Han varit gift innan.

Miss Bii: Min man har också varit gift tidigare. Han har även två barn i det äktenskapet. Hans gamla vigselring (samt även en förlovningsring från ett tidigare förhållande) finns hemma i en byrålåda.

Jag har varit förlovad flera gånger tidigare och hade alla (både mina och mina f.d. fästmäns ringar) kvar i en liten ask i mitt smyckesskriv när vi träffades.

Mina ringar lämnade vi in när vi lät göra min vigselring (samt en hel del annat guldskrot också).

Frieri: Min man friade aldrig till mig, jag friade till honom. Han var väldigt nervös innan vårt bröllop att han skulle "misslyckas" ytterligare en gång..

Bröllopet: Innan vi gifte oss så jämförde han aldrig hans första bröllop med vårt.. MEN efteråt... Båda vigslarna var kyrkvigslar. Efter vårt bröllop har han flera gånger sagt att vår vigsel, vår fest o.s.v. var 1000 gånger bättre än hans första.. Framförallt för att han fick MIG!

Personligen tycker jag att du hänger upp dig lite för mycket på att han varit gift tidigare. Du har väl även du haft tidigare förhållanden?
Vad spelar det för roll om han har sin gamla ring kvar i en ask. Nu är det ju ni två och inte han och hans f.d. fru. Dock finns det nog en risk att det är du som får fria till honom, fast det beror ju på vem som la in om skilsmässa i första äktenskapet. Min man vägrade fria till mig eftersom hans f.d. fru la in om skilsmässa...

Nu är det DU och HAN och det är er framtid det handlar om. Vi har alla ett förflutet och att hänga upp sig på det är inte bra. I slutändan kan det göra mer skada att tänka på det förflutna hela tiden.

Lycka till!

Yllo - Du har rätt i att man ska koncentrera sig på framtiden. måste säga att allt känns 1000 ggr bättre nu efter allas åsikter i detta.

Det var hans ex som la in skilsmässa, det kanske då kan vara lämpligare att jag friar menar du? för att han kanske är rädd att misslyckas igen? vet dock inte om det var han som friade då men det kanske inte spelar någon roll?

Hmm, ojjoj, hur skulle Jag våga fria, nu blev jag svettig

Det tycker jag låter märkligt. Att vägra fria av orsaker som har med det förra äktenskapet, eller han förra fru egentligen, att göra. Vad har det med er relation att göra? Jag förstår om man rent allmänt är mer försiktig ang. giftermål och rädd för att misslyckas igen, men har man väl bestämt sig för att satsa kan det väl inte spela någon roll vem det är som friar.

Bortsett från detta tycker jag att även du Miss Biii kan fria. Jag friade till min m2b =) Men det ska vara av rätt anledning, och inte för att han aldrig skulle göra det bara för att hans förra fru lämnade honom. Det tillhör det förflutna och det är ni nu.

Miss Biii skrev 2008-11-26 08:01:51 följande:

Jag tycker att du mycket väl kan fria Jag friade till min man på skottdagen

Augusti2010: Det handlar inte om att vägra fria.. det handlar om att vara RÄDD för att fria. Min man vågade inte fria till mig trots att han verkligen ville dela resten av sitt liv med mig. Som han själv sa när jag frågade honom om det "Jag var rädd för att du skulle säga nej och så var jag rädd för att misslyckas på nytt och att även du skulle lämna mig" När jag friade svarade han genast JA, men det tog något år innan vi bestämde datum för han var fortfarande rädd för att misslyckas igen.

Augusti2010 - nej självklart skulel jag aldrig tänka tanken att fria om jag visste att han aldrig skulle göra det... Jag får se, skulle gärna vilja blir friad till men självklart kan ju lika väl jag göra det....

Oki. Lät lite konstigt bara när du skrev att han vägrade fria. Men att man är rädd kan jag fullt förstå. Känns dock som att man nånstans kanske har pratat om eller på annat sätt vet att man vill gifta sig med varandra, tror inte att det är många idag som friar utan att veta vad man får för svar =) Och risken att misslyckas på nytt och bli lämnad finns ju oavsett vem som friar. Att bli lämnad riskerar för övrigt alla. Jag bara tycker att frågan vem som friar inte borde ha så mycket med hans rädsla att göra. Däremot kan jag förstå om man är rädd för att överhuvudtaget binda sig och satsa så mycket igen.

Du får väl se ditt frieri till honom som något otroligt romantiskt.
Och om du nu ska fria till honom, kan du ju lägga upp frieriet precis hur du vill. Ditt eget dröm-frieri...!
Inte göra som jag...och sitta över middagsmaten och fråga mitt i en tugga...- Och när ska vi gifta oss, då?
Kan tillägga att vi inte ens var förlovade.
Men om jag hade varit förberedd på min egen fråga och kunnat vänta lite, så hade jag lagt upp mitt eget dröm-frieri...!!!

*asg* hahahaa det va roligt, då kommer ni ju minnas det iaf...

Får börja klura på det, har hittat ringar som jag bara äääälskar så... får väl börja spara till dem...

Miss Biii skrev 2008-11-26 04:44:46 följande:

Men dåså! Tredje gången gillt!
(Gäller både för mig och min man.)

Du sjalv har sakert varit sambo innan. Dejtat nagon annan. Sakert kelat oxa. Jamfor du..?

Aleta - Japp 3e gången gillt!!!

Jag har haft en sambo innan, men han var en KATASTROF, jag va ung o dum o föll för helt fel kille, så om jag skulle jämföra så skulle min älskling framgå som en riktig ängel
Men nej jag jämför inte alls!! Jag tror inte han gör det heller, jag tycker bara (den lilla svartsjuka delen av mig) att det är jobbigt att han upplevt "bröllops-glad-ruset" med någon annan innan.... men det är inget problem, bara nått jag funderar på då o då...

Hur går det för dig Miss Biii? Har du bestämt dig för att fria?

Njaä, det kan jag väl inte påstå, men jag funderar på att det, blir nog jag som får ta tag i den saken

Jag kan nog behöva lite mer tid. Vill nog komma hem till Sverige och så föst tror jag... landa lite, sen ska jag nog... hoppas han hinner före men inget jag räknar med... ahaha..

Är inne på tredje gången...jo, det är sant, även präster kan göra det. Första gången var bara totalkatastrof! Han var missbrukare och jag var 18 år och trodde att jag kunde rädda hela världen...kunde jag inte, nej! Kunde knappt rädda mig själv undan hans aggresivitet, men lyckades till slut ta mig i kragen, anser att det var med Guds hjälp, och byta lås och kasta ut honom. Hans missbruk gjorde att jag fick bli vuxen alltför fort. Nästa man var snäll och skötsam, precis vad jag behövde, men kanske inte den stora passionen. Det höll i sex år, tills jag en dag bara kunde konstatera, att det fanns en annan i mitt liv, som väckte oerhört starka känslor. Jag kände att jag helt enkelt måste ha honom, det fick bära eller brista. Och efter nästan 16 år så bär det fortfarande...