Han varit gift innan.

Miss Biii skrev 2008-11-25 04:26:27 följande:

Så du menar att det är mer "på riktigt" med ett stort kyrkbröllop än en borgerlig vigsel? Så är det knappast, en borgerlig vigsel kan till och med bli ännu mer personlig och intim eftersom man får utforma den som man vill, det kan man inte göra i lika stor grad vid en kyrklig.

Det var bara en parentes, jag håller med alla övriga som sagt att det gamla äktenskapet tillhör historien, och vad gäller utformningen av vigseln så borde den inte spela nån roll alls, det är ju själva äktenskapet som avgör hur framtiden blir, inte nyanserna i färgtemat på bröllopet...

Att han har kvar ringen tycker jag personligen är helt fel! Varför har han kvar den? Av vilken anledning? Det skulle göra mig vansinnig...
Men att han har varit gift tidigare är inget att oroa sig över.
Själv har jag varit gift tidigar och även min m2b. Det enda som är jobbigt med hans tidigare äktenskap är att de har en son tillsammans, så jag kommer aldrig slippa hans ex. De hade dessutom ett megabröllop och vi ska ha ett litet borgerligt... Jag kände mig, vet inte..., lite underlägsen kanske...? Vet inte om det är rätt ord?
Men det är JAG som jämför, inte han... Jag tror nog att vårt bröllop betyder mindre, bara för att det är mindre, men det är ju helt fel!
Som de andra säger: Det är här och nu som räknas...och framtiden!!!

Miss Biii skrev 2008-11-25 04:26:27 följande:

Så du menar att det är mer "på riktigt" med ett stort kyrkbröllop än en borgerlig vigsel? Så är det knappast, en borgerlig vigsel kan till och med bli ännu mer personlig och intim eftersom man får utforma den som man vill, det kan man inte göra i lika stor grad vid en kyrklig.

Det var bara en parentes, jag håller med alla övriga som sagt att det gamla äktenskapet tillhör historien, och vad gäller utformningen av vigseln så borde den inte spela nån roll alls, det är ju själva äktenskapet som avgör hur framtiden blir, inte nyanserna i färgtemat på bröllopet...

Att han har ringen kvar är väl inte konstigt? Man kastar väl inte bort guld heller?

Jag hade kvar alla ringar efter mitt första bröllop och nu när jag gifte mig igen fick maken "återanvända" samma ringar. (Arvegods, det var farfars vigselring och pappas ingenjörsring, aldrig att jag slopar dem för att jag råkade göra ett misstag tidigare i livet!)
Maken tycker att ringarna är jättesnygga och för mig känns det helt rätt att det nu är han som bär dem.

Det är lite synd att du känner att du behöver en bekräftelse genom att han friar. Kanske behöver ni jobba lite på förhållandet, man ska känna sig trygg tycker jag.

Håller med Aleta om att man inte kastar bort guld Jag frågade min blivande om han inte kunde lämna in sina gamla ringar till en guldsmed, sälja guldet och det gjorde han Det tyckte jag kändes skönt(var som du osäker, i början av vårt förhållande). Har du frågat honom om han kan tänka sig en sådan sak?

Tänk jag förstod att någon skulle hänga upp sig på det jag skrev. Självklart är det inte på något sätt sämre att gifta sig borgligt, alla gör väl som dem vill. Men menar du att jag ska känna att vårt bröllop i kyrkan inte blir lika bra som ett litet personligt borgligt. Strunt samma trist att du inte kunde se förbi det och se huvudfrågan... tänka att det verkligen inte va så jag menade, läst mellan raderna kanske... strunt i det nu

Goldman - Klart inte storleken på bröllop spelar någon roll (om nu ngn trodde att jag tyckte det) utan det jag tänker är att kanske det FÖRSTA skulle ha betydelse- en viss känsla...
Men sant - NU räknas!!! Tack för de orden

ALeta - jag förstår att du inte slänger bort arvgods, det vore ju idiotiskt. Klart att hans ring oxå är värd..men ändå...Som Goldman sa - det gör mig vansinnig!

Tack för alls ord!

lillP - nej det har jag inte, men det kan ju vara en idé... han har nämnt att han har guld (han har en del annat som ligger o "skräpar") som han ska lämna in, sälja, hoppas det innefattar även ringen

Jag får väl vara undantaget som bekräftar regeln här och säga att jag visst kan förstå att du tänker som du gör. Någonstans handlar det ju om att han har involverat sig känslomässigt så mycket i en person att han tagit steget att gifta sig med henne. Det i sig skulle göra att jag nogsamt tog reda på hur lättvint han involverar sig känslomässigt. Det är dock inte bröllopet jag skulle fundera över, utan själva relationen. Det är där du ska satsa krutet, om du frågar mig.

Han har bara haft två seriösa relationer innan, den kvinnan han va gift med var han ihop med 8 år totalt. Han är väldigt seriös och skulle aldrig ge sig in i något halvhjärtat, så är han med allt. Jag tvivlar inte på vad han känner för mig, då skulle jag inte vara med honom. Det är bara jobbigt att har upplevt ett bröllop innan, han har haft den glädjen med en annan kvinna. Alla önskar väl att det ska vara första gången för båda... Får väl se vad som händer med den där ringen

Kan inte sluta tacka för alla kloka ord, tack tack!!

jag vill inte bli påhoppad totalt nu...MEN det är ju klart att man jämför personer och händelser/erfarenheter i livet! Det man varit med om finns som en skugga hela livet om man inte lyckas lämna det just där det hör hemma -i det förflutna.
Nu säger jag inte 'Han jämför' utan jag pratar generellt. Har du aldrig jämfört honom med någon? Vi gör ju så med oss själva dagligen med...

Däremot så tror jag att det är du som jämför dig mer med henne än vad han gör....Att du tror att du har en 'bild' att leva upp till. Detta är så fel som det kan bli! Han valde BORT henne, och VALDE DIG!
Titta in i digsjälv och fundera lite. Är det hans osäkerhet som gör dig osäker, eller din egen?