ni enligt lag skyldiga att leva på samma ekonomiska standard. Hur man löser det är ju helt frivilligt, men på ett eller annat sätt blir det ju gemensam ekonomi, eller fördelning av utgifter utifrån inkomster.
Det blir snarare ännu viktigare att du betalar större del av de nuvarande kostnaderna så att han har möjlighet att göra ordentliga pensionsavsättningar. Titta också över livförsäkringar och dylikt. Tänk om det skulle hända dig ngt - om ni får barn är sånt här jätteviktigt och då är det likabra att fixa det nu för när du väl är gravid tänker du på allt annat:)
Jag kan förstå din tanke, du kan väl ha kvar ditt befintliga sparande intakt och så sparar ni från och med bröllopet bara gemensamt.
Äsch sånt här är jättesvårt att råda kring utan att veta era exakta omständigheter för det viktiga är ju att ni är nöjda. Jag vet bara att under de år jag har jobbat på bank så är det såååå många som inte förstår vad som händer vid olika tragiska händelser så det känns viktigt att ni träffar banken eller ngn annan rådgivare. På bank är det ju gratis att boka tid och snacka lite, kan ju vara en idé kanske?
Vi har nog gemensam ekonomi på det stora hela eftersom vi satsar allt på bröllopet just nu. Han har extrajobb men inte jag men då sätter han in mer på sparkontot. Vi kommer nog alltid att ha gemensamma sparmål. Om jag kommer att tjäna mkt mer än honom el. tvärtom så kommer vi betala lika på så sätt att man delar en procentandel som står i förhållande till den andres inkomst. T.ex. om vi tillsammans tjänar 10/10 och jag tjänar 8/10 så ska jag betala 8/10 av hyran.
Det är nog bra att boka tid på bank och undersöka äktenskapsförord närmare om det är viktigt för dig att ha separata pengar. Jag är nästan färdigutbildad jurist och kan inte ge dig ngt rätt svar på den här frågan- det är nog alltså bäst att bolla lite med en bankman eller familjerättsjurist.
En sak som ni bör diskutera: ska han vara hemma med de potentiella barnen en längre tid än du? Isf borde nog du pensionsspara för honom för den inkomst han missar t.e.x.
Jag tror att det blir mer och mer krångligt med separat ekonomi ju längre man varit tillsammans. Krångligt betyder inte omöjligt utan just krångligt, speciellt om man har barn ihop.
De första åren av vår relation löste vi ekonomin genom att maken (då sambon) förde över pengar för räkningar till mitt konto efter att jag räknat ut hur mycket vi skulle betala den aktuella månaden. Han knotade inte alls så mycket, förutom att han tyckte att det var jobbigt att orka logga in och föra över pengarna i tid. (Han ogillar allt administrativt arbete rent generellt). Till sist började det kännas krångligt, så vi skaffade ett nytt system.
Nu har vi ett gemensamt servicekonto där båda våra löner går in. Därifrån betalas alla räkningar och sparanden. Det görs också en överföring på några tusenlappar till våra gamla lönekonton, dit också våra VISA-kort är kopplade. De pengar som blir över på servicekontot ligger där och skvalpar som en extra buffert när det kommer en dyr månad.
De pengar vi får på våra gamla lönekonton är våra egna fickpengar. De ska räcka till kläder och skor, skräpmat, godis, hobbyprylar mm. Maken har f.ö. en tusenlapp mer än jag eftersom han ofta befinner sig på resande fot och inte kan äta hemma. Dessa pengar får vi göra precis vad vi vill med, och det är skönt att ha en egen slant även om resten av ekonomin är gemensam.
Vet inte om det är en lösning som kan funka för er. För oss har det funkat utmärkt, och jag skulle inte vilja ha det på något annat sätt 
Vi har varsitt konto men sätter in pengar på ett gemensamt konto som vi betalar räkningarna ifrån. Om nån har mer pengar så lägger vi det på att köpa saker till hemmet, familjen, eller så betalar den som har mest pengar för tillfället mer. Jag är frilans så min ekonomi kan vara jättebra ibland och sämre ibland. Vi lever ju tillsammans så det är inte så viktigt vem som betalar mest. Efter vi gifter oss kommer vi fortsätta att ha gemensam ekonomi för det vardagliga livet
Eftersom jag har ett barn sen innan så har vi i varje fall tänkt att skriva ett äktenskapsförord och testamente där det ska stå att allt som vi ärver av våra föräldrar är vår enskilda egendom och den dagen vi dör så ska dessa pengar ärvas av våra barn. När jag dör så kommer min son sen tidigare få ut sin del och resten ärvs av min sambo. Det arvets ska dock vara hans enskilda arv så om han gifter om sig så kommer våra barn att ärva dessa pengar och inte en framtida fru. De pengarna som jag fick av min far att ha till insats i huset kommer att ärvas av mina barn, och ej min sambo, eftersom det är min fars vilja.
Vi har gemensam ekonomi redan idag, trots det faktum kanske att vi "bara" varit ihop 1,5 år. Efter bröllopet i maj blir det ingen skillnad.
Jag tycker detta fungerar superbra, spelar ingen roll vem som tjänar mest, spelar ingen roll vad vi ska hitta på för pengarna. Räkna procent är väl rättvist men inget jag vill leva med i vardagen. Ser det som självklart att alla våra inkomster är gemensamma och alla våra utgifter är också gemensamma.
Att pensionsspara till den som tjänar mindre (vanligtvis kvinnan) och dessutom är föräldrarledig mest (också vanligtvis kvinnan) förespråkar jag alltid då jag arbetar med det (på bank).
Den allmänna pensionen ger inget skydd om ni går isär eller som efterlevande. Många tänker att den ena ska arbeta mycket och på så vis få hägre pension, visst får ni ut det via avtalspension och privat pensionssparande i form av återbetalningsskydd. men den största delen kommer ändå från den allmänna pensionen och vi har idag ingen änkepension i den bemärkelse som vi hade förr.
Eftersom jag har hand om ekonomin så loggar jag in på min sambos konto, för över pengar till mig så att det kvar blir "fickpengar" + lunchpengar. Sen betalar jag alla räkningar och lägger under till sparande. Kvar på mitt konto blir samma summa som sambon har. Vi är lika involverade båda två ang. vår gemensamma nettoinkomst varje månad då den säger hur mycket vi kan spara. Vi har samma summa kvar på kontot oavsett om det är en bra eller dålig månad, vi anpassar istället sparandet.
Vi har varsitt konto, ett gemensamt konto (till mat å sånt) som vi sätter in lika mkt på varje månad, ett gemensamt sparkonto som vi sätter in pengar på varje månad!!! Min sambo betalar räkningarna och jag sätter över hälften till honom sen!!!
Funkar kanon för oss och så ska vi fortsätta med sen!!! Vi kommer även skriva äktenskapförråd då han har mer tillgångar än jag plus att vi vill ha separata ekonominer då vi båda har varsitt fritidsintresse som kostar!!!
Man ska självklart göra som man själv känner är bäst, vi har delad ekonimi och har typ alltid haft det, vi tjänar tyå lika mkt men vill ändå ha delad hur det än var.
Jag tycker att om du känner att du tjänar så mkt mer och vill vara garderad så spar mer pengar åt dig själv på ett konto (typ långsiktigtsparande) du kan ju då alltid göra som du vill med dem pengarna och köper du något väldigt dyrt som du vill va säker på kan man alltid skriva separata papper på sånt efterhand när man köper det.
Du kan ju alltid prata med någon som är utbildat som kan allt sånt här så får du hjälp.
Lycka till med allt
Vi delar hälften hälften på våra gemensamma utgifter, men det vi sedan har kvar på våra lönekonton går till oss själva!
Vi kommer att fortsätta ha det så eftersom det är ett bra sätt för oss.. Jag slipper känna att pengarna bara glider mig ur händerna och P slipper känna dåligt samvete för att han vill köpa nån pryl... Passar oss utmärkt!
Vi delar.. Min sambo tjänar mycket mer än jag, men han betalar typ alla räkningar! 
Men ingen av oss har några direkta tillgångar så något äktenskapsförord kommer vi ej skriva.
jo, det finns helt klart många olika lösningar... i början kommer vi nog att fortsätta med separata konton, så att vi har "egna" pengar att röra oss med, angående långsiktigt sparande så tror jag att vi tar upp det med vår bank. Det kommer ju alltid att finnas saker som vi vill spara till tillsammans. Tack för alla svar :)
Vårt upplägg är ett gemensamt räkningskonto och ett gemensamt sparkonto. Vi har gjort ett överslag på hur mycket var och en "måste" ha under en månad och resten sätts då in dels på räkningskontot och dels på sparkontot. En starkt bidragande orsak till att vi har varsitt konto är att undvika situationen att han t ex MÅSTE tanka samtidigt som jag MÅSTE betala en räkning och så finns det inte några pengar. Nu har vi det ganska gott ändå, men man vet ju aldrig.
Innan vi fick barn, hade vi allt separat (vi tjänade ungefär lika). Men sen vi fick barn och jag är mammaledig så är vi i en helt annan sits. Vi vill ju vara hemma så länge som möjligt, och därför tar jag inte ut så många dagar, vilket betyder att jag inte får så mycket $. Så min kille betalar ju mycket mer än mig... Men innan barn...ja, om ni planerar att leva ihop och skaffa barn, så är ju det ungefär samma sak. Jag har endel aktier, men det tänker ju jag lägga in i vårat hus tex. Men om det är väldigt mycket mer pengar du har så skulle jag skriva nåt... Lycka till!
Vi har varit tillsammans i snart nio år, har alltid haft separat ekonomi och kommer att fortsätta ha det efter bröllopet också, med äktenskapsförord. Han har ett eget företag och jag har egna tillgångar som jag vill ha som mina egna. Det är kanske oromantiskt, men det är det som passar oss bäst.
Oho, det här ämnet är riktigt känsligt! Speciellt om kvinnan tjänar mer än mannen. Jag vet, det är inte så längre att mannen ska försörja familjen, men det hänger kvar i en liten liiten tråd ändå.
Jag tycker att det är viktigt att ni pratar om det här, ordentligt! Även om ni har varit ihop en längre tid, så kan det lätt uppstå missförstånd, just för att det är pengar man pratar om.
Jag vet själv hur det är att vara den "fattiga" i familjen. Jag studerar på heltid (får inte alls mycket klirr i kassan) medan min m2b jobbar heltid och tjänar rätt bra. Det är för mig OERHÖRT jobbigt att fråga honom om pengar, till exempelvis ett tågkort (jag pendlar till högskolan, och ett tågkort kostar 1000kr för 30dagar). Han ser det inte som ett problem, eller som någonting jobbigt men jag drar mig väldigt för att fråga. Nästan så jag hellre går ut och letar tomburkar.. Och vi har ju pratat om det här med pengar och vi bestämde oss för att ha en gemensam ekonomi, i den mån jag kan, när vi flyttade till hus. Men det känns surt ändå..
Så mitt råd till er är att prata, prata och åter prata och är någon av er osäker så prata med en som jobbar med just såna här frågor.
Jag kanske har svamlat väldigt mycket nu, men jag hoppas att det löser sig för er
